Winston är i VÄXBO!

Åh jisses vilken dag alltså. Jag har inte ens velat skriva någonting om dessa planer då jag någonstans tappat förhoppningen om att det skulle bli verklighet. Men nu står mitt stora hjärta i Växbo, typ 100 meter från mina föräldrars hus! Vilken lycka och vilket jävla orosmoln som svävar runt mig.
 
Allt ordnade sig till slut halv fem idag på eftermiddagen. Lina följde med som mentalt mod sällskap! Min syster lånade ut sin bil till mig. Mia var super snäll och åkte med oss till Söderhamn för att hämta en transport som jag har hyrt, plocka upp Winston i Kilafors och köra hem honom till Växbo. Det är fördjävla krångligt att flytta denna dunderklump. Det bra i allt är att han var supersnäll i transporten och gick in nästan på en gång.
 
Väl framme i Växbo var han coolingen själv. Strosade runt och kikade efter gräs trots att vi stod på en ny gård med nya människor, traktorer och grejer. Jag är impad måste jag säga. Hade förväntat mig lite runttrippande och mer spänning. Först fick han gå i en hage bredvid de två tjejerna han nu går med. Han var cool även där, strosade runt, åt lite gräs, kom och pratade med oss men kikade lite på de andra två som sprang runt en del.
 
Så gick vi till betes hagen och Winston var stencool. Lina gick runt hela hagen med honom och visade stängslet så att han ska vet vart det är utifall de rejsar runt. Sen hämtade vi de andra två och släppte in dom. De sprang runt en hel del och jag kände att jag var dum som gjorde detta mot honom. Sätta in honom med helt nya hästar i en hage för att jag ska få rida i Växbo liksom. Den tanken har slagis mig så många gånger under dessa timmar. Varför utsätta honom och mig för detta?! Men i slutändan så hoppas jag att det här är värt det och jag tänker(försvarar mig) att det finns dom som åker runt med sina tävlingshästar hela tiden och det finns hästar som inte ens får en puss varje dag. Jag får tänka så just nu att det iaf finns folk som är lite sämre hästfolk än mig. Nu hoppas jag att de håller sig i hagen inatt och att de inte har jagat ihjäl honom till imorgon.
 
Ähnej fy det här är så jobbigt, allt nytt och all osäkerhet. Men vafan jag måste våga lite för att vinna!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0