HannaKJonsson

Att vara smal. Det är som jag uppfattar det de flestas önskan. Jag har kollat på mycket gamla kort en tid nu och ser hur "smal" jag verkligen var. Jag upplevde mig inte smal och var såklart inte smal enligt tabeller och bmi. Men när man kollar på korten så ser jag verkligen smal ut i mina ögon. Smaaal ett endaste ord. Så ändå innebär så mycket. Det var min önskan så himla länge, eller min önskan var alltid mer att inte vara lika tjock och att orka mer? Eller? Det är det jag vill nu iaf. Men jag fastnar otroligt mycket i siffrorna på vågen, hetsen och fokuset. Ska man lägga så mycket fokus i sitt liv på vikt? Ska jag det? Är det så viktigt? Var jag lyckligare?

Jag känner när jag ser korten hur stolt jag var men även hur mycket värk jag ofta hade i kroppen. Jag ser på filmer hur mycket jag haltade och hur jag ibland rycker till och kan nu då känna smärtan i ryggen bland annat. Jag tränade, gick, ansträngde mig, uppnådde mål. Min kropp mådde inte alls så särskilt bra. Men jag mådde sååå otroligt bra då jag uppnådde målen. Jag mådde bra när jag fick på mig nån fin klänning. Jag mådde inte lika bra därimellan. Jag kände känslan häromdagen då jag, skottade massa skit, rev upp gräs, red långt och gick snabbt och långt.. Jag körde totalslut på mig. Känslan är så dubbel då, som att jag straffat kroppen och varit duktig!! men ändå så har jag inte alls tänkt mig för och tagit hand om mig själv utan bara kört rakt över mig. En sjuk härlig känsla av totalsluthet. Jag är den där allt eller inget människan. Jag är det i allt, utom i stallet. Där är jag lugn, mår på riktigt bra och känner mig trygg. Jag hoppas jag kan behålla det så.

 

Jag vet inte hur jag ska kunna hitta någon typ av balans, jag spårar alltid ur. Åt något håll. Alla som bara tjatar om att vi svenskar är så mittimellan och litelagom. I WISH jag hade ett uns av det.

 

Jag mår bra nu. Jag gillar min kropp mycket mer än när jag var smalare. Jag trivs med mig själv. Är stolt över mig själv. Men jag inser att jag behöver gå ner i vikt för min kroppshållbarhet framför allt. Men detta ställer till det mycket för mig i mitt psyke. Att jag ska må efter hur jag presterar med att ändra min kropp.

 

Jag ska nog ta tag i det här på något vis nu. Vet ni vad min första idé var? Gå ner 10 kilo tills vi åker utomlands!!! Jomen det borde jag hinna.. 3 kilo i veckan + ett extra.. jomen det går!! Fokus ba! Eller?! Alltså.

 

Återkommer med min plan. Jag tror aldrig att jag har börjat ta tag i min hälsa och vikt ur ett så bra mående som jag har nu. Det kanske är bra. Så lugn och stabil i mig själv som jag känner mig nu var det många år sedan jag kände mig.

Alltså det här med ägg är ju så dubbelt. Att det kan vara så gott med kladdkaka med ägg i är för mig ett mysterium då jag verkligen inte gillar ägg. Men ägg är en av hörnstenarna för att jag ska lyckas gå ner i vikt. Så ett mål per dag ska vara ägg, endast ägg inte ägg i en måltid utan typ kokta ägg eller stekta ägg, möjligtvis omelette.

 

Jag har grunnat på varför jag spårat ur tidigare, tror det var typ 2015. Träningen tog sjukt mycket på mig. Alltså att jag fick ont av att träna. I kroppen fick jag mycket mer värk än jag någonsin haft och knät har jag fått riktiga problem med. Jag hade nog mer och mer övergått från fullt fokus på maten till mycket mer fokus på träning med kilometrar och minuter och prestationer i träningen. Det var sååå kul att se resultat och jag blev lika beroende av det som jag är av socker. Jag byter beroende hela tiden. Så jag får ha koll på det så jag inte går bananas in i någonting annat nu för det vill min hjärna så himla mycket.

 

Jag är inte motiverad tyvärr, men tänker att det är ett bra utgångsläge. Jag kommer just nu endast ha fokus på vikten, går jag inte ner i vikt så tänker jag att jag ska ändra kosten. Jag tänker använda min envishet.

 

Jag anser inte att jag har varit helt urspårad i flera år utan jag tror mest att jag ätit för mycket. Främst för mycket av det som är "godkänt" men även annat.

 

Det var min bikt för idag!

Igår efter stallet så åkte jag direkt till Sanna som är hemma i stan. Så himla mysigt att bara sitta ner och prata om allt vi inte har pratat om på länge. Hon fattas mig så himla mycket när hon inte bor här, fast det har hon knappt gjort sedan vi slutade skolan. När vi gick på Granberg så umgicks vi hela dagarna och pratade i telefon varje kväll. Mysigt! Men nu umgås vi mest på Skype och så när hon är hemma då såklart. 

 

Hon hade handplockat fika till mig! Hur omtänksamt! 

 

Om jag får välja fritt vad som jag helst köper till lunch i Bollnäs så vinner detta! Det är en räksallad fast lite omgjord. Jag ringer och ber om en sallad med räkor, rivenost och lite isbergssallad. Sen köper jag 2 såser. Jag behöver också säga inget bröd, men det glömmer jag ibland eftersom jag inte tänker på att det är bröd till.

 

Denna goding finns enbart på La Perla, brevid Strandrestaurangen. De har så himla super goda räkor!

Priset är oftast 100 kr! Det får man ta ibland.

Ikväll bor jag hos mina föräldrar en natt. Ibland är det så skönt att bara komma hem hit och inte behöva se allt som jag borde göra som det är hemma. Ikväll är jag dock här eftersom min bil dog idag. Den kommer inte finnas mer i mitt liv eftersom jag har valt att inte besiktiga den nå mer. En airbaglampa lyser och då går den inte igenom besiktningen i vilket fall. Jag har dock svårt för att hitta en ny bil. NIO bilar har jag nu sagt att jag köper om jag bara får kolla lite på den först, ALLA är redan sålda. Kan tyda på att jag har bra smak? Väldigt irriterande dock men jag får såklart skylla mig själv som inte köpt en bil tidigare.

 

Mina föräldrar är inte hemma, de är på någon teater och kommer kanske hem snart? Jag har i vilket fall hunnit läst nån blogg, duschat och så var det de här med mat. Jag läste LCHFingenjörens blogg och hon skrev om alla val vi gör i matväg. Det är så himlans lätt att bara välja fel. Jag vill inte att mat ska vara något jag mår dåligt över. Men det är svårt. Mycket svårare än jag nånsin tyckt. My skriver också att man inte behöver motivation utan ska typ skapa nya vanor och välja rätt.

 

Ikväll när jag öppnade kylskåpet här hemma så gjorde jag ett aktivt val. Här finns det så mycket skit. Kakburkar, drycker och choklad. Men jag valde att se det bästa för mig idag och det var ost och ost. Jag vet att jag kan göra bra val och jag behöver göra det. Idag valde jag rätt och jag hoppas att jag gör det imorgon också.

Jag vet inte ens om jag har skrivit om min hemska magvärk här. Hursom så har jag i 3-4 veckor haft väldigt ont i magen, magkatarr. Så jag bestämde mig för en helrensning av kroppen för att försöka få någon typ att makt över kroppen och en startpunkt. Jag började i måndags så idag är det 5e dagen. Har mått så himla bra! Ni fattar vilken lycka att ha en smärtfri mage!! Dessutom har jag känt mig gladare och piggare i kroppen än på länge. Men jag kräver otroligt mycket sömn. Är trött vid åtta på kvällarna och kan sova i 10 timmar varje natt!!

 

Det känns väldigt konstigt att inte äta några mjölkprodukter what so ever och inte heller fett eller kött eller ja ingenting äter jag ju utan jag dricker bara. Det är inte jättegott men det är nyttigt!

 

På morgonen tar jag massa tillskott(både i och vid sidan av smootiesen)!

Bland annat: MSM, Chlorella,  Spirulina, Gurkmeja och Serotomin.

 

Mina smooties innehåller alltid

Vatten

Linfrön

 

I övrigt blandar jag i det jag känner för av

Blåbär

Hallon

Lingon

Ruccula

Paprika

Spenat

Avokado

Ingefära

Citron

 

Jag måste ha ett mål för att lyckas med saker. Nästan ett ouppnåligt mål för att blir peppad men inte för svårt för då kan jag ge upp på en gång. Känns som att jag behöver balansträning. Med jobbet nu har jag en riktigt bra balans, jag är på jobbet 100% på jobbet och sen släpper jag jobbet på ledig tid. Ibland ältar jag i stallet för att komma fram till hur jag tycker men oftast lämnar jag det. Jag tänker inte jobba över och engagera mig mer än den tid jag har på jobbet. Jag har alltid som mål att göra ett riktigt bra jobb och gör det när jag är på jobbet.

 

Jag saknar träningspassen. Har provat att gått några promenader nu men knät funkar inte, vilken surprice va?! Mitt nya fokus är att börja boxas igen och idag poppade det upp att Lina också är sugen på det, hur skoj!?! Jag skulle ju vilja gå pass 2-3 gånger i veckan men jag vet att det inte funkar med varken kropp eller tid. 1 gång per vecka skulle vara min önskan att kunna boxas! Får se om det funkar men det kanske blir 1 gång varannan vecka om vi ska ha tid, ha friska kroppar och samordna våra liv. Känns sjukt kul!

 

Maten går bra nu. Äter sånt jag vet att jag mår bra av och nu efter en tid strikthet så mår jag väldigt bra i kroppen. Känner mig lite snurrig i huvudet men det går ju över efter högst 4 veckor så det klarar jag av. Äter sjukt mycket ägg igen och det är ju väldigt mättande och bra.

 

Mitt nya pepptips är att ha en motivationsbild som bakrund på telefonen. Inte alltid så praktiskt att ha en "nakenbild" på telefonen men what the heck.

Detta är alltså min bakrundsbild på telefonen just nu och detta endast på grund av att jag vill vara så glad, nöjd och må så bra igen! Lite kul dock att vår vikarie(kille på 20 nått) var snäll att svara i den idag 🙈🙉🙊! MEN den hjälper för jag ser den HELA TIDEN! Hur peppar du?

Jag vet att det här är typ 511 gången jag skriver att jag spårat ur och behöver börja om. Men så verkar jag fungera. Jag har ett matproblem. Jag firar med mat, jag sörjer med mat och hela mitt liv handlar till slut om den här jävla maten. Hela grejen med mat har så himla mycket dåligt mående över sig för mig. Jag mår dåligt för vad jag äter, för vad jag inte äter och sen vill jag helst inte att andra ska veta om att jag inte äter så som jag egentligen vill. Det blir en himla ond cirkel och jag är verkligen beroende av socker.

 

Så utan vidare hopp om att jag aldrig mer kommer spåra ur så börjar jag nu om på nytt igen. Den senaste tiden har det gått så illa att jag gått upp i vikt och jag är livrädd för att bli mitt ännu tjockare jag. Jag längtar så himla mycket tillbaka till motivationen och lättheten jag kände de första 2 åren på lchf. Just nu har jag så många undanflykter och det leder såklart till ett ännu dåligare mående. Eller dåligt samvete mot mig själv. Det drabbar inte någon annan.

 

Ska försöka skriva lite mer om både med och motgångar nu. Jag har pratat med flera om just mitt beteende. Att jag äter för att dämpa känslor tex. Amanda berättade om hur hon försöker att bara äta socker och mjöl på helgen och det går bra sålänge det blir 1 dag och inte 3. Men också om hur man inte mår bättre av att klanka ner på sig själv och låta sig hamna i en längre tid med en kropp som inte mår bra. Jag har ju lite tappat fokuset där från att peppa mig till att må bättre och bli piggare i kropp och själ till att känns mig helt värdelös och att allt känns hopplöst eftersom jag fallit för 511 gången. Tanken måste alltid ligga på det positiva annars blir det en olidlig spiral rakt neråt.

 

Ja jag vet inte hur jag ska klara av detta men jag ger det så många försök jag behöver. För det är inte enbart för vikten jag gör detta utan mer för att jag hanterar mina känslor på en osunt sätt. Jag behöver inte äta utanför lchf kosten för att äta fel utan det kan vara att jag äter 25 ostchips(vilket är väldigt väldigt mycket eller 3 potioner mat vilket jag inte alls behöver). Jag är inte taggad och jag är inte omotiverad jag är bara övertygad om att det här är den vägen jag behöver komma tillrätta på.

Sorry att mitt lunchinlägg inte kommer förrän nu, typ middagstid. Jag har fått så himla mycket gjort idag! Älskar att börja dagen i stallet för då har jag så mycket glad energi resten av dagen. Nu är jag klar med massa måsten och kan njuta fullt ut i några dagar igen.

Till maten. Jag äter grymt bra nu och det innebär att jag lagar en eller två rätter och sen äter jag det varje gång jag är hungrig. Jag äter inte alltid frukost, lunch och middag. Vissa dagar äter jag 6 gånger på en dag och vissa dagar 2 gånger. Men jag brukar ha som mål minst 2 gånger och sen har jag för tillfället ingen övre gräns utan låter mig äta när jag känner mig hungrig. Jag känner att jag på grund av att jag tränar lite mer än vanligt är i behov av att äta lite oftare. Laxen nedan var min mat en hel dag, så även om jag äter många gånger så behöver det inte vara mängder utan det kan vara ett ägg eller 10 tuggor lax med skagenröra och sen samma sak 4 timmar senare. Den andra tallriken åt jag vid 15 en dag och sen åt jag inte förrän vid 11 dagen efter så det mättade ju kroppen otroligt bra. 

 

Jag känner att jag mår som bäst då jag inte äter så mycket grönsaker faktiskt. Det lockar nog mitt sockertroll och gör mitt sug, i längden, ohållbart. Så jag tänker att jag kör på detta så länge jag känner att jag inte blir påverkad på något dåligt vis.

 

Till vikten. Det är väl därför jag gör det här ändå? Jo det är faktiskt det men vikten står stilla just nu. Det känns jävligt. Jag vet att den gör så när jag tränar lite mer men just nu har jag ju lite press på mig. Så jag vet inte riktigt hur detta kommer bli framöver, jag hoppas det släpper. Det är ju så att jag äter mer kalorier eftersom jag tränar och annars lätt blir lite snurrig då förbränningen är på topp men jag känner också att jag blir starkare och mina armar har blitt mindre flebbiga! Jag ska inte glömma de positiva delarna!

Det var en person som nämnde den här reklamen för mig för ett tag sedan och nu ser jag den hela tiden. Jag blir irriterad och ledsen att det överhuvudtaget kan finnas så mycket kroppsfixering på Aftonbladet.se. Grejen är den att jag reflekterar sällan över vad de visar för reklam, jag bläddrar liksom förbi utan att tänka att den handlar om mig. Men många gör ju det, ser viktminsknings artiklar/tips eller träna såhär mycket så blir du typ en bättre människa?. Eftersom det är det vi alla ska sträva efter? Att bli en smal och tränad människa utan några som helst skavanker. Jag har insett för längesen att jag blir inte lyckligare av att vara smalare, jag blir lycklig när jag ser mindre siffror på vågen men jag blir även lycklig om jag äter en muffins. Att sträva efter och få lyckokänslor är lätt, jag vet massa saker som jag blir lycklig av för en minut, en dag, en vecka?! Men att hitta en grundtrygghet, tycka om sig själv och vara stolt och glad över och i sin kropp det är inte lätt. Men det är värt att sträva efter.

 

Jag trivs i min kropp. Jag känner att kilona jag vill gå ner nu är en grej för att min kropp ska hålla hela livet inte för att jag ska bli smalare. Så som min kropp är nu är då jag känner mig mest bekväm, de kilon jag har framför mig nu är tuffa för mig, de gör min kropp sladdrigare, inte "finare" även om den blir smalare. De gör att jag inte kan gå i kjol utan leggings eller något som håller mina lår på plats för att de skumpar runt så mycket på grund av sladdrighet. De gör att skinnet på min mage nästan hänger ner till marken då jag gör plankan om jag inte har ett tajt linne som håller allt på plats. Mina armar flaxar ännu mera då jag sopar i stallet tex. Jag har varit jättetjock och det kommer synas på min kropp. Att inbilla mig någonting annat är som att planera för en krasch i psyket. Jag gjorde ju länge det, ni som läst min blogg länge kan kanske komma ihåg det. Det är såklart jag helst skulle vilja ha en tajt kropp men i det liv jag har levt och lever så är inte det ett alternativ(om jag inte vill operera mig med allt vad det innebär inkl ärr).

Min mage liksom många andras kommer aldrig att bli så slimmad som i reklamen ovan. En plufsig mage på en lycklig människa är så mycket bättre en att ett halvt liv vara missnöjd eller olycklig i längtan efter en slimmad mage med en fin liten navel som sitter helt perfekt. Jag vet så många som ser dessa bilder och tror att det är det där vi ska sträva efter. Det gör mig så ledsen i hjärtat. Vi ska känna oss stolta över våra kroppar och borde sträva efter att bli lyckliga i oss själva, that´s it. 

Jag är så himla nöjd med hur jag skött maten de här sista tråååkiga dagarna! Inte ätit någonting jag inte ska och sen att jag inte har rört mig känns ju lite omöjligt så jag skiter i det..... JA det var så jag tänkte skriva igår då jag kände mig såå nöjd och glad över att jag inte hamnat nere i sockerfällan. Vad händer? Jo jag börjar fundera på VAD jag har ätit och inser att jag ätit en paprika dippad i två olika ostar på hela dagen. That´s it!

 

Ja det går alltid åt något håll och när jag har värk så känner jag väl inte att jag är hungrig. Nu är jag dock hungrig så jag hoppas på något snaskigt fredagsmys typ hallon och grädde. Eller lite ostkuber, har ett hett tips till er så kanske ska kutta upp lite och fota så jag kan berätta på ett fint sätt !

 

Jädra skit alltså att jag har lika lätt för att inte äta som för att äta fel saker. Förr upplevde jag att det var mycket bättre att jag inte åt men nu börjar jag ändra mig för det tar mig längre tid att inse, sätter kroppen i svält och gör mig därefter väldigt hungrig i flera dagar vilket kräver 100% fokus!

För att spara lite pengar och rensa ut lite grejer som legat i frysen länge äter jag nu endast mat som går att knopa ihop här hemma. Jag köper färskvaror så som creme fraiche, grädde och gurka. Detta har jag pysslat med på allvar i 9 dagar och det är en vecka kvar tänker jag. Under den här tiden har jag ätit mycket gott! Men mestadels matlådor med kycklinggryta, tacokyckling, sambalkött mm.

 

Just nu lever jag på en köttfärsås smaksatt med chili och paprika cremefraiche och vitlök. Igår blev jag lite trött på den efter att ha ätit endast den blandat med lite ruccula i 3 dagar så jag gjorde varma mackor. Har säkert 20 bröd i frysen, då är det valnötsbröd, ostbröd och kesobröd de är alla perfekta att frysa. Så jag tog brödet, la på en stor klick köttfärsröra och sen mängder med riven ost(som också fanns i frysen). Åt samma sak till frukost/lunch idag.

 

Jag tycker att det kan vara lite roligt och utmanande att laga mat utefter det man har hemma ibland. Men har jag en period med sämre motivation så är det inte läge att testa inspirationen. Men det är ofta under dessa perioder jag hittar nya favoriter. Ikväll blir det nog lax och gröna bönor i ugn(det är ju helg så jag får äta lite grönsaker), kanske en creme fraiche sås med frysta örter eller vitlök till?!

 

Känner mig målinriktad och jag tror det beror på mitt "nya upplägg" att äta äta och äta för att inte fall ur fokus nu när kroppen letar sig uppåt till högre förbränning. Viktnedgången kanske går långsammare MEN den går åtminstonde neråt! Jag bjuder på en bild från igår då jag provade min nya klänning som är lite för liten men som till i sommar kanske passar perfekt? Den är också väldigt urringad så kanske vill jag inte ens gå ut ur huset med den men jag gillar den! Jag känner mig peppad! Så nu ska jag även om jag känner mig på topp komma ihåg att ge alla smygande små tankar knockout innan de tar över min hjärna och då även bestämmer över min kropp och mående.

Jag erkänner... jag har inte ätit en enda felaktig tugga denna vecka! Imponerande? Nä inte direkt men jävligt skönt och det var längesen mitt fokus var såhär skarpt. Ni vet ju vad mitt mål är, att hoppa ett hinder med dunderklunsen. Om det ska gå så som jag vill så läre jag träna bra och äta rätt.

 

Jo just det, som rubriken säger så har jag av någon anledning 2 kvällar denna vecka haft uppsvälld mage. Ikväll är en av dom och jag kan inte förstå riktigt varför. Den gör inte ont eller är besvärlig som när jag ätit något fel utan den är bara pösig och lite degigare än vanligt. Grymt opeppande då jag vill se min kropp slimma av och inte pysa ut sig mer.

 

Imorgon ska vi köra hårdkörning efter Landavägen med hästarna så jag funderar på att skippa morgonpromenad runt stan. Frågan är om det är värt en dags vila? Kanske ska känna efter efter ridningen om knät pallar? Men hur kul är det att gå ut och gå en lördagkväll? Fast... gör jag detta för att det är kul? Gör jag detta för att jag har ett mål? Just det, vart tog det där fokuset vägen nu då?

Nu hittade jag det, fokuset. Sådär vill jag aldrig mer se ut och känna mig i min kropp. Vet ni att jag helt ärligt inte ens har kunnat kolla på alla dessa bilder som vi knäppte i underbart ljus ute på åkern på grund av hur min kropp ser ut. Så många kort på min finaste och alla är förstörda av en plusfig och dåligt mående Hanna. Men visst är han världens finaste häst? 

Jag trodde att det var måndag idag! Sen är tydligen fitcampen slut så det blir ingen träning ikväll. Men jag laddar för en längre promenad. Kom nyss hem från jobbet och sitter här i soffan och fryser lite smått men jag känner att jag verkligen behöver röra mig lite. Fick lite ont i huvudet en sväng idag och jag vet inte om det beror på att jag druckit kaffe i några dagar igen(jag får ta tag i det när jag känner mig tryggare i kosten igen). Den gick bort av en kopp kaffe med massa vispad grädde så det kan ju vara det kanske. Idag valde jag att njuta av att det var Semmeldag och ta en lyxigare kopp kaffe med grädde. Hur gjorde ni?

Min vikt går segt neråt men snart är jag på minus fem kilo. Känns som att jag har bra tålamod just nu och det behövs ju ibland. På fredag är det mätdag också och det ska bli spännande. 

Just nu är det semlor överallt och jag som inte ens tycker om semlor blir sugen på semlor. Just nu har jag ett knep som verkar funka på allt. Jag ser mig och Winston hoppa över ett hinder. För att komma dit måste jag bli modigare såklart. Men det skulle även underlätta mycket om jag blev/kände mig smidigare och lättare för hans skull och starkare så att balansen är Perfekt eller ja ni vet mycket bättre i alla fall. Så så fort en frestelse dyker upp framför mig så blundar jag och tänker på vårt hopp. Det kanske blir så att vi aldrig hoppar. Men eftersom detta fungerar just nu så kör jag stenhårt på det. Ett annat knep är att jag intalar mig själv att bara en till dag, imorgon kan jag  äta  sova  vila  eller skita i allt för att det är sååå jobbigt. När nästa dag kommer så brukar jag vara pepp igen.

 

Jag vet att många äter lchfaktiga bakverk eller godsaker. Jag tycker inte att dom är riktigt smarriga. Ni vet sådär super goda. Så för mig är det inte värt det. OCH jag vill inte ersätta något dåligt med något inte så bra, det är ju faktiskt inte bra att ge efter för knasiga tankar. Kakorna jag bakade för ett tag sedan, dom åt jag för att i början få mig mer fett. Det var ett tips för att jag inte var så inspirerad av ägg och majonäs. 

 

Jag stör mig mycket på mina lår. De är flebbiga och dallriga. Men nu när jag gått upp några kilon igen så har jag mindre problem med blåmärken på grund av att låren guppat runt motför tidigare. Jag vill ju dock gå ner igen så låren kommer ju bli sladdrigare snart igen. När jag häromdagen såg mig själv på kort i mina gråa ridbyxor så kände jag att jag tyckte att låren så helt ok ut. De gråa ridbyxorna är yber tajt och trycker väl ihop benen så dom blir mer välformade och det är ju toppen.

 

När jag igår skulle knäppa ett kort på tröjan jag köpt så råkade det bli en bild på mig själv bakifrån i spegeln först. Och det är bra att ibland få se sig själv från olika vinklar haha.. Jag kände att jag såg helt okej ut. Skönt!

 

By the way går maten toppen. Träningen är obefintlig. Ridningen orkar jag med och kämpar vidare med att bli starkare i. 

Jag har faktiskt hört att några har undrat vad som händer med mig och min vikt"resa". Som de flesta sett om man är uppmärksam så har jag gått upp i vikt vilket syns. Men det är ingen som kommenterar det till mig och ena stunden är jag tacksam för jag skulle vissa stunder inte alls klara av det, men vissa stunder känner jag bara att jag skulle behöva någon som bankade in det i mitt huvud. Det är ju så med mig att jag måste förstå det på riktigt och även känna känslan. Det har jag gjort nu. Grottat ner mig i skiten och grinat och mått skit. Jag har faktiskt mått så dåligt att jag inte orkat skriva om det. Men jag har övat på att skilja på mig som person och sen på vad jag gör. För det är ju det jag gör som gör att jag går upp i vikt. Det gör mig inte till en sämre människa.

 

Jag tycker att så fort jag känner och skriver eller säger att jag är taggad så är jag det i 5 dagar typ. Sen bryr jag mig inte tillräckligt för att kämpa. För det är kämpigt. Jag vet inte om jag är redo att kämpa. Det är svårare att hitta motivationen nu. 

 

Jag har givit mig ett ultimatum. 19 kilo ska bort detta år, det är ett lågt mål om jag ska se till vad jag borde kunna gå ner men det är ett helt realistiskt mål som jag ska uppnå. 10 kilo ska bort till min födelsedag. Om jag inte uppnått det så måste jag gå och ta någon typ av hjälp för hur jag äter och inte. Det spelar ingen roll hur jag tränar sålänge maten inte funkar. Jag vill ha tillbaka känslan då jag inte tänkte på någonting jag ville äta varje minut.

 

Jag kommer att uppdatera ca 2 gånger per vecka om hur det går med allting. En känslomässig update och en planerings update. Är det någonting annat som skulle vara intressant att läsa om min fortsatta viktresa så kommentera gärna! 

Jag gillar ekologisk mat och gärna närodlat eller uppväxt. Men utöver detta har jag tillsatt lite ämnen som jag tror att min kropp behöver. Det är två GRÖNA "ämnen" nämligen Spirulina och Chlorella. Och två teer med extra vitaminer i.

Spirulina kallas ofta mirakelalgen och är ett av de näringstätaste livsmedlen vi känner till. Go Green! Spirulina är en proteinrik alg som växer i sötvatten. Spirulina innehåller förutom alla essentiella aminosyror även järn. Spirulina har en hög andel vitamin E, tiamin, riboflavin, niacin, vitamin B6, kalium, kalcium, magnesium, järn, zink och koppar. Perfekt vid detox eftersom den innehåller klorofyll som renar blodet, antioxidanter och ett brett spektrum av vitaminer och mineraler som stödjer avgiftningsprocessen. Spirulina har ingen cellulosacellvägg och är därför lättsmält.

 

Chlorella kommer från en klorofyllrik sötvattenalg och består av 60% protein och innehåller alla essentiella aminosyror. Chlorella är virus- och bakteriehämmande som både binder och rensar ut gifter ur kroppen. Chlorella används därför ofta vid avgiftning eftersom den innehåller klorofyll som renar blodet, antioxidanter och ett brett spektrum av vitaminer och mineraler som stödjer avgiftningsprocessen. Chlorella är rikt på Riboflavin, Vitamin B6, Vitamin B12, Vitamin E, fosfor, järn, magnesium, zink och jod som minskar trötthet och utmattning.

 

Dessa två pulver är inte goda. Men jag tycker att nyttigheterna överväger smaken. Jag blandar dom oftast i en vattenflaska och dricker lite nu och då under nån timme. Ibland blandar jag den i mina smooties men ångrar mig nästan alltig för då blir inte smootien lika god.

Jag avbryter alla mål och utmaningar jag har just nu. Vill inte kunna misslyckas. Ska istället kurera mitt inre och ge mig själv tid att komma på hur jag vill vara och hur mitt liv ska vara. Jag vill äta bra och träna för att må bättre men jag vill inte ha några mål som jag inte lyckas med.

 

Har jag berättat att det börjat en ny Fitcamp? På tisdagar och torsdagar i Söräng klockan 19-20. Vill ni vara med så är det bara att komma och joina! Roligare ju fler vi är!

Jag är lite i chock men väljer ändå att skriva om detta nu innan jag glömmer någonting. Jag träffade en kvinna som sålde oljor på Hälsomässan och hon presenterade först en Lavendel olja eftersom jag sa att jag hade lite svårt att sova på nätterna. Efter en stund tar hon istället fram en olja för dålig självkänsla "Joy", hon pratar rätt mycket om den och tycker att jag borde prova den. Jag förstod ingenting för jag upplever inte att jag har dålig självkänsla. Vi gick vidare och jag bestämde mig för att prova på healing och en tarotkortläsning.

 

Kvinnan jag pratar med börjar med att öppna mina sinnen och ge mig healing sittandes mittimot. Det sipprade lite uppe på huvudet och kliades nästan. Jag vet inte om det var healingen eller om det bara var ändå. Sen börjar hon berätta att jag har tappat bort någonting viktigt i mitt liv. Att jag egentligen är en stark ledare men att jag på grund av det jag har tappat inte är det just nu. Det är som att jag har personlighetsförändrats. Och precis så känner jag mig, det känns som att jag tappat allt. Min motivation, min styrka, min självkänsla och respekten för mig själv. Fokuserar mycket på det jag gör dåligt. Jag är egentligen en målinriktad och sprudlande person enligt korten. Min grund och självkänsla är faktiskt rejält nertryckt. Om jag inte börjar tänka och tycka bra om mig själv så kommer inte livet att ändras åt det håll jag vill. Hon sa också att jag är en väldigt ensam person som inte har någon som sätter mig högst upp i sitt liv. Och det gör mig ledsen. Jag är inte den viktigaste personen i någons liv och det är såklart tungt. 

 

Jobb

Hon sa att jag måste vända ryggen till det som jag gör just nu och fokusera framåt. Ingen utbildning inom några år. Hon ser mig med barn. Jag ska jobba med någonting givande inte ytliga saker utan med hjärtat.

 

Kärlek

När jag hittat min självkänsla och återigen är en ledare så kommer jag att hitta en man som är väldigt bra för mig. Jag ska dock inte ge för mycket av mig själv.

 

 

När jag sen gick ner till Johanna och berättade allting så sjönk dom verkligen in och jag tycker faktiskt att det hon sa stämmer väl överens. Hon sa också att jag är frustrerad för att jag inte förstår vad som är fel när saker inte går bra. Jag mår helt enkelt inte bra själsligt och det är lite det jag har känt på mig, det är därför ingenting funkar. Så det var skönt att få allting bekräftat men ganska sjukt att det kunde stämma så bra.

 

Efter det tog Johanna och jag en varsin Ansiktszonterapi så nu är jag både klokare i sinnet och utan värk i HELA kroppen! Hur sjukt? Varför har ingen berättat för mig att detta finns? Så underbart och man slipper visa fötterna. Känner mig nu helt skönt lugn i kropp och själ. Detta trots att bilen gick sönder på hemvägen så vi fick sitta i bilen och vänta på att Johan skulle komma och rädda oss. Nu är det dax för lagning för både bil och själ.