Slit och släng samhälle
Jag är den värsta dåliga förebilden då det gäller att vara rädd om naturen. Jag sopsorterar sällan. Jag kan dock tänka lite före tex som att jag nästan aldrig köper konservburkar för att jag vet att jag aldrig kommer att slänga dom i rätt soplåda. Så jag köper färska champinjoner och krossade tomater i pappförpackning. Jag kastar dock aldrig någonting ute på marken. Knappt en äppelskrutt.
Nu har jag ju dock börjat sälja alla grejer jag är trött på. Kläder har jag hur mycket som helst som inte passar mig längre och dom går jättebra att sälja. Jag har sålt grejer för några tusenlappar nu och det är ju alltid bra med lite extra slantar.
Jag är ju en person som allt som oftast tycker att jag har dåligt med pengar. Men de som sitter på dessa köp och sälj sidor läre ha det sämre. Det är flera som kan betala när barnbidraget kommer, den 20onde, eller när lönen kommer den 25/27. Och då handlar det alltså om 20-100 kronor. Har inte alla människor lite pengar kvar i slutet av månaden?? Jag skulle nog få panik, på riktigt om jag inte hade iaf 1000 kronor kvar när de "nya pengarna" kommer in på kontot. Sen har jag ju sparkonton men dom tar jag ju inte av för att handla vardagliga grejer.
Så hur har ni det där ute? Har ni verkligen NOLL kronor kvar fram tills ni får nya pengar varje månad. Vad händer om utbetalningen blir sen? Om banken får tekniska problem? Om bilen går sönder och ni måste bli hämtad av bärgningsbilen? Har folk verkligen inte bättre ekonomisk framförhållning än såhär?
Det som ororar mig är att många av personerna har barn. Jag bor ändå själv och har bara mig själv att betala för. Men jag skulle allvarligt få panik av att inte ha ett sparande och en trygg ekonomi.
Mitt liv går ut på att spara pengar. Annars skulle jag få panik. Haha. Förstår inte heller människor som inte håller sig till en trygg ekonomi och lever över sina tillgångar. Jag sparar in på mycket vardagligt för att kunna unna mig sånt som är roligare att lägga pengar på :)
Noll kronor kvar på kontot i slutet av månaden, lever dock inte över våra tillgångar - när pengarna är slut så är dom. Vi spar in på ALLT utom på våra barns välfärd. Jag och min familj lever ett bra liv fastän vi har det skralt med slantarna, det finns dom som har det ännu sämre så varför klaga?
Livet är inte en rak linje och inte svart och vitt, bredda eran syn Hanna och Lina och fördöm inte förrän ni vet fakta.
Fast man kanske inte väljer att leva så, man har kanske inget val. Jag har oftast inga pengar kvar precis innan de nya kommer in. Men jag får CSN och lite lön då jag jobbat extra. Det räcker precis för en månad. Men självklart önskar jag att jag hade haft massa pengar kvar:) men spara får jag börja med sen när jag fått ett riktigt jobb och slutat plugga:)
Svar till Nina:
Som jag skrev så mår JAG dåligt av att inte kunna lägga undan pengar och att jag inte förstår de som lever ÖVER SINA tillgångar. För att förtydliga det menar jag folk som köper och gör mer saker än vad det finns pengar till. Och inte dem som bara kan köpa det absolut nödvändigaste och VERKLIGEN INTE kan göra något åt situationen.
OK, jag överreagerade nog där..det har varit "en så`n där dag idag"..
jag uppfattade det ni skrev som påhopp på "oss" med sämre ekonomi, men jag förstår nu att så inte alls var fallet (f´låt)
Fiberhusk är inhandlat by the way :)
Jajamen, ostbröd är redan bakat :)
Vi har levt ett sånt liv tidigare...noll komma noll i slutet på varje månad och inte bara den sista veckan i månaden utan ibland också två veckor med några hundra på kontot. Det har ju berott mer på att vi inte haft inkomst tillräckligt för att att täcka de vanliga utgifterna såsom hyra, telefon, bredband, bilar och bensin och såklart mat. Idag har vi det betydligt mkt bättre. Vet idag inte hur vi orkade hålla ihop det med barn, boende och kärlek för oftast blir det mkt tjafs om ekonomin. Tackar livet för att vi två har jobb och kan spara pengar för att kunna resa, skapa en krisbudget, köpa det vi behöver när vi behöver det. Vi är tacksamma för det, eftersom vi vet hur det är att vara i skiten.....:-)
Konstigt att det alltid är barnfamiljerna som hamnar i denna knipa, dåliga löner eller ingen lön alls och oftast skaffar man barn den här tiden i livet, skaffar hus och bil mm
Sen när ungarna har flyttat ut så kommer vi leva rena lyxlivet. Men då kommer barnbarnen som man får skämma bort istället....
