HannaKJonsson

Det är lätt för många att tänka på hur de vill se ut och må. Jag vet inte. Men jag vet hur jag inte vill vara och känna. Tur att jag alltid har känt mig älskad! - HannaKjonsson (Instagram)

 

En människa som mig som varit tjock hela livet har lite svårare att få en bra bild av sig själv att sträva efter. Men jag lägger in mycket mer i en bra bild än bara utseendet. Och då blir det lite lättare. Det jag kan göra är att påminna mig om hur jag har sett ut och hur jag har mått och hur jag vet att jag mådde just vid det tillfället. Jag har haft otroligt mycket problem med min mage och mått allmänt dåligt i perioder. Sen att jag nu oftast ser mycket piggare och gladare ut är ju ett plus.

I typ allt jag gör så har jag en grundtrygghet. I jobbet, för jag vet att jag kan, har lätt att lära och gillar människor/barn. I kosthållningen, för jag vet att det jag gör fungerar och även om jag spårar så kommer jag alltid på rätt tankar förr eller senare. I livet, jag trivs bra med mig som person i grunden och man kan såra mig men jag repar mig oftast relativt snabbt och kommer fram till att jag är ju okej ändå.

 

I ridningen saknar jag det. När det skiter sig på en ritur så tänker jag inte "Det ordnar sig, jag klarar det här" utan jag tänker "Faan, inte igen, jag orkar inte, vågar inte, kan inte, varför gör jag detta?!". Jag är övertygad om att det är rädsla det sitter i och jag tycker att jag jobbat mycket med mig själv när det gäller det här och jag har kommit framåt. Men det som jag upplever som problemet är att jag faller så långt varje gång, jag får kravla mig upp från en grop i jorden och inte från någon grundnivå där jag ändå får stå upprätt. Det känns som att hela jag bryts ner och jag blir riktigt ledsen för jag vill så gärna kunna/vara mera och bättre. Jag blir inte ens besviken på hästen längre(även om det kan låta så här på bloggen) utan problemet är ju jag, det är jag som inte kan lyckas ha en känsla av att jag ändå lyckas. Idag klarade jag flera saker som jag känner är bra, men känslan jag fick och har är att jag har misslyckats. Rädslan tar liksom över, den tar över hela min kropp. Det känns sjukt jäkla fel för jag vill ju bestämma över mig.

Jag och Winston red till E idag. Jag red förbi de första hästarna sen hoppade jag av och gick förbi de andra för de var helt galna och jag vill inte rida förbi. Så hoppade jag upp efter deras hage och Winston drygade sig fram och tillbaka vilket han inte gjort på länge, så det var väl för att jag var så ostabil. Så kommer vi till tågövergången och då börjar den såklart plinga och bommen går ner, Winston blev spänd och trippade framåt. Jag tyckte det var obehagligt men det gick över förväntan. Tåg har han aldrig reagerat på så jag kände mig inte så spänd och rädd men det var jag uppenbarligen för Winston drog iväg och sparkade och hoppade(det har han aldrig gjort förut på grund av att han blitt rädd för något). Jag styrde in på en skogsväg och till slut stod vi med träd framför oss så att Winston inte skulle kunna röra sig. Jag kände hans hjärta slå och blev helt paralyserad av rädslan. Jag tänkte att nu hoppar jag av och går hem för jag klarar inte det här. Jag fick kämpa emot kroppens impulser som sa att kroppen skulle hoppa av. Jag vill ju känna glädje efter det där, jag satt kvar, jag fick stopp på honom, han lugnade sig fort när jag pratade med honom, han ville ju inte kasta av mig!! Men jag har bara dåliga känslor. Men så på något sätt bestämde jag mig ändå för att fortsätta ridturen (för ger jag upp så kan jag ju inte rida, jag måste komma över detta) och gick ut på vägen och red mot E. Jag var dock helt avslagen på vägen bort och Winston var lite spattig för saker i diken och det beror ju endast på mig. Men jag kan inte kontrollera mig. Hur fan ska jag lära mig det. Jag litar liksom inte på min egen förmåga att endå lyckas med hästen. 

 

Jag blir så himla ledsen och frustrerad. Jag vill inte vara rädd och jag vill inte ha den energin jag har så att Winston blir mer ostabil. Lina säger att jag måste skärpa mig och sluta se det som en så stor grej (tror jag) och jag önskar ingenting annat. Sen säger hon att jag kommer att få bättre känslor av mer rutin. Så jag får kämpa mer helt enkelt. 

 

Jag älskar ju det här. Hästar! Rida! Galoppera! Winston är allt som oftast en dröm att rida och passar mig otroligt bra. Imorgon ska vi rida till Hårga med Lina och Dansa och det känns otroligt skönt att ha sällskap. Det känns även mycket bättre nu när jag vräkt ur mig alla mina känslor i skrift. Resten av ridturen idag gick jättebra. Vi fick till och med in en högergalopp och det var flera månader sedan jag och Winston fick in den ihop sist. Sen skrittade vi hela vägen hem på långa tyglar. Långa tyglar har jag ganska nyligen börjat med för jag har varit livrädd att han ska dra iväg och jag inte ska hinna få fatt i tyglarna och stoppa honom. Så jag borde egentligen radda upp alla de saker vi klarar av idag som JAG inte klarat av tidigare, för den listan skulle bli ganska lång. Ibland känns det bara omöjligt att styra mina känslor och det blir övermäktigt eftersom jag vill så mycket. Tydligen har jag svårt för det så det får väl ta ännu mer tid. Tack för ordet nu mår jag lite bättre!

Jag är så jävla sur just nu så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tusenlappen är borta, helt veck. Jag har gått igenom ALLA kartonger på vinden och alla skåp/lådor i hela lägenheten. Vart fan kan jag ha lagt den där ramen? Nu har hjärnan liksom låst sig och jag kan fan inte leta nått mer. Jag har som ett tryck över brösten av dåligt mående för att jag slarvat bort "Min första intjänade tusing". Fan alltså.

 

Nu ska jag försöka hitta något att äta i mitt ganska fulla kök men som innehåller väldigt lite av det väldigt rena. Min frys består av grönsaker och bär. Min kyl innehåller nog ingenting vettigt. Ost, ägg och två champisar blire nog. Kanske kan tänka bättre när jag fått något i magen.

 

Hittade massa kort på vinden när jag gick igenom alla fotografilådor. Tänkte därför göra några "Kom ihåg vart du är fredag" framöver. Viktigt att komma ihåg vad man strävar ifrån också och inte bara vart jag vill för det har jag ju väldigt lite aning om.

Kom hem för en stund sedan efter en dag på språng. Har landat i soffan och har hämtat hem min hund så nu är familjen samlad. Min handled har helt fuckat upp sig idag. Det blev lite bättre av Voltaren men det är sinnessjukt mycket den har värkt idag. Jag har inte ens gjort någonting speciellt vad jag kan komma på. Himla underligt. Hoppas den känns mycket bättre imorgon.

 

Varit på möte för Narkotikafritt Bollnäs ikväll. Jag hoppas verkligen att de kommer att lyckas med sin vision. Häromdagen dog ytterligare en ungdom på grund av drogerna här i stan. Det är helt galet att det inte görs mer av kommun och Polis. Jag är besviken på Sveriges system gällande droger.

 

Har inga direkta planer imorgon mer än att hitta min tusenlapp, tänk om de som gjorde inbrott snodde den också. Sen tänkte jag rida länge. Men först ska jag ha sovmorgon. 

Mormor ringde mig imorse då jag var påväg till stallet och frågade vart Baltazar var. Jag har ingen aning om vart min egen hund är idag. Mamma och pappa håller på att bygga om eller byggubbar bygger om så han är inte där. Mormor sa att Linda jobbar och han var ju uppenbarligen inte hos henne och morfar som han var igår. Jag får anta att mamma har fixat det på bästa sätt för honom vilket jag tror. Sen fick jag höra att han hade älskat Elly som hälsat på igår och jag vet ju att han är en människorkännare och Elly är världens härligaste människa! Men det är roligt att få höra att han verkligen gör skillnad på folk och visar hur mycket han gillar dom!

 

Åkte till stallet tidigt idag för att hinna allt innan jobbet. Tänkte rida och sen fixa hela stallet. Märkte dock efter två boxar att min handled var i riktigt uselt skick idag. Så jag red inget utan fixade bara stallsysslorna och sen gick jag ut i hagen och pussade på hästarna innan jag öppnade upp så de kunde gå i hela stora hagen. Sen gjorde jag klart stallet och fick en riktigt skön och bra känsla i kroppen.

 

Nu sitter jag nyduschad och nyäten i soffan och är lycklig över att vågen visade Minus 46 kilo! 4 kvar till kameran nu, yeay!! Idag åt jag rester från gårdagens middag med Carina - Kycklingfilé med soltorkadetomater och mosarellaost i ugn med tzatsiki, Mums!

Läste LCHFingenjörens inlägg om att gå ner det kilon man redan gått ner en gång. Hon verkar vara en himla klok tjej som verkligen peppar sig själv istället för att racka ner. Det måste vara otroligt bra. Jag tänker ju hela tiden på den vikten jag vägt som allra minst och allt ovanför det är inte ok. Som nu tror jag att det är typ 2-3 kilo dit och då räknar jag aldrig de kilon som jag förlorar ner dit. Kanske är det dumt. Kanske vore det bättre att tänka nu väger jag det jag väger och utgå härifrån. Jag firar ju sällan. Det enda min hjärna vill fira med är godis så jag skippar det. Men jag har ju en morotslista men de målen är ganska utspridda och nu på "slutet" haha de sista 15-20 kilona så går det ganska segt. Kanske borde ha ett mål var femte kilo?

 

Eller ska jag inte fokusera på kilon utan mer tänka att denna vecka har jag varit otroligt duktig med planering och ätning av mat så nu får jag unna mig nått?! Jag tänker ju mest på siffrorna där motför henne som tänker på vad hon presterat under tiden. Det har jag lagt nada fokus på. Hmm det är klurigt men jag vill också uppnå mål lite oftare.

 

Jag bestämde mig för vad nästa grej jag ska få är, en ny kamera. Lite nya morötter och några gamla!

 

 En FEST med alla mina Vänner & Familj!

 En resa typ till Ullared

Idag jobbar jag igen, att börja sju är helt galet då jag vart utan jobb några dagar. Jobbar heldag och har tacogratäng med mig i matlåda, längtas till lunch! Jag har fortfarande inte hittat min tusenlapps tavla. Måste ha gömt den väl och det bådar inte gott för då blir jag ju av med den. Fredag är sista inlämningsdag.

 

Ikväll kommer Carina hit och myser. Ska bli himla kul att träffa henne och prata träning, lchf och livet. Sen ska jag försöka smita till Lina och låna hennes häftapparat så jag kan göra klart tavlorna. Tänkte hinna ner på stan efter jobbet och framkalla korten till fotocollagen. Ska bli så himla roligt att få pyssla ihop dom!

 

Ja annars är väl det här en helt vanlig onsdag. Snaart helg, right?! Fredag kommer att bli en riktigt stressdag för det är så jäkla mycket jag måste hinna innan februari är slut. Försökte göra undan lite igårkväll men det är fan omöjligt att få bra information och raka svar av människor. När man väntat på mailsvar i flera dagar och då dom kommer är de helt ofullständiga så man får maila om igen och fråga yber tydligt igen. Men sen är det helg och Då ska jag rida med Lina, partajja och gå på Revy!

 

Nu ska jag åka på jobbet och mysa med de små barnen och ladda mig full med energi!

Jag gick och ojade mig i huvudet några dagar efter ridturen till hästarna. Jag fick liksom ingen bra känsla. Men så red vi en sväng hemmavid igår, vid ladugården och genom skogen några gånger och sen skolbacken. Då fick jag tillbaka den bra känslan. Det är skönt. Då känner jag att jag kan slappna av igen och låta Winston få kolla hit och dit på långa tyglar. Jag känner att även om han hittar på något så sitter jag mycket säkrare än då jag spänt väntar på att han ska hitta på något tok.

 

Jag vet att jag har en snäll häst nu. Det är nästan att jag säger det utan tvekan när folk frågar nu. Egentligen handlar ju ingenting om hästen utan bara om hur jag tänker och min känsla. För man kan berätta en helt sann sak för mig men om jag inte har den känslan så spelar det ingen roll. Jag övar mycket på att vara lugn och tänka att allting går bra vilket det nästan alltid gör. Eller ja i andras ögon går det ju alltid bra efter som jag suttit kvar och att Winston inte stuckit iväg. Så jag övar på att känna det. Sen tror jag inte att det skulle vara hela världen att ramla av heller. Jag vet egentiligen inte vad det är jag är rädd för, eller jo, att tappa kontrollen. Jag är ett kontrollfreak och det fungerar inte med en häst. Jag vill kunna kontrollera allt från snö på taken, människor runtomkring, fordon, buskar, hundar och hästen såklart. Men det funkar ju inte så. Jag har blitt bra mycket bättre på att inte bry mig om alla "faror" jag ser.

 

När vi red igår så blåste det som tusan och det gjorde det den gången Winston bråkade lite med mig i Hårga. Men nu har det gått bra en blåsig gång och jag ska försöka ta med mig det. Han brydde sig inte ett dugg om någonting igår. Han har stenkoll på vart Dansa är och ibland försöker han gena i sidled för att smita mot henne men annars lyssnade han jättebra. Och Dansa hur cool är inte hon, vi rider alldeles vid Storvägen när vi ska upp i skogen och där dundrade stora långtradare båda gångerna vi kom där. Jag ser liksom stenarna och träden som jag kan flyga in i och så tänker jag på Lina och Dansa som borde vara ett mycket mer lättskrämt par, Lina är alldeles cool. Jag fattar det inte, jag vill också, men jag övar åtminstånde. Det är tur att Winston är så lugn i sig själv i alla fall för skulle jag ha haft en väldigt lättpåverkad häst så skulle det nog inte ha gått bra haha..

Lite mer pysselprat kommer här. Mitt sovrum är ju ganska plottigt i sig. Det är väl tapeten som gör det så därför har jag inrett med vitt och det har gjort rummet lite mer harmoniskt. Jag har inte haft någonting på väggarna för de är ju som en tavla i sig. Men nu hittade jag en tavla som jag gillar skarpt så då ska den få hänga ovanför sängen och bryta av allt det färgiga och mönstriga.

Jag har verkligen kommit in i pysselmood. Nu har jag hittat flera tavlor som jag ska ha upp i lägenheten. Tänkte att jag ska knäppa lite kort på vad jag köpt och hur det blev när det är klart. Idag har jag hittat två större typ canvas tavlor fast lite stabilare som jag ska göra mina fotocollage tavlor av. Även hittat ett ganska enkelt men ändå liite speciellt tyg som jag ska ha bakom alla foton. Åhh jag längtar tills det blir klart.

 

Har även hittat en jättefin tavla till sovrummet, måste bara skaffa en ram. Sen hittade jag ett tyg jag skulle vilja ha på den stora tavlan jag köpte häromdagen. Tyvärr var tyget inte till salu. Det enda tyget i hela affärn som inte var till salu. Jag knäppte kort på det..

Kycklingspett och tzatsiki står på dagen meny på Strand. Vilket helt ingår i min kostcirkel. Kanske blir lite beasås också. Johanna drar till Alperna imorgon så jag passar på att umgås lite med henne innan. Hon ska dock på möte på eftermiddagen så då vet jag inte riktigt alls vad jag ska hitta på.

 

Klockan fem åker jag till stallet med E och Lina. Innan dess borde jag söka några jobb, aktivera Ballen och hitta min tavla med en tusenlapp i.

Har börjat denna dag väldigt lugnt och den kommer nog fortsätta i samma anda. Det var längesen jag skrev om min mat igen. Det går upp och det går ner och jag har faktiskt inte vägt mig på nån vecka. På torsdag är det dax. Igår levde jag på ägg och en hand nötter. Ska egentligen undvika nötter nu men jag har lite hemma så då tjuväter jag Maccanötter. Vet ni att det är de fetaste godaste nötterna som finns?

 

Idag har jag förbrett en tacogratäng som jag ska shoopa in i ugnen ikväll när jag kommer hem. Jag äter fortfarande mjölkprodukter trots att jag blitt tipsad om att inte göra det. Tycker inte maten blir god annars och då fungerar det inte. Jag undviker grönsaker och äter mer cocosfett. Sen försöker jag äta massor med ägg. Har återgått till ekologiska ägg från affärn då jag blir lite smått kräksjuk av de svarta prickarna i våra färska ägg från stallet.

 

När jag lever på så lite kolisar som möjligt mår jag som bäst. Suget försvinner och jag får ett lugn i kroppen. MEN maten är inte den roligaste och det är lätt att tröttna. Men just för sekunden går det bra.

 

Imorse hämtades jag upp kvart i nio efter fyra timmars sömn. Ridhuset var bokat och jag var så jälva trött. Men jag lyckades komma upp och ut i tid. Allting flöt på bra och Baltazar fick umgås med Annika medans jag filmade Lina och Dansa. Efter alla stallsysslor så åkte vi till Storstallet och donade. Efter det blev det en ridtur mot bommen, Lina på Burr, Frida på Bronzac, Ida på Silver och jag gåendes med Baltazar. Det var lite klibbigt och kladdigt men det var ganska mysigt att strosa där i skogen utan att vara livrädd för björnarna. Vi såg dock 7 rådjur när jag och Baltazar var själva.

Jag kom hem redan vid fyra och har sedan dess bara tagit det lugnt och njutit av mitt hem. Kollat lite på Melodifestivalen sen igår, vad har hänt med den där tävlingen? Jag gillade ingen. Baltazar har legat däckad innanför dörren sedan vi kom hem vilket är tur eftersom han är så lortig. De senaste timmarna har jag pysslat med lite "måste göra" grejer. Borde äta nått men orkar inte laga mat. Har ätit 3 ägg och lite nötter idag och är hyfsat mätt, kanske blir ett ägg till nu innan sängen. 

Fan alltså jag har så ont i min kropp och har haft de senaste veckorna. Men det är så himla tråkigt att prata om det. Mitt knä och handled skriker åt mig att sluta gör ALLT. Jag har struntat i det fullständigt och sitter nu här med en grym smärta i handleden trots Voltaren. Sen har min högra armbåde börjat värka, jag har fått ett ihållande håll och mina vrister har konstant träningsvärk. Min kropp orkar inte med mitt liv. Eller gör det såhär ont att bygga upp en förslappad kropp?! 

 

Vill bara skrika och slå någon HÅRT.

 

Sen tänker jag på de som har konstant smärta eller är sjuka och då känner jag för att slå mig själv HÅRT. 

 

 

Tänkte visa lite i taget hur jag har gjort om i lägenheten i veckan. Jag har tidigare haft nästan hela lägenheten vitt och väldigt färglös för jag var så trött på allt plåttigt. Nu har jag saknat det personliga lite så jag har återinfört färg och jag tror det är lättare att använda sig av färg och detaljer i en större lägenhet än min gamla skolåda. Jag börjar med badrummet, det var vitt, vitt och lite vitt. Nu är det fjärilar, svart matta och ny ljuslykta!

Mina ögon faller typ ihop när jag sitter här och ska fixa lite men minneskort och kameror inför imorgon. Kom nyss hem och jag har stått på mina fötter sedan klockan 17 alltså nio timmar i sträck. Men det är så himla rolig. Jag älskar detta. Nu ska jag dricka minst en liter vatten, skynda mig bli klar och sen hoppa i säng. Vilken bra lördag detta blev! Idag fyller en av mina bästa vänner år, måste komma ihåg att gratta henne!!

 

Känner mig lite taggad på helg idag. Har varit på riktigt bra humör från att jag vaknade. Dock drogs det ju ner lite då jag red men innan mös jag, Baltazar och Winston ute i solen och hade värsta härliga uppladdningen tillsammans. Har fått det lite finare här hemma också. Ska försöka hinna blogga lite före och efter, gjorde om lite igår och är såå nöjd.

 

Nu har jag precis hoppat ur duschen, rotat igenom alla mina kläder och hittat det jag ska ha på mig ikväll(det är inte det jag har på mig på bilden och just nu). Strax åker vi mot Växbo och en kväll med massa fina människor. Jag ska "jobba" med serveringen och i baren, Love it!

 

Idag hade jag som plan att rida förbi hag och kyrkhästarna. Det är nog bland det värsta jag vet och det blev värre när Winston skuttade lite i paddocken eftersom det är samma hästar i hagarna nu. Jag har dock upplevt att det gått bättre då vi varit utan Dansa eftersom hon i sig själv är lite sprallig av nya saker också såklart. Eller alltså det har ALLTID gått lugnt och bra när Dansa vart med men jag är mer nervös då.

 

Så jag tyckte inte att detta var värsta grejen då jag red iväg för jag tänkte att det skulle gå lätt och bra faktiskt. Jag var nästintill övertygad om att det inte skulle vara några problem för JAG kände mig så lugn, det kanske är det som är felet. Winston var väldigt pigg och jag behövde knappt mana på honom i skritten utan han skrittade nyfiket på. Tjafsade vid tre ställen och ville inte gå men gav sig lätt och traskade på igen. Han gnäggade några gånger både hemma och när vi sen såg haghästarna.Vi kommer till hästarna och vi småpratade lite och känslan var riktigt bra. Winston gick förbi, lite uppsträckt men lugnt och fint. Jag vände och skrittade hemåt, och precis i kanten av hagen skuttar han(jag vet inte riktigt vad han gör, men det känns som att han gör ett större galoppsprång, det är troligtvis att han sparkar bakut, det känns mer i skritten motför galoppen iaf, troligtvis för att skritten är så långsam och sen POFF så flyger vi fram och sen tvärnit igen). Sen stannar han och den bra känslan är puts veck för mig.

 

Vi gick tillbaka två gånger till och då gick han duktigt. Problemet är bara att jag mest kommer ihåg den gången han bråka och inte de 5 gångerna det gick bra. Hur kan det vara så? Blir så trött på mig själv. När jag kände att han var lugn igen så hoppade jag av och gick hemåt. På vägen mötte jag Peter och Frida som båda fick rida en sväng. Frida travade några meter också. Frida red även förbi hästarna men då med Peter och mig på backen och då känns det som att Winston är mycket lugnare och mindre fokucerad på hästarna.

 

Bara för att jag nu bestämt mig för att snåla och spara pengar så har jag fått för mig att jag vill göra klar lägenheten. När jag väl börjar är jag svår att stoppa. Jag har länge varit less på att det är så tomt i vardagsrummet. Jag hade bestämt mig för att inte sätta upp något på väggarna förrän jag köpt ny soffa. Jag tror dock att jag ska ändra på det nu. Det är galet vitt och trist i mitt vardagsrum. Dålig möblering och ja allting är bara fel. Eller det är ok att sitta i men inte så som jag vill ha det. Det är dock dyyyrt att göra om hemma. Men jag har ju faktiskt en "sparad budget" för nya möbler och till lägenheten. Jag låste dock det kontot då jag skaffade häst. Just nu går ändå hästen runt på min "inkomst" så jag kanske skulle kunna öppna det igen. Hmm ja så där står vi nu i den ekonomiska frågan.

 

Vad har man på väggarna egentligen. Jag känner att det bästa vore sånna breda hyllor från IKEA så att jag kan ställa olika saker på dom och byta ofta. Jag vill dock ha en fotovägg. Jag skulle vilja ha en stor "träbit" och sen ett neutralt(eller ska jag ha något flashigt?! eller svart?) tyg på och sen sätta fast kort på, som en anslagstavla. Men hur gör man en sån? Vad ska man ha för trämaterial? Jag skulle vilja ha en stor träbit med något jättefint "gulligt" tyg på också, bara som en stor tavla typ ovanför soffan. Det svåraste är ju att få allt att passa ihop. 

 

Dagens uppgift blir till att:

* fixa två stora träbitar, en till ett fotocollage och en som en tygtavla.

* hämta hem min brudkista och ha använda kläder i istället för i den svarta lådan jag nu har framme på golvet.

* kolla på olika tyger, kanske hitta något passande.

Ni vet som i Fem myror är fler än fyra elefanter?! Den sången alltså jag kommer alltid att tänka på den när jag pratar om E haha. Jaja vi red dit idag. Winston var sömning när jag fixade i ordning honom. Dansa var krafsig och tramsig. Men väl ute var båda coola och det var skönt för jag hade vart lite nervös av någon anledning. Både kyrkhästarna och haghästarna puttrade runt i hagarna när vi gick förbi. Samtidigt kom det en lastbil och grusade vägen vid kyrkan också. Dansa hoppade ut i snön, hästarna i hagen struttade runt och Winston gick lika lugnt som vanligt. Tänk om jag kunde få lite av hans lugn alltså.

 

Framme vid Tåget hoppade Lina upp och vi red ovanligt länge i skritt så jag tror madame Dansa har blitt lite coolare i början av våra ridturer. Sen travade vi mycket och tog en galopp uppför sista backen. Winston tvärnitade i svängen för Dansa var i våra hasor, det går mycket bättre nu men det finns fortfarande en gräns för vad han accepterar haha.. Efter kullen skulle Lina rida först och det här var nog den allra bästa gången. Winston tycker ju att det är fruktansvärt att ligga bakom men idag längde jag tyglarna och han blir på något vis lugnare då. Så vi höll avståndet utan större problem idag och det känns jäkligt bra, dock galoppade vi ingenting men traven har även den vart svårare än idag då vi vart bakom. Det var ganska halt underlag så vi höll oss mest till trav och lite skritt här och där.

 

Hem gick det kanoners, jag får prata och fingra för att W inte ska öka eller sakta av, vi har lite svårt att hitta ett mellanläge. Men jag tror det går bättre och bättre nu för Lina och Dansa verkar väldigt nöjda där bak. Efter vägen mot E håller de på att bygga en ny järnväg och idag var det mycket aktivitet ganska nära vår väg. Winston är ganska cool(Super cool skulle nog Lina kalla det) i störningar och det är skönt men han blev lite tittigare än vanligt och gled åt sidan några gånger då han såg "spöken" i skogen. Jag är så glad och nöjd att jag nu knappt reagerar på detta för för ett år sedan skulle jag ha haft andnöd och varit stel som en pinne.

 

Jag hoppade av vid Tåget och lät Frida rida Winston hem. Hon hade gått med Ballen under tiden vi red och tur som vi hade så tog hon några kort innan vi hoppade av. Vi är så himla glamorösa med våra hästar med roligt har vi..

Det är himla lätt att stirra sig blind på vågen och jag älskar det. Jag älskar att se siffror jag aldrig sett förut, så låga att hela kroppen blir lycklig. Dock får jag alldeles för sällan se dessa siffror nu för tiden. Sen såg jag en bild häromdagen..

Och kände ärligt för första gången på mina "bantar år" att siffror är ändå bara siffror. Men det är himla svårt att "bara" våga MÅ BRA! Det blir som att jag mäter mitt mående i vågens siffror och jag känner mer och mer att det inte stämmer alla gånger. Det finns så mycket som påverkar mitt mående nu för tiden. Lägre siffror är fortfarande en höjdare!

 

Men mina fina vänner, främst Johanna och Lina(som jag träffar och pratar med mest) ger min väldigt mycket feedback på min kropp i övrigt. Sånt som jag har svårt att uppfatta. Att jag blitt starkare, slimmare, snabbare, gladare, villigare, smidigare och massa annat. Som sist på kettlebellsen klarade jag i princip varje övning, vilket jag aldrig i hela mitt liv trodde att jag skulle kunna klara av. Eller att jag blir snabbare upp på hästen. Det är ju sånt som är viktigt egentligen, det är ju det jag vill. Jag vill ha en normal kropp som klarar av allt en kropp bör orka. Det som blir jobbigt i detta, eftersom jag kan och är villig att kämpa är att mitt knä inte håller lika mycket som min psyke vill. Det som Lina och Johanna då gör är att ändrar sina sätt att peppa så istället för att peppa till mer träning, hårdare, fortare, ifrågasättande så går de en kortare promenad så att jag KAN följa med, uppmärksammar det jag iaf gör(trots att det är en skitsak motför vad jag har gjort tidigare), skrittar lite längre då mitt knä inte orkar och ja men anpassar sig och ger mig pepp att se det bra jag ändå försöker göra trots min begränsning just nu. Det är jag galet tacksam för!!

 

Jag har trängt på mig mina nya ridbyxor med helskoning några gånger och bara det är toppen eftersom när jag köpte dom fick jag dom inte längre än till knäna och när jag senare fick över dom på låren så fattades det 7 cm i midjan. Nu glider de på och sitter som ett smäck, till och med lite stora i rumpan. De har säkert blitt lite större i benen men i midjan är de stumma och sitter ändå BRA nu. Det är härligt och det är sånt jag ska ta till vara på. Jag blev faktiskt nästan lika glad som för en mindre siffra på vågen när jag kände att de satt bra, bekvämt och fint.

Det som man får öva mest på när man försöker gå ner i vikt är att ha rätt inställning. Jag har känt att jag tappar den lite nu och då. Därför har jag bestämt mig för att åka på en LCHF kryssning 5-6 april. Jag vill ha mer fokus på maten igen och mindre på träning för det känns som att det tatt över väldigt mycket i mitt fall. Det är lättare att kämpa med någonting fysiskt för mig. Men det är kosten som gjort att jag gått ner i vikt. Den träning jag kommer ha kvar är ridningen, vilket är otroligt krävande och helkroppstränande, promenader, som jag vill utöka så småningom just nu går jag 3-4 km och inte fort, sen hoppas jag på att kunna gå 2-4 pass i månaden när mitt knä hämtat sig nu igen.

 

Ja det var en update om mitt bantarliv just nu. 

.. är den enda sanna glädjen?! Det finns inget roligare än när folk ramlar. Det är det absolut roligaste jag vet. Jag kan inte hålla mig för skratt och det är såå elakt. Alltså jag börjar skratta nu när jag tänker på det.

 

Okej vi tar det från början. Jag hade planerat en härlig promenad med E i mörkret runt Ren ikväll. Det finns så många mysiga vägar där och Baltazar kan springa lös utan problem. Jag hade tänkt att stigen runt vid grillplatsen vore mysig att gå så efter några kilometer i husområden kom vi till stigen och märkte att det var blankis under snön. Jag hade tennisskor och E hade vinterkängor. Vi klarade oss länge, jag var smart och gick lite på kanten i snön. Plötsligt hör jag SWRONG ja men ni vet hur det låter när någons fötter bara åker undan och de druttar på ända?! Jag vänder mig om och där ligger E och är lite tjurig. Hahahaha jag skrattade så jag fick ont i magen, jag kunde helt ärligt inte tänka på någonting annat, jag kunde inte ens prata om något annat. Så jag gick och småfnittrade lite mest hela tiden men svarade på tilltal :P. Så plötsligt händer det, det som inte får hända, E druttar på ändan IGEN och slog nu både baken, ryggen och ena handen. Jag var så kissnödig redan innan detta att jag nu typ DOG. Jag stod länge och koncentrerade mig på att inte kissa på mig. Sen fick jag skutta ut i skogen och kissa. Hur sjukt roligt/hemskt är inte detta?! Jag har filmat mig nu när jag skrivit detta inlägg.. herregud vad jag är skadeglad. Det finns nog ingen värre.

Alltså det här var den absolut roligaste promenaden på länge. Herregud vad jag har skrattat ikväll!

Jag kom till stallet idag och började med att mocka. Hästarna syntes inte alls, de var längst bort i hagen. När jag gick iväg med första skottkärran gick jag ut och ropade två tre gånger på Winston med ingen förhoppning att han skulle komma. När jag kommer tillbaka med den tomma skottkärran ser jag något som jag tycker rör sig utanför dörren, tror ni inte att han har kommit!! Söta fina hästen står där och tittar oförstående på mig som att han stått där jättelänge. Tog såklart in honom och gjorde honom redo för våran skritt tur.

 

Gick bort till ladan och var så sjukt nervös och Winston var vrång och drygade sig när jag skulle hoppa upp. Han vände sig och joxade runt, tur att inte Lina var med. Tillslut tog jag sats och hoppade upp i farten och backade honom sen 5 steg sen stod vi där och tjurade ihop. Han svajade lite när vi svängde mot Hårga men kom fort på rätt köl och skrittade på bra. Vid Kallekula backen hade jag blitt lugn och Winston kände såklart det och traskade glatt på. Vi skrittade till det Vitblåa huset före renarna. Vände och skrittade hemåt i lite fortare takt men inte alls lika stor skillnad som "förr i tiden". Svängde upp mot Hårga berget för att gå lite backar. Det gillade inte Winston så han gick en bit i diket. Det märktes att han blev lite taggad där, vi har endast galopperat upp där tidigare. Men han gick snällt och var nyfiken på allt. Väl uppe på kullen efter parkeringen fick jag för mig att utmana ödet när jag hade chansen att vara själv. Lina är ju besatt av stigar och inom en snar framtid kommer hon att dra med oss ut bland träden. Så idag provade jag själv. Jag hoppade av och gick efter vad jag tyckte såg ut som en stig(men den tog slut efter 2 meter) och sen gick vi rakt inne i skogen mot stigen som går upp vid parkeringen. Winston följde snällt efter och lyfte fint på fötterna. Nästan framme vid stigen hittade jag en stubbe och svingade mig upp i sadeln igen. Sen red vi ner längst stigen mot parkeringen. Winston ville ha huvudet jättelångt ner och jag tänkte att drar han så drar han så han fick välja väg och gå precis hur han ville. Han gick på långa tyglar nästan hela tiden idag och vi travade några steg mellan galoppbacken och Kallekula. Ovanför Kallekula ville Winston gå in på en väg och jag lät honom, han tittade frågande på mig och undrade nog om det var vägen hem. Han är så himla söt och klok! Jag berättade vilken väg som var hemåt med rösten så då vände han och gick ditåt.

 

Himla skön ridtur med nada stress utan bara ren njutning och lugn(förutom de första 2-3 minutrarna då). Vi övade lite på böjningar och att han ska flytta sig mot vikten vilket han gör klockrent nu. Allt på långa tyglar, kortade dom något då det kom bilar.

Igår fick jag för mig att jag borde få köpa soffan nu, ja alltså typ idag. Tyckte att jag förtjänade det nu när jag börjat jobba. Idag har jag fyllt i kassakort och gjort beräkningar på min inkomst denna månad. Det berättade för mig att jag inte borde köpa någon soffa. När man börjar jobba hamnar man i ett ekonomiskt glapp. Kommande månad kommer jag att få skärpa mig väldigt mycket med slarveriet med pengar om jag ska lyckas få det att gå runt. Igår gjorde jag dessutom av med halva soffan när jag skodde hästen 1700 kr, tankade bilen 700 kr och betalade tv-avgiften 519 kr. De två första är helt ok, för jag tillbringar mer tid med hästen och i bilen än i soffan. Men tv-avgift är så jäkla onödigt, jag har inte ens en fungerande tv.

 

Ja för övrigt har jag kollat efter jobb idag, det finns knappt några alls som intresserar mig. Söker ändå eftersom Arbetsförmedlingen har krav. Jag har ringt och ändrat några fakturor som jag dragit mig för. Mailat flera viktiga personer som jag inte heller "orkat" tagit tag i.

 

Efter min "extremt jobbiga" förmiddag ska jag nu få åka till stallet och njuta av en lång skritt tur med min fina häst. Det är lagomt kallt, det flyger lite snö(men inte så att plogbilen måste ut och skrämma oss) och solen skiner igenom lite nu och då. Här är vi igår då vi satt och väntade på hovslagaren som hade fått punktering..

Jag är lite nervös inför varje gång Winston ska skos av en massa olika anledningar. Men idag gick det väldigt bra, vi blev klar på 2.5 timme vilket är snabbt. Hovarna ser bättre ut. Hovslagaren tyckte att han såg piggare, finare och gladare ut. Winston skötte sig och var inte så bråkig. Under tiden fixade jag stallet med mockning och all mat.

Efteråt tog jag med Winston och Baltazar till Vithebre men idag var det inte bra fokus på mig utan mycket på en katt, gräset och allt annat runt oss. Men vi körde lite enkla övningar som fram, stanna, backa och att han ska gå runt runt. 

 

Onsdag har jag stallet själv och ska rida till E i mörkret.

Torsdag är tanken en lugnare tur på förmiddagen då jag har gå sällskap.

Fredag vila.

Lördag och söndag vet jag inte riktigt ännu förhoppningsvis en tur med Lina och Dansa.

Här sitter jag en trött 29åring som strax ska få åka till stallet i solskenet. Ska njuta av "sista dagen" med Baltazar innan han åker till hundvaktarna för framöver väntas jobb. Är det inte lite sjukt hur mycket solen kan påverka? Jag brukar inte bry mig värst mycket om vädret i allmänhet. Jag bryr mig om vad vädret gör med naturen tex som igår då det var kleggigt och lera eller som förra veckan då det var blankis och stenhårt på alla vägar. Men när solen nu kommer så glömmer jag underlaget lite och bara njuter av lite värme, ljus och alla människor som går med leende läppar. Tänk om det alltid vore sol, skulle jag då inte uppskatta den lika mycket eller skulle jag vara lite gladare jämt?!

 

Tanka bilen är en till sån grej som kan påverka mitt humör. Tycker att det är jävligt dyrt och otypligt att måsta hoppa ur och i bilen och greja. Men för några år sedan bestämde jag mig för att bara göra det och sluta tänka för jag måste ju ändå göra det. Nu har jag en nästan tom bil, har åkt på "röd lampa" de senaste 4 turerna och varje gång har jag undvikit att tanka. Istället har jag låtit tankningen tagit över min hjärna lite och låtit mig gå och grubbla lite på att jag måste göra det. Såå helt i onödan. Jag ska tanka idag och tänk om jag hade gjort det på en gång istället för att fått ont i magen varje gång bilen tjuter när man startar den och den tjuter och lyser ju av en anledning, DU borde tanka!

 

Hmm ja det här var väl mina tankar för sekunden haha.. Det jag vill komma fram till att det är lätt att låta annat påverka ditt humör och mående. Men det är ganska lätt att återta kontrollen över det igen också om jag bestämmer mig. Så idag ska jag njuta av det bra måendet solen ger mig och undvika oron i magen och istället hoppa ur och i bilen och tanka. 

 

Men en ganska okej känsla ändå. Planen idag var att få Winston i högergalopp. Det gick inte. 11 galoppfattningar och alla resulterade i vänster galopp. Jag red hemma vid stallet för jag hade lite dåligt med tid så då valde jag att inte skritta bort till E.

 

11:e fattningen freakade Winston och sparkade bakut tre gånger på rad. Jag satt som ett smäck!! LYCKA! Kände mig inte ett uns rädd för att flyga av eller ostadig. Så himla skönt för jag brukar flyga fram på halsen och få lite ont i magen men tvinga mig själv att ta en till galopp. Idag valde jag att ta en till fattning i vänster och gasa på lite då skötte han sig. Sen testade jag en till gång bara för att och han tog vänster då igen och höll den tills jag bröt av.

 

Lite allmänt om Winston idag:

* var lite dragig i munnen 

* tjafsade ingenting vid vägskäl

* lyssnade bra på skänklarna(förutom högergalopp då men han tar ändå galopp framåt)

* var inte bångstyrig vid Årtalshuset utan gick precis där jag ville

och så var han ju precis lika fin som vanligt!

Efter min ridning åkte vi på P-träning med Dansa och det gick så himla bra. Hon är så fin och det känns som att hon och Lina hittar en lättare kommunikationen mer och mer. Det är så himla mycket pill med ridning alltså. Väldigt spännande och imponerande att se framsteg!

 

Sen väntade en tur till Bronzac. Direkt vi kom dit så var nya hästen "Burr" ute och det var lite struligt så jag följde med dom ut på en tur. Jag gick bredvid och Matilda red och Olivia red Silver långt bakom oss. Burr gick snällt bredvid mig men det känns att han är lite nervig. Kul med en till häst i stallet! När vi kom tillbaka var Lina klar med alla stallsysslor så då gick jag samma runda med henne och Bronzac. Dock stannade jag på kullen för att spara på knät och då är det något djur som kommer och går efter oss. Det var längesen jag var så rädd. Jag lyfte upp Baltazar och sprang. Lina tyckte att jag var fjantig men hon fattar verkligen inte hur läskigt det var. Det värsta av allt var att vi måste gå tillbaka samma väg. Lina sjöng och jag andades. Jag var så rädd att jag fick ont i ryggraden ni vet. Fya vad dumt att gå dit i mörkret.

Jag saknar något att kämpa för. Har ni hört denna låt? Jag har lyssnat på den säkert 50 gånger. Jag tycker att det är viktigt att ha någonting att bry sig om och att kämpa för. Jag skulle vilja vara riktigt arg på någon orättvisa och kämpa för den. Gorma och skrika och vara "binda fast mig naken vid ett träd" arg. Jag har alltid haft saker jag irriterat mig på och som jag gärna "jobbat" för att förändra. Det har varit mycket anti rökning, men det känns som att de människor som fortfarande röker måste vara ganska blåsta med tanke på vad vi vet att rökning ger oss människor - CANCER och andra sjukdomar. LCHF säljer ju sig själv så det är ingenting att kämpa för, de som är "motståndare" är inte pålästa och då är det tråkigt att diskutera. Sen tycker jag att det är väldans viktigt med att det är rättvist och att saker görs på ett schysst sätt på olika arbetsplatser. Jag är en otroligt duktig och engagerad anställd men jag står alltid upp för mig och de mina så därför brukar jag alltid ha lite mer kontakt med "chefen" än andra. Chefer brukar dock gilla mig. Det var så jag fick jobbet förra sommaren, för att chefen ville ha mig tillbaka.

 

Jag brinner ju för vissa grejer så som unga med problem, barn till beroende, kvinnor som blir misshandlade men det är ingenting jag öppet vill fajtas om direkt. Jag vill fajtas om någonting som jag ska vara galet påläst och duktig på. Gärna känslomässigt berörd också. Jag ska nog ta och berätta för er om ett samtal jag hade med en polis häromdagen, det var fruktansvärt skrämmande att höra hur det faktiskt (inte) fungerar vid anmälningar.

 

Lyssna på låten nu och fundera över Vilka orättvisor tycker Du att det finns att slåss för?

Förmiddagen var seg men skön. Var ute och strosade med Baltzar och bara var. Sen låg vi i vardagsrummet och slappade framför Sherlock som jag började kolla på igår. Baltazar anpassar sig så himla bra till allt jag vill göra och lika bra när jag inte vill göra speciellt mycket alls.

 

Vid ett åkte vi mot stallet och jag valde bort en ridtur framför lite Linatid. Ibland behöver man bara få vara och hänga på som vilket mähä som helst. Saknar våra hängdagar lite. Vi har alltid så mycket planer och jag har ju min egna lilla polle som går före det mesta nu. Men idag ville jag bara få hänga med. Vi åkte till Storstallet först och Lina red Bronzac medans jag och Baltazar spatserade gatorna fram(i lugn och försiktig takt). Fick träffa den nya hästen i stallet som såg ut som en riktig tävlingsponny men han är tydligen lite bråkig.

 

När allt var klart åkte vi till Lillstallet och skötte om våra finingar. Hundarna får springa lösa och vi pysslar med allt som ska göras. Tror att det tar cirka en timme när vi är båda. Winston löser hur mycket päls som helst. Jag borstade av honom lite snabbt ikväll och detta är resultatet..

Vi har hittat en ny väg hemma vid stallet som vi provade idag. Skogsvägen mot Segersta. Winston och jag red där den gången han var en monsterhäst och skuttade ut på en åker mm. Idag skötte han sig så jävla bra att det inte är sant trots blåsten.

 

Han var otroligt lätt i munnen, hela ridturen!

Han lyssnade riktigt bra på skänklarna.

Han var sitt allra bästa jag förutom i galoppen då han vissa gånger segade. Men sista galoppen som var uppför en ganska brant backa tryckte jag på honom för Lina ville fortare och då tog han i med all sin kraft och gjorde en ökning. Det värmde mitt hjärta! Traven var klockren idag, han blev lite trött i slutet och vill då gärna öka men han lyssnade fint och gjorde som jag bad. Skritten är ju för trökig tycker både Winston och jag men vi kämpar på med den och Lina tjatar på oss när vi inte gör det vi borde(vilket är typ halva ridturen haha).

 

Han fick slita lite idag, vi körde ganska hårt och längre än vanligt. Det är så roligt när man känner att han är på G och verkligen vill framåt(även då vi går bortåt). Vi kom till skogsvägen och hann gå en bit tills jag ser att det står en skåpbil på vägen och jag bara "Lina, det står en bil där framme". Hon bara "Mmm" väldigt obrydd. Jag: "Näääe hör du det är en motorsåg.... eller skogsmaskin!!" Lina: "Ja jag hör det, vi skrittar..". Och förbi kom vi med alla kroppsdelar i behåll haha.. Dansa blev lite rädd då ett träd ramlade inne i skogen så hon lyckades slinka förbi mig och Winston för Winston ville inte alls gå först förbi någon jäkla maskin(tänkte jag men i själva verket stannade han och bajsade). När Dansa gick förbi fick han dock fart och sen var vi förbi och då gick vi förbi och gick först igen. Travade nästan på en gång och då var hästarna coola!

Jag måste tänka på att:

* Inte ge upp när jag tror att det är för jobbigt för Winston utan verkligen vara bestämd och kräva att han gör som jag vill. Gjorde det idag och då blir han ju så mycket mer lättriden efteråt.

* Stå upp i galoppen. Det går ju lättare och lättare ju mer framåt han blir, men även när han är svår att få fram skulle jag tjäna på att vara lätt i sadeln.

* Sluta säg "Bra". Winston tvärnitar och tror han är klar. "Duktig" eller "Wiihooo" funkar.

* Winston är inte rädd! Var lugn och lita på honom!

 

 

Dansa den stjärnan skötte sig så himla bra! Hon är som en riktig häst nu som man verkligen kan räkna lite med. Jag sitter inte och är yber nervös att hon snart ska skutta förbi oss och tok sparka eller bara dra. Det kommer hon säkerligen att göra någon gång i framtiden men hon känns mer stabil än någonsin nu! Skogsmaskinen blev hon lite rädd för men vafan vi red typ 30 meter från den då den höll på att såga ner träd som rasade på de andra träden. Det var fåglar som flög och tjottrade, folk, hund, maskiner, någon typ av brännugn, någon som knackade på fönstret, bil med släpvagn och massa mer som hon skulle kunna ha blitt lite rädd eller iaf tittat lite på. Nada bråk ställde hon till med. Så idag får våra hästar en stjärna på himlen!

Idag svämmar Facebook över av kärlek mellan vänner, kärleks par och familjemedlemmar. Jag brukar inte vara mycket för dessa dagar men idag har jag känt att det finns ingenting dåligt med att vara lite extra kärleksfull. Det borde vi vara mot varandra mycket oftare än en dag per år. Jag har blitt en mycket mer kärleksfull människa de senaste åren men jag har alltid fått mycket kärlek av mina nära och kära. Jag vet dock att det finns människor som idag sitter och rullar Facebookstatusar och som käner sig ensamma och inte lika omtyckta, det gör ont i mitt hjärta.

 

Jag har vart i stallet som vanligt och pussat lite extra på våra fina hästar. Winston fick ett NH pass vid Vithebre, provade att ha honom lös för första gången. Han skötte sig såklart strålande! Tiden i stallet idag var välbehövlig och vilken skitdag man än har så kommer man gladare och mer harmonisk därifrån.

 

Efter en lång dusch och massa mys med Baltazar på golvet satte jag mig i bilen och nu kom jag precis hem igen. Har haft en riktigt bra kväll och det hoppas jag att ni har haft med! Att åka bil är ju bland det bästa som finns och just nu när jag fått ny stereo/radio/musik spelare i bilen så älskar jag det ännu mer. Skulle kunna sitta i bilen i flera timmar. En tur till Stockholm lockar mer än någonsin faktiskt. En av de låtarna som går runt runt i min bil just nu är Cocaine med Nomy..

 

Sen så köpte jag en färdig creme fraiche som hette Chili & Paprika(6.5 kolhydrater) och hade som dressing. Så fantastiskt gott!!

Har haft problem med att få till högergalopp på Winston och igår bad jag Lina om råd. Jag kan ju det mest grundläggande i ridning som öka och sakta av. Jag kan galoppskänkeln även om jag måste öva på att bli mer stabil. Jag har ganska mycket kunskap liggandes lite gömd i mitt huvud men det är himla mycket jag inte får fram med min kropp och när det inte fungerar på en gång så tänker jag att det nog är fel sätt att göra på. Därför är det himla bra att ha Lina så att jag hela tiden kan kolla av att det blir rätt för både mig och Winston i längden.

Just nu har jag varit lite konfunderad över varför vi aldrig lyckas med högergalopp. Jag har klankat ner på mig själv ganska mycket om att fattningen kanske inte är tillräckligt tydlig eller att jag borde göra någonting annat. Jag har provat att ställa huvudet till höger och i början upplevde jag att det fungerade bra men sen blev det omöjligt igen. Jag har provat att ställa huvudet till vänster men det kan jag inte se någon klar förbättring av, tror att man måste böja honom rejält så så att han tar högergalopp på grund av att han tappar balansen lite. Jag har haft honom helt rak, jag har fattat i högersväng, jag har låtit honom springa in i galoppen, jag har lagt tyngden på höger sida, jag har kortat honom tajt och fattat, jag har släppt tyglarna och givit honom mycket frihet. Ingenting har känts som ett vinnande koncept och nu hade jag nästan tappat tron på att han kan ta den. Så omöjligt har det känts.

 

Men så igår kämpade Lina länge med honom. Hon fattade galopp över 10 gånger och han valde alltid vänster trots att fattningen sa höger. Men så på slutet då de skulle galoppera hemåt valde han höger galopp och tog båda raksträckorna hem i den. Woohooo!

 

Så nu ska jag tänka som med all galopp i början. Att ha lite krav, endast att han ska ta höger. Fart, stil och hur vi kommer dit känns inte lika viktigt. Gärna fatta galopp så att vi kan hålla den en längre sträcka när vi väl fått in den. Ha tålamod och avbryta 111 gånger om det behövs. Han är ju så himla mycket starkare i vänstergalopp nu så han tar den med lätthet(och som jag fick kämpa med att ens få honom i galopp alls för några månader sedan, det är så mycket bättre nu!!). Vi kan öka, minska och ta den från sakta trav eller nästan skritt och han är mer villig att galoppera helt enkelt för att han orkar mera. Så jag får tänka på det och kämpa ikapp med högergaloppen. Det viktigaste är nu att jag vet att han kan!

Ställde upp kameran lite här och där i stallet ikväll och nu har jag klippt och klistrat ihop så alla som vill kan få se en sammanställning av 3 timmar av mitt liv på 7 minuter och 40 sekunder. Enjoy!

Jag fick ett sms av Lina idag att allting var fixat i stallet, tanken slog mig att inte åka dit men jag behövde lite hästtid så jag åkte dit ändå. Winston kom och mötte mig direkt. De andra hästarna såg jag inte skymten av. Winston fick komma in, bli borstad och gosad med. Jag var ut och ropade på de andra hästarna några gånger men de syntes inte alls, gick till och med ut i stora delen av hagen och ropade och stojade. 30 minuter senare hade de inte kommit så jag provade att ringa Lina för jag tänkte om de hade släppt hästarna i någon annan hage eller nått. Hon svarade inte så jag gjorde klar Winston för en ridtur barbacka och red iväg.

 

Jag fick en fixidé för någon dag sedan och när jag väl fått en idé så måste jag kolla upp det förr eller senare. Just denna gång blev det ganska fort. Idag fick bli dagen då jag utforskade Skolbacken på vintern. Grejen är den att vi har pratat lite löst om att rida till andra sidan vägen(typ nästa vinter) och jag har då klurat på hur fan jag ska ta mig dit på vintern. Så har jag sett att det nu går ett skoterspår där vi brukar gå på sommaren.

 

Jag glömde ta med spöt idag och Winston började med att backa vid stigen vid trekanten. Jag lutade mig överdrivet bakåt och skänklade på. Han backade men höll sig på vägen(vilket jag uppskattar). Tjurade och vägrade gå längre än till där stigen svänger in. Tre gånger backade han sen gick han på som vanligt. Vid Årtalshuset började han tjoxa och sakta ner och åma sig så då trök jag på honom i trav ut till vägen. Jag var mycket mindre nervös än jag trodde och han gick såklart utan några protester rakt över vägen och in på skoterspåret. Han var himla duktig. Jag hatar ju skoterspår sedan jag och Visa trampade utanför och åkte ner i snön. Men jag andades och vi gick mot den vänstra backen. Då hoppade jag av och gick bredvid honom vid huset och sen ner den raka backen. När vi kom till vägen hoppade jag upp igen och så gick vi till verkstaden en sväng. När vi är där kommer ett fordon som jag uppfattade var sopbilen och det är det enda fordon Winston verkligen varit rädd för så jag blev dörädd, måste ut och träffa sopbilen lite innan vi möter den med Lina och Dansa i släptåg. Det blev precis som i början när jag red att hjärnan frös och jag spände hela kroppen och hoppade av. Winston fattade ju ingenting för den där bilen var ju borta i korsningen, när den väl kom så visade det sig vara en traktor. Vi gick hem och möttes av två brunnosar utanför stallet. Skönt!

 

Jag känner att det var en wunderful ridtur för att jag gjorde massa saker jag tycker är döläskiga och Winston gav mig lugn hela tiden :)!

Jag hinner ingenting med ett sånt här jobb. Jag älskar att jobba, trivs så himlans bra men va fan när ska man hinna leva? Igår började jag kvart i åtta och slutade kvart i fyra. Helt ok arbetsdag så jag hann till stallet och pyssla i någon timme innan jag åkte på ett Kettlebells pass med Johanna, Emma och Camilla. Då var klockan 20.

 

Så åkte jag förbi Lina en sväng(typ en timme) innan jag kom hem och lagade matlådor och klockan 22 var jag ganska trött. Eller insikten om att jag skulle upp och jobba även idag gjorde sig påmind och jag tog en dusch och hoppade i säng men somnade inte före tolv ändå.

 

Min hund har jag liksom inte träffat på 10 dagar och det sliter sönder mitt mattehjärta. Tur att han har det toppen där han är men jag då?!. Nej fy tusan vad jag vill ha andra arbetstider. Jag hoppas jag får det jobb jag vill ha framöver.. Jag vet vilken chef jag vill ha haha.

Idag hade jag bestämt mig för att ge Winston lite extra tid i stallet. Det blir lätt att jag åker dit, mockar och skyndar vidare ibland. Men idag åkte jag dit och tog det väldigt lugnt och bara njöt av att få vara där och pyssla runt. Jag hade tur så Lina fick sluta tidigare idag också så hon kom och fanns där ett tag.

 

Jag stenade Winston för han har börjat tappa ganska mycket hår nu. Det blev en vit matta ute på gången. Efter det gick vi ut och körde lite NH. Jag har börjat använda en pekpinne (en trasig långpisk) för att förlänga min arm. Jag tycker att det är himla roligt med dessa övningar för nu börjar vi komma lite framåt. Dock måste man ha sjukt bra tålamod och det är ju inte min bästa sida. Så därför kör vi korta pass för att vi ska tycka att det är skoj. Idag var han så duktig och lyhörd så när vi gick in igen hade det gått en hel halvtimme. Det var inte planerat men så kan det bli ibland. Oftast kör vi ju korta 3-5 minuter i boxen eller 10-15 minuter ute. 

De övningar vi övade på idag var:

* Backa

* Stanna (fast jag går)

* Kom framåt

* Snurra

 

Känns som att pekpinnen gör skillnad. Jag upplever att det är lattare att visa en rörelse med den än med min kropp/hand/arm. Så vi kanske får börja såhär nu och sedan minska ner rörelserna.

Åhh vilken känsla jag hade på ridturen idag. Winston kändes så himla pepp och glad. Trots regnet och det dåliga underlaget så skötte vi oss finfint. Vi skrittade ovanligt mycket. När vi svängde upp mot Hårga fick Dansa och Lina gå först och så travade vi några meter innan en galopp upp mot berget. Winston blir yber taggad och så himla bångstyrig. Han kändes som en ångvält där han frustande och pustande galopperade fram. Två gånger gjorde han några skutt(troligtvis sparkade han bakut) så jag fick säga till honom. Han lyssnar inte vidare bra på mig men jag lyckades med det jag bestämt mig för att göra, hålla avstånd till Dansa och få honom att gå bra så mycket jag kan. Vi kämpar och tillsammans kommer vi nog att lyckas galoppera på ett normalt vis om några veckor. Just nu drar han ner huvudet och drar på, drar upp huvudet och vrider det åt vänster och ökar eller om jag tar i honom tillräckligt så hoppar han lite mer uppåt. Jag blir inte längre lika rädd som tidigare. Jag behåller lugnet och det är ganska svårt när man känner all kraft under sig som bara kan explodera eller öka på lite för fort så vi skuttar in i Dansas rumpa. Men det är galet vilket härligt driv han har i sina fossingar! Vilken kraft alltså!! Jag får slita som ett djur för att hålla honom men det är ändå en så himla häftig känsla att få sitta på en så kraftfull häst.

 

Jag känner lite lika i traven men senast gick det riktigt bra. Jag måste bara hålla mig otroligt lugn och fippla med fingrarna och få honom att tänka på något annat än Dansa. Sen måste ju sitsen och hela resten av kroppen berätta för honom att han ska coola ner sig också, tror att mycket av mitt problem sitter där. Jag har för dålig kroppskontroll och då blir det ju lite ostadigare och otydligare. Dock så tycker jag att våra framsteg är riktigt bra med tanke på att jag ens sitter på en häst som galopperar och som dessutom krumbuktar sig.

 

Efter galoppen skrittade vi upp en bra bit på berget så att de fick klättra. Winston tyckte det var jobbigt men var jätte duktig som skrittade och började inte trava som han väldigt ofta gjorde i alla backar i början då jag hade honom. Hemåt travade vi lite men skrittade sedan nästan hela vägen hem eftersom det var isgata.

 

Jag är trots trotset idag grymt nöjd med Winston och mig. Ibland har man bara en sån ridtur då mycket känns bra även om det kan bli mycket mycket bättre. Nu blev ju mycket av detta inlägg om den enda galoppen då vi tjafsade litegrann, resten av ridturen var ren njutning!

 

Lina ger mig verktyg hela tiden som jag övar på att använda. Jag har tex lätt att bli fartblind. Jag tycker vi skrittar på bra många gånger trats att vi inte gör det. Idag ökade jag traven till alldeles för fort trots att jag tyckte det kändes lagom. Tycker att farten känns väldigt olika beroende på väg och omgivning. Ännu en sak att öva på!

Jag hade det riktigt skoj igår. Helena och jag hade 40 minuter på oss att fixa oss i ordning eftersom jag var tidsoptimist i stallet. Dusch, på med solpuder i mängder, på med underställ, täckbrallor, jacka och fluff skor. Men vi hann och kom bara någon minut sent. Kvällen började med en varm mintu välkomstdrink och tipsrunda. Sen var det lekar och stoj hela kvällen tills dansgolvet växte fram mellan borden. Då erövrade vi det och shakade loss till halva natten hade gått.

Tagga ridning, tagga 30 års partaj. Strax styr jag bilen mot stallet för lite fix inför ridturen när Lina slutar. Blir lite stressigt idag men det ska nog gå bra. Min största "oro" just nu är hur jag ska se ut. Temat är Skoter/afterski. Jag har ett underställ som jag ser ut som en stoppad korv i. Nä fy tusan, bild kommer möjligtvis ut här senare.

 

Snodde ihop en väldigt god rätt häromdagen som jag åt en matlåda av precis. Himla gott!

1 Vitlöks klyfta

Lax (hackad i liten förpackning, rökt?!)

5 dl creme fraiche

1 krm Chilipulver

En klick smör, i med riven vitlök.. vänta 2 minuter, ha i creme fraichen och låt koka upp. Ha i laxen och chilipulvret och låt koka i typ 3 minuter. Klart!

 

Blomkål, champinjoner och broccoli körs i ugnen i 200 grader 30 minuter med salt och smör på.

Fredag och veckan är över? Vet inte hur många gånger jag hörde att det "Äntligen är fredag" idag på jobbet. Jag lever ju fortfarande lite för dagen så om det är tisdag eller fredag skiljer sig ganska lite på dagarna för mig. Helgerna är ännu mer hektiska kan jag tycka. De som jobbar hela tiden har helgen till att vila upp sig. Jag tror helt ärligt att det blir så när man jobbar måndag-fredag och hela dagarna. Då måste man nog vila på helgerna. Hur kul liv är det?!

Idag efter jobbet åkte jag direkt till stallet. E hämtade jag upp på vägen. Började med att mocka och det gick himla fort idag. Emma och hennes bror kom också till stallet en sväng. Jag tog ut Winston och alla fick lov att provsitta på honom idag Emma, Lars och E. Han skötte sig bra! Vi gick till kyrkan och tillbaka i regnet. Tillbaka i stallet fixade vi mat, vatten och allt annat som hör till. 2.5 timmar senare pussade jag och E hästarna hejdå och åkte hemåt.

 

Nu har jag städat och fixat lite här hemma i kaoset. Känns riktigt skönt. Jag gick upp på vinden för att hämta en madrass till imorgon då Helena flyttar in. När jag kommer upp till förrådet ser det lite annorlunda ut tycker jag. Låset krånglar och när jag får upp det och kommer in så ser jag att det ligger saker lite kors och tvärs på golvet i förrådet. Visst jag har inte världens ordning men det såg stökigt ut. Jag får en dålig känsla i magen. Plötsligt inser jag att mina stora byrå är borta. Jag ringer mamma och ber henne hålla mig sällskap i telefonen medan jag hämtar madrassen. Någon har alltså rånat mitt förråd på en stor jävla byrå. Obehagligt.

Jag har nog kommit fram till vilken tävling det är jag och Winston ska deltaga i under året. Kommer ni ihåg att jag skrev en "önskelista" inför 2014 med vad jag skulle göra med Winston? Desiree frågade om jag och Winston ville hänga på henne och Jennie på sommarens rally. De var med förra året och tyckte att det var riktigt skoj. Det känns galet spännande.

 

Det är en tävlig där du ska ta dig och din häst 4-6 mil på två dagar med många olika stationer/uppdrag. På stationerna gäller det att visa att man kan samarbeta med sin häst. Det kan handla om att ta sig över en vatten-grav fylld med plastankor eller att från hästryggen plocka brev från en brevlåda för att lägga i en annan, Gå över pressening med vatten, Rygga genom ett utlagt L, Gå på en gångbro, Transbortera rinnande vätska en viss sträcka utan att spilla. Plus mycket annat.. Man får poäng för varje uppdrag och dessa sammanställs sedan så att du får veta din plats i tävlingen. När du är med i maskeraden på första kvällen så får du även då poäng.

 

Vem kan delta?
Alla, fast man bör ha god kontroll på sin häst. Men det är ju inte säkert att hästen eller ryttaren/köraren har en bra dag denna gång, det finns ju så många andra saker som man inte är så bekanta med under dessa dagar, många nya hästvänner som man vill prata med. Man behöver definitivt inte ha en "fin tävlingshäst" för att kunna delta.

Så vad tror ni?! Visst låter detta som en tävling för mig och Winston? Vi vill ju bli tajta och lyckas med saker. Jag tycker att detta känns som typ den roligast tävlingen man kan komma på. Mina farhågor är dock många. Tex att vi måste kanske kunna hoppa? Gå igenom en vattengrav med badankor? Det är vi långt ifrån. Eldar klarar vi av. Om vi bestämmer oss för detta har vi massor med träning framför oss. Hämta och lämna saker, gå överallt, balansera och rida med en hand. Men det känns som att det värsta som kan hända är att vi får 0 i poäng på något uppdrag.

Kanske ska önska mig detta i 30års present. Det kostar 800 kronor att bara vara med. Rätt mycket men jag känner att det nog är värt det. 

SVT har gjort det grymt bra!! Det är som en julkalender och för mig är det otroligt spännande, välgjort och intressant.

 

Det har kommit ut två avsnitt och jag är hooked. Se "Tjockare än vatten" ni med HÄR!

 

Dagarna springer ifrån mig alldeles för fort. Idag har jag ridit en helt underbar ridtur. Winston är så himla duktig och jag bröjar lära mig mer och mer. Har numera även en sadelmuff så jag landar lite mjukare om vi skuttar iväg. Vilket vi sällan gör nu för tiden. Undra om det är för att Winston känner sig nöjdare med livet?

 

Efter stallet åkte jag hem och blev helt seg i kroppen och huvudet. Men klockan 19 var det dax för bowling så det vara bara att slänga på mig kläderna och springa till bilen. Framme 3 minuter i. De var jag, E och proffsen. Shit vilka prylar de har, egna klot, handdukar, skor och sprayer. Vi klarade oss bra med låneskor och låneklot. Hade två kvittrande kvinnor bredvid oss som förklarade att i deras klot fanns en lös grej som gjorde att kloten kunde skruva sig lättare. Det är därför det är så svårt för oss vanliga dödliga. Skönt, det finns en förklaring till varför de hade dubbelt så mycket poäng motför oss. Dock gick våra klot inte ens rakt fram alla gånger haha..

Nu måste jag sova för jag börjar jobba sju imorgon bitti. Men tror ni att jag kan göra det?! Nä för jag har massor med tankar i mitt fina huvud. Allt från ridning till hur jag ska se ut på lördag till när faan jag ska hinna städa i detta kaos. Tipsar om en riktigt bra ny serie här på bloggen imorgon. Stay tune..

Såg den här bilden på Instagram och fattade inte på en gång att det kunde vara jag. Jag såg en smalare människa. Inte en riktigt tjock människa i alla fall, detta trots att jag hade två jackor och väst på mig. Jag får dessa insikter ibland att jag verkligen har gått ner i vikt, rätt mycket. I vardagen är det lätt att bara se skavanker. Fläbbiga lår, bullig mage, fladdrande armar, dubbelhaka och ja allt vad jag nu kan störa mig på. Sen kommer en bild där jag ser mig själv utifrån. En helt vanlig vardagssituation och där ser jag inte ut så som jag ser mig själv i hjärnan.

 

Jag vet ju att jag har kläder på mig på alla bilder och det har jag ju inte alltid hemma. Men gud så galet glad jag borde vara för mig kropp ändå. Jag är det ofta. Inte alltid. 

Imorgon är jag ledig från jobb. Känns extremt lyxigt! Ska passa på att söka de jobb jag "samlat ihop", rida och sen tänkte jag försöka få en tid så jag kan skaffa nya linser. Tycker att det är irriterande dyrt och krångligt att skaffa nya linser men jag har inte gjort en kontroll på säkert 3-4 år utan bara köpt linser på nätet. Så nu måste det bli lite ordning. Använder ni linser? Dag, månad, dygnet runt sort?

 

En för mig okänd tjej på jobbet sa idag "Å vi ska på samma fest i helgen!". Jag börjar med typ "Öööh" och tänker "Jag, fest?!". Mitt huvud är lite trött just nu. Hon lär ju tänka att jag är världens otrevligaste människa. Eller så tänker hon att jag går på fester jämt så att helgens partaj inte är något speciellt. Faan jag hatar att ha dålig koll.

 

Jag är verkligen så himla glad i livet just nu. Mamma ringde ikväll och frågade om något var fel och jag kunde helt ärligt och lättad säga att "Nej det är ingenting som tynger mig just nu, inte ett uns!!". Hur skönt är inte det? Jag kan knappt fatta det själv. Det är därför jag tar tag i mindre roliga saker som jag länge skjutit upp på grund av att jag inte ens orkat brytt mig om dessa småsaker. Livet är bra, jag får passa på att njuta!!

 

Hoppar PH ikväll och tänkte titta på alla avsnitt imorgon. En lång slapp morgon i soffan?! Härligt!

Idag tog jag tag i att prova dressyr sadeln. Först och främst hade jag glömt att jag lämnat tillbaka sadelgjorden så jag fick låna Noas. Winston var gudomligt snäll. Jag kom ut och försökte hoppa upp utan stubbe. Det gick åt helvete. Jag fattar inte varför jag inte kommer upp. Hoppade upp på stubben och herre min gud vad jag hade glömt hur man satt i den där sadeln. Kändes som att jag skulle dyka ner i manen på Winston. Benen är raklånga och ja det är ovant. Tyckte dock att han lyssnade riktigt bra på skänklarna så jag vet inte om de kommer i bättre läge. Red runt lite hemma, och då menar jag hemma på typ gården och vid trekanten.

 

Imorgon ska vi ut på tur med Lina och Dansa. Ska bli himla roligt! Winston är en riktig drömhäst just nu! Han står ut och är med på det mesta jag hittar på. Jag är lite hårdare på honom i ridningen, han känns lite som ett barn, ger man lillfingret så tar dom hela handen. Dock låter jag honom göra lite mer som han vill när vi rider själva. Men vissa saker som att gena ut i vägen och stanna och backa är det nolltolerans på. Likväl som om jag sa galopp så är det galopp som gäller. Han vill gärna bestämma själv. Tycker det är lite charmigt sålänge jag får som jag vill till slut haha..

 

Vi håller ju på en del med NH också. Mest i stallet på kvällarna. Men jag tror att det är de små träningsstunderna som räknas. Vårt mål är att lära oss att buga. Winston tycker nog att jag är knäpp som lyfter och drar och mutar honom med morötter. Men det känns som att det går framåt, sakta men ändå lite framåt.

 

Här är vi ute på gården häromdagen, jag brukar passa på att borsta och pyssla med Winston ute när graderna är ok. Frida var med och fotade lite i det härliga vädret!

 

Mina dagar känns alldeles för korta. Att jobba såhär är verkligen inte min grej. Kanske att man vänjer sig? Just nu känns det dock helt sjukt tidskrävande. Denna vecka blir ett pyssel att få ihop med jobb, hund, häst och livet i övrigt.

 

Inatt sov jag så himlans dåligt och var så trött imorse. Väl på jobbet så rullar det på och jag var på en ny avdelning med typ 20 nya barn att lära mig namnen på. När jag väl har lärt mig vad de heter inomhus så går vi ut och de har helt nya kläder och jag tappar hälften av namnen. Men i slutet av dagen skulle jag nog ha kunnat peka ut alla de små barnen med rätt namn. Att lära mig namnen är mitt prio 1 för jag kan inte jobba utan att veta vad barnen heter.

 

Efter jobbet åkte jag direkt till syrran och sen vidare på möte i två timmar. Var ett himlans roligt möte med mycket hoppande ämnen. Sen ramlade vi dock in på mitt gamla jobb och jag får en klump i magen och blir riktigt ledsen då jag tänker på det. Faan alltså. Nu sitter jag hemma i soffan och är riktigt trött så en tandborstning coh sen sängen blir det för mig.

Imorgon jobbar jag hela dagen innan jag ska till stallet en sväng och pussa på hästen. Lina skötte hästarna idag. Om jag hinner kanske jag rider en sväng. Kvällen kommer spenderas framför datorn med ett av mina "hemliga" uppdrag. Torsdagens plan är en ridtur oavsätt om jag jobbar eller ej för då har jag ändå tid. Fredag och framåt är ganska oplanerade..

Det är helt underbart väder ute så jag bestämde mig för att gå en runda. Jag har nog saknat att gå för det kändes som att jag bara flög fram. Mitt knä är helt fucked up just nu så jag haltar mig framåt, speciellt då jag gått i trappor. Men det var ändå en grymt härlig känsla att bara få strosa runt ute i mörkret och andas. Jag behövde det ikväll. Få lite frisk luft, nya tankar och ödlsa bort lite tid.

Nu ska jag faktiskt gå och sova, Klockan är nio och jag är riktigt trött. Är fortfarande hes och om rösten ska hålla imorgon så måste jag sova den tillbaka. 

Två av mina vänner går just nu genom ett helvete. Jag känner mig lyckligare än på länge och det är så störande. Jag sympatigråter och är vrålarg på orättvisor för mina vänners skull. Jag vill så gärna att alla ska få må bra och känna lugnet och glädjen. Jag känner mig helt handlingsförlamad, jag kan inte göra någonting för att de ska få må bättre och det är frustrerande. Jag finns här, det är allt.

 

Idag har jag varit i stallet hela dagen. Först red Vidar Lukas. Han råkade ramla av då det rasade snö från taket men sen gick det superbra igen. När Linda och han åkte hem så passade jag på att mocka stallet innan Lina och Frida kom. Då tog jag en promenad med Winston och Baltazar och sen satt vi ute i solen och njöt en stund.

Sen packade vi in Dansa i transporten och åkte till ridhuset på träning för Patrik. Dom var så duktiga och Lina säger att hon lärde sig massor. Dansa var lite vrång att få in i transporten hem men det tog nog typ 5-10 minuter bara. Hon är så himla fin våran lilla bebis!

Nu ska jag lägga mig i ett bad och sen vänta till klockan 22 då det blir PH. Sen blir det sängen för imorgon står det jobb på schemat och sen möte inför ett annat roligt jobb!

Vi blev inspirerade av tolkningen efter fyrhjulingen igår så vi fortsatte med tolkning bakom Winston idag! Vi har aldrig riktigt provat att tolka efter Winston eftersom vi har haft en ganska snöfri vinter. Men nu finns det snö och jag känner mig tillräckligt tuff för att ha en människa där bakom.

 

Tänken var att rida ut mot E men efter vägen mötte vi Peter och Frida och då fick Lina ideén att vi kunde gå till hennes farmor och hälsa på. Vi har tänkt gjort det ett tag men det har aldrig blivit av. Så vi omplanerade och red över Raskens via skoterspåret till Kilafors. Winston var så himla duktig. Vi träffade tåget, gick över rälsen, travade i skoterspåret(det sög i hans ben) och sen alla hus och annat att kolla på. Han blev lite lätt uppstressad men var snäll och lyssnade väldigt bra. Dock var det svårt att få fram honom när han hade mycket att kolla på. Linas farmor blev jätteglad. Och Winston blev precis lika glad då han fick både knäckebröd och morot!

Sen gick vi förbi Linas mamma och Anders en snabbis och sa hej. Det kom tre gubbar och berättade vilken fin häst vi hade, bilar vi mötte hade rutan nere för att kika på oss, alla(utom en) människor vi mötte gav oss ett leende eller några fina ord och en kvinna frågade om hon fick knäppa kort på den fina hästen. Man går inte obemärkt fram med en häst som Winston. Han drar blickarna till sig mer än jag någonsin kunde ana. Eller så är det bara otroligt trevliga och pratsamma människor som bor i Kilafors.

Igår red vi en vända ut på E och tränade trav. Hade en grymt bra känsla. Kämpade med att få Winston att gå där på vägen som jag ville. Tycker att det är lätt att han väljer vart vi går för att jag är för svag i benen. Det blir att han går efter kanten eller svajar lite och det vill jag nu ha bort. Nu när vi kan öka och sänka farten som vi vill så måste vi ju ha något nytt att tänka på. Detta påverkade dock vår fart så Lina sa till oss lite titt som tätt att vi skulle hålla jämn fart. Hmm vi får öva på det med. Vi galopperade två kortare sträckor och det gick inte så bra, vårt flyt där känns frånvarande tyvärr. Han tar liksom inte i. Vi ska öva på det nästa gång vi rider ut själva, höger galopp ska vi verkligen öva på. Jag tänkte mycket skritt och typ 2 höger galopp. Kanske upp på Hårgaberget. Känslan var dock riktigt bra och det är det jag först och främst vill att ska fungera bra nu så passet blev ett fem i topp av mig och Lina!!

Dansa skötte sig så himla bra och var så fin. Hon och Lina är verkligen så duktiga som hänger på mig och Winston trots våra nybörjarfasoner.

Hade en riktigt rolig kväll igår. Åkte matta efter fyrhjuligen, Lina åkte snowracer aka Bob som hon kallar det. Vi var ut i över en timme och susade runt. Det är så jäkla roligt! Innan dess gjorde vi smörgåstårtor till Johans 25års kalas. Innan dess blev vi bjudna på tacos av mamma och pappa. Innan dess var vi ute och red men det skriver jag om sen.

 

När jag loggade in här och skulle blogga så tappade jag sugen. En läsare hade tolkat mina ord på ett obehagligt sätt. Men en blogg och mina ord är ju öppen för egna tolkningar. Tur att det bara var en som tolkat mig så fel.

Jag vaknade klockan 11 idag. Det är väldigt sent för att vara mig. Min kropp kanske behövde lite extra sömn för att orka bli frisk. Känner mig inte trött och det brukar jag göra någon timme innan jag vaknat till riktigt. Johan kommer strax och hämtar upp Baltazar så att han får vara i Växbo och busa runt istället för i stallet med oss.

Ska rida till E med Lina och Dansa idag igen. Ska bli riktigt roligt och jag hoppas Winston är på toppen humör lika som sist. Hoppas Dansa är snäll. Först ska vi dock hälsa på Linas farmor en stund. Ikväll ska jag göra smörgåstårtor till Johans 25års fika imorgon. E ska med och Lina tänkte jag också försöka dra med. Är det Melodifestivalen ikväll?!

Det har krypit in en lögnare i min kropp. Jag har en tid varit ganska så trött på allt med lchf, bantning, träning och se bra ut hetsen. Det var inte därför jag började gå ner i vikt. Det var för att må bra, hur simpelt det än låter. Jag antar att det är därför det går lite knackigt med vikten nu när jag mår bra. Jag har denna blogg och många känner igen mig i vår lilla stad, inte bara på grund av bloggen utan mer någon känner någon som känner någon som känner mig. Alla vill prata om hur man gör, Om hur farligt det är med lchf och att jag tränar för mycket. Jag rekommenderar ALLA att äta lchf, jag tror helhjärtat på att det är den kost kroppen mår bäst av. Jag upplever inga faror med att äta lchf, om man gör det tycker inte jag att man är tillräckligt påläst för att ens ha rätt att prata om det. Jag tränar inte för mycket någon gång, om jag tränade 2-3 gånger så mycket så skulle det vara mycket, inte ens för mycket då.

 

När jag träffar nya människor nu så brukar jag säga att jag är allergisk mot mjöl och i nödfall att jag inte äter socker. Det är mer accepterat att vara glutenintolerant än att äta lchf kost för att må bra och ge sin kropp en vettig chans att må bra. Jag fattar det inte men jag utnyttjar det. Det är faktiskt så skönt att känna sig "normal" ibland. Jag tycker det känns lite som om man är homosexuell då måste man berätta det för allt och alla och prata om det konstant. Men om man är heterosexuell så är det bara så. Det är lite samma som med LCHFkost vs kostcirkeln.

 

Jag har många gånger funderat på att bara sluta skriva om kost och träning här på bloggen. Bara för att göra mitt liv lite mer privat och oöppet för alla att granska och tycka till om. Ikväll fick jag ett mail från en av er som läser min blogg och då känner jag bara "Åhh jag kommer skriva länge till..". Ni är riktigt fina och snälla människor som tar er tid och mailar mig. Jag blir väldigt glad och stolt att jag har fått vara med att peppa till att någon annan får mår bra. Det är det livet går ut på enligt mig, Att må bra, trivas, vara lycklig, finnas och nå sina egna framgångar!

 

Jag älskar att prata om lchfkostens alla fördelar nästan jämt. LCHF är det bästa som hänt mig i mitt liv! Ni som har många dönickar i er närhet som påtalar alla FAROR men som inte kan nämna någon mer än igentäppta kärl, Stå på er, be personerna som trycker ner er att läsa på. Jag ska börja stå upp mer för lchf igen, det lovar jag!