Jag jobbar på´t

Jag vill klargöra en sak som människor har påtalat för mig angående mina svårigheter med Winston. Jag har full förståelse för att hästar har sina grejer för sig och att de inte kan vara felfria. Men det jag har haft det jobbigt med är de saker som jag upplever som farliga och som jag inte förstår anledningen av. Jag tycker faktiskt att man ska komma ihåg att jag kommit över många saker som jag under tiden upplevt som obehagliga också. Jag har inte gett upp som jag mycket väl ha kunnat gjort på grund av feghet. Det är stora djur med mycket vilja och det kan lätt bli farligt. En hel kväll låg jag och grunnade på om det verkligen är värt risken, jag var så ledsen och kände mig helt hopplös. Det är inte bara att vara en nybörjarryttare, ha en ny häst, vara ny som hästägare och få allting att stämma alla gånger.
 
Jag älskar utmaningar och det älskar jag i hästlivet också. Men som sagt det jag tycker är jobbigt är när jag känner att det blir för farligt och jag blir rädd för att ens hoppa upp på hästen. Så tillbaka till de här sakerna som jag upplever som mindre bra men som jag ändå hanterar idag.
 
* Sparkar bakut - jag var livrädd för detta och tycker fortfarande att det är obehagligt att han gör det men nu ser jag det som en del av honom och något som jag får acceptera. Jag har lärt mig att vara försiktig i galoppfattningar och stå i lättsits för att ha bäst möjlighet att stanna kvar i sadeln. Eller nej jag landar nästan alltid uppe vid Winstons öron och det är inte så kul men jag upplever att han gör detta på grund av att han tycker att han får ha skoj och det är ju ändå positivt att han inte bara vill slänga av mig.
 
* Trycker ut bogen - Detta gör han när han vill smita iväg från saker han upplever som jobbigt. Det innebär dock att jag tappar all kontroll och han gör precis vad han känner för. En gång sprang han rakt ner i ett dike i galoppen. En dag sprang vi rakt ut på en åker och hoppade ett dike. Det är inte direkt roligt, det gör mig rädd och jag känner mig maktlös och okunnig. Men vi övar på det och häromdagen fick vi några riktigt bra tips.
 
* Springer - Ibland i vanlig skritt på långa tyglar kan han bara dra iväg rakt framåt i galopp. Jag upplevde detta som otroligt obehagligt och skrek rakt ut varje gång han gjorde så. Han har inte gjort det på länge nu men jag är heller inte lika rädd för det för jag vet att jag ändå fått stopp på honom varje gång och att han lyssnar om jag skriker.
 
* Pigg hemåt - Winston kan bli nästan trippig hemåt. Känslan säger att han kan flyga i luften och sticka vilken sekund som helst. Detta är mest påtagligt då vi rider ut själv. Han har inte gjort det hittills och jag hoppas att han aldrig kommer att göra det.
 
Jag tycker att jag ändå jobbar på bra med alla mina rädslor. Min värsta mardröm är att han ska skena och jag ska flyga av precis som jag gjorde sist innan jag hade mitt hästuppehåll. Eller att han ska börja backa så vi hamnar mitt ute i vägen framför något fordon vilket känns som en risk just nu. Ni kan inte ana hur mycket rädslor jag har. Bara att gå över ett dike får det att vända sig i magen på mig. Det är ett under att jag ens sitter på en häst haha.
 
Och om man tycker att jag är gnällig och otacksam när jag har en så fin och snäll häst så får man tycka det. Jag upplever saker på mitt sätt och om jag ibland upplever att Winston inte är världens snällaste häst utan även har sina brister så förstår jag inte riktigt varför det ses som ett problem. Jag tycker inte att Winston är en dålig häst för det. Problemen uppstår på grund av att jag inte är en tillräckligt bra och trygg ryttare ännu. Vi har massor att jobba på och det gör vi men det är inte alltid så lätt. Jag tycker att ni där ute borde fokusera på hur mycket bra jag skriver/säger om honom också och att jag ändå försöker bli bättre och modigare. Jag blir faktiskt ledsen och känner mig ännu mer dålig när jag hör att Winston är en så himla genombra häst EFTERSOM jag ibland upplever att jag inte klarar av honom så som jag skulle önska. Men jag får påminna mig om att ni har aldrig ens träffat Winston och kommer troligtvis aldrig få göra det heller. Om ni skulle göra det skulle ni se vilken underbar, charmig, STOR häst han är MED mindre bra sidor precis som alla andra.
 
// Hanna den modiga fegisen

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du underbara tjej som vågar vara rädd!! En tanke, ett tips från mig, kan du inte rida i paddock eller mindre inhägnad hage under en tid, så du kan jobba med din o winstons kommunikation, så du slipper tänka på trafik och andra saker som kan dyka upp efter vägarna? För mig var det bra efter flera år utan häst.

Svar: Paddocken vi har är under utbyggnad plus att det går hästar i hagen bredvid och det är inte så bra för oss. Hagar undviker jag för han kan bli lite taggad av åkrar och vi har bara stora fina hagar :). Det är dock en bra tanke men i vinter kommer vi att behöva rida längs vägarna och det måste fungera. Just nu rider vi hemma vid och i skogen bland träden. Vi får öva och öva :)
Hanna

2014-01-09 @ 08:40:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0