HannaKJonsson

Folk som inte har träffat mig förut kan inte förstå/tro att jag varit så tjock som jag varit. Deras bild av mig är ju den jag är nu. Vilket är klurigt för mig att förstå. Jag tänker ju att jag är som alltid. 

 

Jag tänker ofta utan att ens tänka på det "Nä det där kan nog inte jag göra jag är för stor" Det kan vara allt från att rida en ny häst, krypa igenom ett hål i ett lekparkshus, sitta på en gunga(alltså få plats med rumpan och inte ha av kedjorna som gungan hänger i), cykla på en cykel med smala däck... ja men massor med saker. Jag har nu börjat utmana mig själv med att göra just de sakerna som jag tror att jag inte kan. När det gäller saker med djur så kollar jag alltid av med kunniga människor runt omkring mig först såklart. Men det hjälper nog mig att förändra mitt sätt att se på mig själv litegrann iaf.

Här ovan ser ni en bild av hur jag ser ut idag. Jag har hittat massor med gamla bilder, dock typ inga på mig själv för jag undvek ju kameran så gått jag kunde. Men dessa bilder hittade jag och det här är alltså de bilder jag då tyckte att jag såg smalast och bäst ut på eftersom jag har sparat dom. Så nu kör vi..jag känner att det här är lite jobbigt faktiskt att få se hur jag såg ut. Jag fattar det inte. Hela min hårddisk raderades så jag har jag bara haft typ 5 kort kvar på mig själv från tjockaste tiden, eller ja typ hela mitt liv. Men jag vill ge er allt jag kan så. Här är jag..