Modig
Jamen alla som läser min blogg vet ju att jag älskar att rida. Det är få saker som ger mig så mycket som att ha häst. Men jag är ju också otroligt nojjig och rädd för mycket. Eller jag är rädd för det som kan vara farligt. Jag upplever inte att jag är löjligt rädd även om andra kanske upplever det så. En av de största grejerna jag är rädd för i ridningen är att galoppera på åkrar. Jag kan se det som i en dröm hur härligt det är men i verkligheten. Nä. Bara så läskigt. Idag tog jag mig samman och provade. Annika hade tipsat mig om Holmen så jag red dit och Winston var lite smått uppstressad av fåglar och hästarna hemma vid stallet. När jag kommer en bit runt Holmen inser jag att det är omöjligt att galoppera eller ens trava nå vidare bra på grund av 2 dm geggamojja så vi skrittar runt. Men på andra sidan är det lite hårdare så vi provar lite trav och eftersom det blir hemåt taggade Winston igång på direkten men lyssnade fortfarande bra. Han jobbar på otroligt bra i skritten och suger verkligen på bettet och trycker på med bakbenen i leran. Sista biten är en lite hårdare raksträcka så jag ger galoppskänkel och Winston tar en lugn och fin galopp och är såå duktig. Med det menar jag att han visar inte en endaste tendens till att villa sakta av, dra iväg eller studsa runt vilket ger mig ett otroligt lugn eftersom jag är kontrollfreak. Han fick såklart hundra klappar och hejjarop och blev superlycklig!
Efter det red vi hem och tog en högergalopp utanför Årtalshuset mot verkstaden bara för att vi kan. Sen skrittade vi hem och då hade 30 underbara minuter gått. Dagens ridtur når nog topp 20 ever!
Kommentarer
Trackback