Sällskap i mörkret

Idag var jag inte taggad på att rida ute i mörkret. Det känns skönt och trygg med Winston nu igen och det är så befriande. Men jag var lite knackig och så är jag lite trött på all trafik och saker i mörkret. Lina skulle också rida lugnt så då hade vi tur och fick hänga på dom. Jag blev klar lite innan så jag red lite hemmakring innan de kom ut och joinade oss. Vi red bara hemmakring och sen på Skolåkern.
 
Jag har haft det struligt med att Winston inte lyssnar på min höger skänkeln när den är på insidan på en volt. Så jag tog chansen att fråga Lina idag och fick tips som funkade på en gång. Jag måste släppa och ta i innertygeln och inte hålla kvar alls, sen ska jag trycka ut med skänkeln så bogen åker ut(eller mer tillbaka på rätt spår) om det inte funkar kan jag dutta med pisken och efter det tar han skänkeln bättre. Han rätade liksom upp sig och blev jämnare i takten också och jag har mest bara känt att han ligger på lite på benet och inte reagerar på den skänkeln. Vi red några varv i trav åt båda hållen. Winston är så himla jämn och fin nu att jag inte kan fatta att det är samma häst som för typ 1-2 månader sedan. Så himla roligt!
 
Just nu är det mitt knä som bromsar mig mest i hur vi rider. Vissa dagar skulle jag nog inte ens skritta ut egentligen för knät är så ostabilt och jag känner verkligen att om han gör nått knas så är jag körd. Men det går ju ändå så jag känner mig för och hoppas på det bästa. Ska ta upp knät som "mest akuta" nästa gång jag är hos sjukgymnasten. Axeln känns helt ok nu, det känns väldigt sällan som att den ska glida ur led och det är så skönt!! Jag har ont om jag höjer den och sen är jag stel i nacken liksom. Men det är så stor skillnad motför tidigare så jag är jätteglad! Så nu hoppas jag att hon kan ge mig övningar som gör mitt knä bra också haha.. 
 
Bilder från februari 2015
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0