HannaKJonsson

 

Oxen
21 april – 21 maj
Du lägger gärna upp ett nytt mål för ditt sparande nu där du är lite mer restriktiv i dina utgifter. Ofta handlar inte detta om vilka utgifter som helst, utan de som handlar om en person i ditt liv som du vill byta relation till. Till exempel om du har en vän som du känner att du ofta bjuder på saker och där det blivit ojämlikt, så jämnar du nu ut orättvisan. Du kan också ha en rad viktiga samtal med vänner nu där sanning och ärlighet blir viktiga teman. Det behöver inte vara dramatiska samtal, men kan väcka såväl dåliga som positiva minnen och känslor som diskuteras. Du får en högst produktiv helg där du blir av med en hel del uppgifter, eller tar tillbaka kontrollen över jobb och skola. Ett samtal med någon som befinner sig långt bort inspirerar.

 

Min Reflektion: Jag känner inte riktigt att jag bjuder någon på någonting så jag vette tusan vad det kan stå för? Sanning och ärligthet känns bra. Jag känner att Lina och jag började lite på det igår och det kändes ju bra. Känslor är jobbigt men skönt i efterhand att prata om. Helgen kommer ju bestå av utbildning med Tjejjouren så det lär ju bli produktivt och jättekul! Inspirerad vill jag så gärna bli!

Idag hade jag ställt klockan på 6 och halv sju för att gå upp och träna. Haha jag tränade inte. Tänk att jag ens kan få en sån idé? Helt galet. Kanske var det healingen jag fick igår kväll. Jag var med på en distans healing via en grupp jag är med i. Så himla spännande. Man la sig ner och så skickade några personer healing rakt ner i mitt sovrum. Mina händer pirrade och min kropp gjorde inte alls ont i 30 minuter. Kan det verkligen hänga ihop? Efter det fick jag ont i huvudet, inte huvudvärk utan mer som att någon drog mig lite i håret och tröck. De berättade att det var mitt kronchakra som måste öppnas mer för att kuna vara mottaglig för healingen typ. Det var fler som fick ont i huvudet men någon skulle dricka vatten och så var det nå annat så ingen mer hade mitt "fel".

 

Googlade på kronchakra idag och känner att det skulle kunna stämma. "Människor som har ett stängt sjunde chakra känns igen på sin totala brist på tillit till Universum, andra människor, sig själva och helt enkelt livet självt.". Jag känner typ ingen tillit till någonting. Känner mig lite lost och fattar verkligen inte vad världen har för stor plan för mig. Så det kan ju kanske vara sant?! Ja den som lever får se när mitt chakra öppnar sig.

 

 

 

I torsdags skrittade vi ut med Lina och Dansa på E. Jag rider helt annorlunda när vi har sällskap. Himla tråkigt. Men jag är glad att Lina trots allt vill släpa med oss ibland på deras ridturer med tanke på hur sega vi är. Det går ju liksom bra men jag känner inte alls samma trygghet på Winston när han har en till häst att förhålla sig till. Det känns som att det blir hans fokus istället för mig. OCH det är såklart mitt fel.

 

När vi rider ensamma så är jag mer konsekvent och böjer och donar med honom. När vi har sällskap så vill jag bara att han ska skritta så fort som möjligt så att vi inte kommer efter så mycket. Lina stannar ju hela tiden så det är inget problem men jag skulle hellre vilja ha ett flyt så att de gick lika fort haha.. Så kanske att jag borde skritta honom lika som vi gör när vi är ensamma? även om det går ännu saktare för Lina måste ju stanna och vänta på oss hela tiden i alla fall. Ja jag vet inte. Sen blev han väldigt bakskygg både på bortåt och hemvägen mellan bron och nya tåget. Han krullar liksom ihop sig och känns ostabil. Jag hatar det.

 

Så himla tråkigt att det är såhär för det är ju så mycket roligare att rida med sällskap. Egentligen. Det tycker jag egentligen. Men just nu är det bara rätt tufft. Jag känner mig inte lika rädd längre men jag känner att det inte är värt det. Det är inte värt att trava med en klump i magen, det är inte värt att rida förbi hästarna utifall han blir galen, det är inte värt det att utmana ödet. Och hur kul liv är det? Inte alls men just nu står jag där. I den känslan och jag hoppas och tror någonstans att jag kommer att komma ur den. Men jag vet inte när och det stör mig ju massor. Jag tänker att om jag får lite ordning på kroppen så att jag känner mig mer stabil och stark så kanske jag känner mig bättre? Ja men så väljer jag att tänka åtminstonde.

Jag hade som plan att inte ha någon plan i helgen. Det gick strålande och jag känner mig laddad för en ny vecka. Förhoppningsvis innebär denna vecka en jobbintervju. Hur kul vore det inte att byta bransch helt? Ja jag får klura på det.

 

Idag vaknade jag sent, tog en promenad i det stormiga vädret som jag älskar och åt sen tacos till frukost. Efter det somnade vi igen. Stallet tänkte jag att skulle gå snabbt idag eftersom jag inte ville rida i blåsten. Men så kom jag dit och fastnade haha.. Så jag pysslade på i typ 4 timmar. Mockade, fixade höpåsar, drog lös allt hö som är kvar på balen så det blir lätt framöver, fyllde vatten, drog lös kornas hö, städade höskullen, gav havre, gav betfor, gav korna hö, sopade gången ut till hagen och det tog ett tag. Sen tog jag in hästarna. Tvättade Lukas svans och borstade honom supernoga, han uppskattade det och ställde sig med sitt huvud i mitt knä när jag satt på pallen i hans box. Sen satte jag mig i Winstons box. Han är världens bästa häst. Tänk att jag får ha honom alla dagar i veckan. Han ville ut, han fattade inte alls varför jag skulle sitta där på en pall och stirra på honom. Men idag stannade vi inne. Sen borstade jag Dansa och Noa innan jag åkte hemåt.

 

Skulle till Växbo med Baltazar men mamma och pappa kom och hämtade honom istället så då hann jag sätta upp julgardiner och stjärnor i fönstren! Nu ska jag byta mattor och städa också bara. De har sett en björn i Växbo idag igen. Fattar inte varför dom inte sover.

Hur sjukt är det inte att sätta ihop ett gäng tjejer som bara vill andra tjejer väl. Just så är vår tjejjour och jag tycker verkligen att det genomsprudlar vår grupp. Jag älskar det. Vi träffas ibland och det mesta går ut på möten och ekonomi och teknikska saker som måste fungera. Men som ikväll då vi hade lite "Kick in" så känner man verkligen av energin av dessa människor. Så fina och härliga!

 

Vi är väldigt olika men håller ihop på ett väldigt fint sätt. Det är olikt allt jag vart med om i gruppsammanhang. Alla älskar nog inte varandra men vi respekterar varandra och ser på något sätt varandras fördelar och fina sidor. Kul! och skönt!

 

Ikväll har vi ätit tacos, sååå god chokladmousse, badat balja, haft musikquiz och vissa av oss har druckit vin och glögg med melonvodka i. Nu sitter jag i soffan och dricker ett glas Trocadero light invirad i en blommig filt och datorn i knät. Vilken bra dag det har vart idag. En riktigt bra dag.

Det som jag måste öva på absolut mest med Winston är mitt tålamod. Det är som att han vet vad som retar mig och så gör han det lite extra. Om jag släpper det och bara är neutral så släpper han det. Idag red vi till blåvita huset och planen var att hålla igång mer. Planen lyckades. Det är ju en ganska diffus plan. Jag kände ett uns av misslyckande för att jag inte galopperade men jag har bestämt mig för att inte göra något utan att känslan är där och känslan var inte där. Så vi travade och travade och det är ändå mer än vi gjort på ett tag. Skrittade i nerförbackarna. Sen stannade vi och kollade på en ekorre. Winston ville första vända runt och springa hem men ändrade sig snart till att vilja gå fram till det lilla djuret som skuttade runt i snön. Det var riktigt mysigt!

 

Winston prustade och frustade nöjt efter travsträckorna och jollade sig lite för snödroppningen i skogen men gjorde ingen större grej av det. Vår resa mot lugnet och tryggheten fortsätter. Fortsätter dessutom åt rätt håll. Skönt.

Jag fick en fråga av Lina idag när hon kom till stallet, "Tycker du att det är roligt att rida nu?". Mitt svar kom fort och var helt chockande och ärligt "Nej". Jag fattade det inte själv, tycker inte jag att det är kul att rida? Jag har tänkt och tänkt på detta i flera timmar nu och jag blir så ledsen. Jag har liksom inte insett det själv att jag inte tycker att det är kul. Lina hade läst min blogg från förra året och jag hade inte tyckt att det var roligt att rida med dom då på grund av att jag hade ont i kroppen. Det är ju exakt samma som nu. Om jag inte har ont så gruvar jag mig inför att få ont efteråt. Men jag vill så gärna. Så känner jag att jag mår dåligt om jag inte rider för jag vill ju men ändå inte, jag mår dåligt i kroppen om jag rider och i knoppen om jag inte rider som jag vill och så vill jag ju att Winston ska få komma ut.

 

 Om jag tänker efter så har jag den senaste tiden mått som bäst då jag bara skrotat runt i stallet eller vart med Lina på träning. Då det inte krävts någon ansträngning av mig inser jag nu. Varit superglad när Hanna har ridit Winston så att jag vetat att han fått vara ut på en riktig runda som jag inte kan ge honom(känns det som). Hur sjukt?

 

Jag vill att det ska vara roligt att rida igen! Jag tror att Winston också märker av att jag är konstig. Herregud alltså jag trodde aldrig att jag inte skulle tycka att det är roligt att rida. Jag är nog lite i chock om jag ska vara ärlig. Men om jag ser till min vardag i stort så känns det som att den värk som jag har i min kropp just nu grusar typ allt.

Denna höst har vart upp och ner lite nu och då. Jag har tappat mycket av mitt lugn i ridningen. Mitt förtroende. Mitt mod. Vad det beror på? Jag vet inte helt säkert men jag skriver allt som kan ha påverkat mer eller mindre. Jag hade två hästar i sommar och blev helt slut i min kropp. Alltså trött, sliten och det blev jobbigt och svårt med en helt ny häst. På grund av all tid som gick till enbart ridning och borstning så försvann lite av charmen med att bara vara i stallet. Jag flög av Ratata och slog svanskotan och jag har fortfarande riktigt ont i den om jag sitter ner i mer än en kvart och får ont när jag rider. Winston drog iväg i språng i en backe så jag flög av honom och så klev han mig på armen. Winston drog iväg efter Dansa en dag då vi red i Sörfly och han brydde sig inte en skvatt om att jag satt på. Jag känner att han tappar fokuset på mig då vi rider med andra speciellt i fart. Jag har riktgit ont i min kropp, i leder och knän och handlederna så varje sak tar typ dubbelt så mycket ork och energi som när jag inte har så ont.

 

Jag tror att allt detta har gjort att det har skapats en ond cikel då jag gärna i huvudet har tänkt att allt är som vanligt och kul. Men så blir jag besviken gång på gång av att jag inte gör det jag tänker eller att jag inte vågar göra det som vi brukar göra. Jag blir stressad och det mesta känns skit.

Jag har grunnat i vad som verkligen är mina önskningar i hästlivet. Lina har ju så klara drömmar/mål och allting blir faktiskt lite lättare om man har någonting att gå tillbaka till då saker inte går bra. Så jag har nu utan verklighetsanknytning eller kollat upp sannolikheter satt upp mål för mig och Winston. Jag har satt upp mål för att komma ur det vi är i nu. Praktiska mål ska jag diskutera med Lina någon dag så de är inte klara.

 

* Jag ska alltid vara den människa jag vill vara mot Winston, Tydlig! 

* Uppsittning ska jag finna en bra metod för. Det får ta tid!

* Vi rider så fort som känslan säger! Jag kan inte trava och ge honom dubbla signaler med hela kroppen som vill bromsa och ändå säga åt honom att gå framåt.

* Ge Winston en rättvis möjlighet att vara sitt bästa jag! Blir jag rädd för något, hoppa av och gå förbi sitt inte kvar och va spänd och förvänta mig att han ska kunna vara lugn då.

* Sluta klanka ner på mig själv. Det finns inget som säger att vi måste rida varje dag, hålla igång, gå förbi järnvägen i mörkret, rida förbi de bockande hästarna. Det finns så mycket annat som är viktigare!

 

Så som ni ser så ska vi bygga på vår relation. Hänga mycket med varandra och vara lyhörda. 

 

Ett annat rent praktiskt mål som jag har är att rida en vanlig ridtur i alla gångarter med Lina och Dansa med ett lugn i själen och ett leende på läpparna innan jul! Ett stort mål är att kunna rida Winston i alla gångarter utan bett med Lina och Dansa som sällskap!

Jag har inte vart inne här på hur länge som helst som ni märkt. 2 månader tror jag. Ni är ändå fortfarande 14 personer som har tittat in här idag. Hur underligt? Men så himla roligt! Så nu kör vi igång igen med dokumentationen av mitt liv haha.. Jag känner mig väldigt självupptagen då jag sitter här och skriver.

 

Jag har nog kommit fram till vad jag VILL göra i mitt jobbliv. Nu är frågan hur jag ska komma dit. Det blir spännande att skriva mer om.

 

I stallet har jag också en ny plan. Det kommer ur en ganska jobbig tid men jag tänker nu att det kanske var detta som var meningen? Att jag verkligen skulle bli övertygad om att det är såhär vi ska jobba framöver? Jag kommer utveckla detta såklart så jag har det i skrift.

 

Kul!