Tur till Björnvägen

Jag har ju en deal med mig själv och Winston att inte utsätta oss för sånt jag inte klarar av. Just nu är det får. Så därför red vi en väg där vi inte stöter på några får haha..
 
Winston var dötrist på bortåtvägen. Ville till och med vända någon gång. Men när vi väl kom till backen på Björnvägen så taggade han igång och brallade på i traven. Sen vände vi och han var en dröm hela vägen hem.
Såå mysigt med allt det gröna och vattnet men jag kan inte låta bli att tänka på vad som gömmer sig i buskarna. Älskar hösten!

Ridningen

Shit vad jag har slitit med tryggheten i ridningen det senaste året. Jag hade kommit till en bra punkt då jag kände mig rätt bra. Sen kom den där nedrans osäkerheten och rädslan igen. Jag känner att det är något jag inte kan kontrollera. Alltså jag kan göra sakerna men jag kan inte göra det med den känslan jag vill göra det med vilket gör att jag inte vill göra det. Jag är grymt noga med min känsla i ridningen nu och jag känner att det har gett resultat. Jag mår bra på en uteritt med sällskap nu och det har jag inte gjort tidigare. Då mådde jag bra efter när allt hade gått bra. Känner mig tryggare och känner jag mig inte trygg så hoppar jag av och klappar och gör ingen större grej av det. Winston är den bästa hästen jag kunde ha haft! Jag gillar fortfarande inte fart med sällskap men jag hoppas det kommer snart.
 
I övrigt så rider vi alla gångarter ute nu. Kortare galopper men det är också för att vi tappat lite av galoppen. Traven är Winston såå fin i nu och han går så stabilt. Han håller inte alls på och jollar sig för saker i dikena eller studdsar runt så mycket. Han verkar bara tycka att det mesta är roligt!
 
Försöker rida en längre runda i veckan, minst 1 mil. Resten blir lite si och så. Mest skritt men vi har nu en helt annan skritt än för 2 år sedan. Winston har ett eget goo som han inte haft tidigare.
 

Pix från badningen

 


 
 

Det märks att det är sommar

På sommaren får man mycket oftare sällskap i stallet haha.. I sommar bor Anna och barnen hemma hos Annika och idag hängde de med på en promenad. Lilly fick åka cykelvagnen, Hedvig ledde Lukas och Jonas red på Lukas. Jag red Winston. Winston galopperade ut från gården och då med Lukas i släptåg haha åhh lord. Han var stissig som attans för allt. Men han lugnade ner sig som tur var!
 
Jonas ramlade av Lukas precis hemma vid huset. Sen ville han inte hoppa upp nå mer. Rakt ner i asfalten men det gick bra som tur var. Han är kvick ibland den där lille rackaren även om han är en perfekt snäll barnhäst!
 
 

Plaskar runt

Vi red till Badplatsen och mötte upp Lina och Dansa igår. Winston har fattat grejen med att bada nu. Han ville bara gå djupare och djupare. Så himla kul!
 
 

Bästa jag vet

Att ta en ridtur på Winston i grimma i halvklart väder och blåst är sinnesro för själen. Winston älskar att ha den friheten att vara utan bett. Det känns som att jag ger honom lite mer förtroende när han har mer frihet och den hanterar han med omsorg. Att det även funkar prima att käka gräs i dikena är ju ett plus!
 
 

W goes dressyr

Jag har fått ett specialdressyrprogram av Lina! Det är alla gångarter och volter samt ökning och minskning. Allt som vi behöver öva på med andra ord. Det är så himla kul och jag tycker att det går bättre och bättre ju mer vi övar på svängarna och tempoväxlingarna.
 
Häromdagen red Lina igenom programmet och jag fick stå på sidan och kolla på. Såå himla kul! Winston såg faktiskt ganska pigg ut även med henne på ryggen(jag kan annars uppleva att han ser sååå seg ut när andra rider honom). Jag tror han gillar banarbete ibland. De tog även galopperna i båda varven! HAn blir så glad när Lina berömmer och tjoar lite! Det finns ett klipp på min Insta.
 

Så jävla bra

Ikväll var jag och Winston ut på tur till E i mörkret. Först red vi iväg och Winston ville bara springa hela tiden. När vi kommer till verkstan så inser jag att jag har glömt sätta på honom reflexer så vi vänder hem igen. Nu hade han coolat ner sig lite så nu kunde han gå från stallet och gick på i bra tempo hela vägen ut på E. Vid kyrkan kom det där stannande tåget som skriker, brummar och gnisslar. Winston brydde sig inte alls men jag bryr mig, vilket är störande. Vi tåget började det plinga precis när vi är typ 2 meter ifrån, Winston rörde inte en fena! Men jag hoppade av och gick till stenen 40 meter längre fram och hoppade upp. Sen travade vi en del tills vi mötte människor i mörkret. Vände vid Magda och travade en hel del hem också. Hoppade av vid tåget och sprakade bort bajs men hoppade upp på stenen igen och red hem.
 
Winston var totalt otittig. Lyssnade jättebra på skänklar och proo. Han kändes glad! Jag känner mig såå himla glad och stolt! Det var verkligen så roligt att rida ikväll!
 

Nytt schabrak

Har såå länge velat ha ett snyggt lila schabrak, och vad får jag i julklapp av Lina?! Ett superfint schabrak som är den finste lila man kan tänka sig! Ni kan tänka er lyckan då jag öppnar paketet. Saker kan verkligen göra mig till en lite lyckligare människa!
 
 
Mitt nästa önskemålsdröm är ett mossgrönt! Hur snyggt?

Sällskap på åkern

Det är himla mysigt med sällskap i stallet! Förut då jag sällan var själv i stallet kunde jag tycka att det var skönt ibland att strosa runt ensam och lyssna på podd och dona. Men nu när vi oftare är själva i stallet så är det riktigt mysigt de dagar vi är där ihop. Även om vi inte alltid rider tillsammans så är det mysigt att bara ha någon härlig människa i närheten.
 
Ikväll red vi till åkern och skrittade runt. Winston kändes cool till en början men på åkerns fick han för sig att han ville börja trava hela tiden mest. Kanske blev det tungt? Eller så var han bara framåt. Efter en stund coolade han ner sig och vi gick lite olika vägar och provade även programmet en gång.
 
Känner att det gick bra och att han verkligen var med mig trots att Lina och Dansa strosade runt både nära och långt bort.
 

Klockren!

Äntligen en kväll där allt bara gick bra i stallet! Winston var aspigg. Jag känner att jag får nog lov att lära mig hantera det bara. Det är ju faktiskt väldigt skönt när man bara behöver dutta lite för att få trav eller till och med galopp. Jo jag kunde inte låta bli idag. Jag måste komma tillbaka till min älskagaloppkänlsa.
 
Vi red på åkern tills han var pustig och frustig. Skrittade mest och travade en hel del på långsidorna. Och sen tog vi en galopp då, en kort men kul! Kul är huvudsaken. Efter det var det kört att trava, så fort jag smackade så tog han ett galoppsprång istället för trav. Vi gick från åkern och red bort till Kyrkan och vände. Tog galopp från Annika till mitten på raksträckan för då kom det en bil! Man kan inte fatta att Winston är samma häst som för 3 år sedan. I galoppen alltså, den är så stark. Idag var det bara härligt stark. Hemåt gick han snällt och travade när jag bad honom. Ingen galoppsatsning där inte. Jag behövde det här.
 

Hästig dag

I lördags hade jag en riktig hästfylld dag! Åkte till stallet vid 9 och mötte upp Alice som hängde med oss ut och tolkade med madrass efter Winston ut på E. Det var lite för mycket grus för att det skulle vara perfekt men det var nästintill perfekt! Vi red ut till huset på kullen. Så himla roligt!! 
 
När vi kom tillbaka till stallet så åkte Alice hem och vi skrittade ut med Maja på Noa till Iris och Björn skogen. Så himla snöigt men väldigt mysigt! Stötte på 5 rådjur som hoppade omkring på en åker bredvid oss i skogen. Så läckert! Vi tog en tur till skogen till höger också men det var lite för halt för Nosan så vi vände vid branten. Noa gick först hela tiden och W skötte sig exemplariskt bakom!! Inga pigghetsfasoner och inga ryck. Underbart!
 
Sen fixade jag allt i stallet och pysslade runt till typ tre. Då åkte jag hem, badade och stannade under filten resten av kvällen. Var så frussen men lycklig ända in i hjärtat!
 
 

Ett filmklipp publicerat av Hanna Jonsson (@hannakjonsson)Jan 7, 2017 kl. 1:39 PST


Skitkväll

Första dagen på nya jobbet idag och åkte direkt till stallet. Var verkligen superpepp på att ta en tur i mörkret med Winston. Lina hade fixat hela stallet och var kvar när jag kom dit, det är så mysigt i stallet när det är klart när man kommer dit och hästarna är inne!
 
Hur som så jävlades Winston så in i bängen med uppsittningen. Han flyttar rumpan, backar och är så himelskt jobbig. Alltså jag blir galen snart. Jag fick tankarna ikväll att han kanske har ont och massa annat skit! Huvudspöken för han gör bara på det här viset när andra är med och ikväll då. Jag känner inte att jag var ofucuserad heller. Åhh jag blir så ledsen. På riktigt. Det är så jävla jobbigt.
 
Så en gång backade han in i en soptunna och blir rädd och hoppar framåt och puttar ner mig från stubben och jag ramlar rakt ner på mitt dåliga knä. Då bröt jag ihop en stund där på marken. Sen gick jag upp och andades och kämpade på en stund till. Till slut stod han helt stilla och jag hoppade upp men då gjorde knät så ont så jag red lite hemma innan jag hoppade av. Gick in i stallet och plockade av alla saker och satte mig i boxen. Han var helt ointresserad av mig idag. Jag känner mig helt tom.

 

Fina stunder

 
Vi har några fina stunder tillsammans med sadeln också! Det är just nu när vi rider till Skogen bakom Iris och Björn. Jag tyckte förut att den var så läskig, kommer nog att tycka det när björnarna kommer igen dock. Nu finns det mest rådjur där!
 
I den här skogen går vi över diken, äter gräs, strosar, undersöker och umgås. Det är så himla mysigt och jag önskar att den vore gigantisk!

Struggle

Jo men jag strugglar på med Winne Winston! Vet ni att vi försökte ha smeknamn på honom i början? Inget fastnade. W det är väl det som jag kan använda annars heter han mest Hjärtat! Jag älskar det ordet!
 
I måndags skrittade vi ut med Lina och Dansa! Det gick bäst bortåt! Det bästa var att Lina gav förslag på att vi skulle rida till lastbilen och vända! (en strålande idé för att slippa inte klara saker, att jag aldrig tänkt på det). Winston är så pigg nu och jag vette fan hur jag ska få det ur honom. För jag vill inte springa. Men men vi skrittade iaf dit och tillbaka och i svängen så fick W för sig att vi skulle ha bråttom hem så han tog galopp i två steg innan han stannade. Tur att Dansa är så cool och bara står i sånna lägen! Sen blir han hispig(så hispig W blir) och jag hatar det. Vet inte heller där hur jag ska göra för att få honom lugn för även om han blir lugn så kan han bli pigg på en sekund. Så ja vi hopplade några till gånger på vägen hem men han drog inte iväg. Han är så duktig som lyssnar men jag vill att han ska vara lugn!! Och det sjuka är ju att det är det här jag har strävat efter, att få honom att lyssna på mina signaler och jag blir ju spänd och jävlig. Men jag är ändå nöjd med att jag inte drar i honom i onödan eller skäller för mycket på stackarn. Jag har en plan för helgen och sen hoppas jag verkligen att han är lite tröttare och jag är lite modigare så att vi kan rida på riktigt(även om det bara är skritt så vill jag rida med Lina och Dansa utan att vara så nojjig utan bara vara liksom).
 
Det är himla mysigt att vara i stallet nu! Allt stalljobb flyter bara på och det går så bra för Lina och Dansa också. Lina är expert på att hitta metoder som funkar för henne och Dansa och de ger verkligen utdelning lite titt som tätt! Jag har också hittat en metod för mig och Winston men jag skulle ju egentligen vilja ha en quickfix, men när jag försökte quickfixa och tvinga mig och skynda på så gick det bara neråt. Så vi får vänta på vår utdelning haha..
 

Mys i stallet

Idag blev hästarna skodde!  Så skönt och det var riktigt mysigt att åka till stallet imorse och träffa Lina. Tar lång tid att sko och man kan inte göra någonting under tiden. När hästarna var klara så red Lina iväg. Mun tanke var att jag skulle rida när hon kom tillbaka men jag ville också få ut W i hagen, knät var paj och W var pigg och jag hade lite markövningar jag ville prova. Så jag tog med mig Winston och Baltazar ut i sommarhagen och övade övergångar och samspel. Såå härligt och Winston klarade allting galant!




Julig fotoshoot

Igår tog vi tag i oss själva och fixade en fotoshoot med hästarna med juliga tillbehör. Så mysigt och hästarna var så duktiga. Jag skulle sitta barbacka på Winston och ställde en pall på min "hoppa upp" stubbe för att komma upp men istället ramlade jag i backen haha.. Det var väl det enda som intew gick som planerat :P. Annars strosade vi bara runt och fick såå fina kort!
 
 

Lång tur

Igår tog jag ut Winston på en längre tur till andra sidan. Vi har en grym känsla just nu och det gör mig himla glad. Han vill ut och ridas och han vill alltid komma fram och kramas och jag tror det beror på att jag har en annan känsla. Så roligt!
 
Vi red Kyrkbybacken, mot Hallenvägen och sen genom Kilafors hem. Var typ inga bilar och vi kunde trava och hålla igång en del. Vi träffade på en kvinna som berättade om sina hemska jular, det är så himla hemskt att alla inte har haft lika fina jular som mig, tänk att inte gilla julen liksom. Sen gick vi in på Allén området och för att komma ut därifrån fick vi gå igenom en gång mellan husen som har tak, tur att Winston är så cool haha.. Han var struttig och dansade runt en del när vi skulle vara stilla och vänta på bilar och så vid alla vägar. Men han skötte sig efter omständigheterna utmärkt!
 
Vi var ute i 2.5 timmar och det blev lite kallt tillslut fast det bara var typ 5 minus.
 

Härlig måndag!

Idag hade jag ställt klockan på 6 och halv sju för att gå upp och träna. Haha jag tränade inte. Tänk att jag ens kan få en sån idé? Helt galet. Kanske var det healingen jag fick igår kväll. Jag var med på en distans healing via en grupp jag är med i. Så himla spännande. Man la sig ner och så skickade några personer healing rakt ner i mitt sovrum. Mina händer pirrade och min kropp gjorde inte alls ont i 30 minuter. Kan det verkligen hänga ihop? Efter det fick jag ont i huvudet, inte huvudvärk utan mer som att någon drog mig lite i håret och tröck. De berättade att det var mitt kronchakra som måste öppnas mer för att kuna vara mottaglig för healingen typ. Det var fler som fick ont i huvudet men någon skulle dricka vatten och så var det nå annat så ingen mer hade mitt "fel".
 
Googlade på kronchakra idag och känner att det skulle kunna stämma. "Människor som har ett stängt sjunde chakra känns igen på sin totala brist på tillit till Universum, andra människor, sig själva och helt enkelt livet självt.". Jag känner typ ingen tillit till någonting. Känner mig lite lost och fattar verkligen inte vad världen har för stor plan för mig. Så det kan ju kanske vara sant?! Ja den som lever får se när mitt chakra öppnar sig.
 
 
Ikväll har vi vart i stallet och pysslat runt. Tror nu när jag tänker efter att Lina fixade hela stallet själv typ. Vi red till Linas åker och Winston och jag red nått varv sen ställde vi oss på sidan och kollade på. Dansa var superstark och jättefin. Sen red vi hem och gjorde det sista. En riktigt mysig kväll (förutom att jag klev på en död fågel). 
 
Nu har jag diskat i en evighet och lyssnat på podd. Har jag tipsat om "Häst & ryttare" podden? Finns många avsnitt, vissa är bättre än andra men alla är bra. Nu när jag är i tipsartagen kan jag tipsa om köttbullar och rödbetssallad också! Så jäkla gott! Ikväll med några smörstekta champinjoner. Mums!
 

Pinpointed

Jag fick en fråga av Lina idag när hon kom till stallet, "Tycker du att det är roligt att rida nu?". Mitt svar kom fort och var helt chockande och ärligt "Nej". Jag fattade det inte själv, tycker inte jag att det är kul att rida? Jag har tänkt och tänkt på detta i flera timmar nu och jag blir så ledsen. Jag har liksom inte insett det själv att jag inte tycker att det är kul. Lina hade läst min blogg från förra året och jag hade inte tyckt att det var roligt att rida med dom då på grund av att jag hade ont i kroppen. Det är ju exakt samma som nu. Om jag inte har ont så gruvar jag mig inför att få ont efteråt. Men jag vill så gärna. Så känner jag att jag mår dåligt om jag inte rider för jag vill ju men ändå inte, jag mår dåligt i kroppen om jag rider och i knoppen om jag inte rider som jag vill och så vill jag ju att Winston ska få komma ut.
 
 Om jag tänker efter så har jag den senaste tiden mått som bäst då jag bara skrotat runt i stallet eller vart med Lina på träning. Då det inte krävts någon ansträngning av mig inser jag nu. Varit superglad när Hanna har ridit Winston så att jag vetat att han fått vara ut på en riktig runda som jag inte kan ge honom(känns det som). Hur sjukt?
 
Jag vill att det ska vara roligt att rida igen! Jag tror att Winston också märker av att jag är konstig. Herregud alltså jag trodde aldrig att jag inte skulle tycka att det är roligt att rida. Jag är nog lite i chock om jag ska vara ärlig. Men om jag ser till min vardag i stort så känns det som att den värk som jag har i min kropp just nu grusar typ allt.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0