HannaKJonsson

Joni nu har jag suttit på Ratata två gånger hemma. Första gången gick Lina med oss i grimskaft för han var stissig och ville gärna kontakta de andra hästarna. Men vi gick en liten sväng och jag tänkte att det här kommer nog ta en stund att vänja sig vid. Men det var ändå otroligt intressant och spännande att sitta där på en helt annorlunda häst. Han ville inte stå stilla och ville bestämma mycket över fart och vart han ville gå. Lugnade sig dock när man fipplade lite och flyttade honom för skänklar och så.

 

Idag red jag för andra gången. Jag hoppade upp direkt hemma på gården och red iväg med Lina som sällskap fast vi red släppta. Han var trippig och väldigt pigg och lite stimmig. Han tittade på lite saker men gjorde liksom inget utav vad han tyckte om sakerna utan traskade mest på framåt bara. Svårt att stå stilla och blir då lite slirig och vill åt sidorna eller ner i diket eller bara röra sig helt enkelt. Jag fick öva på sitsen, avslappning, alla hjälper och försöka känna in hur och vad har reagerade på att jag gör. Han är så himla lätt att påverka vilket säkert är toppen om ett tag men just nu är det lite klurigt att hitta rätt. Tycker ändå att jag lyckades bra med ridningen idag. Jag höll mig lugn och gjorde mitt allra bästa för att ge honom de bästa förutsättningarna till att gå skritta en runda för att se sig lite omkring. Bortanför kyrkan stannade han och stirrade på någonting och sen svepte han runt och det kändes i hela kroppen på honom att han gärna skulle vilja springa fort fort därifrån MEN han lyssna de och coolade ner sig innan vi var tillbaka vid kyrkan. Lina som var i närheten blev lite nervös och jag tänkte att "det här var kanske inte såå kul" men jag känner mig på något sätt rätt så lugn. Jag skulle lika gärna kunna vara livrädd för hela denna ridning är så himla ny och snabb. Allting händer så fort och han är så kvick liksom. Men jag har bestämt mig för att försöka mitt allra bästa för att få det här att fungera. Jag kommer inte utsätta mig för onödiga risker men jag kommer att pressa mig lite mer än jag kanske i vanliga fall vågar men aldrig gå över den gränsen bara för att. Jag kommer gå på känsla och försöka tänka lite mer att "Jag kan" istället för "det här är för svårt, för nytt, för läskigt för mig".

 

Här kommer lite kort från turen.

Här kan man se att han är lite spänd och uppmärksam men också hur himla fin han är! Neranför ser man hur modig jag var som slog bort en broms hahaha.. och han stod stilla i 3 sekunder samt den gången han fick syn på någonting superläskigt bortanför järnvägen som han sedan ville springa ifrån. Efter det ser man lite hur han rör sig när han inte vill stå stilla, i sidled och trippar liksom. Det man inte ser är hur himla fort han går haha..