HannaKJonsson

Det är bra att ibland påminna sig själv om hur långt man har kommit. Just idag tänker jag fokusera på träning. Det många gör är att jämföra sig med alla andra, oftast de som tränat hela livet då också. Jag gör inte så ofta det men många i min omgivning. Det jag däremot tycker är viktigt är att jämföra sig själv med då man började och i nuläget. Det är inte bra med enbart dåliga resultat eller sämre än alla andra. Jag får nuförtiden rätt ofta höra att människor inte orkar/hinner/kan träna så som jag gör och det är inte det som är meningen med min Instagram eller Blogg. Mitt enda syfte är att bli bättre själv och om det peppar någon så är det underbart. Men jag vill inte på något vis försöka visa mig vara bättre än någon annan. Det är bara så att jag måste verkligen ha en utmaning för mig själv för att inte tappa motivationen. Så funkar jag. Sen har jag inte familj och andra saker som tar tid av mig. Många säger att de inte har tid och då har man prioriterat sitt liv så. Men jag prioriterar mina djur, jobb och sen träning just nu i mitt liv. Det betyder inte att alla andra ska prioritera träningen så som jag, men jag måste det för att inte tappa fokus och uppnå mina mål.

 

Jag vill också visa att man kan om man vill ändra sitt förhållningssätt till träning. Jag tycker faktiskt inte träning är speciellt kul. Men jag blir nöjd av att uppfylla mina mål och klara mina utmaningar. Jag kan inte träna och tänka att det ger mig en finare/starkare/bättre kropp för det ger inte mig motivation. För andra är ju det den största motivationen. Alla måste hitta sitt eget sätt att förhålla sig till träning och man klarar mycket mer än man tror. 

 

Om jag har fått för mig någonting så måste jag klara av det, det kan vara någon gång eller på en gång. Som att springa 2 km, det klarade jag av sen slutade jag springa eftersom mina knän inte gillade det. Stå 59 minuter på crossen, det klarade jag. Gå 111 km på en månad, det klarade jag. 

 

Idag gick jag ut och hade en önskan i mitt huvud att klara 6 km (3 varv runt sjön) på under 50 minuter. Detta är inte ett svårt mål att uppnå för en vanligt tränad människa men för mig är det en utmaning för jag har aldrig klarat det tidigare.

 

Det jag vill komma fram till är att jag måste påminna mig om hur jäkla långt jag ändå har kommit. Från att kämpa mig runt ett varv runt sjön 2 gånger i veckan typ, till nu när jag kör 4 riktigt jobbiga pass i veckan. Det skulle ju inte ha fungerat från början, då skulle jag ha gett upp innan jag ens börjat. Det som fick mig att ta tag i träningen var ju ridningen och hästarna. Jag ville bli stabilare och smidigare för att rida bättre och inte belasta hästarna i onödan. Det är ett eget val man måste göra, DU måste bestämma dig att du VILL göra någonting annorlunda men peppen från alla runtomkring mig har ju buttat mig framåt många många gånger då jag fastnat.

 

Det jag kan sakna är vänner som tränar. Det är roligare att träna med någon, men jag vill inte fastna i fällan att enbart träna med någon heller. Jag får aldrig hoppa en promenad eller gympass bara för att den jag ska träna med hoppar av. Det gjorde jag alltid förut. Men nu finns det inte. De jobbigaste och roligaste passen är ju box med Lina eller Syrran, jogg med Johanna och prommisar med Marie. De pressar mig lite till och det behövs, det är lätt att lata till sig. Man måste kämpa och DET är jag nuförtin bra på!!