HannaKJonsson

Jag var på intervju på jobbet som jag sökte den där morgonen. Och jag fick det. Förutsättningarna hade förändrats så jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till allting nu men det är ändå kul att jag fick det. Jag tror att jag börjar utforma en ganska bra plan för sommaren. Men det är svårt att veta hur man ska välja och inte. Det jag vet är att jag vill jobba dygn. Jag vill ha ett jobb som utmanar mig och som ger mig glädje.

 

Mitt jobb som jag har nu på förskolan ger mig så himla mycket glädje! Barnen är helt fantastiska och jag lär mig så himla mycket hela tiden. Jag har hittat rätt på ett sätt kan jag tycka men att jobba dessa tider känns som att jag jobbar jämt. Jag mår dock bra på jobbet nu! Ett tag var jag lite för stressad och pressad. Men jag har lärt mig sjukt mycket detta år jag vart på förskolan och det är jag glad för.

 

Jag har även sökt förskolelärareutbildningen men tror inte att jag kommer att gå den. Det sjuka är att Sofia sökt exakt samma som mig men utan att vi vetat om det, hur kul!! Om jag ska gå denna utbildning och jobba som förskolelärare så vill jag starta eget, typ i Växbo. Det är min tanke med hela grejen isåfall. FörskoleCHEF! Den ni ;)

Jag måste ta upp detta med er! Jag anmälde för några veckor sedan en fot jag stukat för snart 2 år sedan. Beslutet blev 1000 kr för sjukhusbesök. Jag vet efter att ha kollat runt att andra fått mer pengar så jag kollade mina villkor(lusläste allt om schablonbelopp och vad exakt som krävs) och ringde igen. Jag hade såklart givit mig tusan på att jag ville veta vad jag pratade om och vara en trevlig men påläst "kund". Resultat 4000 kr till. Jag borde vara nöjd men jag blir irriterad över att man köper en tjänst och sen får man inte utnyttja tjänsten om man inte är jävligt på och påläst. Är det inte underligt?

Så mitt råd är att läs på villkoren innan du ringer och anmäler skada. Om du tex får gå på kryckor i 8 dagar istället för 7 så kan det innebära 3000 mer på fickan från vissa bolag. OCH deras fråga på telefonen är "hur länge gick du på kryckor, 1 vecka?!". Om jag hade gått med kryckor i 8 dagar och fått den frågan så hade jag sagt "Ja,typ" och de hade då skrivit 7 dagar i anmälan och jag blev utan pengar. Lurigt och fel tycker jag.

En försäkring som jag har gav mig inte ett smack för samma skada trots att det är en försäkring för olycksfall. Varför har jag den? Den ger bra ekonomiskersättning om jag blir medicinsktinvalid eller dör typ. Små skruttskador skrattar den rakt i ansiktet mohahahaha..

Ja jag vet inte, det känns som att det här med försäkringar är rena rama bluffverksamheten och att handläggarna får bedömma lite hipp som happ. Känns sjukt oseriöst.

Jag har skickat in mitt hår på en håranalys. Den vanliga sjukvården har inte mitt förtroende. Jag äter inga mediciner och jag tar inte vaccin. Jag har heller turligt nog inte blitt allvarligt sjuk så jag har behövt välja sida, alternativ medicin eller läkemedelsverkets metoder.

 

Det de hittade var att min mage inte tar upp näringsämnena som de ska, levern har lite för mycket gifter och så har jag fel på cirkulationen i nedre delen kroppen. Sen sa de att jag var orolig och stressad vilket har satt sig på min mage. Dessa fel visar sig som olika symptom på mig. Kalla fötter, ont i nedredelen av kroppen, kramper, ont i ländryggen, ont i axlar, ont i nacke, krasslig i halsen, trött, orkeslös utan orsak och sen lite fler symptom som stämmer men som jag inte vill skriva om.

 

Jag äter nu tre olika ämnen för att bli fri från dessa problem och jag tror faktiskt att de kommer hjälpa. Ämnena är olika tillskott som min kropp saknar och därför har inte alla funktioner i min kropp fungerat helt fullt ut. Jag kommer må lite dåligt under den här tiden för det gör man tydligen då man rensar ut skit. Jag ser det här lite som en upprensning av mig kropp. Utöver så rensar jag bort oro o stress i mitt liv. Jag försöker ta beslut fortare utan att grubbla 100 gånger utan kanske bara 10. Ekonomin är en stor oro för mig så även där har jag tagit vissa beslut och det känns som en tyngd har lyfts från mig. Jag ska inte boka upp hela veckorna och alla kvällar framöver. Jag ska komma ihåg att njuta ännu mera av stunderna!

En håranalys går till så att man skickar in 20-30 hårstrån. Jag klippte bak på huvudet själv så jag fick ju typ 100 strån. Sen skickar man in dessa med post och får ett resultat. De rekommenderar och skickar ut de ämnen du behöver om du vill. Om ca 1.5 månad ska jag göra en ny analys för att se om mina värden blitt bättre. Ska bli väldigt spännande. Man kan även göra detta på sin hund, katt och häst.

Är trött på mitt risiga hår så nu ger jag balsammetoden en ny chans igen. Jag vet att håret blir så mycket bättre av det och nu när jag inte tränar lika ofta kanske det kommer fungera. Senast kände jag mig allmänt ofräsch då jag svettades extremt varje dag. Men som sagt nu kör vi all in!

Ikväll när jag svängde in på parkeringen så ser jag att det står en bil med tre killar i och som har lysena på. Jag åker förbi deras bil in på parkeringen där min parkering är längre bort. Tanken slår mig att det kan vara några läskiga människor som antingen håller på med något fuffens som jag nu kommer på dom med eller som bara väntar ut någon att agera mot. Jag slår bort tanken och plockar ur mina saker, Baltazar och går mot lägenheten.

 

Jag kommer in på området och ser att alla lampor fram till mitt hus är släckta. Tanken slår mig att någon kan ha pajjat dom med vilje eller att någon bara passar på att agera då det är perfekt när det redan är mörkt. Jag tvekar något på steget men går till min port. Genom porten ser jag att lyset är tänt vilket gör att jag tänker att om någon är ute efter mig så kan de finnas innanför porten. Jag öppnar porten och går in. Får lite lätt panik när lampan släcks och hinner tänka att någon kanske pajjat den och jag står där i det becksvarta mörkret. Jag trycker in lysknappen och lyset tänds men tanken att någon kan finnas kvar hänger i luften ända tills jag, sakerna och Baltazar är innanför dörren och den är låst.

 

Tidigare idag jobbade jag med ett av mina ideella arbeten som innebär alltfrån hjälp med förlängda besöksförbud till kontakt med okunniga poliser till hemska människor som misshandlar sina barn till våldtäkter. Jag är i vanliga fall inte en rädd människa men när man gång på gång på gång får höra alla dessa livsöden så börjar jag att fundera på hur trygg kan man egentligen kan känna sig i en värld full med vidriga idioter?

 

Jag är mer försiktig idag men jag tänker inte låta dessa monster begränsa mitt liv. Vi måste alla hjälpas åt för att få bort dessa människor ur vår verklighet. Det är först när det finns vittnen och bevis som en kriminell kan bli inlåst. Hjälp till om någon ger sig på någon på stan, det kan vara allt från att ringa 112 till att skrika allt du kan till att själv putta bort den som slår, det bestämmer du MEN GÖR NÅNTING! Om du är tveksam till om din granne, arbetskamrat eller kusin gör något olämpligt mot sitt/sina barn GÖR EN ANMÄLAN!! Om den du anmäler är oskyldig, fine! Om inte så har du förändrat uppväxten för de barnen. Det är viktigt!!

Jag har den senaste tiden sett flera inlägg på Facebook där folk berättar om sin mamma/syster/morfar som är sjuk och behöver en operation. Sjukhuset prioriterar inte den här personen så som de anhöriga önskar och därför går de ut med ett inlägg där de beskriver hur betydelsefull denna person är och hur den har slitit 40 år inom hemtjänsten eller hur den på andra sätt är en värdig person för en operation. De vill att detta inlägg ska spridas så att sjukhusen måste agera för att inte se dåliga ut. Detta innebär om nu detta går igenom att en annan person blir bortprioriterad?. Jag känner lite att om den som från början fått operationen blir bortprioriterad istället för den här personen som "tjatat/hotat" till sig en operation och som från början inte var tillräckligt akut för att få en operation snabbt får den så är det inte rättvist. Jag förstår att man tycker att sina närmsta är de viktigaste. Men på något sätt med sjukvård känner jag att om sjukhuset inte bedömmer det som tillräckligt akut så kanske det är rättvist att vänta om det finns anadra som är mer sjuka och behöver en operation mer.

 

Tre av mina närmsta kommer inom de närmsta tiden genomgå olika operationer. Jag skulle bli skitarg om jag fick reda på att sjukhuset valt bort dom för någon som genom fulspel snott åt sig operationstiden. Om det kommer någon som är sjukare eller har mer ont eller vad det nu kan vara så tycker jag självklart att de ska gå före. 

 

Det var en person som nämnde den här reklamen för mig för ett tag sedan och nu ser jag den hela tiden. Jag blir irriterad och ledsen att det överhuvudtaget kan finnas så mycket kroppsfixering på Aftonbladet.se. Grejen är den att jag reflekterar sällan över vad de visar för reklam, jag bläddrar liksom förbi utan att tänka att den handlar om mig. Men många gör ju det, ser viktminsknings artiklar/tips eller träna såhär mycket så blir du typ en bättre människa?. Eftersom det är det vi alla ska sträva efter? Att bli en smal och tränad människa utan några som helst skavanker. Jag har insett för längesen att jag blir inte lyckligare av att vara smalare, jag blir lycklig när jag ser mindre siffror på vågen men jag blir även lycklig om jag äter en muffins. Att sträva efter och få lyckokänslor är lätt, jag vet massa saker som jag blir lycklig av för en minut, en dag, en vecka?! Men att hitta en grundtrygghet, tycka om sig själv och vara stolt och glad över och i sin kropp det är inte lätt. Men det är värt att sträva efter.

 

Jag trivs i min kropp. Jag känner att kilona jag vill gå ner nu är en grej för att min kropp ska hålla hela livet inte för att jag ska bli smalare. Så som min kropp är nu är då jag känner mig mest bekväm, de kilon jag har framför mig nu är tuffa för mig, de gör min kropp sladdrigare, inte "finare" även om den blir smalare. De gör att jag inte kan gå i kjol utan leggings eller något som håller mina lår på plats för att de skumpar runt så mycket på grund av sladdrighet. De gör att skinnet på min mage nästan hänger ner till marken då jag gör plankan om jag inte har ett tajt linne som håller allt på plats. Mina armar flaxar ännu mera då jag sopar i stallet tex. Jag har varit jättetjock och det kommer synas på min kropp. Att inbilla mig någonting annat är som att planera för en krasch i psyket. Jag gjorde ju länge det, ni som läst min blogg länge kan kanske komma ihåg det. Det är såklart jag helst skulle vilja ha en tajt kropp men i det liv jag har levt och lever så är inte det ett alternativ(om jag inte vill operera mig med allt vad det innebär inkl ärr).

Min mage liksom många andras kommer aldrig att bli så slimmad som i reklamen ovan. En plufsig mage på en lycklig människa är så mycket bättre en att ett halvt liv vara missnöjd eller olycklig i längtan efter en slimmad mage med en fin liten navel som sitter helt perfekt. Jag vet så många som ser dessa bilder och tror att det är det där vi ska sträva efter. Det gör mig så ledsen i hjärtat. Vi ska känna oss stolta över våra kroppar och borde sträva efter att bli lyckliga i oss själva, that´s it. 

Jag var till naprapaten idag igen. Min rygg är så mycket bättre och jag kan röra mig nästan helt prickfritt. Idag knäckte han nacken. Igår när jag la mig i sängen så märkte jag att huvudet drogs ner mot vänster axel trots att jag flyttade tillbaka det hela tiden. Det såg han såklart och gud vad det lät. Han knäckte även till höger sida. Sen använde han armbågen och gnuggade precis där jag har haft ont under skulderbladet. Men jag lovar att ingenting gör ont. Jag fick hemläxa att lära mig andas djupt så ryggen rör sig och börja på Yoga igen! 

 

Nu är det så att ni vet att när jag hittar någonting som jag verkligen gillar och tror på så vill jag att alla ska få möjlighet till det. Därför vill jag tipsa om Erik! Han är nyinflyttad till Bollnäs och han finns nu mitt på stan i JC huset. Han brinner verkligen för det här med att knäcka och rätta till, nästan så att han njuter av ljudet tror jag haha.. När tårarna började rinna när han hade knäckt min nacke så ler han liksom ännu mer.

 

Han säger såhär: Jag kan hjälpa alla som har ont i rörelseapparaten, med andra ord muskler, skelett och leder inklusive huvudvärk. Jag behandlar inte patologiska tillstånd (rena sjukdomar) eller invärtes åkommor som magont eller liknande.

 

När du kommer dit så får du ta av dig de kläder där du har problem(jag som hade problem med ryggen fick ta av mig tröjor). Han är superlugn och upplevs väldigt kunnig vilket känns tryggt i en ny miljö. Han frågar frågor om dig så som om du har brytit några ben, vilka problem du upplever i kroppen och om du har några sjukdomar. Sen får du lägga dig på en bänk och han förklarar allting han gör(iaf för mig som sa att jag ville veta ALLT), vissa tycker kanske att det är skönare att bara ligga där och kan slappna av bättre då och då tror jag han anpassar sig väldigt bra till det med. Hela behandlingen går väldigt fort och du är där i totalt ca 30-45 minuter. Sen ger han tips och råd om det behövs. 

 

Han har öppet mellan 9-18 just nu, kommer ändra tiderna lite till sommaren. Han säger: Om det absolut inte passar kan jag absolut tänka mig att ta emot utanför de tiderna! Så ring!

 

 

Bokar gör du via bokningsidan, Facebook eller telefon.

070-3404732

erik@beijeranatomi

Det är nog det mest puckade man kan göra. Jag sov inte på hela natten men kollade på klockan vid 17 över 5 och sen inte förrän 20 över 8 så då sov jag nog i ca 2 timmar. Att det kan göra så ont att jag tappar andan och att tårarna rinner är helt sjukt. Jag kan inte dölja smärtan direkt. Imorse när jag fortfarande inte hade klivit upp så bestämde vi att Lina skulle plocka upp mig om mindre än en timme. Jag vet inte hur jag tänkte riktigt för att bara gå nerför trappan tog 17 minuter igår kväll då jag skulle ut med Baltazar. Men hur det än var så kom jag i kläderna, åt lite ost och pallrade mig ut. Åka bil var rätt skönt om jag satt helt stilla och det inte var gupp. Att ta mig ur och i bilen var jävligt. Att vara i stallet var hemskt då Lina fick göra typ allting och jag grymtade runt som en tant. Kämpade på så gott det gick men jag hanterade inte Dansa alls. Filmade träningen och det gick faktiskt över förväntan.

 

Jag kan inte i ord beskriva hur jävla ont i det gör. Har diagnosiserat mig med massa olika saker idag via Google. Vatten i lungan, cancer, brutet revben(jag har inte ens ramlat), hjärtattack, nerver i kläm, ihoptryckta kotor, proppar och så mycket annat som poppar upp. Jag tror dock att det är en sträckning eller nått som blev igår då Winston tog ett skutt(så vanligt och inge allvarligt alls att jag inte ens nämnde det i gårdagens inlägg om ridturen) då han blev rädd för en moped som kom smattrande.

 

Dagen har varit mycket bättre än jag kunnat föreställa mig i natt. Men jag kan inte påstå att det har vart någon toppendag. Det här är den bästa ställningen för ryggen, halvvägs ner mot golvet med ena armen så att skulderbladet stretchas ut.

http://www.metro.se/metro-debatt/mattias-svensson-satt-stopp-for-de-praktiga-tobakshatarna/EVHobr!T8qQV1X076BY/

 

Det står så mycket korkat i denna artikel så jag kan inte ens ta den seriöst. Jag tror att den är ett skämt. Hur kan man idag inte inse skadorna rökning gör? Och om rökning skulle bli olagligt så skulle rökarna välja att bli kriminella. Gash vilka otroligt hemska åsikter denna människa utger sig för att ha. Jag blir rädd. Men jag blir ju rädd för människor som röker också, jag förstår det inte alls. Det är för mig samma sak som att jag skulle välja att varje dag ta en spruta med gift som tog mig närmare döden helt på egen vilja. Helt sinnessjukt.

 

Jag är lite less på det här snacket som jag hör extra mycket nu när jag är jourhem till kattungarna, att jag skulle vara bättre än någon annan. Jag har aldrig gillat det tankesättet. Jag pratar inte enbart om mig själv här utan i allmänhet att man jämför sig så mycket med någon annan. Det är som att man måste tycka att någon annan är dålig för att man själv ska vara bra?! Jag förstår rent praktiskt resonemanget men jag förstår inte syftet och jag stör ihjäl mig på detta. Jag tycker att jag är bra på många saker. Jag tar väl hand om mina djur. Jag är duktig på att jobba. Jag vet dessa saker i grund och botten, annars skulle jag inte må bra i mig själv.

 

Det är flera som har berättat för mig hur bra och snäll jag är nu när jag tar hand om katterna och det är fine. Det är väldigt snällt gjort MEN om jag inte skulle göra det så finns det massor med människor där ute som skulle ha gjort det. Det finns så många fina människor som bryr sig och som ställer upp. Som bara med kattungarna så har Gerd, Matilda, Camilla och snart Lina och Viktor vart inblandade i att hjälpa dom till att få en chans till ett bra liv. Jag tycker att vi måste höja varandra mer! Det finns faktiskt så många människor som vill väl och som fixar och donar med sånt som inte syns. Alla har inte en blogg och Instagram där de fläker ut att de är jourhem. Men de är värda massor!

 

Det är samma sak med Tjejjouren. Jag trivs med att hjälpa till där jag kan. Men jag tycker verkligen inte att jag är bättre än någon annan men jag tycker att jag gör en bra grej. Jag kan tycka ibland att folk gör det lite väl komplicerat att hjälpa till när det är rätt simpla grejer man kan göra. Men likväl så lever alla sina liv olika och det här är det sättet jag valt att leva mitt liv. Jag ger inte för mycket av mig själv. Kan man ens göra det? Jag är en doer jag är inte en person som sitter hemma och för över pengar till hjälporganisationer som så många andra!

 

Sen nästa ämne "Hästvärlden" OMG där snackar vi jämförelser hit och dit. Jag kan inte jämföra mig med någon jag känner för jag är inte ens på samma planet som de som finns runt mig. Jag mådde rätt så dåligt över det i början. Jag har nu funnit min plats och jag jämför mig sällan med någon eftersom jag är så mycket sämre eftersom vi varken tränar eller tävlar. Men det jag ofta har fokus på är ju känslan och där är jag bra. Jag älskar känslan jag har med Winston. Jag älskar känslan man ser mellan Lina och Dansa. Det finns inte att jag tänker Åhh jag har den bästa hästen och Lina har en såå mycket sämre. Fattar ni tanken här? Jag anar att ni har det här i er omgivning också`?! Jag tänker Åhh jag har den bästa hästen och det har Lina också! Faan vad vi är lyckliga och vilken tur vi har!

 

Jag tycker att jag kan applicera detta på allt från hovslagare som pratar illa om andra hovslagare till nagelfixare som säger att hon och hon är dålig till bönder som klagar på att grannen har fel sorts kor till hotell som säger att frukosten på det andra hotellet är blä. Det är klart att man som företag eller person tycker att det man har eller gör är BÄST men det betyder inte att alla andra är skit eller iaf sämre. Och om man tycker det så kan man vara tyst om det. Jag byter härmed bort personer som snackar skit om andra för att framstå som bättre själv. Jag har bytt nagelfixare till Madde som enbart pratar om sig själv, sin utveckling, utbildningar, aldrig ett ont ord om någon annan nagelfixare har jag hört. Jag har bytt hovslagare. 

 

Jag vet inte om det ligger i människans natur att för att höja sig själv så måste man sänka andra. Jag tycker att det är hemskt, fult och jag vill inte vara så alls. Jag tycker att vi ska vara rädd om varandra och jag tror att om du pratar gott om människor även om ni är i samma branch så ger det dig enbart positiva saker tillbaka!

Oj oj nu har du läst ett långt och svamligt men mycket viktigt inlägg. Hoppas ni uppfattar deta rätt nu för jag framstår ju som den perfekta människan som vanligt. Men ni som läser bloggen vet ju att jag inte alls är felfri och det tycker jag är alla människors rätt. Puss och gonatt.

Jag hoppas att du tar ditt ansvar och röstar i valet vi står inför! Är det inte en rad vi läser överallt nu i dagarna? Jag håller faktiskt med. Att rösta är en möjlighet alla vi i Sverige har och jag som gillar att säga min åsikt tycker att man ska utnyttja den. Jag står mellan många olika partier och tycker att det är otroligt svårt att välja. Jag väljer ut det jag tycker är de viktigaste frågorna och kollar sedan på vad de olika partierna säger om just det. Sen har jag gjort valkompassen på svt.se. Allt visar att jag bör rösta på ett parti som bryr sig om alla människor så därför kommer jag inte att rösta på de som idag har makten i Sverige.

Kom precis hem från jobbet och ska strax ut på en hurtrunda. Först tänkte jag dock reflektera över de artiklar som ligger lite på Aftonbladet.se idag. Det här är ungefär hur det sprutar ut åsikter i min hjärna när jag scrollar ner första sidan..

Jag tror inte att vi vanliga dödliga inser hur stort detta är. Jag vill mest stoppa huvudet i sanden och inte se alla de faror som finns överallt. Det finns inget botemedel?! Jag tror att Silvret kan funka. Synd att det inte är godkänt i Sverige. Tur att jag dricker det ändå.

 

 

Jag älskar att gå i klänningar och kunna strosa runt i linnen på kvällarna. Jag gillar också att kunna rida före klockan 20 på kvällarna och kunna göra saker hela dagarna och inte bara sent på kvällarna. Så det känns dubbelt. En del av mig ler stort och den andra inser att jag i höst och vinter kommer längta tillbaka till värmen tokmycket!

 

 

 

Det övergår mitt förstånd att de skriver något sånt.

 

Jag läste detta på Aftonbladet och jag känner att jag blir lätt irriterad. Jag fattar verkligen inte grejen med att påpeka att det finns massor med fler Rockstjärnor som är killar än tjejer och att det är sååå fel. Det kanske finns fler tjejer än killar som är popstjärnor?! Jag förstår inte att folk ofta har fokus på könet istället för prestationerna. Killar kanske är bättre på rock? Det tycker jag, jag har nog inte hört en enda bra rocktjej faktiskt.

 

Det som stör mig är alltså att vi människor tänker mer på könet än vad människor utför oavsätt om det är rockmusik eller ett chef jobb.

Det var en gång en åsna och en SAAB som möttes på en väg.

- Hej bil, sa åsnan glatt.
- Hej åsna, svarade SAAB:en men då började åsnan gråta.

En pappa kommer hem sent från jobbet, trött och irriterad, när hans 5-åriga son väntar på honom vid dörren.
Sonen: Pappa får jag fråga dig en sak?
Pappan: Ja, vad är det?
Sonen: Pappa, vad tjänar du i timmen?
Pappan: Det har du inte med att göra, varför frågar du sånt? Svarade pappan argt.
Sonen: Jag vill bara veta, berätta vad du tjänar i timmen!
Pappan: Om du absolut vill veta… de, så tjänar jag 100 kr i timmen.
Ohhhh, säger sonen och ser ledsen ut. Han funderar och frågar sedan: Kan jag få 50 kr?
Pappan svarar förbannat: Om den enda anledningen till att du frågar är att du ska få låna pengar för att köpa någon fånig leksak eller något annat skit så kan du gå och lägga dig med detsamma i ditt rum! Tänk på varför du håller på att bli så egoistisk, jag arbetar hårt varje dag för att tjäna pengar och så uppför du dig så barnsligt!!!
Den lilla pojken gick till sitt rum och stängde dörren. Mannen satte sig ner, och blev ännu argare över pojkens fråga.
Hur vågar han ställa såna frågor för att få pengar?

Vaknade bredvid mina fina djur i morse och sedan dess har dagen bara blitt bättre. Åkte till stallet strax efter elva och donade. Vi red ut en lugn tur på E och bara mös, det var verkligen så härligt! Winston var lite seg och Dansa var ganska nära vår rumpa men han stannade inte och tjurade någon gång, Framsteg. Håller galoppen så bra nu och är mycket jämnare i traven. Han känns helt enkelt lite mer som när vi rider ensamma. Jag hoppade av och gick förbi hagoch kyrkhästarna för det är tillräcklig utmaning utan Dansa tycker jag. På tal om Dansa så går hon så himla fint nu speciellt i slutet av våra ridturer. Jag kan tjuvkolla lite i traven ibland och hon ser verkligen pampig ut våran lilla prinsessa! Winston blev rädd för någonting längst ute på E när Lina fick för sig att vi skulle gå en stig och sen över ett dike. Jag trodde att mitt knä skulle krascha i ett träd och att han skulle tokhoppa över diket, men han lugnade sig och vi gick sakta över diket. Så himla härligt att jag nu kan prata med Lina när vi rider och bara njuta!

 

Hemma duschade jag och sen åkte jag till mormor och morfar på middag med familjen. Så himla god mat!! Och högljudda diskussioner om knark, polisen, straff, mord, vapen och allt annat som vi nog egentligen tycker ganska lika om men som man önskar att verkligenheten vore annorlunda angående. Jag fattar inte och är ändå inte förvånad att ännu en dött av en överdos i Bollnäs.

Hade tänkt att gå ut ikväll men jag ångrade mig och ska nu krypa ner i min sköna säng med min finaste katt och hund. Imorgon ska jag, mamma, pappa, Baltazar och Winston bestiga Hårga Berget. Ska bli strålande sol och det känns som att imorgon kommer att bli en lika fin dag som idag!

Jag har kommit på att en del av det jag uppskattar i min personlighet även kan bli en brist. Det gäller att jag gärna engagerar mig i det jag anser är viktiga saker. Utsatta människor, ungdomar, misskötta djur mm. Lina brukar ibland påpeka att jag är godhjärtad(typ kommer inte ihåg ordvalen). Jag upplever inte det personligen så utan jag känner mest att jag försöker att vara en bra medmänniska. Flera har bett mig skriva om de saker jag gör ideellt här på bloggen för att inspirera men jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Nu har det varit väldigt mycket med mina "sido projekt" och då inser jag hur mycket tid och energi jag ändå ger till okända.

 

Häromdagen då de ringde från Djurskyddet och frågade om en kattfamilj kunde flytta in här så kände jag "Ja det kan vi väl ordna". I min värld går allt att ordna för människor eller djur som inte har det bra. Sen kände jag, är det bara jag som gör sånt här? Så är det såklart inte, men ibland blir jag lite trött på mig själv att jag alltid ska ställa upp och fixa och greja och ordna. Så snart kommer det att flytta in en kattmamma och några kattungar här, bara så att ni vet liksom.

 

Jag vill vara ett aktivt stöd i samhället. Just nu är jag aktiv i Kvinnojouren, Tjejjouren, NarkotikaFritt Bollnäs, lite med djuren och så är jag kontaktperson till en ung tjej. Jag har även en "fond" där människor kan söka pengar till aktiviteter. Jag tänker att det är sånt alla gör. Men sen inser jag att ingen jag känner är ens aktiv med en grej. Jag har faktiskt dragit ner på mitt "hjälpande" och väljer nu med omsorg några få föreningar/saker jag lägger min själ i. Det som händer när jag är för engagerad i för mycket är att jag tappar bort mitt syfte, mig och mitt eget liv, det blir en brist. Jag gör inte alls lika bra saker utan stressar för att hinna hjälpa allt och alla. Det går inte för mig.

 

Jag rekommenderar alla att engagera sig på ett eller annat sätt i en förening eller organisation. Det finns så många som behöver stöd och hjälp från en okänd hand. Jag gör ingenting för att känna mig bättre eller vara duktigare än någon annan vilket ofta människor som inte känner mig tror. Det mesta jobb du lägger ner är det aldrig någon som vet om att du gjort men det behövs. Jag är dock stolt och glad över att jag gör sånt här!

 

Vill ni veta mer om sånt här? Hjälper du till på något sätt? 

Jag saknar något att kämpa för. Har ni hört denna låt? Jag har lyssnat på den säkert 50 gånger. Jag tycker att det är viktigt att ha någonting att bry sig om och att kämpa för. Jag skulle vilja vara riktigt arg på någon orättvisa och kämpa för den. Gorma och skrika och vara "binda fast mig naken vid ett träd" arg. Jag har alltid haft saker jag irriterat mig på och som jag gärna "jobbat" för att förändra. Det har varit mycket anti rökning, men det känns som att de människor som fortfarande röker måste vara ganska blåsta med tanke på vad vi vet att rökning ger oss människor - CANCER och andra sjukdomar. LCHF säljer ju sig själv så det är ingenting att kämpa för, de som är "motståndare" är inte pålästa och då är det tråkigt att diskutera. Sen tycker jag att det är väldans viktigt med att det är rättvist och att saker görs på ett schysst sätt på olika arbetsplatser. Jag är en otroligt duktig och engagerad anställd men jag står alltid upp för mig och de mina så därför brukar jag alltid ha lite mer kontakt med "chefen" än andra. Chefer brukar dock gilla mig. Det var så jag fick jobbet förra sommaren, för att chefen ville ha mig tillbaka.

 

Jag brinner ju för vissa grejer så som unga med problem, barn till beroende, kvinnor som blir misshandlade men det är ingenting jag öppet vill fajtas om direkt. Jag vill fajtas om någonting som jag ska vara galet påläst och duktig på. Gärna känslomässigt berörd också. Jag ska nog ta och berätta för er om ett samtal jag hade med en polis häromdagen, det var fruktansvärt skrämmande att höra hur det faktiskt (inte) fungerar vid anmälningar.

 

Lyssna på låten nu och fundera över Vilka orättvisor tycker Du att det finns att slåss för?

Jag var med som sällskap när Hasse klippte sig idag. Han har varit i Australien och en dag hade de letat drömfångare i flera timmar haha.. Han informerade om att man vid fullmåne(som det är inatt) ska vifta sin drömfångare fram och tillbaka 3 gånger och sen andas in och ut 3 gånger och sen hänga den ovanför sängen. Man har då rensat den och ska få sköna fina drömmar.

 

Inatt drömde jag att Lina flög av Dansa och att jag kånka upp henne på Winston och gick med hästarna och henne i släptåg hem. Så jag tänkte att det kanske vore bra för mig att få lite roligare drömmar. Jag tänker därför prova detta och det finns ju liksom ingenting att förlora på att göra det?!

 

Tror ni på drömfångare? Jag är ju mycket för energier och känslan i saker och ting och jag tror på någonting. Jag har dock aldrig rensat min drömfångare förut. Sweet dreams! & Tack Hasse för denna fantastiska info!

Om ni råkade missa nattens fullmåne eftersom jag skriver detta mitt i natten så kommer den igen den 15 februari. Den dyker upp en gång i månaden och om ni vill veta när så hittar ni en månkalender här!