HannaKJonsson

eller det är egentligen smärtan jag är rädd för. Jag brukar skriva att jag inte klarar av smärtan, men det gör jag ju, jag dör ju inte. Men jag kan inte hantera den. Jag hatar att inte kunna hantera saker. Jag vill ha kontroll och gillar inte när saker händer Med mig. Nyss fick jag en känning åt magen, min hjärna slår bakut, jag ser hela grejen framför mig. Ap ont, flera timmar i badkaret, spikmattan tills jag slumrar av av smärtan, upp och ner med armar och sträck ut ryggen. Sen om det inte går över... kräkas.. Nä fy fan! Men det blev inget av det men det känns som att jag gått igenom allt bara för att huvudet ger mig så fina bilder.


Men vill ni veta något positivt om min mage? Den är platt när jag ligger ner, mina höftben känns sjukt mycket. Ja jag förstår att detta är helt normalt för er men för mig är det något nytt, skumt och ovanligt. Har aldrig i hela mitt liv haft så platt mage som nu. Sen har det försvunnit lite fett på rumpan också för jag kan inte sitta mer än typ 1 timme innan jag får ont i rumpan. Typ bio och sånt är ju sjukt jobbigt. Jag tycker kroppen förändringar är positiva även om det är väldigt ovant att se en ny kropp typ varannan månad. Det händer så himla mycket och låren är fruktansvärda men resten överlever jag.

Hur märker ni av förändringarna på eran kropp?