HannaKJonsson

Jag har ju börjat med detta "lär dig springa 5 km" på appen(ENDOMONDO). Jag har lagt upp det så att det ska vara otroligt sakta ökning för att det inte ska skada mitt knä. Men alltså shit vad svårt det är att inte göra mer än vad man ska när man kan. Det är ju alltid efteråt jag märker om jag gjort för mycket. Jag skulle nog kunna lära mig detta lite fortare än till februari men lite av utmaningen är att jag ska ha ett mål lååångt fram i tiden. Varje gång man gjort ett pass så får man en grön gubbe! 

 

Just idag var det spring 1 minut gå 30 sek, och sen spring 30 sek och sen gå 1 minut. Helt ok men jag vill gärna springa lite längre på sista delen haha.. Jag ska hålla mig. Men det känns skönt att kunna göra en sån här grej och känna att man orkar. Det gjorde jag inte förra året :).

Två gånger har jag kört intervallerna samtidigt som Lina ridit Bronzac och jag måste säga att det går bättre då. Lina är otroligt peppande och det är såklart roligare med sällskap även om jag inte kan prata så mycket. Tänk i februari då kan(ska kunna iaf:P) jag jogga hela 5 kilometer med Lina när hon rider Dansa (och Bronzac såklart!!).

 

Jag har alltid kollat på de som är ute och springer och tänkt att det där kommer jag aldrig att göra. Hur orkar dom? Varför vill dom springa? Är dom lite knäppa? Men jag måste säga att efter mina "monster pass" som jag körde förut på ca 7 km i gåjogg så fick jag en skön känsla i hela kroppen av totalutmattning fast på ett bra sätt. Jag tror att det är den känslan man är ute efter. Den vill jag ha.