HannaKJonsson

..annars gör det så himlans ont i halsen, eller ni vet där näsan och halsen går ihop. Det känns som att jag ska svimma, är helt klen. Jag har eoförsig inte ätit något mer än två köttbullar och en tesked jordnötssmör idag. Kan ju vara därför. Jag tvättar nu och nyss när jag reste mig upp så svartnade det för ögonen och jag tänkte "fan om jag säckar ihop nu, Vad bryter jag då? Jag orkar inte!!". Men sen så försvann det. Ibland glömmer jag av mig med andningen och då tar det flera andetag innan jag åter är smärtlindrad.

Har ni Twitter eller? Snacka om att folk har underliga åsikter och tankar. Känns som att jag följer helt fel personer. Jag följer några jag känner och sen bara massa människor som är kända för någonting eller bara ändå. Tex skrev Bingo Rimer "Tack Anna Wahlgren" och sen var det en bild på ett badande barn och så stod det "Att Ringo badar varje dag som en del i sin dagliga rutin. Är tack vare Anna Wahlgren.". Är inte det varje förälders ansvar att ha det som daglig rutin för sitt barn? Det låter på honom som att det är något out standing att bada sitt barn. Lite förnedrande skulle jag tycka att någon måste lära honom att bada sitt barn? Jag läste i tidningen om att hon hotat att strypa ett barn om hon inte ändrade sitt beteende, är även detta något människor som inte tänker själv tycker är en bra metod och tar efter? Fruktansvärt.

Jag hatar att känna mig okunnig, att inte alls hänga med i vissa samtalsämnen. Genus är ett sånt. Jag "gillar läget" tycker att det är helt okej att kvinnor är lite ömkligare och män lite starkare. Det stör inte mig speciellt mycket, eller egentligen inte alls. Men när man går djupare i ämnet så blir det att tjejer bemöts med daltning och hanteras på ett annat vis än killar. Frågan är om det är dåligt? I min värld är det inte dåligt.

Råkade kommentera en grej på Twitter om att kvinnor och barn räddes först ur båten som gick på grund, jag fattade inte vad han menade och hans svar var

Jag håller på att pyssla här hemma eftersom vi ska ha middag ikväll. Det ringer någon från privat nummer. Jag brukar tänka att jag inte ska svara men sen tänker jag "men tänk om det hänt någonting". Så jag svarar. "Hallå". Den i andra luren är jättetrevlig och säger att han har ringt fel. Okej, bättre lycka nästa gång säger jag. Då frågar han vad jag heter, "Hanna". Vart i landet har jag hamnat då? "Bollnäs". "Jaha vad har ni för väder?" "Öhh kallt, typ 6-7 minus grader". "Har ni mycket snö?" "Nej den har försvunnit". Då säger han "Men tänk vad roligt det kan vara med lite misstag". "Jaha". "Ja annars skulle jag aldrig ha hamnat hos dig, beskriv dig själv!". "Men va?, Öhh nä det vet jag inte....". "Vad jobbar du med?". "Personlig assistent" säger jag och blir sedan tyst. "Ja du låter så otroligt trevlig, är du gift?" "Nej" "Sambo?" "Nej" "Barn?" "Öhh nej, du jag vet inte..." "Är du singel som mig då?" "Nja halvt" svarar jag. "Men det är ju perfekt!!, du som är så trevlig!".

"Du jag har inte riktigt tid med det här jag håller på att laga middag och dom kommer snart de som ska äta" säger jag. "Men ska jag ringa dig senare då så kan vi fortsätta prata?, nu när jag ändå har numret?". "....nja.. alltså.. jag tror inte jag har tid då heller". "Men när är du själv igen då?". "Aldrig, eller jag menar typ imorgon.. jag måste verkligen lägga på nu..". 

Äre någon som skämtar med mig eller?!

Nu har jag delat med mig av de största av min mål och tankar kring 2012. Jag brukar inte ägna så mycket energi till att tänka och planera. Men iår kände jag att den tiden var nödvändig. Jag vill inte ha en förändring men jag kanske behöver en för att jag ska komma framåt. Jag trivs otroligt bra i mitt liv och hoppas bara att dessa ändringar i mina tankar ska göra att jag trivs ännu bättre. Även om det kommer att bli lite mer skakigt i min trygghetsbubbla framöver så måste jag tro att det kommer bli bättre längre fram.

Jag känner mig just nu väldigt lugn och trygg i detta men det kan vända fort. När jag hela tiden måste tänka på hur jag tänker så blir det ibland eller typ hela tiden att jag vill svara, tänka och vara precis som förut. Det är svårt, väldigt svårt att förändra hur man är. Men jag är påväg..

Jag vet inte hur jag ska formulera mig. Ett av mina mål 2012 är att jag ska bli öppnare, ha en mer öppet sinne för känslor, killar och mående. Jag ska aldrig mer må så dåligt som jag gjorde i somras. Det orkar jag inte. Det var stressen som utlöste all magont och skit men det måste väll ligga någonting bakom. Jag tror att jag lever lite på "hold". Fruktansvärt? Säkert men för mig i min värld känns det väldigt tryggt och mer normalt än att satsa på otrygga grejer.

Jag funderar ofta på barn. Jag är en barnkär människa som självklart vill ha barn, familj och ett svensson liv liksom. Men det är inte så lätt. Jag ger väldigt sällan killar en chans, jag klarar mig bra själv. Jag blir rädd av att bara tänka tanken på att någon annan ska dona om hemma hos mig, i mitt hem, få besluta om vad "vi" ska göra, anspassa mig till någon. Ja ni hör ju, det går inte att leva så. Rädd. Sen så är jag livrädd för att bli sårad. Livrädd. Att vara så beroende av någon skrämmer mig som fan. Men jag har bestämt mig nu. Livet är till för att levas & i mitt liv vill jag ha en bra karl, barn och ett helt eget hus som jag får pyssla om, älska och hata.

Jag ska lyssna på min kropp och hjärta mer än min hjärna och magkänslan är min guide. Jag ska må bra, det är så otroligt viktigt!

Hur vågar ni? Hur vågar ni satsa helhjärtat på så osäkra saker som kärlek och pojkar?

Vad lägger ni den mesta av eran tid på? Jag har funderat på detta i några dagar och kommit fram till att vi alla människor prioriterar olika. Jag prioriterar mig själv och människor omkring mig. Bakom varje mail jag får och skickar sitter en människa som vill få ett svar. De har tagit av sin tid för att maila just mig. Jag är så inställd på att de har tagit av sn tid att jag gärna ger av min.

Jag skulle inte vilja vara en tjock mamma. Jag tror att det tar mer på krafterna att vara tjock och att då sätta barn till världen som inte kan få göra det som de skulle göra med en som orkar tycker jag inte är okej. Jag tror ju också att om man är tjock så har man någon typ av ätstörning, det har jag ju skrivit om förut. Vill man då överföra det på sina barn?

Jag tycker att jag måste ta tag i mitt eget liv först. Jag antar att många av er inte tycker likadant men varför?! Tycker ni att det är okej att en mamma eller pappa knappt orkar böja sig ner och knäppa skorna på sina barn? Byta blöjor, böka sig upp ur soffan, ta stöd med ena handen för att ta sig upp från golvet så de inte kan hålla i ungen samtidigt? Vissa mammor går ju inte på badhuset och stranden med sina barn på grund av att de är tjocka. Nej det är i min värld inte okej när det går att göra någonting åt.

Jag förstår att ni som är tjocka och mammor kommer bli skitarga på mig den oförstående singeln som inte ens lyckas fått en familj, välkomna att förklara för mig!

Igår när jag var på en affär så fick jag höra så otroligt många korkade kommentarer till barn om julen och julklappar. Det var en tjej på ca 7 år som kom och gick med vad jag tror är hennes storasyster på ca 18-19-20. Stora systern frågar "Men vad önskar du dig i julklapp iår?". Lilltjejen lyser upp och börjar fundera och börjar precis säga någonting när syrran säger "Äch fast det är ju skitsamma jag har ju redan köpt allt jag ska.. haha.." Sen går hon iväg och kvar står en tjej som inte vet riktigt vad hon ska göra, ser väldigt besviken ut. Så onödigt gjort.

Sen kommer en familj in, en kille på ca 4 år, en på 8 år och en pappa på 47? år. Pojken på 8 år frågar om de kan åka in på Macdonalds på vägen hem. Pappan säger "Hur tror du vi ska kunna ha råd med det nu när vi har köpt en jävla massa julklappar åt er. Det borde du ha tänkt på innan du önskade dig en massa saker!". Pojken ser vettskrämd ut och säger "Ja men jag tänkte att vi borde äta något". Pappan snäser och mummlar något för mig ohörbart. Det är inte okej att skuldbelägga eller skylla på barnen att du som vuxen köpt för mycket julklappar.

En annan familj gör i princip samma sak. Mamman säger när de kommer in i affärn "Gå och kolla lite om du ser något fint". Sen går mamman och pappan runt och ena hållet och barnet på ca 9 går till barnavdelningen. När de sedan möts så FRÅGAR mamman "hittade du någonting fint?". Barnet hade hittat ett halsband för 29kr(jag måsta kolla) och svarar "Ja det här var jättefint, det vill jag ha". Mamman som står och håller i säkert 4 egna saker säger "Mäh du kan inte få allt du pekar på, vi har köpt mycket dyra julklappar och så måste vi köpa massor med julmat i veckan också. Lägg tillbaka det där, nu ska vi gå!". Tjejen hänger tyst tillbaka halsbandet. Vilket är okej, barn kan verkligen inte få allt de pekar på i min värld heller. Men prata då inte med henne som att hon uppfattar det så och skuldbelägg faan inte henne för att du väljer att köpa julmat och MASSA dyra julklappar.

Fattar inte varför jag ska behöva vara så uppmärksam på alla människor och höra så sjukt bra jämt. Jag säger bara det till er föräldrar, det är inte era barn som har bestämt hur mycket eller lite ni ska ge dom i julklapp. Ta ert ansvar och gå ut i skogen och skäll på er själva om ni gjort av med för mycket pengar. Barnen ska inte behva ta er skit!

Jag sitter och blippar runt på datorn och fascineras av hur mycket reklam det florerar överallt. Jag köper sällan något jag har sett på reklamen. Jag kan få inspiration till en julklapp eller ett klädesplagg jag vill ha men jag köper aldrig det som det var reklam för. Cubus reklam på tv:n gillar jag dock oftast, massa koftor som jag så gärna vill ha men som är alldeles för korta i ärmarna för mig.

Nu tiden före jul tror jag att folk drabbas av köpmani. Jag har alltid köpmani så för mig är det ingen skillnad. Jag älskar att köpa saker. Men jag köper mycket mindre nu än förr. Sen är det så att jag alltid vill ha en massa saker när jag inte har pengar. Nu när jag har pengar så finns det inget jag jättegärna vill ha. Hur kan det vara så? Är det så att man alltid vill ha det man inte kan få?

Jag funderar ju på en ny mobil, min la ju av igår igen. Men nu fungerar den igen men hur länge är frågan? Jag skulle aldrig köpa en ny telefon denna sista vecka före jul. Troligtvis blir allting billigare efter jul. Jag har vart anti Iphone hela tiden och upplyser alla om hur dåliga dom är. Visst är det så att om man bestämmer sig för att ogilla något så fastnar alla negativa saker man hör om just den grejen. Jag vet minst tio som är missnöjda med sin Iphone och då lägger inte jag ut 5000 kronor på en grej som för mig kan vara dålig. Inte ens om alla sa att den var bra skulle jag köpa den. Men jag tror jag väljer att tro på de negativa för att jag själv inte ska behöva ta beslutet att inte köpa en. Självklart finns det ju massa människor som är nöjda med sin Iphone och det borde varenda människa vara om man spenderar så mycket pengar på en telefon eller på ett abonnemang.

Jag har nu hittat en perfekt telefon för mig.. Samsung. Den kostar 1700 kr och ser lite ut som en iphone fast den är smalare och lite rundare bak så att den ligger bättre i min hand. Om Iphonen hade legat bra i min hand kan det möjligtvis ha blitt så att jag köpt en för ca 1 år sen. Men jag gillade den inte i formen. Varför jag hakar upp mig på detta med Iphone är för att jag blir så frustrerad hur en telefon kan få så mycket av min uppmärksamhet när jag, när jag tänker efter ALDRIG skulle köpa den ändå. 1000 är det optimala priset för en telefon för mig. Jag är slarvig, klumpig och oansvarig i hanteringen av en telefon. Jag lämnar den framme på bordet på fester, krogen och pillar med den i badkaret, min telefon fick ju sig ett dopp förra veckan. Därav skulle jag dö av orolighet av att ha en dyr telefon oavsätt om det var en Iphone, HTC eller Nokia!

Igår när jag var på affärn.. nä jag har inte tid med detta nu.. skriver mer senare idag.. puss

Igår kväll när jag var hos Malin började vi prata om våra projekt. Mitt om Bollnäs Kids bland annat. Vi pratade om uteliggare. Jag sa att jag tycker att alla har ett val. Jag tror inte att man kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Man gör olika val hela livet och de är dom som grundar det liv du lever. Malin tyckte nog att jag var mer fruktansvärd än hon sa till mig. Hon frågade om jag verkligen är såå kall?

Ja, jag är sån. Jag tycker verkligen helt ärligt att folk måste ta mer ansvar över sitt eget liv och inte bli servade allt och inte bara vara och "hoppas" att det ordnar sig. Var och en har möjlighet att göra aktiva val i sitt eget liv. Om du inte gör aktiva val så har du valt att inte välja, vilket också är ett val. Detta händer ofta vid tex mobbning, i det sammanhanget är det fruktansvärt.

Med all denna information la Malin liksom många andra in sina värderingar i detta och allt blev otroligt fel. Detta är ju grunden att man har ett val. Sen har ju alla människor olika förutsättningar. Sen har jag aldrig aldrig sagt att detta med val ska vara en lätt sak.

Vi tog ett exempel. En tjej är tillsammans med en kille och de får ett barn. Killen jobbar litegrann och tjejen pluggar i 3 år minst före/efter att barnet är fött. Killen bestämmer sig sedan för att lämna tjejen som inte har några pengar och som inte har någon inkomst eller lägenhet. Jag sa då att hon själv har gjort val som har satt henne i den situationen. Malin gick då i taket. För hon (som jag uppfattade det) tyckte jättesynd om denna tjej som blitt helt övergiven och pank. Men då förklarade jag att om tjejen inte skaffat sig ett barn mitt i utbildningen eller inte bestämt sig för att plugga i 3 år när de inte ens hade en stabil ekonomi från början så hade hon inte varit i den situationen hon var i nu. 
MEN sen sa jag till Malin att hon hade lagt in sina värderingar, vilket jag inte hade gjort eftersom jag bara kallt hade konstaterat. Jag menar inte att hon har valt att bli lämnad med ett barn och vara pank. Jag menar att de val hon har gjort tidigare i livet har satt henne i den situationen hon nu hamnade i. Om jag ska lägga in mina värderingar så skulle ju jag personligen hellre ha ett barn, vara fattig och lämnad än ha pengar och bo själv men jag har inte gjort de valen i mitt liv. Självklart är situationen otroligt tråkig också men det var inte det jag pratade om. Då först förstod hon vad jag menade. Fattar ni?

Ett jobbigare exempel var om en uteliggare. För det första TROR jag att alla som är uteliggare har någon typ av annan problematik. Det finns massor med bidrag, socialen och familjer som ofta ställer upp för nödställda. Jag tror att varje människa själv måste komma fram till och välja att den vill ha hjälp och sedan söka den aktivt. Jag tror inte på att påtvinga människor hjälp som de inte vill ha. Sen tycker jag att man som vän/bekant kan stötta och peppa en person att söka hjälp. Jag tror att varje människa måste ta ansvar för sitt eget liv, faktiskt oavsätt livsförhållanden. Det är hårt, men jag är en hård människa. Men jag är en människa med massor av empati, jag tycker inte att NÅGON förtjänar att behandlas illa, må dåligt eller leva sämre än någon annan. Det är därför jag jobbar för att hjälpa några av dessa människor.

Alla val man gör i livet påverkar, det kan ingen förneka hur mycket ni än vill.

Jag hittade detta kort på min telefon. Hur sjukt snygg är inte denna karl? Zlatan Ibrahimovic heter han. Detta måste vara det snyggaste kortet på honom ever. Att dessutom få se honom varje gång man går in på Willys för att handla är ju inte helt fel må jag tycka.

Okej, jag tar härmed mitt ansvar om informerar dig, varenda en av er 150 personer som blippar in här varje dag om "Den tysta cancern".

Cancer är en av mina stora skräcker i livet. Jag kan ligga en hel natt och fundera på om jag inte har cancer någonstarns ändå, men att jag bara inte känner den ännu.
Idag kollade jag på Dr OZ på tv, något program som informerar om olika sjukdomar. Idag pratade dom om cancer. Äggstocks cancer och han ville att alla som har möjlighet ska sprida detta vidare på grund av att den är "lätt" att bota om man hittar den i rätt tid.

Så symptomen är bland annat:

Det går så många tankar genom mitt huvud. Idag har jag och Linda jobbat tillsammans, det är härligt! Jag har kollat på vilka jobb jag ska söka på onsdag, fy det känns inte riktigt kul att börja söka jobb igen. Direkt efter jobbet åkte jag på gymmet(sista timmen på jobbet var vi ute och gick med Baltazar så han vart inte lidande). 27 minuter på Crossen, känns bra!

Jag har varit hemma och myst och bara varit med mig själv. Det kan behövas ibland. Men jag blir lite frustrerad av att flera anser att man inte kan skriva vad som helst på en blogg. Att jag inte bör skriva vissa saker. Tex vad jag gör alla gånger, vad jag tycker(om det strider med idealet som alla tycker), när jag går ut och går mm. Det är inte så att människor alltid säger att jag inte får, men det är antydningar. Antydningar som sätter sig som ett smäck i mitt huvud och som bara surrar runt runt och gör mig irriterad och tråkig.

Vissa tycker att bloggen gör mig mer tillgänglig för brott. Men är det en orsak att ändra sig? "Om du skriver att du går ut och går, så vet ju folk vart du är om dom vill... ja göra nått mot dig" Den kommentaren(inte på bloggen utan i verkliga livet!) fick jag häromdagen och det är inte första gången. Men vad ger någon rätten att "göra nått mot mig"? Jag är ju en person som alla andra. Sen tycker jag att alla har rätt att säga sin åsikt eftersom jag har en öppen blogg som vem som helst kan läsa, men jag tvingar ingen så man kan ju lätt klicka bort den bara.

Ja nog om det för idag. Jag har pysslat ihop lite julklappar också..

Älskar att gå med i en prenumeration på en tidning och få massor med gåvor. Ja elakt kan man tycka men det är dom som väljer att låta mig bli prenumerant och sedan gå ur. Amelia är dessutom en bra tidning enligt Johanna som brukar få mina. Jag läser hororskopet bara. Igår fick jag hem mitt paket med välkomst gåvor! Om ni också vill ha dom så kan ni gå med här! Det är jätte enkelt och väl värt 98 + 29 kronor!

Var och handlade på LIDL idag och när jag gick förbi tehyllan så doftade det så gott att jag måste kolla efter vad det var. Det var ett Pepparmints te som kostade typ 10 kronor. Gissa om jag köpte det, yes box. SUper fräscht och gott och mycket smakrikt vilket jag gillar ibland. Dricker ju mycket grönt te och de brukar i allmänhet vara lite svaga. Nu dricker jag ju mycket vitt te också och det är ännu svagare haha.. Men detta var iaf kanon gott och jag har levt på det hela dagen. Det är inte ekologiskt och inte krav men alla teer kan ju inte vara perfekt.

Företaget jag jobbar för bjöd in till fest i torsdags och självklart åkte hela min stab dit. Vi bjöds på underbara tapas, en kunde jag äta och det var rullar med parmaskinka med vitlöksost i. Sen åkte vi till en restaurang för att avnjuta en tre rätters middag med underhållning. Underhållningen stod Hälsinge Fyr för och de var verkligen så jävla bra!

Maten? Jo den ska ni få se här..

Ibland undrar man hur hjärnan egentligen fungerar. Som när jag hittade den här artikeln på Aftonbladet. Jag svarade direkt BLÄCK. Inte på grund av de orsaker som står nedan utan mer på grund av att blyerts gnisslar och är grått och tråkigt, sen hatar jag att sudda. Men bläck enligt deras beskrivning stämmer absolut mer på mig. Jag vill inte ändra och göra om så gärna. Jag vill ha rätt från början. Men jag kan ändra mig men då behåller jag det gamla pappret som en lärdom och tar ett nytt blankt papper och gör om. Jag tror inte på att sudda ut och gör om litegrann. Hmm gud va jag spårar haha..