Min pärla

Winston är helt underbar. Jag har nog aldrig träffat en häst med finare personlighet. Idag innan vi åkte iväg med Dansa så fick han komma ut på gården en sväng och jag fick sätta mig på en bänk en stund på grund av ryggen och då står han bara där och väntar och puffar lite lätt på mig där jag sitter. I vanliga fall hade han smidigt iväg och letat gräs men idag ville han bara vara nära. När vi skulle gå in låg Lina på transporten och vilade (ja hon är inte hundra hon heller) i solen med Sune och då måsta han dit och nosa lite också. Han puttar så försiktigt och är bara som en stor nallebjörn.

När vi tog in Dansa blev jag kvar ute i hagen och när Winston ser mig kommer han i världens fart och så stannar han lite på avstånd och måste kolla läget. Vi mös en stund och jag berättade hur underbar han är!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0