HannaKJonsson

MEN när jag vid Hembygdsgården kollar bakåt så är himlen svart. Det mullrar och jag känner hur luften blir kallare. Jag vände hemåt direkt och höll igång en del i trav men när det började regna för mycket och åskan kom närmare hoppade jag av. Det kändes helt sjukt att vara ute i det här vädret. Först ösregnade det, sen började det hagla i omgångar. Vid Peters gamla hus blixtrade det ovanför oss och small på en gång. Jag skakade av kyla och Winston tröck huvudet mot min rygg för att komma undan vattnet och blåsten. Åskan var precis över oss och vi hade asfaltsvägen kvar. Det var vatten över mina skor på asfalten och bilarna körde dom galningar. En bil körde så att vi fick en vågsplash vatten på oss som nådde min midja. Precis efter det blixtrade himlen och åskan sprakade loss. Det var vidrigt och det sjukaste jag har varit med om.

Winston var en superstjärna som bara gick där bredvid mig i storm och hagel och blixtrar och dunder. Jag kan fortfarande inte fatta att han var såå cool och fanns där för mig hela tiden! Älskade älskade häst ❤