Ridrundan

Har inte kommit på något bra namn på rundan jag kan rida ännu. Vi red den dock idag, jag och Winston. Han var lite av en monsterhäst idag. Han var överallt och ingenstans ibland. Jag tog det väldigt coolt men jag fattar inte varför han ska hålla på. Han tvärvände och travade iväg båda gångerna jag hoppade upp efter vägen(måste hoppa av och ta bort bajs från vägen). I galoppen flög han över vägen i sidled av ingen direkt anledning. Han tvärnitade i galoppen för nått rör i ett dike och nå annat så att jag kunde lika gärna flygit över hals och huvud på honom. Han drog iväg två gånger från skritt, alltså han bara drar och när jag tar tag i honom så blir han skitsur och studsar. Det bästa är att släppa lite på tyglarna och prata lugnt med honom men det funkar ju inte alltid i alla situationer. Det är ändå roligare att rida honom när han är såhär än när han tjurar och inte vill gå fram, dock lite läskigare haha..
 
Men vet ni?! det finns två helt överkompenserande PLUS med dagens ridtur.
* Han tog HÖGERGALOPP när jag provade på en raksträcka! Jag tog högergaloppfattning och han tog den och jag tänkte(som vanligt) att han blitt halt eller nått för han känns så jäkla ostabil och vinglig i höger. Men sen gasade jag på och då hittade han flytet mer och Wiiihoooo vad skoj det är.
 
* Han var totalt orädd för saker som man kan tänka sig att han ska bli rädd för så som Vedkapande gubbar, renar, presenningar som flyger och hundar som skäller och hoppar i sina hundgårdar.
 
Mmm mysigt med lera!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0