HannaKJonsson

Men jag hälsade inte ens på hästarna en enda gång. Vi fixade med transporten. Skruvade och gjorde den så himla mycket lämpligare och lätthanterad. Skönt, för jag antar att jag kommer att öppna den några gånger framöver. Jag fattar inte hur man kan funka så himla bra med en människa som jag gör med Lina. Allt blir roligt och inte jobbigt. 

 

Jag har en ny dröm. Min dröm är en ridtur i Växbo. Det finns så himla fina ridvägar/stigar där hemma. Jag saknar det. I båda stallen vi är nu så är det mycket asfaltvägar och trafikerade grusvägar. Det är ju bra övning för Dansa men ändå inte lika roligt som skogsstigar och grusvägar utan bilar och med gräs mitt i vägen. Ni vet sådär idylliskt. Så vill jag ha det. Jag är fast besluten att uppfylla den här drömmen. Någon gång. 

 

Jag har inga drömmar eller mål med ridningen rent duktighetsmässigt. Eller alltså bättre vill jag såklart bli men jag har inga klara mål med vart jag vill med ridningen. Jag vill må bra, leva hästliv och utforska vart det tar mig. Jag ska låta ridningen vara en frizon. Ingen stress, inga mål att uppnå, inget misslyckande. När jag började vara i stallet använde jag det som min belöning. När jag hade nått en viss vikt fick jag hoppa upp på hästen. Det är så lätt att låta allting i livet bli en tävling. Att jag hela tiden ska klara mer och mer. Men jag vill inte ha det så i stallet. Jag vill utvecklas men inte utmana mig för mycket.

 

Jag tycker att hästar är så mycket mer än bara ridning. Fast jag tycker det är riktigt roligt att rida också!!