HannaKJonsson

Idag hade jag planerat att rida ut på en längre ridtur själv med Winston. Vi har bara ridit hemmakring när vi varit ensamma. Men jag tror faktiskt att det kommer att gå bra att rida en längre vända själv nu. Idag hade jag dock turen att Lina ville haka på med Noa en sväng i mörkret. Jag hade fått för mig att jag ville rida vägen där jag tömkörde häromdagen. Nu var det dock mörkt. För att komma dit måste man gå över Storvägen och idag var det fredags eftermiddag vilket innebär tokmycket trafik. När vi skulle gå över kom Noa på att de vita strecken på vägen var livsfarliga så Lina fick slänga sig av och dra bort Noa från vägen. Jäkla häst.

 

Sen gick vi förbi fina julpyntade hus, det är bara såå mysigt! Så kom vi till en parkering där både Noa och Winston vägrade gå från gruset som var mörkare till det som var ljusare. Winston backade hur länge som helst kändes det som. Jag vet inte riktigt vad Lina och Noa gjorde under tiden vi gick fram och backade. Till slut kom en gubbe som skulle till sin bil så då tog jag chansen och övertygade Winston om att vi skulle hänga på gubben. Så då kom vi fram till skogen och kunde trava några sträckor med skumpande underlag. Jag har otroligt svårt för att känna mig bekväm i såhär okontrollerad miljö. Det var svart ute och bilarna susade förbi alldeles bredvid med helljusen och det var läskigt. Jag bestämde mig dock för att lita på att Winston visste vart han satte fötterna och det gick bra så jag ska komma ihåg det till nästa gång:). Är väldigt glad att jag inte var ensam på dagens ridtur. Men jag har lärt mig något som alltid när jag rider.

Var i stallet flera timmar idag och bara lyssnade på hästarna. Har haft ont i magen och lite i ryggen i några dagar och den enda gången jag verkligen känner mig bra är då jag tränar eller är i stallet.