HannaKJonsson

Idag hade jag som plan att rida förbi hag och kyrkhästarna. Det är nog bland det värsta jag vet och det blev värre när Winston skuttade lite i paddocken eftersom det är samma hästar i hagarna nu. Jag har dock upplevt att det gått bättre då vi varit utan Dansa eftersom hon i sig själv är lite sprallig av nya saker också såklart. Eller alltså det har ALLTID gått lugnt och bra när Dansa vart med men jag är mer nervös då.

 

Så jag tyckte inte att detta var värsta grejen då jag red iväg för jag tänkte att det skulle gå lätt och bra faktiskt. Jag var nästintill övertygad om att det inte skulle vara några problem för JAG kände mig så lugn, det kanske är det som är felet. Winston var väldigt pigg och jag behövde knappt mana på honom i skritten utan han skrittade nyfiket på. Tjafsade vid tre ställen och ville inte gå men gav sig lätt och traskade på igen. Han gnäggade några gånger både hemma och när vi sen såg haghästarna.Vi kommer till hästarna och vi småpratade lite och känslan var riktigt bra. Winston gick förbi, lite uppsträckt men lugnt och fint. Jag vände och skrittade hemåt, och precis i kanten av hagen skuttar han(jag vet inte riktigt vad han gör, men det känns som att han gör ett större galoppsprång, det är troligtvis att han sparkar bakut, det känns mer i skritten motför galoppen iaf, troligtvis för att skritten är så långsam och sen POFF så flyger vi fram och sen tvärnit igen). Sen stannar han och den bra känslan är puts veck för mig.

 

Vi gick tillbaka två gånger till och då gick han duktigt. Problemet är bara att jag mest kommer ihåg den gången han bråka och inte de 5 gångerna det gick bra. Hur kan det vara så? Blir så trött på mig själv. När jag kände att han var lugn igen så hoppade jag av och gick hemåt. På vägen mötte jag Peter och Frida som båda fick rida en sväng. Frida travade några meter också. Frida red även förbi hästarna men då med Peter och mig på backen och då känns det som att Winston är mycket lugnare och mindre fokucerad på hästarna.