HannaKJonsson

Det är vad jag ägnat mig åt. Jag tror aldrig jag har hållt ett nyårslöfte. Jag tror aldrig att jag har ens försökt hålla ett "löfte" som har med hälsa att göra. Jag tycker att det känns meningslöst att skriva eller ha löften som jag ändå inte kommer att kunna hålla. Men nu tänkte jag att jag ska göra ett ärligt försök.

 

Jag har de senaste veckorna inte tränat nästan någonting överhuvudtaget. Jag ville se hur det påverkar mitt knä, om det blir bättre av vila helt enkelt. Jag upplever att knät värker mindre men krånglar lika mycket främst i ridningen. Jag tror att ridningen sliter ganska mycket på just knän och därför behöver jag bygga upp knät så att ridningen fungerar. Jag kommer att få anpassa träningen så att jag kan rida men ändå utmana det så att det blir starkare, det kommer att bli en fin balansgång men det måste fungera. Senaste veckan har jag ätit massa sockriga saker. Min karaktär är borttappad. Det är som att jag har en jävul i mitt huvud som lockar mig i alla svaka tidpunkter. Nej men det är jag som jag gjort som jag har gjort. Jag har fuskat med striktheten i maten och då åker jag dit fortare än kvickt. Jag vet det så väl men skiter i det och gör det ändå. Resultatet av ingen träning och fel föda har gjort mig svullen och tjock. Jag behöver ta tag i allt och väljer att göra det nu som ett Nyårslöfte. Tänkte att det blir lite som ett löfte till alla er här på bloggen som peppar och finns här trots att jag har bjudit på väldigt lite av mitt liv den senaste tiden. 

 

Från och med imorgon är det inget socker, massa nyttig god mat och en hälsosam träningsstil. Gott nytt år!

Vi tänkte ha en nyårsmiddag här hemma. Jag är inte mycket för nyår men det kan vara mysigt att laga massa god mat och vara med fina människor alla dagar på året. Sen är Baltazar rädd för smällarna och raketerna så det bästa är att vara hemma med honom.

 

Lina har åkt på semester så jag sköter om hästarna själv. Eller vi har ju ett riktigt bra stall där avbytaren släpper ut hästarna och Annika kvälls matar annars skulle det vara ett himla pysslande och åkande. Så det jag gör är mockar, släpper in, borstar, matar, fixar maten till morgonen, lägger ut hö i krypinet som de äter dagen efter, fyller vatten och pussar på hästarna såklart! Sen så motionerar jag ju Winston som vanligt. Idag hade jag skitbra skränig musik på i stallet och alla sysslor bara tog slut fort.

 

Winston vilade idag för min kropp behövde vila, framsidorna på mina lår är helt stumma. Imorgon ska jag försöka ta mig ut på en tur ensammen igen.

Winston var så jävla dryg idag och jag har aldrig varit så irriterad på honom. Han vill absolut inte gå framåt när Dansa är lite för nära hans rumpa. Jag förstår att han är ranglåg men han ska ändå göra det jag ber om, så är det bara. Det går bra sålänge de ligger en bit bakom sen så kommer de liten närmare då bryter han av traven eller galoppen. Jag flänger med kroppsdelarna överallt efter en stunds kontrollerat kämpande för jag blir helt slut i musklerna. Lina tyckte att jag såg ut som en spindel haha..

 

Jag måste träna på att bli stark och att ha mer kontroll under längre tid. Jag skulle lätt ha flygit av idag om han sparkat bakut för till slut släpper jag på tyglarna och ger honom massa space för att han ska gå framåt. Men ingenting hittills har fungerat. Spöt bryr han sig inte ett dyft om och jag tycker det är svårt för jag skulle vilja daska till honom på rumpan men då läre jag släppa tyglarna med en hand. Vi red iallafall Lilla skogsrundan men vände innan vi kom ut på åkern för det var så himla gropigt och isigt. Sen travade vi mot Hårga och skulle galoppera och det var helt jävla omöjligt med klumpen Winston. Ja när han inte vill någonting då känns han som en otroligt seg degklump. Lina sa "Du måste bli arg" Mmm men skojjar du jag var så himla arg jag kan bli men det hjälper inte. Jag skrek åt honom och morrade men han fattade inte det heller.

 

Dansa tyckte att det var lattjo lajban och bockade och galopperade mer än gärna bakom oss. Inte ens det triggade igång Winstons ben. Så nu har han fått springförbud hemåt. Han får bara springa bortåt och han ska göra det högst andra gången jag säger till. Jag ska vara övertydlig och hjälpa honom allt jag kan såklart. Vi red tillbaka en bit och vände och jag lyckades då få honom i galopp snabbt och jag valde när han skulle sakta av. Efter det ville han mest springa hela tiden. Han blir så himla pigg efter en galopp och alltid på vägen hem men han höll sig i skinnet och gjorde inga sprudlande dumheter på hela ridturen!

 

Jag säger inte att Winstons beteende idag var hans fel utan det är ju jag som inte kan rida honom tillräckligt bra. Med en annan ryttare kanske han hade gått bättre. Han går aldrig såhär dåligt annars så vi brukar ha ett bättre flyt och samspel. Jag vet ju att han kan det är bara det att han inte vill och JAG kan inte övertala honom. Så jag är helt på det klara med att det är jag som behöver träna och ändra på saker och ting för att det ska fungera.

 

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt fel på vilken dag det är "idag" de senaste dagarna. Ledighet och utgångar virrar till allting i huvudet. Det som är väldigt härligt är att många av mina nära och kära är lediga så det känns som helg varje dag. Men nu börjar livet bli lite stabilt igen, Baltazar har flyttat hem igen efter en veckas semester hos mamma och pappa och jag har samlat på mig lite jobb som jag ska söka.

 

Dagen började med en ridtur på Winston med Lina och Dansa, det kommer ett eget inlägg om det så småning om. När jag kom hem vid tolv så kom Katja och Max hit och käka lunch och innan dom hann åka kom Sofia, Dennis och Vincent. Jag vet inte riktigt vart timmarna tog vägen men när dom åkte hem var det mörkt. Jag hoppade i badet, pappa kom med Baltazar och sen åkte vi till Sofia och spelade spel, lekte med barnen och umgicks i några timmar. Nu har jag precis kommit hem och är trött och glad.

Jag är helt slut så jag tänker faktiskt gå och lägga mig nu. Har varit en mycket trevlig dag med mycket folk. Började shoppa med mamma och Johan, en damsugare. Sen lunch med Mina och så tittade Erik förbi nån timme. Sen stan med Lina, mellandagsrea är inte min grej massa folk och mest skrot. Så åkte vi till stallen, E följde också med. Det var hela min dag. Imorgon blir det ridning på Winston med Lina och Dansa klockan nio på morgonen. Vår plan är att vara klar till tolv. Sen ska jag träffa Sofia och Vincent hela långa dagen :). Kan ju bara bli en toppen dag men jag behöver energi till den så nu väntar sängen!

Det känns bra att jag inte har någon som följer efter mig med en filmkamera för mina moves and groves ikväll skulle jag inte vilja ha förevigade haha. En väldigt lugn förfest hos Johanna resulterade i en perfekt start på kvällen. Katja var på topp, Johanna var på topp och jag var on the top. Shiiit så roligt jag haft ikväll!

Imorse var jag så trött men det var bara att dra mig upp och på med kläderna och ut till Lina som stod och väntade. Vi hade samma plan som gårdagen med ridhuset. Fast idag var jag i tid så jag tog in Dansa och fixade henne medans Lina fixade allting annat. Vi kommer att bli ett bra team Dansa och jag, hon är en otroligt härlig häst! Ridningen gick kanon och Dansa skötte sig exemplariskt på alla sätt och vis.

Gammalt kort på mig och Dansa

När vi kom hem så hämtade jag in Winston och borstade honom ute i solen. Sen övade vi lite NH och fick honom att gå in i transporten en gång, gick sådär men han kom in och stod kvar fast det tog en liten stund med mig fram och på slutet hade Lina piskan bakom honom. Sen gick vi till Trekanten och när jag lät honom gå över ett dike så sparkade han bakut, två gånger gjorde han detta. Så vi sprang till stallet och hämtade Lina så att hon också får se hans bus eftersom hon inte sett det tidigare. Vi visade och Lina sa att vi aldrig fick göra så igen för han är ju ganska nära mig på marken. Så gick hon till stallet och vi skulle ta en gång till runt i höger varv. Då får han nå tokryck och hoppar och sparkar även där. Så då fick han trava ett varv sen gick vi hem och åt morot och Winston fick gå ut i hagen igen. Mockade och fixade all mat innan vi åkte till Bronzac och gjorde samma sak eller ja vi var in till Linas mamma och åt mat emellan också.

 

Nu väntar en partykväll igen.. Jiihaaa or not.

Hade överkomligt ont i magen och det är skönt. Dagen började med att min bil inte startade och vi hade bokat ridhuset klockan 11. Men efter dubbla startkablar så var jag påväg. I stallet var Lina och Dansa nästan klara så det vara bara att lasta och åka. Ridningen gick jättebra. Tillbaka i stallet fick Lina rida Winston på en riktig och ensam ridtur och jag hoppades på att han skulle busa lite men det gjorde han såklart inte. Jag mockade och fixade stallet. Sen åkte jag hem och gjorde mig iordning innan det blev middag hos mamma och pappa med Johan, mormor och morfar. Jag åt skinkmacka. Sen hem och invänta gästerna. De kom, vi spelade spel och sen gick vi ut på Tuppenz. Roligt innan och inte alls så roligt på Tuppenz. Dåligt band och ännu värre musik efteråt.

Jag skrev detta inlägg när jag kom hem men det kom tydligen inte upp.

Har haft en väldigt mysig dag med våran stora fina släkt. Har fått massor med julklappar och ätit ganska lite mat. Har haft ont i magen sedan igår så min energi har inte varit på topp. Tur att vi bara är hemma och myser med våra nära och kära på julafton. Baltazar är överlycklig som ett litet barn av alla paket. Katten har charmat halva släkten och verkligen varit social vilket hon inte brukar vara. Så det är skönt att dom har trivts och haft det bra. Winston hälsade jag på en snabbis i hagen och gav de massa morötter.

Känns skönt att det är söndag. Idag har det inte varit en toppen dag. Jag har så mycket att klaga på idag så jag tänkte skriva om det bästa idag hade att erbjuda istället. Spenderade massa timmar i stallen med Lina. Dansa är skodd!! så nu är det snart slut på vilan. Jag red till Hårga under tiden och det positiva: jag satt kvar hela ridturen. Katja, Max och deras katt kom och hälsade på, urmysigt. Fick en julklapp. Sanna ringde så jag kanske spenderar nyår med henne om jag inte åker till Stockholm. Har hunnit se 4 avsnitt av Förhäxad, så bra!

 

Ja svart på vitt så ser det ju ut som en riktigt bra dag. Det är underligt det där hur allting blir vinklat utefter vad jag bestämmer mig för att berätta. Imorgon flyttar jag och Katten till Växbo, Baltazar är redan där. Ska bli skönt! Innan ska jag hinna mocka, kanske rida och hälsa på Sanna en sväng.

Jag hade turen att Marie var med och filmade. Han busade en gång under denna ridtur och jag ser på honom på filmerna att han är pigg och allert. Så det kanske var därför han sprallade lite. Synd att vi inte fick med det på film dock. Jag blir mer trött än honom på våra ridturer haha.. 

 

Jag råkade klicka hem en julklapp för det dubbla priset som jag hade tänkt köpa för. Men det passade bara så bra och det är väl huvudsaken med julklappar. Min syster kommer nog att bli döavundsjuk haha.. Nu har jag julklapparna klara till Elina, Nils, Vidar, Johan, Linda, Sam, Inge och stallägarna(Annika och Anette). Kvar är lite småpyssel på Lina, mamma, pappa, mormor och morfar. Det känns helt okej. Har äntligen kommit in i lite julfeeling.

 

Jag vet att jag lovade lite film men det är ju "senare" även imorgon.

Jag förstår inte att det är julafton om några dagar bara. Har ingen julkänsla alls. Julklapparna är inte klara och motivationen till att ordna dom känns långt borta. Idag ska jag på julkonsert så jag hoppas att jag får lite julkänsla av det och av att vara lite hemma med familjen.

 

Är hästledig idag då Lina erbjöd sig att ta stallet idag. Känns lite underligt men väldigt skönt då jag har ont i huvudet och lite saker jag ska pyssla med. Tänkte svänga förbi möbelaffärn och titta på soffan igen också. Har äntligen fått igång programmet där jag fixar videoklippen så senare få ni en titt på mig och Winston in action.

 

Ikväll hade vi julpyntning i Lillstallet. Så nu blev det ännu mysigare. Sen red jag en kort sväng på Winston. Det var hårt i backen så vi skrittade bara runt lite och provade på skänkelvikningar när vi hade experten(Lina) som hjälp. Jag har ännu inte funnit känslan i förflyttningen och innan den sitter så är det sjukt svårt att veta vad man ska göra och hur det ska vara. Det åker rumpor hit och dit eller så går dom inte alls eller så åker en bog ut och då går han svinbra och fort haha.. Ja men det är så mycket småpet och vi kommer nog att träna ihjäl oss för att bli duktiga. Finns så himla mycket vi ska lära oss. Galoppera är ju vår favorit sysselsättning än så länge.

Vi red förbi hos Annika och de hade familjemiddag och barnen hängde ut genom fönstret till en nyfiken Winston som gärna blev klappad på. Han är så himla cool och snäll. 

Nu har jag varit hos Lina och fått lyxmiddag, tacos! Är så trött och sängen känns efterlängtad!

Imorse var jag uppe så tidigt att jag knappt var vaken. Undra om det ens är lagligt att köra bil så nyvaken. Lär ju vara bra mycket farligare än att blippa med telefonen. Men när jag kom till stallet och hästarna var inne och det var alldeles mörkt och lugnt så kunde jag inte göra något annat än att mysa mig in i Winston och bara andas och le. Jag fixade med maten till imorgon och hade ner hö under tiden hästarna åt klart. Sen fick de gå ut i hagen och jag blev helt ensam med Baltazar. Sen kom avbytaren och han stod kvar i stallet tills jag mockat klart alla boxar och lagt in all mat. Jag är mitt otrevligaste jag på morgonen så jag vet inte hur han kunde vilja stå kvar där med en muttrande mig. Har fått blåsor i handen igen också så varje greptag gjorde lite ont.

 

Hur som helst hann jag klart i tid så då skyndade jag mig hem och hoppade in i duschen och sen kom mormor och morfar. Fick en jättefin blomgrupp och så bjöd jag på fika. De gillade min lilla lya! Efter det fick jag en paus och så tog jag och Baltazar en prommis innan nästa gäng kom. De åkte precis så nu kommer E om några minuter så ska vi kolla på film och umgås.

Kan vara 3ans absolut bästa program. Det är så ärligt, enkelt och fint. Reneé Nyberg är en fantastisk programledare som visar förståelse men som ändå har mod att ställa de rätta frågorna. Det kan verkligen inte vara lätt att vara i hennes sits alla gånger. Men hon gör det galant och ger personerna exakt vad de behöver oavsätt om det är tystnad eller ett bekräftande ord. Mycket mycket bra!!

 

 

Du kan se programen HÄR, det finns tre hela säsonger och alla program är värda att se!

Ni var många som har hittat hit idag, antar att det beror på min kommentar på Tyras.se?! Jag ville mest bara in här och beklaga mig över att jag måste upp tidigt imorgon. Dagen är fullbokad från klockan 10 då mormor och morfar kommer till kvällen och hästen måste skötas. Tror att det är första gången jag har känt att det är lite jobbigt att ha häst haha.. Han har vilodag imorgon men mockning och matning måste ändå göras. Det är bara att vakna och gå upp som är jobbigt sen kommer det nog vara lika mysigt som vanligt.

 

Sen vill jag beklaga mig över att min massage Malin har slutat massera också. Jag behövde verkligen henne nu. Min nacke och axlar är så ömma och jag känner att en genomgång vore toppen. Jag har dock massage Maria kvar men hon är lite mer stretching än puckling.

 

Nu är jag så trött så ögonen sluter sig. Känner att mitt besök hos Veronica idag var välbehövligt och jag känner mig faktiskt friare och skönare i sinnet än på ganska länge. Jag har fått lite nya tankar och jag ska verkligen försöka ge det en chans det här med män, svin och mod. En annan grej jag tänkte på, det känns inte som att det är julafton om mindre än en vecka. Jag har nog inte ens fixat hälften av julklapparna. 

Det finns ingen ridtur jag njuter mer än när jag rider barbacka. Det är den bästa känslan att sitta där och dingla med benen. Jag sa det idag "Tänk att jag får göra det här, rida runt på min egna häst, helt sjukt underbart!" Dock får jag sjukt ont i ljumskarna av att dingla med benen så idag satte jag på barbackagjorden vilket var en nedrans tur. Vi var ute i en och en halv timme. Solen sken och det vara bara så himla härligt att lufsa runt. Med oss hade vi Veronica och i vagnen en sovande Alice.

 

Idag hade jag ingen plan med ridningen. Han skulle få skritta en längre runda bara. Allt gick toppenbra. Vi travade några småsträckor. Böjde honom lite och försökte oss på skänkelvikning vilket inte riktigt är vår grej ännu. Sen fick han gå på långa tyglar och nosa på isbanan ibland. Sträcka ut sig är nog hans grej. Det värsta var att han i början stannade och inte ville gå framåt flera gånger och jag fattade inte varför. När vi kommer hem och går stigen över trekantsåkern hem så ställer han sig och kissar jättemycket. Stackarn har varit kissnödig hela ridturen :/.

Ett roligt lättsamt program om en tjej som hamnar i kändisvärlden. Hon bestämmer sig för att bli modebloggare och man får följa henne genom hela att "bli kändis resan". Det handlar mycket om hennes relationer och om hennes ganska kaotiska liv. Nu är det dock säsong två och den är inte riktigt lika bra som säsong ett tycker jag. Det kommer ut nya avsnitt måndag, tisdag och onsdag. Varje avsnitt är typ 12 minuter vilket gör att jag kollar på alla efter varandra idag istället. Ni kan kolla på säsong två HÄR!!

 

En av de bästa serier som 3an har visat enligt mig! Det är intressanta "fall" och personerna i serien är väldigt bra uttänkta och planerade. Skådespelarna gör ett bra jobb.

 

Raymond "Red" Reddington, en av FBI: s mest efterlysta rymlingar, kapitulerar på FBI: s högkvarter i Washington, DC Han hävdar FBI och han har liknande intressen att bli av med farliga brottslingar och terrorister. Reddington kommer att samarbeta endast med Elizabeth Keen, en rookie FBI profilerare. Keen frågor Reddington plötsliga intresse för henne, men han kommer bara att insistera på att hon är väldigt speciell. Efter FBI använder Reddington s information för att hitta en terrorist, avslöjar Reddington att denna terrorist är bara den första av många brottslingar som han kommer att hjälpa dem att neutralisera. Under loppet av sin egen kriminell karriär, har han gjort en lista över globala brottslingar som han tror är riktigt farliga för samhället, varav de flesta är okända för FBI. Reddington kallar det "The Blacklist".

Du kan se de två senaste avsnitten av serien HÄR!!

Fick sällskap av Marie i stallet idag. Vi kom dit precis när avbytaren släppte ut hästarna så Winston blev inte glad när han fick gå på en gång igen. Men vi fixade i ordning honom snabbt(eller ja avbytaren stod där och pratade massa också så det tog längre tid än vad jag ville) och gav oss iväg mot E. Människor stannar och berömmer fina Winston och jag blir så glad men ändå lite stressad av att stanna lite nu och då. När vi kom till tåget gick bommarna ner precis, det har jag varit livrädd för. Det gick riktigt bra, Winston spände till sig lite i några steg men återgick sedan till sin vanliga gång. Detta tills tåget kom, jag trodde helt ärligt att han skulle dra hem för han pustade, frustade och var i startgroparna med benen. Grejen är att vi har stött på tåg nu på ganska nära avstånd så jag tänkte att det inte alls skulle vara någon grej för Winston med tåget. Men tydligen var det ganska läskigt när det kom så pass nära, så nu vet vi det. Jag styrde in i skogen och efter en stund med tågljudet så gick vi ut på vägen och fortsatte framåt och då gick det bra men spänt.

 

Vi galopperade ganska mycket. Han var otroligt pigg både bortåt och hemåt. Gnäggade efter Marie och Baltazar när vi red ifrån dom och blev överlycklig när han hittade dom igen. Han bockade/sparkade bakut en gång i en galoppfattning. Jag flög fram till hans öron men vi fortsatte galoppera. Fattar inte varför han gör sådär. Det är inte en bra grej utan det är ju helt onödigt. Han var riktigt dryg på vägen hemåt sen då han bara ville springa iväg efter Marie som hade gått i förväg. Jag blir så vrång så då får han bara gå. Men han travar gärna sakta sakta och kan till och med galoppera på sakta sakta då. Så nu vet jag att han kan dte med ;). Jag känner mig otroligt mycket coolare nu när jag rider än vad jag har gjort innan. Jag tänker lite att jag får reda upp situationen när den kommer det går inte att alltid veta vad som händer. Jag tänker att om man gör saker så säkra det går så får man ta den där lilla risken att det kan hända något oväntat. Jag tror även att Winston känner av att vi är ett team och att jag faktiskt litar på honom mer nu trots att han är "bråkig" ibland. Han är en helt annan häst än den jag tog hem, man ser hans lycka och det gör mig så glad i hjärtat!

 

Marie gick inte ens in i stallet innan ridturen idag. Hon stod i dörren och sneglade och pratade men hon nuddade inte Winston och sprang ut när vi kom och skulle gå ut. Sen ville hon gå på avstånd och vara säker på att Winston inte skulle "hoppa på henne". På vägen hem ville hon rida. Hon hoppade upp vid Järnvägen och red hela vägen hem. Jag är imponerad för jag skulle aldrig ha frågat henne om hon ville rida en bit eftersom hon inte ens ville gå nära oss. Hon satt dock och stirrade rakt fram ett bra tag innan det gick att prata med henne men hon gjorde det och Winston var den snällaste han kan vara. Det är lite underligt det här för jag har inget problem alls med att sätta upp människor som inte brukar rida på Winston och de får skritta lite bredvid mig. Men jag vill inte att någon annan ridvan ska ut och rida på honom själv och utan mig. Eller ja Lina skulle kunna få göra det. Han får vara bara min ett tag till iaf sen kanske någon får låna honom en sväng vem vet :P. Jag är lite egoistisk va? Men jag har väl lite rätt att vara det för jag får jag bara rida 4 gånger per vecka haha..

 

 

AHHHHH blir galen. Tänkte lägga in en film här men det går tydligen inte.

Jag hängde med Lina till Storstallet häromkvällen när hon skulle tömköra Bronzac i ridhuset. Ganska skönt med tanke på att det regnade. Baltazar var lycklig av att få springa runt runt i snön men han var verkligen inte ett uns respekt för hästarnas ben. Det är livet han leker med och jag ryter onödigt mycket åt honom för jag blir så rädd när han inte lyssnar.

 

Bronzac gick klockrent! Han var så himla fin i formen i princip hela tiden. Och det såg roligt ut när Lina tömkörde för jag vet ju hur känslan är nu när det går riktigt bra. Jag förstår fortfarande inte att jag tycker att tömkörning är roligt. Svårt men roligt ska jag säga. Jag fick prova Bronzac också och gud va han var lydig och lättsam. Nu var han uppvärmd och väl informerad om vad det var han skulle göra så det gav ju mig bra förutsättningar. Men ändå, det är roligt att ha en häst att jämföra lite med. Winston är ju också väldigt duktig och lydig men han behöver lite mer övertalning fortfarande.

 

Det var min status på Facebook idag. Äntligen känner jag ett hopp om jobb framöver. Jag har varit och är ganska förstörd i min mag och självkänsla. Jag har inte skrivit så mycket om mitt förra jobb här just på grund av att det var ett jobb. Vill inte att företag ska läsa här och tro att jag hänger ut vem som helst för någon liten grej. Men det som hände mig var ingen liten grej utan det är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Jag har tagit mycket skit i mitt liv. Men det här var på ett helt annat sätt. Människor jag litade på svek mig och var otroligt elaka. Min magkänsla berättade för mig att jag inte borde lita på en människa men jag försvarade denna mot alla eftersom vi var i samma arbetsgrupp. Jag ångrade det så mycket i fyra dagar, jag tänkte att FAN jag borde ha sagt vad jag tyckte och tänkte och berättat att det de upplever är helt rätt att denna människa inte är bra men jag bet mig i tungan och gjorde det som jag ansåg vara bäst för mitt arbetslag. Nu ångrar jag mig inte längre, det finns saker jag ångrar men inte just det att berätta för alla. Det jag ångrar är att jag inte stod upp mer för mig själv. Jag älskade mitt jobb och gjorde alltid mitt bästa.

 

Detta har påverkat mig när jag pratat med företag och i mitt jobbsökande för de lyckades verkligen bryta ner mig. Få mig att känna mig värdelös. Jag har otroligt bra människor runt mig och det är jag galet tacksam för. Men att vara med om det här har på något sätt fått mig att tvivla på mig själv. En person jag jobbade med tyckte jag verkligen om, min magkänsla gav mig enbart bra vibbar och hon var inte det hon måste vara den falskaste människan jag någonsin mött. Det är det som svider mest, att en människa kan vara så gör mig ledsen och chockad. Jag måste lämna detta nu. Det är nog bra att återgå till det som var innan, då jag var uppskattad och omtyckt för den jag verkligen är!

Ett bra program som tar ner en på jorden precis som en dokumentär ska göra. Jag blir chockad, förvånad, berörd och det berör mina känslor på många sätt och vis. Jag blir ibland också förundrad över hur annorlunda människor det finns. Vi är många som har möjlighet att få välja hur vi vill leva vårt liv, alla har inte den möjligheten. Programledare är Sanna Lundell och hon verkar ju vara en helt underbar person. Du kan se programmen om du klickar HÄR!

Lina fick rida Winston idag. Så himla roligt att se honom från sidan ibland och jag får passa på när vi för en gångs skull är i stallet tillsammans. Det är galet så stor han ser ut på vissa bilder med henne haha..

 

Har lagt upp en liten plan för Winston framöver också. Det känns som att han är lite mer tränad nu så då ska han få jobba lite hårdare. Så som en vanlig vecka sett ut nu så har jag varit väldigt beroende av att ha någon med mig eftersom jag inte litat på mig själv och honom så pass mycket som jag har velat. Därför har det blitt lite hattigt och även om han varit ut 3-4 gånger i veckan som tanken varit så har det vart lite slappt för honom. men nu känner jag att jag kan klara av alla typer av pass själv och därför kan jag ha lite mer bestämda pass.

 

* Ett tömkörningspass eller ett kortare klättringspass.

* Ett hårt pass med mycket galopp och fart.

* Ett längre lugnt pass. Mycket skritt och inga direkta krav på honom.

* Ett pass med alla gångarter ca 45 minuter.

 

* Vila minst en dag.

* De två dagar som blir "över" kan innebära NH träning eller promenad eller vila.

Återigen har en person blitt mördad i Bollnäs. Jag kan inte förstå varför man inte jobbar hårdare med drogproblematiken. Hur många behöver dö innan någon "tar i med hårdhandskarna"? Hur svårt kan det vara att ha någon att bevaka dessa människor och ta fast dom för varenda felsteg de tar? Det lär ju samhället tjäna en jävla massa på. Jag vet att polisen har fått in tips som de inte gör någonting vettigt med. Ingen jag känner vill längre lämna tips till polisen för de leder ändå inte till någonting. Hur har polisen lyckats blivit en så opålitlig part i vårt samhälle? Vi kommer ju aldrig att få tillbaka respekten heller sålänge de inte gör någonting synligt.

För mig är alla dagar typ lika så att det är lördag känns inte i mitt liv. Jag har nu gjort i ordning alla programinlägg till nästa veckas bloggning. Varje dag kommer det att komma upp ett tips på ett program. Jag har tänkt att jag ska fokucera på det positiva på det mest i mitt liv så jag har inte med de program jag skulle "klagat" på. Känns som att det är ju bättre om människor bara kollar på de programmen och bestämmer själv om de gillar dom eller ej. Men ett tips kan ju aldrig vara fel.

 

Idag har jag också pluggat på lite om bett. Jag ska nog skriva ett eget inlägg om det för jag läre verkligen plugga på så mycket om hästlivet. Det är så himla lätt när någon annan(troligtvis ägaren) bestämmer utrustning och foder mm. Men nu läre jag plugga på för att kunna ta beslut. Det är lite spännande också. Och jag vill ju veta vad det är för något jag "utsätter" min häst för och varför.

 

Nu ska jag åka till stallet och mysa lite. Lina kommer också och joinar mig om en stund. Baltazar ville inte gå in imorse när vi var ut så han lär bli överlycklig av att få vara ute några timmar.

Denna bild fick jag skickad till mig igår då Vidar lät hästarna tomta.

Lucia med små barn som är så stolta så de spricker är ju bara så mysigt. Men efter det hade killarna väldigt bråttom hem det är ju trots allt fredagsmys. Vi väntade in mamma och pappa och beställde mat. Vidar valde dock att äta korv med bröd och Nils käkade två hårdbrödsmackor med ost. Nu har stora killen åkt iväg på disco och Vidar och jag har bakat kubbmuffins till pappas bastu imorgon.

 

Här hemma är det fullt hus som vanligt och nu kommer vi nog att däcka i soffan. Vad tror ni att vi gör på bilden här under? Om ni gissar rätt kan det komma upp en film :P

 

Tanken idag var

* En längre galopp i varje.

* Rida fram till sista huset.

* Låta Winston gå på långa tyglar lite nu och då.

 

Allt gick kalas utom höger galopp som vi inte fick till förrän sista grusvägssträckan men då gick det superbra. Innan sprang han bara på snabbare och snabbare och dunsade lite men ingen galopp. Så innan sista sträckan stannade jag och kortade stigbyglarna något och sen gick det bättre. Så jag får helt enkelt vänja mig vid dessa lite kortare stigbyglar, det kändes direkt i knät att det var en förändring. Han var coollugn hela tiden utom vid hästarna vid kyrkan då sträckte han lite på sig. Nämen jag är väldigt nöjd med dagens ridtur!

 

Fick rätt mycket tid i stallet ikväll och jag älskar att stå där och hänga på Winston och bara andas. Undra vart jag skulle vara idag om jag inte hade haft hästarna. Det känns helt främmande. Jag kanske hade varit en mer hård människa fortfarande och inte så analyserande. Det känns dock bra att vara den jag är nu så jag kan inte vara mer glad för att jag har hästarna i mitt liv. Vi fixar rätt mycket mer i stallet just nu för hon som äger stallet har lite ledigt. Jag trivs med det, älskar att få skotta hö och fixa i ordning med all mat och ha lite ansvar i vardagen. Men det är i vanliga fall rätt så bekvämt att ha någon som tar in och kvällsmatar också. Just nu har jag dock tiden att vara i stallet mycket så då lider jag inte ett smack av att få mer sysslor än i vanliga fall.

 

Nu ska jag ut i stormen med Baltazar en sväng innan det blir sängen. Jag hoppas stormen drar iväg fort för jag tänkte ut och rida imorgon bitti. Hoppas Winston är peppad men inte på tårna. Vi ska öva på att gå fort haha.. Kram & gonatt!

En härlig lättsam hästserie om Eddie som flyttar till ett nytt ställe och börjar rida. Hon hittar en speciell häst som nästan ingen kan rida för att den är så vild och hon ger den en ny chans. Det finns såklart killar inblandade och tjejer som inte alls är så snälla. Men det är som sagt ett lättsamt och lätt värt att se program!

 

Bara det att sista avsnittet heter..

.. gör ju att man verkligen vill kolla på det här programmet så in och kolla HÄR!

Idag har jag inga planer förutom att vänta på att hovslagaren hör av sig så att jag kan köpa lite broddar och att sen åka till vårat underbara stall vid fyra. Mitt tv-avtal har tydligen tatt slut så jag har inga kanaler. Vädret är ganska skönt men väldigt dåligt som ridväder. Jag var i stallet i flera timmar igår och bara pysslade runt och ändå kan jag inte vänta tills jag får åka dit idag igen.

 

Kan tillägga att köttfärslimpan jag gjorde häromdagen inte alls är lika god att värma och äta i matlåda som den var när den var färsk. Fattar inte hur det kan vara så stor skillnad, de flesta maträtter blir godare dagen efter tycker jag. Hmm ja sen ville inte Baltazar kliva upp idag, han ligger fortfarande i sängen faktiskt. Jag passar därför på att skrubba ansiktet och sitter just nu med en grön ansiktsmask som skulle ha sköljts bort för en kvart sedan, ops.

Eftermiddagen idag spenderade jag i stallet. Tanken var att rida först så jag fick rida i dagsljuset men Winston ville inte komma in. Grejen är den att jag går inte ut i stora hagen längre när jag är själv. Om man är väl planerad så kan man stänga för så de får gå i en del av hagen fram till att jag kommer och tar in Winston. Jag tyckte dock att jag skulle komma så sent idag och han har varit duktig och kommit de senaste gångerna jag ropat. Men idag gick det alltså inte så jag mockade, sopade, fixade allt med maten och var ute och rejsade i snön med Baltazar. Två timmar senare hade Dansa dragit hem de andra hästarna så jag kunde ta in Winston.

 

Gjorde i ordning honom och han var inte alls på humör för någonting. Han gick runt runt och var allmänt less på allt jag ville göra. Väl ute var han stencool. Inget pustande och frustande alls. Hade tänkt rida bort till E och en längre runda men jag ombokade för jag blev feg i mörkret och så kändes hans steg annorlunda. Kanske var det för töig snö?! Han fick dock inte styltor då jag hoppade av och kolla så jag vet inte.

 

Planen för idag var först

* Rida E rundan i alla gångarter.

Sen ändrade jag till

* En galoppsträcka av varje.

* Rida förbi Kyrkhästarna.

Vi travade hela vägen till kyrkan. Vi hade tur som en tok och Kyrkhästarna var inne. Sen red vi in lilla vägen innan kyrkan och han var riktigt svår att få fram i en bra trav. Sen vände vi hemåt och jag lät han trava fort fort, sen sakta och sen öka igen. Tog några galoppsprång med saktade sedan av av sig själv. Så red vi lite hemma på vägarna och försökte få in galoppsträckorna. Han tog vänster men inte höger förrän på 3dje försöket och jag tycker faktiskt inte att jag kan ta på mig detta krångel denna gång, tycker att jag var tillräckligt tydlig. Väldigt lite goo i honom idag.

 

Hade en mycket lugnare känsla idag när jag skulle ut i mörkret så det kanske kan bli som Lina säger att jag kommer vänja mig vid mörkret. Känns mycket ljusare nu med all snö också. Kändes lite som ett avslaget ridpass idag motför om man jämför med våran känsla i söndags. Då var jag helt uppe i det blå. På fredag har jag planerat E-rundan till nu istället, ser fram emot det!

Efter en snabbis hem för att duscha så blev det bio - Hobbit! Jag fattar inte grejen med dessa filmer med underliga figurer och som heller aldrig har nått slut någon gång utan har alltid en fortsättning.

Det här är ett helt fantastiskt tvprogram som jag tycker att alla kan kolla på. Program idéen går ut på att två människor varav iaf en är känd åker på en för de betydelsefull resa. Jag älskar när jag verkligen får känna människors känslor, få veta deras livsöden och få en verklig inblick i deras liv. Jag upplever detta som ett riktigt starkt program och jag tycker att det är super härligt att få ett resmål presenterat för mig på ett annorlunda sätt än i de vanliga resprogrammen. Resmålen betyder någonting för de inblandade vilket ger programmet det lilla extra!

 

Bäst tycker jag att program 7 med Katarina Hulting och Mia Poppe är och det var ganska överaskande för mig för jag vet inte vem någon utav dom är. Det roligaste är program 4 med Charlotte Perrelli som åker med sin man till Las Vegas, hon verkar vara en väldigt lättsam och härlig person. Ni kan se alla program i 30 dagar efter de sänds i tv HÄR! Så skynda er för Perrellis program försvinner snart.

Mitt humör börjar sakta men säkert gå uppåt vilket känns helt toppen. Idag har jag lite pirr i magen för jag ska ut och rida E-rundan helt ensam. Hoppas det går trots att det är plusgrader. Just nu slappar jag i soffan och kikar på olika program på play. Tänkte att jag eftersom jag snokat igenom alla play program så ska jag skriva lite vad jag tycker om dom. Har ju haft lite för mycket tid att fördriva och då är ju play kanaler toppen.

 

Brukar ni kolla på något program på play som ni kan rekommendera? Mitt favorit program just nu är Julkalendern på SVTplay!

Jag är allmänt lite rädd för fåglar som kommer nära, speciellt svanar. Men på bild tycker jag att fåglar kan vara väldigt fina. Har hittat en superfin tapet som jag skulle vilja ha någonstans någongång. Visst är den fin? Så rogivande och helt underbar.

Fjärilar tycker jag är väldigt vackra men lite äckliga ute i naturen. Jag har hittat en klocka som jag faktiskt tycker är lite läcker. Först kunde jag inte bestämma mig för om jag tyckte att den var hemsk eller lockande. Men jag fastnade verkligen för den och snart kanske den sitter hemma på min vägg, vem vet. Fjärilar är verkligen fina!

Jäklar vad halt det är ute nu. Har varit i stallen tidigare ikväll och skrotat runt. Winston vilade men fick ändå boxen mockad och massa mat såklart. Efter det åkte jag direkt till en vän och blev kvar tills nyss då vi insåg att klockan snart var 1. Det är inte ovanligt för mig att vara uppe nu för jag är ju en riktig nattuggla men hon ska upp och jobba imorgon den stackarn. Har haft med mig kameran idag och slänger därför in lite härliga vardagliga pix..

 

Blanda allt utom bacon i en stor skål. Lägg i en avlång sån brödform med bakplåtspapper. Lägg på bacon överst. Grädda en timme på 200 grader. Smarrigt!

Hittade ett kort på Annas blogg. Winston tycker barn är lite livliga men är väldigt snäll mot dom. Helst av allt pussar han dom på huvudet och luktar i nacken. Två riktiga gobitar! Hedvig har sin häst i samma stall som mig, ni vet den berömde lille Lukas!

Mötet som jag skulle på blev inställt och igår frågade Nina om hon kunde komma förbi idag så det blev ju passande. Först fixade jag tvätten och under tiden pysslade jag klart med alla julsaker så nu ska bara resterande saker och utbytta saker upp på vinden sen är allt klart. Nina hade med sig Edla så vi satt mest på golvet med henne och djuren och pratade om livet. Himla skönt det där att träffas ibland och prata av sig. Tänk vilket fint liv Nina har, jag är allt lite avundsjuk.

 

När de åkte hemåt tog jag och Baltazar med oss bollen och tog en runda ute. Vi tappade bort bollen men vi hade en himla härlig lekstund så det kvittar. När vi kom in kockade jag ihop en sjukt god köttfärslimpa med Zucchinispaggisar. Har haft en riktigt skön hemmakväll. Måste verkligen börja uppskatta min fina lägenhet och hem.

Sitter och finular på om jag ska få rida imorgon. Är så sugen på en tur i dagsljus helt själv till E men Winston ska nog få vila. Han förtjänar att vila. Jag kan ju ta den turen på onsdag. Men vem vet han kanske är toksugen på en tur imorgon, jag tror han kommer viska det i mitt öra. Vet ni vad jag gjort idag? Jag snokade igenom mammas alla sladdgömmor och hittade en sladd som passar till kameran så snart väldigt snart kanske ni kan skåda ett foto knäppt med en riktig kamera här. Kanske kan knäppa lite snökort på Bronzac imorgon. Eller på hästarna i Lillstallet i hagen. Eller vad vill man se kort på?

 

Puss & Gonatt

Jag har träningsvärk i princip hela kroppen idag. Sen har jag även blåmärken på innanlår och fotleder. Men det känns som att jag återfått lite ork och glädje så då kanske det går jämt ut. Idag har Johanna och jag vart ute och tolkat efter Winston. Han var lite bakskygg och drog gärna iväg i väldans fart för att sedan aldrig mer vilja stanna eftersom den där bakom hela tiden var kvar. Men snart nog kommer det nog gå bra när han bara vant sig lite mera.

 

Just nu sitter jag hemma hos mamma och pappa helt ensam. Baltazar har sovit här inatt så jag är här och hämtar honom. Snart ska vi åka hemåt och invänta besökare. Har tvättstugan ikväll också tänker tvätta upp alla ridbyxor och lägga undan för nu kör jag med thermoleggings och täckbyxor.

Jag har vart så nervös inför det här. Winston och jag har aldrig varit ut på en långtur och sen att vara där bland massa hästar gör mig så nervös men det jag var mest nervös för var att rida förbi hästarna i hagen vid Kyrkan och sen tågövergången(eller alltså om det skulle komma ett tåg precis). Lyckligtvis lyckades Winston och jag få med oss Anna på marken på vägen till Kilafors. Winston gjorde allt som hon gjorde, sprang hon så travade han efter och stannade hon så stannade han. Han älskar människor på marken. Hästarna vid Kyrkan busade väldigt lite och det kom inget tåg så det gick toppenbra. Väl framme i Kilafors blev Winston lycklig när alla människor ville prata med honom och hästar som han kunde prata med.

 

Han var ganska duktig under tågets runda. Han gick snällt och stod sedan stilla väldigt bra nere på torget. Efter det började hästarna pigga på sig lite och vissa travade lite nu och då och Winston trippade lite på stället. Sen hade han fått nog och drog iväg förbi de som var framför oss, han sprang rakt ut i snön på en "gräsmatta" och förbi. Resten av rundan trippade han lite på stället och travade så fort han fick chansen. Han var helt pirrig i hela kroppen kändes det som. Väl tillbaka vid badhuset lugnade han ner sig och jag hoppade av och tog av mig lite kläder. Frågade Lina om hon ville rida hem honom men det ville hon inte(hon hade ju ansvar för Lukas och så så jag förstår det absolut) så då bestämde jag mig för att rida hem själv, kändes inte snällt att låta Anna gå igen. Sen så ville jag trava mer för jag hade ju klätt av mig.

 

Winston var inte nöjd med att gå hem helt själv(Viktor gick dock med mig över tågövergången och Lina hade koll från bilen). Han gnäggade hela vägen och var spänd och hoppade åt sidan flera gånger stackarn. Men det var så roligt(JAmen jag är också chockad!!!). Alltså jag har ju vetat innerst inne att jag gillar pigga och alerta hästar och en pigg Winston var som en dröm idag. Han lyssnade tillräckligt bra för att jag inte skulle känna mig galet orolig. Vi travade mest hela tiden och tog till och med någon galopp ooooh det var såå roligt!! Han var som en helt annan häst dock och jag hoppas att han blir sig själv igen till imorgon. Det allra bästa var att han kändes ju som en tickande bomb lite hela tiden och det gjorde mig lugnare än när han som han brukar gå och slumrar och sen helt plötsligt drar iväg utan förvarning. För nu kunde jag använda hans energi och få honom att vara alert. 

 

Jag har gjort något otroligt dumt. Det var såhär att jag målade om en spegel så den låg plant på golvet. När jag ska gå och lägga mig kommer jag på att jag ska ta upp den och ställa den mot väggen. Jag hade dock inga kläder på mig. Har ni sett er själva underifrån? Alltså inte underifrån från fötterna och upp utan böjt er ner mot en spegel utan kläder. Nu vet ju jag att jag har extremt mycket onödig hud på min kropp. Men herregud alltså jag hade ALDRIG i hela mitt liv trott att jag skulle kunna se ut sådär. Det är så hemskt att jag inte ens kan visa en bild. Magen såg ut som en babianrumpa gånger hundra och tuttarna som urvattnade triangeltepåsar. Jag kan verkligen inte få bort denna bild ur huvudet. Det är nog det värsta jag sett i hela mitt liv. Ändå är jag helt facinerad.

 

Jag hade bara någon dag innan detta känt att kroppen nog dragit ihop sig lite till och tuttarna har verkligen omformat sig till det bättre. Men denna spegelbild var verkligen inte bra för självkänslan. Min undran är dock om en helt normal kropp ser ganska knasig ut i spegel på golvet. Alltså jag menar alla borde ju påverkas liiiite av tyngdlagen?!

 

Har varit på Julauktion i Växbo ikväll. Väldigt mycket mindre folk än det varit förr om åren men ändå lika mysigt med luciatåg! Träffade många gamla ansikten och tiden sprang iväg. En(som är sjuksköterska) sa dock att min handled var väldigt svullen och jag som tycker att den är mitt minsta problem med kroppen just nu. Jag hittade i alla fall en stol som jag slog till och köpte. Är väldigt nöjd!

Har vart lite dåligt med ridning i några dagar så jag bestämde mig att om hästarna är nära när jag åkte dit idag så skulle jag rida en tur själv. Jag mockade och donade och mös runt i stallet med Baltazar och plötsligt står Winston utanför dörren. Han var dock väldigt snöig och blöt så jag bestämde mig för att rida en tur barbacka. Jag har fått höra att han inte gillar snöväder så jag hade i bakhuvudet att han kanske skulle göra nått tok. Det tog säkert en kvart för mig att kravla mig upp. Mina nya täckbrallor är helskodda och jag vet inte om det var därför jag upplevde att det var så himlas svårt att rucka mig rätt eller om det var att han var blöt. Svårt var det oavsätt och han hade världens tålamod med en klump och hängde och slängde på honom. Till slut låg jag på magen och hoppa rätt med rumpan haha.. Herregud men när jag väl börjat så vill jag inte sluta och ge upp.

 

Winston var väldans pigg och travade några steg redan genom gårdsgrinden. Sen gick han snällt men ganska snabbt. Vi travade mot verkstaden och vände. Sen tillbaka igen i trav. På hemvägen i skritt fick han nått ryck precis när jag snora(ni vet man blir lite snorig när det är kallt så jag snorade till så det låter lite) flög han iväg som ett skott. Några galoppsprång och skrik senare hade jag fått fatt i han och han saktade av. Jäkla häst alltså. Så glad att jag satt kvar. Kunde ändå inte låta bli att skratta lite åt honom heller, det är som att han väntar på att något ska låta lite så att han får bralla till. Efter detta trippade han några steg och sen helt avslappnad igen. Nu när jag satt barbacka kände jag dock att han hade nå fuffens på G och det är ju bra. Fast jag tyckte att jag kände det 3 andra gånger också men då bara slappnade han av sen igen utan att busa något. 

Det var ett helt fantastiskt galet snöväder när vi var ute. Det yrde snö och grenar flög från träden. Känns som att han var otroligt cool för att vara ute i sånt kaos till väder. Innan jag åkte hem tog jag in alla hästarna och då flyger våran stora dörr in till ladan upp(hästarna går lösa från hagen genom ladan, förbi denna dörren och in i stallet). Tänk om alla hästar hade rymt i detta väder. En nyfiken treåring som vill kolla upp allt är svårt att ha pli på alla gånger men som tur var så hade hon redan kommit in i sin box. Noa och Winston gick snällt förbi och in i stallet och stod sedan där på rad och väntade på att jag skulle öppna boxdörrarna. Lukas, han kom 5 minuter senare som vanligt så han tog jag i pannluggen. 

Jag har köpt en ny reflex outfit till Winston så att vi ska synas väl i mörkret. Tidigare har vi lånat Visas benreflexer men de var lite tajta på bakbenen så jag bestämde mig för att köpa ett par som jag blitt tipsad om på en sida för stora hästar med grova ben. De sitter riktigt bra med kardborre och når lätt runt hans ben. Det roliga med dessa benreflexer är att det finns röda lampor på dom som man antingen kan välja att ha avknäppta, blinkande eller helt lysande. Om man väljer att ha lamporna av så ser de ut precis som vanliga gula benreflexer.

Jag har även köpt ett reflextäcke som är lite för kort på Winston men som ändå gör att vi syns väldigt bra. Jag tänkte att jag skulle vara så nervös för att rida med det på utifall han skulle bli rädd för det. Ja jag veet att han är en cool häst som inte blir rädd för så mycket men man vet aldrig. Det var bara det att jag hade inte en tanke på att han hade ett täcke på sig utan vi red som vanligt och galoppera till och med. Det är skönt att han är så obrydd.

Jag köper mina ägg från Annikas höns i stallet. Jag vet att hönsen har det bra och de får strosa runt på gården och picka i sig härliga maskar direkt ur jorden. I vanliga fall köper jag alltid ekologiska ägg på affärn men jag känner att huvudsaken för mig är att djuren har haft det bra. Prio nummer två är att det är ekologiskt. Våra höns i stallet får inte ekologisk mat men å andra sidan får de gå ute och äta precis vad de vill precis så som djur ska få ha möjlighet att göra. De ekologiska äggen i affärn är ju det bästa alternativet i affärn men de får ju absolut inte strosa fritt och pricka i sig vad de vill utan vad de äter är ju högst kontrollerat på grund av att de ska få klassas som ekologiska. Så min magkänsla säger att höns som har möjlighet att springa fria är de mest lyckliga och välmående. Nackdelen är att det ibland finns en svart plupp i ägget som om det hade stannat hos hönan blitt en kyckling och det är lite läskigt. Men jag tar alltid bort den vita slemmiga grejen i vanliga fall så nu blir det även en svart plutt bort.

 

Igår tänkte jag att Winston skulle ha vilodag(om inte Lina hade lust och tid med en tur) men så kom jag till stallet och Hevig skulle ut och rida Lukas så då ändrade jag mig och tänkte att jag kan ju rida en vända och sen rida bort till tåget och vända själv. Men då lyckas jag böja tummen rakt bakåt när jag skulle dra åt en brodd. Det gör så jävla satans ont och Hedvigs kommentar var "Du har tårar!". Det är helt sjukt att det kan göra så ont efteråt för precis när den böjs känns det inte alls. Jag avbokade ridningen och tog med Winston i grimma istället.

 

Idag tänkte jag att jag ska fasiken ta mig iväg och rida till backen bortanför tågrälsen. Hoppas Winston är på bra humör och att min tumme orkar hålla honom. Om det går kalasbra ska vi nog prova en galopp på E också. Allt för att utmana ödet. Känns som att min kropp pajar ju oavsätt vad jag gör. Har hört att det ska toksnöa 30 cm ikväll och det passar mig ypperligt. Winston ska tydligen avsky snöväder och jag älskar det nästan jämt så vi får se hur det går.

Gooood morgon!!

Jag ska hitta mig själv en karl hade jag ju tänkt. Jag har legat lågt(ja typ under ytan totalt) för jag går ju inte ut längre. Och det är väl ute man hittar en partner?! Jag vet inte jag brukar bara hitta "ha roligt för kvällen killar" där. Det kan ju vara kul men det ger ju inte så mycket i längden. 

 

Idag av alla dagar hittade jag en människa som verkade vara alldeles bra. Verkar vara omtänksam, lugn, smart och han har jättefina ögon. Detta är ingen jag känner men han har en otroligt härlig energi runt sig. Mmm vi får la se vad eller om det händer nått i framtiden.

Hade planerat att hinna med så mycket i stallet igår men tiden lyckades försvinna fort. Kom dit och mockade alla boxar. La in middagsmaten och tog in alla hästar. Winston kom in först, han stod precis utanför dörren sötnöten. Gjorde honom redo för passet som var backträning. Han var nog lite sur för att han inte fick stå i boxen och äta som alla de andra men skötte sig ändå väldigt bra. En brodd har det blitt nått knas med men alla de andra är fortfarande bra.

 

Vi gick direkt till backen med vägen förbi Årtalshuset. Ovanför backen hade det hamnat en gummimatta som Winston inte ville gå förbi. Han pustade och frustade i några minuter men gick sedan förbi så långt ifrån han kunde. Vi gick runt och kom samma väg igen och då gick han utan att tjaffsa och lite närmare. Nästa gång gick han exakt där jag ville och utan att sakta ner det minsta. Sista rundan gick vi sakta sakta uppför backen och gjorde halt 3 gånger. Det tyckte han var jobbigt men han gjorde det. Så gick vi över stora vägen och travade förbi Linas gamla hus och fram till Bilverkstaden. Där tvärnitade han från trav för samma kant som han och Noa reagerade på sist vi red där. Vi stod där länge och väl och jag försökte alla trix jag kunde men till slut gick jag fram och drog han över "kanten", det är alltså mörkt grus som blir ljust mitt på en stor plan. Sen fick han gå på en volt för att komma över denna plötsliga fobi för en kant och efter 3dje varvet gick det utan problem. Då fick han trava 2 varv åt höger och sedan två varv åt vänster och sedan fortsatte vi trava tillbaka mot Linas gamla hus och fram till storvägen. Över vägen och förbi Årtalshuset och sedan gick vi till Ladugården och vände. Övade på halt till trav och sen halt igen. Han lyssnar bra om man är bestämd i början.

 

Jag upplever att det går lättare nu än när jag tömkörde med spö, tror att det beror på att det är ännu en sak som jag läre ha koll på och att han lätt blir tjurig om man blir för precis och hård. Sen vill jag ju att han ska lyssna på min röst oavsätt läge. Men som idag skulle jag ha behövt spöt vid Bilverkstaden så nästa gång jag går dit så ska jag ha spöt med mig. Jag lirkar ju mest med honom när jag vill att han ska göra saker. Jag tror det passar oss, jag tar alltid igenom det jag vill men ibland blir det på ett sätt som inte är mitt förstahandsval men kanske hans. Känner änsålänge att jag och vi inte har något att förlora på detta sätt att förhålla oss till varandra. 

 

Vet ni hur jag mer kan se att mitt liv är mer ointressant? Ni läsare har halverats och just i denna stund känns det ganska skönt. Tänk om man har en släktträff och dubblar alla mina släktingar från både mamma och pappas sida och så ska jag stå där och säga någonting. Skrämmande. Men ändå lite coolt.

 

Igår när jag tog av Baltazar reflexvästen så pep han till precis så som han brukar göra ibland när han anser att någonting kanske gör ont. Men så började han halta vilket han också kan göra i några steg innan han inser att han inte har ont. Men det gick inte över. Han vägrade gå ner för trappan när vi skulle ut och han låg bara och kollade på mig. Så vi somnade väl omkring halv fyra i natt. Imorse vaknade jag av att han kräktes på mattan bredvid sängen. Så jag gick upp och tog bort det. Då kräktes han på den andra mattan. Så när jag hoppade in i duschen stängde jag in honom i sovrummet medans för där fanns nu inga mattor. Då har han hoppat upp och kräkts i sängen. Det positiva är ju ändå att benet måste vara bättre eftersom han kom upp i sängen men han haltar fortfarande lite. Tänkte gå till skogen strax så han får lyfta lite på det.

Har varit in här flera gånger och börjat skriva en mening men sen tar det bara slut. Känner mig lite som i ett vacum och tänker "Men varför skulle någon vilja läsa det här!". Känns tillgjort på något vis eftersom jag känner mig ganska tom på livet just nu så bloggen speglar som vanligt mitt liv väldigt bra. Det enda jag tycker är roligt är att vara i stallet och prata om hästarna. Eller ja allt som underhåller mig en stund uppskattar jag så tex att umgås med vänner och familj är toppen. Sen har en av mina vänner det väldigt jobbigt just nu så då funderar jag på det och vi umgås så mycket vi hinner.

 

Jag saknar "jag trivs så bra i livet" känslan. Allt känns oviktigt. Till och med julen och julklapparna som jag brukar älska att fixa ihop känns mer som en grej jag måste göra. Kanske beror detta lite på att jag har mindre pengar än jag brukar men även de jular jag har haft sjukt lite pengar har jag ändå tyckt att det vart skoj.

 

Känner att antingen ska jag stänga ner bloggen helt eller så måste jag få igång den på något vis igen för just nu är den väldigt off och tråkig. Hela jag är tråkig och gnällig och det är ju inte roligt att ha dokumenterat direkt. De enda inläggen jag känner för att skriva är passen med Winston. Alla andra känns bara som att jag upprepar mig och jag har faktiskt inte ett roligt, händelserikt och intressant liv nu. Jag känner att jag måste göra någon typ av förändring men jag vet inte vad. Mitt liv är ingenting att gnälla på egentligen, jag borde vara nöjd och glad det är det som stör mig nästan mest. Det finns människor med riktiga problem. Men det hjälper mig inte ett skvatt att tänka så för jag är lika otaggad i alla fall.

 

Jag tror att det har blitt såhär på grund av att jag inte har någon vettig och värdefull sysselsättning, att min kropp inte kan träna som jag vill och att jag saknar en egen familj. Sysselsättning ska jag ju försöka fixa senare i veckan och det tror jag att kommer att göra en stor skillnad. Knät är på bättringsvägen men så fort jag börjar träna igen så kommer det ju braka igen men huvudsaken nu är att jag kan ta hand om Winston och Baltazar. Familj kan man ju liksom inte bara hitta sådär men imorgon ska jag iväg på en intervju för att bli Stödboende.

Herregud vad vi har shoppat idag eller ja Marie har shoppat mycket mer än mig. Jag shoppade inte allt jag skulle men lite annat istället som vanligt. Mina julklappar blir lite annorlunda iår. Mest nöjd är jag med ridtäckbyxorna, dyra men nödvändiga. Jag är galet trött så jag kanske visar lite av vad jag köpte imorgon för just nu ligger allt i en hög i hallen.

 

Det absolut bästa med dagen är att min mage känns liiiite bättre och ingen är gladare än jag för det!

Klockan är alldeles försent och jag har massor kvar att göra. Viktigast av allt är att skriva en shoppinglista till imorgon. Imorgon ska alla julklappar bli klar och så ska jag käka julbord. Idag har jag vart i stallen myst i blåsten med Lina. Tog inte ens ut Winston för det blåste storm enligt Lina. Så vi skrotade mest runt i flera timmar och pysslade med hästarna.

Idag hade jag en plan att rida mot Hårga och testa vägen till höger. Lina och Noa hakade på och eftersom Noa inte har skor bak så fick vi omplanera lite. Grusvägarna där det åkt mycket bilar var alldeles för hala för att hålla något som skulle kunna kallas för tempo. Winston skrittade IKAPP Noa utan problem och det brukar inte hända. Så vi vände när vi kom till högervägen och red tillbaka och svängde sedan upp mot Hårga berget. Jag tror att jag pratade konstant, var livrädd för att en björn skulle dyka upp bland träden eller mitt på vägen för den delen. Vägen var dock väldigt mysig. Har aldrig ridit där förut. Vi travade och galopperade bakom Noa och det var riktigt svårt att hålla Winston vid några tillfällen idag. Han var galet pigg och var inte alls nöjd med att gå sist och springa sakta. Men precis som på alla de senaste ridturerna så skötte han sig ypperligt.

 

Jag får chans att öva på massor med olika saker. Det jobbiga är att när jag väl lärt mig ha koll på någonting så är det något nytt jag måste lära mig. Idag övade jag på att böja honom åt höger eller iaf få honom att gå rakt med halsen när vi travade. Han vrider gärna huvudet åt vänster och drar på och tar jag i höger tygel så går han ditåt. Det blir liksom en ond cirkel och jag får kämpa på bra med skänklar och balans och tyglar och mina ben ska ändå förstå att de samtidigt ska rida lätt alternativ stå upp i lätt galoppsits..

 

Det som kändes väldigt bra idag var att även om han bröt galoppen och slängtravade så kände jag att jag hade full koll på vad han gjorde vilket jag inte riktigt känt tidigare och då sagt åt Lina att sakta av eller stanna. Men idag provade vi igen och han lyssnade bra trots att Noa och Lina hamnade längre och längre ifrån oss. Jag blir nog stressad av att vi blir efter och brukar därför gasa på istället för att kräva att han ska ta den galopp jag vill och lyssna även i galoppen. Ena galoppen idag körde vi på höger och han bröt av säkert 4 gånger men fattade alltid ny då jag bad honom och 3 av 4 gånger tog han faktiskt höger galopp igen.

 

Nu var vi alltså ute efter en skogsväg i mörkret på ett berg där det finns björnar. Det var den allra största utmaningen idag. Imorgon ska jag rida till tåget utan sällskapshäst och även prova lite fart på första E-sträckan hade jag tänkt, spännande.