HannaKJonsson

Har vart på teater med Johanna och våra mammor ikväll. Den var lite underlig. Väldigt hoppig i tiden från gammalt till nutid. Men otroligt duktiga människor som spelade alla roller. De sjöng galet bra och det skulle vart mer av det tycker jag! Tjejen som spelade Anna var verkligen så himla duktig och bra på alla sätt och vis. 

 

Suddig bild är alltid bättre än inget i min värld. Så här ser ni mitt sovrum. Kom på att mitt sovrum inte skulle bli klart på över en vecka om jag ska frakta hem sänggaveln till mamma och pappa och sen ha tid att åka dit och måla den minst 2 gånger och sen få hem den. Så jag struntade i att måla den och monterade ihop den precis som jag hade den förut. Det känns som att det funkar även om det inte var så jag ville ha den från början. Men nu har jag ett sovrum med en riktig säng och inte en madrass på golvet. Cosy!

 

I denna lägenhet ska jag satsa på ljuskällor av alla de slag. Alla ska ha sin plats och det ska inte bli plåttrigt som jag lät kan få det för jag vill ha allt. Imorgon ska jag ta tag i vardagsrum och kök. Har fortfarande inga gardiner eller möbler i köket så det är ganska tomt. Vardagsrummet har en soffa, ett litet bord, en byrå och ett bord som jag har datorn på. Låter kanske mycket men är väldigt tomt och tråkigt. Får Blocket shoppa imorgon. Förövrigt har jag lite planer för imorgon. Blev hundlös så jag har planerat ett träningspass med Malin och kanske en partyyyy night i Bollnäs?! Or not.

Jag hade med mig Johanna till stallet idag. Jag red och hon sprang/gick. Först skrittade vi till ladugården för jag tyckte att han var lite fjompig där sist när jag tömkörde. Men nu gick det toppenbra. Sen gick vi hemåt igen och jag travade lite fram och tillbaka förbi Årtalshuset för han blev rädd där en gång så det verkar sitta i lite men idag släppte det helt tyckte jag. Sen travade jag hemifrån asfalten och galopperade mellan stigen och årtalshuset och sen travade ut höger mot vägen och red den tillbaka runt hemåt. Travade även asfaltssträckan en gång. Så gjorde jag 2 gånger åt varje håll. Han drog på som tusan första gången hemåt och nu känner jag verkligen att han gör det för att han tycker att det är skoj precis som Lina säger. Förut(typ igår :P) så tyckte jag att det kändes som att han nästan ville dra iväg. Ja och efter det skrittade vi till verkstaden och runt lite på LÅNGA tyglar. Jag uppfyllde alla de saker jag ville idag och det gör mig stolt och glad.

 

* Hålla igång i mer än skritt hela sträckan från asfalt till asfalt vid årtalshuset. Gärna trav galopp trav(precis det jag gjorde). Detta för att jag lätt vill stanna direkt efter en galopp och det är inte ok.

* Skritta långa biten efter storvägen. Så vi vänjer oss att gå själv vid vägen.

* Gå till Ladugården. För att kolla om det går bra.

* Skritta minst svängen och hem på långa tyglar.

 

Jag har inte varit så duktig på att laga och fixa med bra varierad kost ett tag. Kanske ska jag bli bättre nu när jag har ett riktigt kök och lite ordning igen. Är inne på mycket ägg och väldigt basic kost nu igen. Jag spårar ur mycket lättare om jag är ostrikt. Och ostrikt är ju värdelöst att vara när man som mig ska gå ner i vikt. Men nu vet jag iaf hur jag ska äta när jag ska stå stilla i vikten.

 

Fattar inte hur min hjärna är funtad. Men jag mår som allra bäst då jag är super duper strikt. Så det blir det ett tag framöver igen. Jag gör ingen omstart jag striktar mer upp det igen bara. Inte för mycket bär eller mackor. Jag fastnar lätt i det enkla. Måste engagera mig lite mer för att få bättre resultat känner jag.

 

Började dagen med en långprommis med Baltazar runt Stagården. Var ovanligt jobbigt så jag fick springa lite på slutet för att hinna inom tiden(har alltid ett mål och maxtid). Hemma igen satte jag igång med jobbsökandet, det tar tid att formulera och greja ihop varje ansökan. Johanna kom förbi en sväng och tjottrade inför imorgon då vi ska umgås precis hela dagen. När hon åkte mot jobbet åkte jag och Baltazar mot stallet för mockning, hästarna ville inte alls prata med oss idag.

 

Vi stack hem och åt mat och vilade en stund på soffan samtidigt som vi skickade iväg de sista ansökningarna för dagen. Sen åkte jag till Alfta för att träna ett Mixpass med Emma. Passet var lite snurrigt och mitt knä svajade till några gånger så jag fick inte ut så mycket som jag ville men känner mig efter förutsättningarna nöjd. Blev kvar och pratade en stund med Emma.

 

Nu sitter jag i soffan efter en kort rastsväng med Baltazar som verkar ha överdrivet mycket energi idag trots att vi varit ute på typ hela dagen. Känner mig riktigt nöjd med alla dagens timmar. Finns inte en kvart jag skulle gjort annorlunda faktiskt.

Jag har legat på latsidan med träningen den sista tiden. Så mycket vardagsmotion med flytten och ridningen av Winston och Tage och stallen. Men inga pass på gud vet när. Så nu läre jag sätta fart. Jag har 48 pass kvar och det är 9 veckor kvar på detta år. Så alltså mer än 5 pass per vecka ska jag genomföra för att klara utmaningen. Detta ska jag klara med min trötta kropp haha.. Känner mig sliten lite överallt i kroppen. Men jag kan ju bara inte misslyckas nu. 

 

Tänkte därför köra två pass idag. Nu promenad med min finaste och ikväll Mixpass med Emma.

Jag måste bli mycket bättre på att tycka att saker går bra och att jag förtjänar att det går bra. Idag när vi var ute och red tyckte jag att det gick bra men jag får inte tycka det så högt(för mig själv alltså) för då kanske det skiter sig rejält. De gånger jag tyckt att allt varit helt perfekt och gått superbra så har det hänt något en bockning på åkern eller en ivägdragning på långa tyglar. Så tänker min hjärna. Nu har det gått så bra så länge att snart händer det något. Det är inte så att jag medvetet sitter och väntar på att det ska hända något men det finns i bakhuvudet. Jag vill ju njuta även under ridturen, nu är jag super nöjd efter när vi kommit hem, oskadda. Precis så var jag med Visa från början.

 

Lina sa i stallet efteråt att jag lät livrädd idag. Det var jag inte. Jag är inte livrädd för det som är just då utan för vad som skall komma någon sekund senare. Sen är jag inte jätterädd för att han ska dra iväg för jag har lyckats få stopp på honom varje gång även om det är obehagligt. Det jag är rädd för att han ska dra iväg och sen bocka. Det har han aldrig gjort. Han har bara gjort sakerna enskilt.

 

Jag måste inse att det faktiskt kan och får gå bra för oss/mig. Det jag upplever är att jag läre vara uppmärksam på ett annat sätt när jag rider Winston. Jag är mer uppmärksam på vad som kan trigga honom istället för vad som kan vara en rolig väg att galoppera eller rida lite slingrigt på eller ja men vad som. Jag rider lite för att avvärja "faror" istället för att se möjligheterna. Jag ska öva på detta. Lina är bra på det så jag får dra med henne ut ofta nu. Jag ska inte utmana ödet men jag ska fortsätta som jag gör och sen vara stolt och glad över det vi klarar av och tänka att jag kan och att det kommer gå bra. Jag känner mig fortfarande som en nedrans nybörjare som sitter på en lite för svår häst. Men jag är glad att jag har Lina som kan uppmärksamma mig på att jag är såhär. För jag tänker inte på detta så mycket i efterhand utan då är jag mest glad. Fast jag är ju glad när jag rider också men med ett MEN.

Vi, jag och Baltazar har knappt varit hemma i lägenheten sedan vi flyttade. Så idag har vi haft en riktig hemma dag. Jag har burit upp det sista på vinden vilket känns så skönt men nu är det väldigt tomt här hemma. Det ekar och ser ödsligt ut men det är inte lika mycket kaos iaf. Sen har jag plockat in allting i garderoberna. Jag bestämde mig för att skippa byrån och kommer istället att ha olika lösa lådor. Vi får se hur det kommer att fungera. Kan nog lätt bli lite kaos med massa lösa lådor som jag ställer huller och buller i en stressad minut. Annars så saknar jag en stor soffa. Ska nog åka och köpa den i veckan trots att den är i hår åtdragande tyg.

 

Behöver flera andra möbler också men jag hittar ju inte några jag vill ha. Så tråkigt.

 

Vi har även utforskat området lite idag och bara strosat runt. Hittade en perfekt skogdunge där vi kommer att tillbringa massor med tid. Så himla mysigt och nära. Det var dock massa skräp så det plockade vi bort haha.. kände mig som en lortgris.

Skit pommes vad min kropp är trött. Knät ömmar, handleden värker och likaså nacken och svanken. Men jag kämpar på med att flytta upp allt till vinden. Jag ser så mycket fram emot att få bort allt skrot här hemma så jag kan storstäda och sen göra fiiint. Just nu är allt en enda röra och ganska tomt på möbler för jag har ju nästan inga. Min byrå gick inte in i garderoben så nu vet jag inte hur jag ska göra om jag ska köpa en ny byrå eller om jag ska planera garderoben på något annant vis.

 

Mitt i allt håller jag på och säljer massa grejer som vanligt. Bort bort bort ska nästan allt. Får endast behålla 1 stor kasse med Partylite saker. Mitt hjärta blöder lite av att sälja alla fina saker. Men jag inser att även om jag har större här hemma nu så kommer jag inte att använda ens hälften av grejerna så jag tog beslutet, EN stor kasse resten ska bort. Så nu springer jag upp till vinden med grejer och sen ner med grejer till de som kommer och köper saker haha.. Tänkte att alla pengar jag får in ska gå till nya möbler så jag slipper slösa på mina "vanliga" pengar. Jag älskar att vara ekonomisk och ha en liten utmaning.

 

Mitt största problem är att de möbler jag vill ha inte finns att köpa. Jag har en bild i huvudet men den finns inte i verkligheten. Så nya tankar och ideér sprudlar och det är faktiskt riktigt skönt att ha flytta!

Min kropp är mör och mitt huvud är trött. Har varit ute och borta precis hela dagen idag. Var en riktigt rolig hoppträning på ridhuset. Känns som att jag kan hänga med mycket mer med inner och ytter tygel och bogar som flyter ut hit och dit. Lina får förklara 73 gånger och gör det utan att blinka.

 

Vi gick till padocken med Dansa och Winston. Jag red dit och hoppade av när vi kom fram och filmade Lina och Dansa. Sen red jag en sväng och det gick ganska bra. Han fick jobba och gjorde det jättebra sålänge som jag gjorde det jag skulle. Kul! Han bockade dock en gång och det var inte så kul men hästen i hagen bredvid brallade loss så Winston ville väl också visa vad han kunde, så han bockade ett hopp och sen var det bra. Jag försöker focusera på det positiva nu för typ 97% av all ridning går ju faktiskt riktigt bra.

 

Sen åkte vi till Storstallet och mockade och donade innan vi fick gå längst ner i hagen och ta upp hästarna. Sjukt jobbigt i totalt mörker, det är säkert 1.5 kilometer fram och tillbaka. Väl uppe fixade vi i ordning Tage och Bronzac och red 50 meter då Lina märker att hon får väldigt ont i nacken av att endast skritta. Så vi red en kort sväng runt chokladhuset och sen hem. Om Lina påpekar att det gör ont, då gör det ont så jag övertygade henne lite om att hon måste vila nacken. Lite trist att vi red en kortis sista dagen jag var hästvakt till Tage men hälsan framför allt, sen var jag ganska trött i kroppen så det var kanske lika bra!

 

Min dag slutade dock inte där. Någon gång mellan 19 och 20 skulle jag möta upp vår hovslagare som skulle kolla på Winstons hovar för att bedömma om han kan och vill sko dom. De är inte i toppskick. Han kom dock klockan 20 såklart bara för att jag var i stallet 19. Tog in hästarna och pysslade, pysslade innebar borsta och damma av två lortgrisar och mysa med våra andra två stjärnor. Hovslagaren som skulle komma in och titta en sväng stannade i två timmar. Otroligt trevlig och kunnig. Jag var dock helt slut så jag släckte till slut lampan och gick hem. Om han vill sko hästen?! Mmm det får vi se.

Allt som allt har jag haft en toppen dag med bästa Lina och våra fina hästar!

Ny höst utmaning i "Sockerfri men söt ändå"! Samma utmaning som jag och mamma kör men det vore skoj om ni också ville hänga med på den. Med start imorgon så går ni 20 km per vecka. Antingen 2-3 km per dag eller 10 km två dagar i veckan. Man lägger upp det precis hur man vill.

Idag har jag en ganska full dag framför mig. Om en stund åker jag mot ridhuset för att titta på hoppträning med Lina. Sen blir det lite pyssel i lägenheten, upp med lådor på vinden. Sen blir det stallen och rida Winston och Tage tillsammans med Lina, Dansa och Bronzac. Ikväll kommer hovslagaren till Winston och ska kika på hans hovar för att se vad som är bäst för honom. Sen ska jag unna mig en god middag, ett bad och en slappkväll från typ 21 när jag är hemma igen.

Jag tror på att det som är på andra sidan rädsla är det verkliga livet. När man utmanar sig själv lite mer än vad som är inom sin bekvämlighets zon. Det finns ju ingen gång jag är mer nöjd med mig själv än efter jag har ridit och hästen har hittat på något "hyss" eller att jag har ridit förbi ett ställe jag tycker är läskigt. I ridningen utökas bekvämlighetszonen hela tiden. Jag är en sån person som behöver ta tid på mig, det är svårt att pressa mig över en gräns. Fast om man lyckas så skulle jag sällan erkänna att det var värt det.

 

Men som med allting annat så lyckas Lina med detta. Jag litar till 99.9% på Lina när det gäller hästarna. Hon har koll. Hon är försiktig. Hon vill inte att man ska ta onödiga risker. Det är alltid en risk att rida liksom med allt annat här i livet men hon har en extrem bra balansgång. Vi diskuterade detta i stallet häromdagen. För jag kom på att jag tycker inte alls att hon är så försiktig som jag först trodde. För hon vågade ju tro på mig. Hon vågade rida med mig. Hon vågade låta mig göra de saker jag inte vågade själv. För mig är det otroligt modigt. 

 

Hon sa en sak som etsat sig fast i min hjärna "Jo Hanna jag är försiktig, det finns INGEN annan som hade låtit dig bara skritta en runda för ett år sedan!". Jag tror hon blev lite sur för att jag kanske uttalade mig lite klumpigt om att hon inte var försiktig, jag menade mer att hon inte är feg och låter bli att göra saker. Men så sa hon någonting annat typ "Om du skulle ridit med någon annan så skulle du travat och galopperat då och tänk hur långt du skulle kunna ha kommit nu då". TÄNK om jag inte hade haft Lina, jag tror helt ärligt att jag inte skulle rida idag då. Jag var så otroligt rädd, nervös och knäckt gällande ridningen när jag började vara med Lina i stallet. Jag är galet glad och tacksam över att det är just med Lina jag får lära mig rida igen. Jag tycker att hon är försiktig men även väldigt modig och hoppfull gällande hästar, mig, ridning och ja men allt. Hon tänker igenom saker och är verkligen inte hipp som happ som mig.

 

Det jag vill komma fram till är att det finns mycket man kan chansa med och det finns många olika sätt. Om jag hade träffat på någon som puschat mig för hårt så skulle jag säkerligen känt mig dålig och antingen lagt av på grund av det eller av att jag hade tatt mig vatten över huvudet och gjort saker jag inte alls var redo för och kanske flygit av och blitt ännu räddare. Det vet man ju inte men som det känns nu så är jag väldigt nöjd med min utveckling som smyger sig framåt på grund av att jag känner en grundtrygghet.

 

Det finns många sätt att förgylla sitt liv med chansingar. Många chansningar innebär en förändring. Du gör någonting som du inte brukar göra och får därför ett annat resultat i ditt liv. Så brukar jag tänka när det gäller min kost och träning. Jag gör det här för jag vill inte ha det jag hade förut utan jag vill ha någonting annat. Det är en svår balansgång vid chansingar. Ibland går det inte alls och då har man lärt sig det, då får man göra på något annat sätt. Det jag har lärt mig är att det är inte så jobbigt att misslyckas som jag tror i mitt huvud i förväg. Men jag kan ganska ofta skita i en sak bara för att den inte funkade första gången och TÄNK om jag hade missat att få in hästarna i mitt liv igen.

Har rensat bland lådor och påsar hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Sofia och Vincent har varit här och hjälpt mig. Att ha en bebis i flyttkaos är ganska skönt då det blir lite härliga bus och lek pauser automatiskt. Har burit upp 9 vändor till vinden så nu är det lite mer golvyta här i lyan. Har även knäppt kort på allt som ska säljas. Vill få upp gardiner och lägga ut mattor så det blir lite mysfaktor. Det känns bra här hemma nu. Även om jag tänkte att jag bodde vid sjön idag när jag åkte hem från stallet. Saknar min dusch och mina grannar.

 

Vid fem åkte jag till Lillstallet och mockade, matade och tog in hästarna strax innan Lina hämtade upp mig. Jag var hästvakt till Tage idag. Lina blir alltid meddragen när jag är hästvakt för det är henne jag måste/vill rida tillsammans med. Vi red enligt Lina en lugn runda men enligt mig en ganska travig runda. Jag och Winston travar ju inte så mycket alls. Det gick iaf kanon bra. Blev lite nervös när vi red iväg för det var så himlans mörkt. Tänkte att vi skulle skritta en sväng som vi gjorde för ett år sen :P. Men vi travade kanske halva vägen. Jag tycker det känns helt sjukt att sitta och rida sådär på Tage med Lina och Bronzac. Overkligt att jag får möjlighet till det liksom. Jag är väldigt tacksam för att Lina har kämpat med mig under detta år. Jag har inte velat gjort typ någonting men ändå allt fast inte vågat. Hon har liksom ökat på svårigheterna under tiden och aldrig verkligen aldrig fått mig att känna mig dålig.

 

Nu ska jag krypa ner i sängen och tagga för en riktigt rolig och bra dag imorgon!

Johanna är livrädd för hästar. Hon börjar typ skaka av att leda in en häst från hagen. Hon är väldigt modig som ändå hänger med till stallet för jag involverar alla att vara nära hästarna. Det är ju det absolut bästa med att vara i stallet. Att bara få mysa runt och klappa och puss på dom. Efter min och Sannas ridtur igår så gick vi och lämna Annikas cykel som Johanna lånat. Jag hade redan hoppat av Winston för jag tycker att jag lika gärna kan gå om vi ska gå ibland. Så då frågade jag om Johanna ville rida och hon hoppade faktiskt upp utan jättestora protester. Winston var ju dötrött så han brydde sig inte nämnvärt. Det som är roligt med Johanna är att om hon väl ska "rida" eller sitta på hästen så vill hon göra allt rätt. Så hon satt och höll tyglarna rätt i handen längst ut på tygelspetsen haha.. 

Både Sanna och Johanna följde med till stallet idag. Sanna red Noa och Johanna cyklade. Vi red samma runda som sist men det var lite skillnad på hästarna på grund av blåsten. Winston skyggade för alltifrån soppåsar till löv. Han skrämde upp Noa lite så hon skuttade iväg lite nu och då. Vi hade siktet inställt på galoppträning. Det tog ända bort till sista backen(innan vi vänder hemåt runt igen) innan jag kände mig fit för att galoppera och då brassade Noa iväg och busar. Winston skötte sig väldigt bra i den backen, jämn och fin galopp. De blev båda taggade av galoppen så att skritta över åkervägen gick lite si och så. De skulle nog helst viljat rejsa. Väl uppe på vägen igen galopperade vi fram till huset. Sen galopperade vi en sväng på en raksträcka men Noa blev så taggad så vi avbröt innan backen. Sen hoppade jag av och gick en bit för att spara på Winstons rygg och Johanna gick ju även hon så då passade jag på. Sen hoppade jag upp igen och så galopperade vi en sväng uppför den första backen man kommer till men då var Winstons krafter slut, han ville varken springa eller bli rädd för något länge.

 

Dåligt idag: Winston blev rädd och drog iväg en gång vid årtalshuset, på långa tyglar och i världens galopp. Sen blev han över taggad och vills rejsa på så han galopperade i sidled en bra bit, han galopperade liksom mera uppåt då med ryggen. Seg i skritten när vi går först.

 

Bra idag: Jag hade balansen hela tiden idag trots hopp hit och dit och spontana galopper från Winstons sida. Winston hade en jämn och fin galopp när vi väl hittade takten. Gick mycket bättre att gå först motför sist med Dansa, tror det beror på att Noa ligger lite längre bakom.

Jag sitter i min nya lägenhet och kan inte riktigt komma ihåg adressen. Tänk att jag inte vet vart jag bor. Mina känslor har svallat idag. Jag tycker att det är så himla otroligt jobbigt att flytta. Så nu hoppas jag att jag kommer att trivas här så jag kan bo här länge. Min fina familj har flyttat alla saker. Jag har hållt mig lite undan för att spara på handleden. Lina har varit här med mig ikväll och bott in lägenheten lite. Hennes energi behövdes.

 

Nu ska jag sortera och placera alla de 711 påsarna och kartongerna som står överallt. Men det gör jag imorgon. Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis kunna somna direkt. Känner mig mör i både huvud och knopp.

När jag är orolig eller nervös så är det bästa att hålla mig sysselsatt. Så idag har jag bokat in dejter med de bästa i livet som ger mig lugn, trygghet och energi. Vi kickstartar dagen med en promenad runt Ren med Marie och Baltazar. Gillar att ha aktiverat Baltazar innan jag gör något för mig själv. Halv elva plockar jag upp Sanna och Johanna och åker mot stallet för en ridtur. Fokuset ligger på att galoppera tills jag känner mig nöjd. Johanna får cykla med oss för hon vågar inte rida. Får försöka få upp henne på Winston nån meter iaf, hoppas han sköter sig så att hon vågar!

Sen blir det hem och packa ner alla kläder och småsaker som är kvar i lägenheten för klockan fyra kommer la familja och hjälper mig flytta allt. Så sen är jag flyttad.

 

Det är ett faktum vi inte behöver prata om just nu. Idag har jag haft avslappnings dag med några av de bästa jag har i mitt liv. Det behövde jag. Var i stallet själv på förmiddagen och bara pysslade runt och lekte med Baltazar. pratade med kossorna och mockade. Tycker att det är mysigt att kossorna flyttat in i ladugården igen. Man är liksom aldrig själv. Sen åkte jag hit..

Och efter 4 timmar tog jag en tur på stadens möbelbutiker helt själv och kikade på soffor, fotöljer och köksbord men jag hittade bara dyra ljus som jag "unnade" mig. Sen åkte jag till Storstallet med Lina och gick från stallet till Linas mamma. Fort gick det! Så himla skönt att känna mig pigg i kroppen igen. 

Nu ska jag krypa ner i min underbara säng och sova. Har verkligen blitt beroende av sömn. Varje gång jag känner att det finns en chans att jag somnar så hoppar jag isäng. Ni fattar inte hur lycklig jag var när jag vaknade halv sex imorse och hade sovit HELA NATTEN. Det är så underskattat att få sova bra. Jag är rädd om min sömn för min kropp är så mycket piggare när den fått sova.

 

Imorgon bitti ska jag packa grejer och hinna köra minst två lass innan jag drar till stallet för en heldag. Tänkte köra på att få med minst halva förrådet och nästan alla kläder. Kanske det sista köksskåpet också. Det känns härligt att flytta ikväll. Det är sån himla kaos här hemma att jag mår illa av all lort. Men snart så. Jag vandrar mellan att tycka att det ska bli väldigt skönt och härligt till att ha fullständig panik för att jag förlorar min trygghet och hem. Det är otroligt jobbigt att flytta men på fredag ska jag vara installerad och klar. Då ska jag bara klara av att leva i mitt nya såkallade hem.

 

För övrigt är jag på galet bra humör ikväll. Jag mår bra! Och vet ni jag hade räknat fel på km förra veckan. Hade gått 26,6 km så jag klarade gränsen på 20 km med marginal! Hade glömt räkna en dag då jag gick med Winston mm.

Veckorna går och arbetslösheten består. Jag börjar bli väldigt trött på att söka jobb nu. Jag har hört av mig till så många företag, gjort så många intresseanmälningar och sökt så många jobb. Jag känner mig totalt tom. Jag har ansträngt mig och gjort om min cv utefter varje jobb sök. Idag skickade jag en "passar alla" cv och det känns nästan pinsamt men ändå lite skit samma för de lär ju knappt läsa den anyway. Det är en jävlig jobbsökar värld här ute. Företagen är döless på ansökningar och vi som söker är döless på företag som inte ser vår potential.

 

Just nu har jag ju fullt upp ändå utan ett jobb och jag får umgås med Baltazar varje minut varje dag. Men det är himla givande att ha ett jobb och lite uppskattning för det man gör. Känner att jag behöver det nu innan jag ballar ur. Jag vet att jag tjatar om detta här på bloggen men jag känner att jag vet inte hur jag ska lyckas få ett jobb faktiskt. Det känns ganska omöjligt. Finns inga jobb jag vill ha ute heller och att söka jobb som jag ändå inte vill ha är inte speciellt inspirerande.

 

Herre min gud. Det är helt sjukt vad tränad han är. Jag tycker att ni alla kan kolla på denna film. Man får verkligen en bild av hur jävla tufft det är att träna. Vilken kämparglöd han har. Jag tycker det är coolt att se hur stark man kan vara. Även om jag nu aldrig ens drömmer om att ha en synligt tränad kropp så vill jag vara stark och orka. Tänk att ha ett PT pass med honom! Kanske får ta det när vi träffas på julafton hahaha..

 

Ni hittar honom på SATS Täby och på Instagram: mikesealine

Jag är nästan alltid stall eller träningsklädd nu för tiden. Det är verkligen inte ofta jag har på mig lite finare vardagskläder ens. Jag trivs bra i mina kläder men det är lite roligt att känna sig lite fin ibland. Idag kände jag mig naturligt fin. Det är något som jag avundas vissa människor ibland. Att se fräsch, fin, avslappnad och lycklig ut i vanliga kläder och utan smink. Och idag var den dagen. Kände mig fin inifrån och ut.

 

Eftersom även Marie kommit hem till Sverige igen efter en vecka på Cypern så tog jag chansen att träffa henne ikväll. Blev en promenad på 8 km på 1 timme och 15 minuter, helt godkänt! Ligger 2 km back denna vecka men jag orkade verkligen inte gå ett varv runt sjön när jag kom hem. Så nu får jag leva med det. Hoppas mamma inte heller gått sina 20 km. Denna vecka ska jag gå alla. Nu ska jag faktiskt hoppa i säng och sova. Imorgon bitti kommer Sofia och Vincent hit och myser!

Min finaste stallkompanjon har äntligen kommit hem från Tyskland!! Jag har haft med mig folk till stallet hela veckan men det är ändå så tomt utan Lina. Men jag har lärt mig att vara mer självständig och tycker att jag blitt rätt mycket modigare och tryggare på Winston under veckan som gått. Så det var ju bra men jag är väldigt super jätteglad att hon är hemma igen!

 

Idag hängde hon med till stallet och red Dansa en sväng på vägarna hemma vid stallet. Winston fick agera ledar häst och jag tror inte att han tyckte att det var hans grej riktigt. Han tjurade faktiskt lite sådär som han gjorde första veckan så jag fick bli väldigt bestämd för att han ens skulle gå framåt. Men efter en stund fattade han nog grejen och blev mycket lättare att rida. Mina ben är fortfarande inte på topp efter kettlebells passet i torsdags så det var lite jobbigt. Men allting gick jättebra och när vi red förbi årtalshuset så fick Dansa gå först och vi smög bakom för de hade släppt ut hunden som skäller. Haha jag är så himla feg. Men jag är ändå hård nu om vi travar så fortsätter vi utan problem även om han tycker att det är något värt att kolla på.

Äntligen har min magvärk gått över efter 6 dygn med konstant värk. Just nu känns det som att jag är oövervinnerlig. Det är så himlans jävla skönt så ni anar inte. Jag känner mig helt avslappnad och skippar nog både bad och spikmatta idag.

 

Tidigare idag var jag och Sanna i stallet och red och snön som skulle falla blev istället 0 gradigt soligt väder!! Så himla underbart hade vi det. Vi var där i drygt 4 timmar haha.. Borstade och donade och red i ca 1 timme. Vi skrittade runt Renarna. Det kommer att bli en bra runda för mig och Winston när jag i framtiden kommer att våga mig ut själv. Vi travade en kortare sträcka vid 4 tillfällen och en gång ville Winston dra iväg i galopp och det fick han inte. Så svårt att hålla tillbaka honom när han verkar tycka att det är så roligt och vill springa. Men det bästa för honom just nu är ju att ta det lugnt och skritta långt så vi kör på det. Och så läre ju jag bli lite tuff också. Sanna tyckte att Noa var jättehärlig så hon vill följa med fler gånger och det är ju roligt!

 

Ikväll har jag umgåtts med Johanna. Vi har kört första lasset till nya lyan och jag tror verkligen det kan bli toppenbra! Lite tomt och ensamt kanske. Men jag hoppas verkligen att jag kommer att trivas direkt!

När jag går på ett pass så går jag för att ta ut mig. Annars skulle jag inte gått dit. Jag tycker inte att det är roligt att träna men om jag ändå är där så gör jag mitt bästa. Jag blir as svettig och ser ut som en fläbbig blöt klump. Idag gick det ap dåligt till råga på allt. Jag var inte alls i bra form för ett så pass hårt pass som kettlebells är. Jag har ont i handleden(som vanligt fast värre), ont i knät och så har jag ont i höger axel. Kettlebells är ett pass för hela kroppen och jag behöver vara ganska pigg och fräsch för att orka göra ett sånt pass bra. Men jag gjorde det och jag kämpade så bra jag kunde. Tränaren pratade nog mest med mig och det är lite jobbigt(fast väldigt bra såklart) för jag vill inte stå med bortförklaringar hela jäkla tiden och bara "nä jag kan inte böja knät så för jag är rädd att det ska hoppa ur led" eller "Ja fast jag vill inte ha den liggande MOT handleden för jag kan inte vinkla handleden så". Jag är så van att snedbelasta och rädda upp mig själv på grund av mina "brister" att jag inte ens märker eller tänker på vad jag gör och därför är det otroligt viktigt att få tips och råd så jag blir mer uppmärksam. Men det är när jag inte kan eller vågar göra dessa förändringar det känns som att jag är dålig. Men jag är nöjd med passet och jag gjorde det bästa jag kunde och var helt darrig och svettig efteråt.

 

Det jag egentligen ville skriva eller fråga om är; Går folk på träningar för att flörta?! Helt ärligt jag är inte alls smickrad av sugande blickar på min kropp när jag står och svingar ett jävla klot mellan benen och juckar fram den eller krälar runt på golvet i en burpee med en hängande magkluns under mig. Whats up with that?! Alltså jag förstår att snygga tränade människor som ser fräscha och starka ut kanske känner sig snyggare av det men jag? Nä.

 

Nu vill jag veta hur ni upplever det här? Jag är ju lite ovan med alla dessa blickar överallt i allmänhet MEN på träning, är det verkligen kul/bra/härligt?

Idag har jag varit en riktig sur människa. Arg på korkade bilister, människor i allmänhet, inget tålamod och bara less. Höll på att skälla ut en stackars pojk på affärn. Då insåg jag att jag måste skärpa mig. Men ändå hur kan folk få beté sig egentligen innan någon reagerar. Om man är personal så ska man kunna svara på en fråga utan att vara snäsig OCH detta oavsätt om jag står och vrål skäller även om jag nu inte gjorde det. Jag är så jävla trött på människor sätt att hela tiden skylla ifrån sig och gnälla om saker i deras liv. 

 

Hur som helst åkte jag till stallet själv idag och tog en promenad i en timme med Winston. Han skötte sig exemplariskt. Har tagit ett beslut att veterinärbesiktiga honom. Jag vill veta vad det är med bakbenet och om han är hel och inte har ont. Jag är kär i honom. Han ger mig ett leende på läpparna och pirr i magen samtidigt som jag får en klump av oro där.

Baltazar har varit på så himla bra humör idag! Helt galen och rusat runt i löven och skällt och bråkat med mig men på sitt allra kärleksfullaste sätt. Med djuren har jag haft en ängels tålamod idag. Ni vet sådär att när Baltazar drygat sig lite extra för att få tre extra klappar så har jag bara satt mig på huk och andas istället för att bli galen. Eller som när Winston ville käka gräs för 715 gången så satte jag mig bredvid honom och pussade på honom. 

Det var svinkallt i morse, is på bilarna. Jag vill inte ha vinter. Tycker höst är alldeles utmärkt som årstid. Allt är lagomt på hösten. Vintern är bökig med massa kläder och snö och allt blir blött. Nej jag trivs nog allra bäst nu. Och ljuset sen, helt underbart när solen ligger på och alla höstlöv har täckt marken. Jag njuter!

Köpte en jättefin tröja på A&B idag. Ljusrosa! Tänkte matcha den med en svart långkjol som jag köpte häromdagen. Blir nog en bra höstig outfit.

 

Eftermiddagen spenderade Baltazar och jag med Sofia och Vincent. Vi tittade i affärer och sen åkte vi till stallet för att mocka och mysa lite med Winston. Winston har funnit ett nytt lugn i stallet även när han är själv ute med mig/oss nu. Så skönt att han bara står stilla och njuter av att vara med oss människor också. Tänkte hoppa upp och knäppa lite fina höstkort barbacka men ångrade mig då jag kom på att mina byxor skulle bli vita. En annan dag när jag har ett par andra byxor på mig.

Jag är ganska lat vad gäller tillbehör till maten. Gör mina zucchinislajs med ost, that´s it. Men i söndags bjöd jag familjen på grillat och då provade jag en ny grej. Rättikagratäng är liknande potatisgratäng. Rättika innehåller 2.3 kolhydrater per 100 gram och jag äter inte mer än 100 gram per portion.

 

Skiva rättikan i tunna skivor(jag gjorde med mammas matberedare) och koka i 20 minuter i saltat vatten. Häll av och lägg hälften i en form. Lägg sedan på hälften av osten och all vitlök, salt och peppar. Lägg sedan på resten av rättikan och toppa med osten, häll sedan på grädden. In i ugnen på 200 grader typ 20 minuter eller tills det fått bra färg. Super gott!

Har köpt ett par nya skor, så kallade barfota skor fast för hösten. De känns som ett par extra hårda strumpor typ. Väldigt böjbara och mjuka men man känner inga stenar eller så igenom sulan. Vi gick en mil och jag har inte ens skavsår!

Idag skulle jag ha hunnit så mycket mer än vad jag har gjort. Åkte till stallet klockan 8 med Linda imorse och red Winston och mockade sedan stallet. Linda blev helt slut. Jag behöver verkligen stalltiden. Det är så avkopplande och mysigt att bara stå med ett hästs huvud i famnen. Linda fick också rida på Winston. Hon tyckte att det var jätteroligt och jag älskar att se hur hästar påverkar människor som är ikke hästfolk.

 

När jag kom hem så käkade jag mat, rättika gratäng utan någonting, så gott! Sen la jag mig på spikmattan och somnade. Alla nya jobbannonser är genomtittade, en smoothie med blåbär är uppäten och nu blir det promenad med Baltazar i de nya skorna.

 

Jag är ju så otroligt lyckligt lottad att jag sällan har värk(förutom handen) i kropp eller huvud. Men nu har min mage börjat jäklas. I tre dagar har jag nu haft ont, som små kramper. Det är så himla irriterande och jag tror att det är på grund av att jag kanske har varit orolig?!  Det tar för mycket energi av mig för att vara okej men jag vet faktiskt inte vad fan man ska göra. Jag ligger på spikmattan och badar. Roligt liv.

 

Just den här veckan känner jag mig läskigt ensam också. Lina är i Tyskland så jag är ensam mest hela tiden, träffar ju henne typ varje dag annars. Marie har åkt till Cypern så jag har inte våra promenader att skrika ut all min frustration och skit:P. Christine är borta på semester lite här och var så inga promenader eller träningar med henne heller. Johanna är busy men jag ska få träffa henne på torsdag.

 

Vet ni vad som är det positiva med att alla mina nära är borta?! Jo några av mina bästa vänner kommer hem precis den här veckan så nu har jag ju tid att träffa dom! Sofia kommer hem imorgon och ska med mig till stallet på onsdag då vi bara ska mysa och må bra. På fredag ska jag ha en lång dejt och rida med Sanna som kommit hem från Spanien.

 

Ibland händer saker på en gång och det kanske är bra. Men för min mage är det nog lite väl magstarkt. Just ikväll skulle jag behöva en lång promenad med en god vän och kanske en kopp te.

Äntligen skulle jag säga, har varit så upp och ner med ridturerna så det kändes skönt med en som bara gick bra. Jag fick ett sms av Annika som äger stallet som frågade om jag ville ha ridsällskap idag och jag tackade såklart Ja. Vi red mot Hårga i ca 15 minuter och vände sedan. Det började bli mörkt och vi hade dumt nog inte satt på några reflexer. Men allt gick jättebra. Det brassade förbi lastbilar och bilar i mängder, gräsklippare och så. Det han ogillade mest var postlådorna som stod efter vägen. Men det var så härligt vi skrittade och sen travade vi utom i nerförsbackarna. Det känns ibland som att han vill galoppera istället och någon dag framöver kommer vi att prova på det. Men Annika ska inte behöva rejsa första gången hon rider med oss. Var i stallet innan och fixade och donade. Älskar vårat stall. I alla fall så kom avbytaren och pratade en sväng och funderade på hur jag kom upp på den där stora hästen?! Jag har nog vant mig nu, jag känner mig fortfarande inte stor på honom men han känns inte så gigantisk som människor verkar se honom. Vi mötte en kvinna på ridturen som sa till Annika "Åhh du har tur som fick den lilla hästen, den där stora blir jag nästan rädd för" hahaha.. Jag känner mig lycklig som sitter på den stora hästen(iaf när han är snäll :P).

 

Den här veckan är Lina borta så jag har fått dra ihop alla mina vänner för att ha någon som sällskap i stallet då jag aktiverar Winston på grund av att jag inte vill vara ute själv med honom ännu. Planen för hans vecka är därför ganska spikad just nu.

Måndag: Annika uteritt

Tisdag: Linda rider vid stallet eller skrittpromenad med sällskap.

Onsdag: Vilodag men besök med Sofia och rejäl borstning och hovsmörjning.

Torsdag: Johanna gåjoggar och vi skrittar ut på längre runda.

Fredag: Sanna rider ut på Noa med mig och Winston. (Ska bli snö då tydligen så vi får se hur det blir)

Lördag: Vilodag (jag ska nog ha stallfri dag då)

Söndag: Lina kommer heeeem.

 

Sitter fortfarande hemma i soffan och haft en seg start på dagen. Ska packa ner lite av lägenheten idag. Ska rota lite i förrådet också så att det blir lite ordning och lätt att flytta. Nedrans synd att jag slängt all reklam och tidningar för det behövs ju till att packa ner kökssaker. Det är så lortigt här hemma just nu att jag får lite panik. Det är inte lätt att ha ordning och fint när alla saker ska packas och gås igenom. 

 

Ikväll ska jag ut och rida!! Wiiie jag hoppas det går bra och att han inte gör något tok och att jag sköter mig. 

Tröttheten tog nästan kål på mig ikväll vid 19. Jag tänkte helt ärligt gå och lägga mig och sova men då vaknar jag galet tidigt imorgon. Så jag bestämde mig istället för att rensa bort lite saker i köket som jag kan slänga innan jag flyttar. Nu har jag 3 kassar med sopor och två skåp urplockade och inte nerpackade så köket är ett stort kaos. Men jag känner mig nöjd. Imorgon ska jag ta upp lite flyttlådor ur källaren och packa ner allt utom tallrikar och glas. Jag har ganska mycket köksgrejer och det ska bli så roligt att snart ha ett kök så att jag kan använda alla mina fina burkar och pytsar. Jag ska ha glasburkar med olika saker i i mitt skafferi eftersom jag knappt använder några torrvaror så tänkte jag även klämma in micron och lite annat där. Åhh jag längtar tills allt är klart! Eller i alla fall tills jag flyttar in och får ordna allt i ALLA skåp som jag nu inte har.

Jag har fått ett tips av Sanna för längesen att använda ekologisk cocosolja i håret. Hon rekommenderar cocosolja till allt. Så jag har inte riktigt trott på att ha det på huden och i håret men jag brukar ju ha det i magen. Men så för någon vecka sedan pratade Annika, Anna och Lina om detta i stallet och Anna har tydligen testat detta. Då tänkte jag att detta är kanske vettigt ändå. Jag vet ju att det är fett och nyttigt men lite vidrigt ändå. Men nu har jag provat. Två gånger. Det känns faktiskt som att håret blir bättre. Lukten är dock väldigt jobbig så jag sprutar på hårolja utanpå så att jag nästan bara känner den lukten. Cocosolja doft är inte min grej. Håret blir dock fett men man ska nog ha det mer i längderna och i mindre mängd men jag kör all in när jag ändå håller på. I topparna är den super!

 

Jag fullkomligt älskar att vara i stallen och pyssla. Idag började vi halv nio på morgonen och kom nyss hem. Vi började med att plocka in Dansa ur hagen, borsta och mocka halva Lillstallet. Hon vägrade gå in i transporten och var så jäkla dryg men till slut gick hon in. I Storstallet fixade jag allt i stallet (mockade, spån, hö, havre) medan Lina fixade Bronzac och red en tur. Passade på att gå en sväng med Baltazar och sitta en stund i solen också. Sen var det Dansas tur att ridas och idag var det hoppträning. Hon var väldigt duktig idag och tycker nog att det är himla skoj!

 

Hemma i Lillstallet sprang jag och hämtade Winston och gjorde honom ridklar medans Lina fixade in Dansa och tog in alla grejer ur transporten. Sen red jag runt Trekanten 3 gånger och travade på den kanten som är grus. Sen frågade jag om Lina ville rida igenom honom lite nu innan hon överger oss och det ville hon. Så de skruttade fram och tillbaka i alla gångarter och det gjorde mig gott att se. Så nu ska vi öva öva öva under denna vecka så att vi är fit for fajt för en uteritt med Lina och Dansa när hon kommer hem(eller ja efter hon har varit hemma i en vecka också så att Dansa coolat ner sig :P).

Jag tänker faktiskt hoppa i säng nu. Kom hem för en stund sedan och känner mig lite krasslig och väldigt trött. Så jag ska ladda med massa sömn inför en späckad dag med Lina imorgon. 

 

Idag var Winston helt cool att rida. Vi skrittade till Kyrkan och travade fram och tillbaka några gånger. Jag nöjde mig när jag travade på i lite fart. Lina gick med Dansa och var ett bra sällskap. Jag funderar allvarligt på att bara göra allt jag inte vågar nästa gång jag rider bara för att se hur dåligt det kan gå. Hatar att känna mig begränsad på grund av rädsla. Blir så arg på mig själv. Men jag får helt enkelt bygga upp det här igen.

 

Veckorna springer iväg och snart flyyyttar jag. Just nu trivs jag ganska bra här hemma men jag längtar ändå till att få lite ordning och space. Vill shoppa möbler men det får jag vänta med tills dess att jag har någonstans att göra av dom. Jag har upptäckt att jag har hål i en tand idag. Det ilar varje gång jag borstar tänderna. Jag har redan panik inför tandläkaren. Ååå vad jag hatar tandläkaren. 

 

Idag har jag en riktig pyssel dag innan Lina slutar jobbet och vi åker mot stallen. Ska skritta ut med Winston. Hoppas hoppas hoppas hans ben känns bra. Kanske travar några sträckor vid kyrkan. Ska börja ge honom ett nytt foder idag. Han blir tydligen galen av havre, vi har givit honom lite betfor så han får i sig ett pulver för att stärka hovarna och mineraler och det var tydligen inte heller bra för "havre känsliga" hästar.

 

Efter stallen ska vi få mat hos Linas snälla mamma och Anders. Tacos!! Undra om jag ens kan tugga med min jäkla tand. Dagens höjdpunkt blir ridningen!

Jag skulle behöva en dag i skärgården just nu och rensa mina tankar! Eller så skulle jag behöva ett jobb. Ett roligt härligt varierande jobb med fina människor. Men företag idag är faktiskt inte så himla duktiga på att välja personal. För då borde faktiskt något bra företag välja mig. Så känner jag. Verkligen. 

Idag kom våran hästmassör till stallet och kollade igenom Dansa och Winston. Det är så himla coolt att se honom jobba. Både Dansa och Winston stod som ljus medans han donade, han har väldigt god hand med hästarna. Han tyckte att Winston var en väldigt fin häst men som har för lite muskler. Winston hade problem med korsleden på vänster bak. Det innebär att han har varit lägre på vänster sida och det kan därför ha påverkat gången. Han knäckte till det och sen kunde han lyfta benet helt utan problem. Det är så läckert att se. Sen hade han en låsning i höger fram som kan ha blitt på grund av felet där bak. Så han rätade ut det.

Tänk att det finns sånna här människor som kan fixa till och hjälpa våra djur. Så skönt att han är genomkollad nu och att det gick att fixa till.

 

Haft en göör bra dag med många fina människor och djur. Jag red Winston och det gick väl sådär. Han hoppade/skuttade/bockade en gång i skritten. Det var inge farligt alls och det kändes inte alls som häromdagen. Jag hade som plan att vi bara skulle skritta runt på den kuperade åkern och det gjorde vi medans Dansa och Lina red runt i alla gångarter. Plötsligt fick Winston något psykbryt och började galoppera från typ stillastående uppför en backe. Jag blev först livrädd för det gick inte alls att bromsa honom tyckte jag. Så då börjar jag tokskrika och då fick jag mer kraft så då stannade han av. Lina kollar bakåt och trodde att jag flygit åt skogen och höll på att dö på grund av mitt gallskrik. Men jag var bara otroligt jävla arg(och säkert underliggande rädd) för att jag inte fick stopp på honom. Det jobbiga är att jag skulle kunna låta honom springa av sig och vi kunde hålla ett högre tempo men jag vill inte det dels på grund av hans form och mest på grund av att han då kan börja bocka i fart och det vill jag verkligen inte. Han bockade dock ingenting i galoppen uppför backen idag och jag tappade inte balansen ens en sekund. Men jag tänker att om jag skulle göra det då skulle det kanske gå åt helvete. Men jag fattar inte heller hur mycket bättre min balans måste ha blitt för jag har inte i någon "utsatt" situation tappat balansen. 

Efter stallet bowlade jag en sväng och sen åkte jag till mamma och pappa och hälsade på en sväng. Nu är jag återigen hemma och ska strax ut och gå med Marie i regnet. Blir ett bra avslut på denna ganska intensiva dag.

 

Jag börjar varje dag med att tänka att "Den här dagen ska bli bra"! Vissa dagar är det lätt och vissa dagar är det svårare. Sen kan jag ju spekulera i vad som är "bra". Men jag kör mycket på känsla och hela dagens sammanslagna känslor och energi blir ett resultat. Eftersom jag oftast är i stallet på kvällarna så slutar dagarna nästan alltid bra.

 

Imorse vakanade jag 07.36 och insåg att jag inte vaknat en endaste gång inatt. Dagen kunde inte ha börjat bättre. Det kändes som att jag vaknade med energi. De två tidigare nätterna har jag sovit typ 3-4 timmar sammanlagt, min handled har gjort för ont. Men jag klarar av att ha ont mycket bättre om jag kan sova på natten. Jag fattar verkligen inte hur mycket energi värk tar. Jag har ont i den här jävla handleden hela tiden men den senaste tiden har den värkt onödigt mycket. Jag har utsatt den för onödigt mycket, men det är lätt att vara efterklok.

 

Förövrigt har jag träningsvärk i typ hela kroppen haha.. Utsidan på mina lår, vristerna och svanken känns som att de fått sin dos av träning för ett tag. Jag ser så fram emot att se om och hur min kropp kommer att förändras nu i och med att jag får galet mycket gratis träning av ridningen och stall livet. Det är mycket ganska tungt kroppsarbete i ett hästliv. Bara att borsta en häst gör att du böjer benen 17 gånger och sträcker och trycker och tar i. Mockningen är fartig och kan vara tung. 

Shit vilken fegis jag var i ridningen idag. Jag var fruktansvärt orättvis mot Winston som skötte sig väldigt bra. Jag har tappat lite den där tryggheten jag kände på honom tidigare och den vill jag ha tillbaka. Det som var bra efter dagens ridning på stubbåkern är att jag red och travade tills jag kände att det gick bra. Han drar iväg ibland och det gillar jag inte. MEN han tvärnitade inget och bockade inget haha.. Man får vara nöjd för det "lilla"(STORA)!

 

Han är precis så som jag vill ha en häst egentligen så jag behöver bara komma över det här nu. Idag var första steget på den vägen. Jag är en fegis men även väldigt modig och envis haha..

 

Lina frågade i stallet om hon fick rida lite och det fick hon såklart! Hon ser ut som en liten plutt på honom i verkligheten men eftersom hon rider så bra så går han ändå mycket bättre för henne än för mig. Så himla roligt att få se hur han ser ut från sidan och vad han kan.

Efter en långpromenad med Marie och sen lite shopping sitter jag nu hemma i soffan och ska strax dra mig mot stallen. Jag ska rida Winston en sväng, det känns lite läskigt men det går nog bra. Känns som att jag hade tur att jag satt kvar i förrgår. Men det känns bra att vi förhoppningsvis får en stabil ridtur i kroppen också innan Lina överger mig/oss haha..

 

Tänker öka på min träningen framöver. Jag har hakat på mammas utmaning att gå minst 2 mil i veckan, minst 6 km fart såklart. Sen ska jag försöka utnyttja tiden så mycket som möjligt nu när jag ändå är ledig om dagarna. Svårt att få till grupp passen eftersom jag oftast är i stallet den tiden. Men vill klämma in i alla fall 1 i veckan. 

Livet rullar på, jag vet att jag har skrivit det ett flertal tillfällen i denna blogg tidigare. Idag ser jag det som väldigt positivt. Jag gör det jag vill och nästan endast det. Hela jag mår väldigt bra trots att jag är mitt uppe i flera olika förändringar i livet. Men det är väl ett framsteg att kunna fungera även under stora omställningar. Just idag ser jag fram emot allting jag har framför mig.

 

Idag har jag haft mysmorgon med världens bästa hund, hur ska det bli när jag ska jobba framöver. Sen ringde min filurare och pratade livet i nån timme. Sen blev det 8 km prommis med Marie, Arvid och Baltazar. Efter det shoppade jag ett par för små träningsbrallor, storlekar är verkligen så olika och det stör mig. Kvällen spenderades i stallen med mina stora ögonstenar. Lina hoppade Dansa och red Bronzac så jag och Baltazar pysslade nån timme i Storstallet och sen åkte vi till Lillstallet där min darling står. Han är så härlig! Jag blir alldeles lycklig i magen av att veta att han står där och finns i mitt liv, varje dag så länge jag vill!!

 

Igår red jag Winston på åkern hemma vid stallet. Det gick jättebra. Han tvärnitade några gånger i början och var väldigt skeptisk till att gå fram överallt där jag ville. Vi skrittade mest och travade några varv på en stor oval volt i båda varven. Han var väldigt allert. Drog lite hemåt men inte värre än att jag lätt kunde hålla honom. Red ca 25 minuter.

Idag ville Winston att jag skulle åka i backen så han tog tre rejäla bocksprång när vi kom uppför en backe i trav. Jag lyckades dock sitta kvar. Helt sjukt var det. Jag blev typ i chock för jag har nog aldrig suttit på en bockande häst. Han blev jättearg för någonting kändes det som. Jag flög fram på hans hals och sen tillbaka på något vis och så hörde jag Linas röst i huvudet(för jag var ute på åkern och red själv) att jag inte får stanna så att han kommer undan så jag skänklade på honom och travade en bit till innan jag stannade och backade några steg. Han kändes lite paff och gick jättefint. Sen travade vi det som jag hade tänkt innan och avslutade sedan med att skritta runt skogsdungen och hem. Jag fattar nog fortfarande inte varför han gjorde så men troligtvis för att han tyckte att jag var jobbig och krävande. Han var jättepigg idag och ett tag tänkte jag hämta Lina så att han skulle få ur sig lite energi men sen kom jag på att jag vill inte ha en galen häst på åkern framöver :). Så vi gjorde allt själv och det beslutet är jag galet nöjd över nu. Detta är ett problem som vi ska komma över och det sjuka var att jag var inte ens rädd för att ramla av idag. Jag vill att vi ska bli ett team. Så vi har typ allt att jobba på framöver!

Det går kanske bra nu?! Jag har under de senaste två veckorna märkt att huden återigen börjar hänga mer. Jag har förnekat och bara gömt allting under mina kläder. Så häromdagen kom jag på. Tänk om det är så att jag börjar tappa mer fett och att det är därför huden börjar hänga mer igen. För det känns som att den stramade upp sig lite ett tag. Det kan vara så att jag inbillar mig.

 

Det var ett tag sedan jag la ut några jämförsbilder så här kommer några. Jag vet att det är helt olika typer av bilder. Men jag kan faktiskt i ärlighetens namn säga att att zooma in kroppen nära inte är till min fördel. Ser ni att mina ena sida är jättefin och den andra är helt up fuckad?. Bara att ha en bikini topp på mig utan att få flera cm valkar ger mig ett hopp om framtiden!! Skiljer typ 47 kilo mellan bilderna!

Vad gör man en kväll då man varit i stallet på dagen? Jag har inte en susning. Sitter här helt apatisk och stirrar in i en svart tv. Åkte till stallet med Linda och Vidar imorse. Linda mockade och jag traskade längst ner i hagen och hämtade min fina kille. Vidar är lite rädd för honom, han upplever nog honom väldigt stor. Vi skrittade en sväng till verkstaden och sen hoppade jag av så fick Vidar rida hem. Winston var hur snäll som helst. Dock så går han inte bra med bakbenen. Vi såg att han slitit ner ena skon väldigt mycket och det kanske är på grund av att han drar i den lite i varje steg. Han skoddes för ca 2 veckor sedan så skon borde inte vara såhär nersliten. Så jag ska kolla upp det. Efter Winstons lilla tur fick Vidar rida en sväng på Lukas på Trekanten. Vidar tyckte att det var en mycket bättre häst som passade honom.

Efter stallet käkade vi lunch i Kilafors. Sen skyndade vi oss hem för jag hade bokat ett gympass med Johanna klockan 14. Efter gymmet varvade jag ner med ett varv runt sjön med Baltazar vid min sida. Tänkte gåjogga men gav upp efter 1 km då knät började göra för ont. Så då gick vi resten.

En mycket bra dag. Nu är det dock kvällen kvar och jag kanske bara ska vara hemma och mysa ner mig i soffan?! Det låter väldigt tråkigt.

Synd att mitt simkort inte passar bara. Klantigt Hanna riktigt klantigt!

Jag gjorde om utmaningen så att den utmanade mig lite. Min utgångsspeed blev 6 istället för 3.5. Så om ni vill göra mitt schema så kommer det här.

 

God morgon! Idag har jag planerat in alla saker som jag egentligen skulle kunna hoppa över att göra men som jag ändå behöver göra. Så jag och Baltazar styr strax bilen mot stallet för lite mockning, Winston vilar. Efter det står ett gympass på agendan, jag ska köra utmaningen jag la ut här häromdagen. Sen har jag tvätttid klockan 13, tänkte då hinna packa ihop alla kläder jag inte kommer använda förrän efter jag flyttat. Kanske göra i ordning lite i förrådet så det blir lättare att flytta. Ska även plocka ner lite i köket och duscha. Vid fyra tänker jag åka mot Växbo och planen där är att borsta ur Baltazar rejält och sen har jag massage tid.

Det var min dag. Vad kommer du att göra idag?

Ikväll hakade vi på Lina och Dansa till Stubbåkern. Winston har dock lite vilodag så vi promenerade en kort sväng men jag njuter varje minut jag har honom i min närhet! Han var så himla duktig när de red omkring han bara stod helt stilla och väntade. Om jag gick följde han troget efter. Jag får typ nypa mig i armen varje gång jag tänker på stallet. Igår gjorde jag till och med ett glädjeskutt, jag tror aldrig jag gjort det i hela mitt liv. Linus frågade om det var kul att ha häst!! Haha.. jag tror att jag utstrålar lycka!

 

Men ändå ligger oron där i bakrunden hela tiden, kommer jag ha all tid, kommer han må bra, kommer jag fixa detta, kommer jag ha tillräckligt med kunskap, är jag värd det här???

 

Det kanske finns någon ny själ här på bloggen?! Så då passar jag på att berätta för er allihopa att jag har en grupp på Facebook där vi tjitteritjattrar om lchfkost, tips, träning, humör och sen så har vi utmaningar. Oväntat? Nja det är ju ändå jag som startat gruppen. Denna vecka gav Erica oss en utmaning som jag nappade på och jag tänkte att ni kanske också vill haka på?

Utmaningen är alltså ett pass på Gåbandet. Tycker dock det verkar underligt att man ska gå i 3.5 km/h. Det är sakta till och med för mig. Jag går typ 6.6 på bandet. Men jag ska prova för speeden emellan är ju däremot jobbigt fort. Men ser ni sista? 2.5 km/h i TRE minuter! Det kommer jag ha svårt att klara tror jag. Hmm ja ja allting går att prova en gång! Det är KUL med utmaningar!!

Vet ni vad jag ofta får höra? Att jag har världens bästa vänner. Mina vänner är snälla mot alla. Mina vänner ställer upp i alla situationer. Mina vänner är otroligt duktiga på att berätta att jag är betydelsefull. Jag är sjukt stolt över mina vänner och galet tacksam över att få ha dom i mitt liv.

 

Jag har vänner från massa olika håll. Jag hittar någon och håller alltid mig fast vid de människor som har en bra energi och ett sunt tänk. Mina vänner är som min familj. Jag tycker att det är jobbigt att umgås med människor som inte är mina vänner. Människor som jag måste anstränga mig för. Mina vänner vet exakt vart de har mig och jag tror det ger många en trygghet. Jag har nog fler vänner än många andra. Riktiga vänner. De som jag litar på och som jag kan ringa till precis när som helst och de finns där. Jag behöver inga fler vänner för att må strålande. Men hur roligt är det inte att träffa människor som bara lyser upp ens tillvaro. Jag har väldigt få bekanta som jag umgås med bara för att. Antingen blir de en vän eller så bortprioriterar jag dom. Jag har ett stort sjukt behov av att veta vart jag har människor. Mina vänner vet jag vart jag har, I mitt hjärta!

 

Jag pratade med en ganska ny bekantskap på Facebook ikväll och hon är verkligen en sån bra härlig människa som jag gärna behåller i mitt liv. Hon är en förebild på många sätt. Så otroligt klok och med en strålande energi. Vi pratade på lite och sen skriver hon kommentaren nedan! Jag blir så himla berörd av att människor tycker att jag är omtänksam och en bra människa. 

 

"Du har gett många ett bättre liv både vad det gäller kost och hälsa.

Hoppas du ser och förstår vilken skillnad du gör för så många."

Åkte till Bronzac först ikväll, fixade allt i stallet och gick sedan en promenad med honom och Baltazar. Han har äntligen blivit bra efter att han varit halt på ena benet. Det är så skönt att han känns bra igen! I Lillstallet mockade vi först innan jag gick ut i hagen för att få hästarna att gå in själva. Det gick inte alls. Jag lyckades få med mig alla ifrån hörnet allra längst bort från hagen. Jag tog fast Lukas för det är han som jagar upp de andra så att de börjar springa runt. Det gick bra en bit sen började Dansa tjafsa och hon sparkade bakut rakt mot mig en gång för hon tyckte väl att jag var jobbig som ville bestämma. Det slutade med att vi fick leda in allihopa.

 

Gjorde snabbt i ordning Winston för en skrittrunda i mörkret. Allting gick jättebra tills Lina upptäcker att han går lite orent bak. Det är som att han är stel tycker jag. Vi tror att det kanske är träningsvärk. Han är verkligen väldigt otränad och jag har aktiverat honom varje dag sedan han kom. Men vi tar det väldigt lugnt och försiktigt.

Fredag: Red runt Trekanten i skritt. 10-15 minuter.

Lördag. Red fram och tillbaka till Annikas hus med hedvid och Lukas och sedan fram och tillbaka till ladugården med Lina och Noa. Vi gick upp på åkerplätten bredvid huset en gång och vände. 45 minuter.

Söndag: Red runt Lillskogen med Lina och Noa. Kuperad terräng. Travade två sträckor totalt ca 2-3 minuter. Hela rundan tog kanske 40 minuter?!

Måndag: Tömkörde till ladugården och tillbaka. Gick upp och runt åkerplätten vid huset 2 gånger. Travade på en stor volt vid Trekanten. 30-40 minuter.

Tisdag: Skrittade till Kyrkan. Travade lite för att Lina skulle kunna kolla hur han gick. 25 minuter.

 

Alla texter jag läst om igångsättning har mycket mer krav än vad jag känner att jag haft dessa dagar. Så vi får skynda väldigt långsamt och hoppas att detta är träningsvärk som ger honom lite muskler. Han kan ju även ha vrickat till sig i hagen när de rejsat runt. Han rejsar dock inte speciellt mycket. Han travar mest iväg i sakta mak. Ja hursom så känns det skit att han inte är helt hundra. Men this is my new life.

Känns som att dagarna bara springer iväg. Blir lite nya rutiner och vanor med en häst i varje vardag också. Men idag har jag lensat nätet på jobbannonser. Jag är inte stressad att hitta ett jobb vilket känns skönt. Jag vill ha ett jobb som jag verkligen vill ha. Arbetsförmedlingen tycker ju att man ska jobba med vad som helst bara man blir ett bra streck i statestiken. Tur att jag inte upplever de som jobba på Arbetsförmedlingen så. De är verkligen så trevliga tycker jag. Jag sprutar ur mig mina ideér och de ger tips och råd. Jag tror att man får det man kräver eller antar att man ska få. Jag söker dock alla jobb jag kan tänka att jag är bra på och klarar av på ett bra sätt. Nu efter en månad som arbetslös börjar ideérna sina. Jag har redan kontaktat alla företag jag vill jobba åt. Jag har sökt alla jobb som jag hittat som passar. Jag måste hitta något annat sätt att få ett jobb.

 

Har ni några tips? Vill ni anställa mig? Nu ska jag åka till stallet och släppa alla tankar på nytt jobb i några timmar. Funderar på om jag ska höra med Lina om jag kanske ska prova Stubbåkern idag. Vår första galopp?! Eller ja andra för vi provade ju på Winstons initiativ på skogsrundan häromdagen.

 

Ja men hörreni det är ganska lätt att "vara duktig" när livet är bra. Jag har inte haft en stark tanke på något fusk eller mindre bra saker den senaste tiden(förutom drinken jag skrev om). Jag har inte ens tänkt på vågen en endaste gång den senaste veckan. Det känns som att mitt krav på mig själv att gå ner i vikt har släppt och jag har blitt lite slapp i tanken om viktnedgången. Jag vet att jag har drygt tio kilo kvar och så är det bara det är ingenting jag kommer att laborera med. Jag ska ner dom kilona. Men jag kan/vill/måste erkänna att det har varit otroligt skönt med en paus från allt tänk på att äta rätt och vikten.

 

Jag har inte riktigt kommit fram till hur jag ska lägga upp träningen framöver. Grejen är den när jag nu har en häst att sköta varje dag så tar det ganska mycket på min kropp. Nu har det inte ens gått en vecka men jag känner redan i handleden att den gör lite mera ont. Knät har klarat sig helt fram till nu. Men jag vet att jag har vissa begränsningar med min kropp och jag har inte längre möjlighet att hålla mitt knä relativt stilla i en veckas tid. Så jag måste lära mig att stoppa mig själv i tid. Ridningen sliter(och tränar såklart) ganska mycket på både handleder och knän. Därför tänker jag vara lite mer försiktig med hur jag planerar mina träningspass. Jag kommer tex göra fler cirkelpass med mag och rygg övningar. Mindre knäböj och joggpromenader vilket blir ganska naturligt nu mot vintern också. Jag ska försöka vara klok innan istället för efterklok.

 

Men och detta är ett stort men, jag kommer att göra mina 4 träningspass i veckan. Jag kommer till och med göra några extra för jag ligger lite efter för att hinna mina 183 pass i år.