Så jävla bra
Ikväll var jag och Winston ut på tur till E i mörkret. Först red vi iväg och Winston ville bara springa hela tiden. När vi kommer till verkstan så inser jag att jag har glömt sätta på honom reflexer så vi vänder hem igen. Nu hade han coolat ner sig lite så nu kunde han gå från stallet och gick på i bra tempo hela vägen ut på E. Vid kyrkan kom det där stannande tåget som skriker, brummar och gnisslar. Winston brydde sig inte alls men jag bryr mig, vilket är störande. Vi tåget började det plinga precis när vi är typ 2 meter ifrån, Winston rörde inte en fena! Men jag hoppade av och gick till stenen 40 meter längre fram och hoppade upp. Sen travade vi en del tills vi mötte människor i mörkret. Vände vid Magda och travade en hel del hem också. Hoppade av vid tåget och sprakade bort bajs men hoppade upp på stenen igen och red hem.
Winston var totalt otittig. Lyssnade jättebra på skänklar och proo. Han kändes glad! Jag känner mig såå himla glad och stolt! Det var verkligen så roligt att rida ikväll!
Kommentarer
Trackback
