Jag väljer att svara på din kommentar i ett inlägg eftersom du inte uppgett någon mailadress. Jag svarar alltid på alla era kommentarer när jag hinner. Antingen direkt på bloggen eller via mailadressen ni angav när ni kommenterade.
Svar: För det första fungerar det precis likadant för mig som för dig. Jag kör ett tag och tappar sedan motivationen med maten. Men jag har lärt av mina många misstag och vet nu att det som är "farligt" för mig är när jag är trött, hungrig och inte har någon fantasi att laga någon mat what so ever. Jag har därför beslutat mig för att jag när som helst och hur ofta som helst så får jag köpa färdig mat, tex kebabsallad, kycklingsallad, grillad kyckling.. Ja vad jag nu vill ha. Oftast funkar det. Men om jag inte har bil eller inte är sugen på någonting så har jag ALLTID färdiga matlådor i frysen. Om jag inte skulle ha det skulle jag falla in i sockerträsket väldigt väldigt ofta. Jag är en lat människa som kan äta samma sak 5 dagar i rad utan att bry mig nämnvärt. Så det är en del av hur jag orkar.
Sen har jag världens bästa backup i mina vänner och familjen. Min syster med familj har ätit lchf ett tag och har alltid ett alternativ som är helt lchf när jag är där vilket är sjukt bra. Jag skulle säga att alla i min omgivning prioriterar min mathållning när vi ska äta tillsammans. Sist fixade jag den exotiska plankan istället för att vi skulle köpa en med socker och tillsatser så betalade dom ingredienserna till mina plankor istället. Eller om vi ska äta tillsammans hemma eller ute så tar vi ett ställe med lchf alternativ och det är stöttande och väldigt snällt.
Sen får jag väldigt mycket motivation av att se min kropp. Både att den är smalare och att den är tjock fortfarande. Att den är smalare ger mig hopp och tro om att det jag gör verkligen fungerar och att den fortfarande är tjock taggar mig att fortsätta kämpa.
Gnistan och kämparglöden får jag av att jag orkar mycket mer nu. Även om jag tycker att jag borde orka mycket mycket mer så orkar jag ändå mer än förut. Hästarna ger mig motivation till att träna och vilja att bli starkare.
Till jag och Lina ska ut och rida Dansa och Visa på en riktig ridtur!
Till Mina och jag ska ut på Parken i sommar!
Till Johanna och jag ska ha myskväll!
Till om ett år då jag vet om bilen kommer funka, hatar ovissheten.
Till Malin och Niclas nya bebis föds.
Till jag har gått ner 5 kilo så jag får åka till Stockholm!
Till jag ska vara hästvakt åt Anettes hästar.
Till Baltazar har blitt helt frisk.
Till allt byggnadsarbete är klart i mitt hus.
Till nästa länsdans med jobbet.
Till våren.
Till sommaren.
Till hösten.
Till jag vill och kan rida en ridtur bort mot berget helt själv.
Till Helenas fest.
Till nästa gång jag får träffa Ella.
Till all tvätt är tvättad.
Till den dagen jag enbart ser fram emot att få rida Tage. Nu är det skräckblandat.
Till kryssningen på minus 10 kilo.
Ja jag längtas till mycket men lever väldigt mycket i nuet! Det är bra att ha saker att se fram emot tycker jag. Jag älskar att längtas och att få uppfylla det jag längtats till.
Oktober, mådde lite märkligt. Var yr och lite vimsig. Fick rida Tage någon gång. Fick rida Visa. Bokade resan till Malmö. Joggade ett helt varv runt sjön!!! Hade "Halv åtta hos mig" middagar! Shoppade, var barnvakt och umgicks med massa vänner.
November var hästarnas månad. Jag började rida ut själv på Visa. Det var ett stort steg och känns fortfarande sjukt underbart. Vi var på Laidies night i Gävle. Jag började träna Box´n fun med Marie, eller vi provade en gång iaf. Jag joggade med Marion. Var till Malmö och hälsade på Mina. Inflyttningsfest hos Marie. Jobbade mycket och drack massa kaffe.
December var en glad månad. Jag galopperade på fina Visa för första gången. Jag hjälpte till att omplacera 17 katter. Lukas gick luciatåg. Bodde en hel massa i Växbo. Jag började mitt nya liv.
Juli var den månad då jag jobbade som en tok. Det var härligt, vi gjorde massa roliga saker. Jag började med INSTAGRAM (mitt namn är HannaKJonsson). Jag saknade någon att dela livet med. Var ut på Parken. Var på Diggiloo i Järvsö i spöregn. Pojkarna var hästvakt till Bronzac och blev kära!
Augusti var en helt underbar månad! Jag började må jättebra och livet lekte. Vi var på Räkfrossa med ett urhärligt gäng. Jag var på Brolle på Freluga Trädgårdsscen. Jag började träna, gick 111 kilometer. Jag hälsade på Helena i Gävle. Jag fick lov att rida Tage för första gången!
September, det första jag tänker på är att vi var till Mallis OCH jag tränade hela resan! STOLT! September bjöd även på bilbingo med bästa Johanna. Sjukdom. Och så red ajg barbacka för första gången på Visa.
April det enda jag kommer ihåg rent spontant är att mamma och pappa var i Thailand och jag grinade konstant tills dess att de kom hem. Sen är en stor upplevelse jag fick rida på Visa. Det som hela tiden har funnits i mitt bakhuvud som en dröm. En dröm att börja rida igen. Ella föddes. Hade massa barn omkring mig. Började må bättre i huvudet och kroppen. Helena flyttade ifrån Bollnäs och mig och skaffade sig ett liv i Gävle. Rista blev klassad som en Exellent hund på utställningen. Jag hade födelsedagsmiddag! En bra månad i slutändan.
Maj, då var jag och Johan till Grekland. Jobbade mycket och var i stallet all tid jag var ledig. Hanna med barn var hemma en sväng.
Juni ja då gick jag på mitt vikariat på heltid även om jag hade jobbat rätt mycket innan så fick jag nu fast heltid. Vi firade midsomar med släkten som vanligt. Jag mös runt i stallet. Jag träffade familjen lite mer, blir lätt så på sommaren. Det var partaj ute på Långnäs!
Januari var en rörig men bra månad. Hade problem med magen och var lite halvless på att vara sjuk och utan vettig sysselsättning. Världens finaste Arvid föddes och Alma och Axel fick ett till syskon! Träffade en kille som hette Daniel en stund haha.. Inledde ett samarbete med Kvinnojouren. Hade ca 22 kilo kvar att gå ner i vikt, exakt likadant som nu med andra ord. Ville ha en förändring i livet och skrev mitt livs viktigaste blogg inlägg någonsin.
Jag lärde mig att stressa ner, ta det lugnare. Jag känner mig lugnare idag än jag gjorde för ett år sedan!
Hade fint hår, blev sjukt sugen på att färga lite mörkare och göra lite slingor nu!
Februari var en rätt tråkig månad om jag ska tyda min blogg. Jag jobbade och älskade varje minut. Mådde för övrigt ganska risigt. Ombyggnationen började och jag trodde att mitt huvud skulle sprängas flera gånger om. Jag längtade till oktober varje dag, då byggnationen skulle vara klar. Flydde till Stockholm och fina Hanna med kids. Ville inte åka hem.
Hade kidsen väldigt mycket för att förgylla mina dagar!
Mars var en jävlig månad där mitt mående åkte upp och ner hela tiden. Jag köpte bil, kamera och slösade friskt med slantarna. Jag var hundvakt konstant. Jag lyckades få med familjen till havet, havet är terapi på hög nivå. Var på fest och övade på att dricka vin, lärde mig fort:P! Jag var i skogen och i Växbo mest hela tiden. Djuren är där jag finner mitt lugn. Jag fick åka till stallet! Det var helt underbart!
Jakten på jobb har börjat. Jag vet vad jag vill jobba med nu. Äntligen. Frågan är bara hur. Hur jag ska jobba. Hur jag ska få jobbet. Hur allt ska ordna sig. Men det känns skön för nu vet jag vad. Och det har varit den stora frågan i hela mitt liv.
Jag ska jobba med att hjälpa människor. Människor som inte har det så lätt. Människor som behöver pepp och pushning. Jag vill lära människor saker. Jag vill ge. Jag vill utvecka. Jag vill få människor att tro på sig själva. Jag vill ge människor bättre liv. Jag vill inspirera. Jag vill så gärna.
Vad ska jag skriva i mitt cv? Kan inte ni hjälpa mig? Ge mig er uppfattning om hur jag är som person.Jag ska nämligen skriva ett nytt CV och jag tror att har har förändrats sen sist jag sökte jobb. Jag är peppad, taggad och målinriktad. Om folk bara visste hur bra jag är på att jobba, då skulle dom inte tveka att anställa mig. Hur ska jag visa det? Jag vet inte hur jag ska få ut mig själv på en bit papper. Jag vill skriva en uppsats, ingen uppraddning om vad jag har gjort och när. Måste fokusera. Jag ska klara det här. Med bravur!
Ikväll firar vi att Katja har avslutat sin utbildning och att hon fått ett skitbra jobb. Det är så himla roligt och hon är så värd det! Jag är en stolt vän som inte förstår ett skvatt av vad hon kan men å andra sidan är det inte många som förstår det hon förstår heller. Så om ni vill lära er gå in här och läs Katjas EXjobb!! 99 sidor kunskap! Hon är nu Civilingenjör! Tufft!
Hmm jag har inte inte haft en tanke på det. Jag har aldrig direkt övervägt en magsäcksoperation. Jag tror helt ärligt inte på dom. Jag hade det alltid som en sista utväg och min mamma frågade mig en gång om jag ville göra en sån operation. Då insåg jag lite mer om hur tjock jag var. Jag har absolut funderat på en sån operation men tror inte att jag någonsin skulle göra den. Det finns mer risker än möjligheter med en sån operation tycker jag. I allmänhet så tror jag inte att det fungerar att operera sig smal. Man måste alltid kämpa. Det finns för lite hjälp runtomkring för de som genomgår dessa operationer. De läre ändra sitt förhållningssätt till mat, en magsäck kan alltid töjas ut igen.
Jag har ingen aning om hur mitt liv ser ut. Jag vill ha barn snart. Jag vill hitta min kärlek snart. Jag vill starta eget företag på ett eller annat sätt. Jag skulle vilja utbilda mig inom djurvård, socionom och jobba på något vis med barn som har problem.
Jag fick en kommentar efter mitt inlägg om min shopping. Jag visade en bild på att jag hade köpt en bakbok som Katrin Zytomierska gjort. Jag har faktiskt aldrig förstått vad många människor har emot henne. Självklart är hon Mediakåt, hon vill ju synas och höras, det är hennes "jobb". Jag har inte läst något inlägg de senste åren som är orimligt elaka, hon ger sig aldrig på privat personer. Jag läser dock inte hennes blogg ofta alls. Jag brukar klicka in mig när jag ser att det ska stå något chockerande men jag brukar inte uppfatta hennes inlägg på samma sätt som andra verkar göra. Sen beror det mycket på hur man tolkar det hon skriver. Jag kan inte hålla med om att hon är på ett visst vis för jag känner inte henne men den uppfattningen jag har är inte så negativ att jag inte kan köpa hennes bok. Förövrigt tycker jag att hon ger LCHF dieten uppmärksamhet och det är toppen! Fler tjocka människor får chansen att gå ner i vikt och det kan ju ändå inte vara dåligt?!
Sist läste jag om SATS. När jag läste inlägget läste jag det som att Katrin tyckte att det var konstigt att ha just den reklambilden. Jag kände att jag höll med henne lite. Jag tänkte såhär, om JAG hade tränat i 13 år så hade jag viljat vara smalare och mer fit än vad hon på reklamen såg ut att vara. Annars skulle jag känna att jag slösat bort min tid. (Tjejen i reklamen har gjort en text och förklarat att hon var i sämre form än på 10 år och inte alls tränat i 13 år utan precis hade haft ett uppehåll mm. när bilden togs men hon är ändå väldigt upprörd över vad som skrivits om henne.) Och då är ju reklamen missvisande.
Nu lämnar jag den enskilda kommentaren jag fick och pratar allmänt.
Det jag tycker är hemskt är att ni som ofta stör er på henne eller andra människor tycker att det är helt okej att skriva/säga alla möjliga elakheter om dom. Jag tycker det är samma sak. Det är lika lite okej. Hur kommer det sig att du har "rätten" att trycka ner någon? Jag tror inte man stoppar elakheter med nya elakheter.
Jag fullkomligt älskar den låten idag. Jag har nog lyssnat på den typ 20 gånger ikväll. Den är stark, power, arg, förhoppningsfull, den får mig att le. Hög på livet liksom, den är allt!
Jag har varit riktigt förbannad idag. Människor som är väldigt vuxen i ålder och beteer sig som en snorunge. Omogna kränkande elaka människor är bland det värsta jag vet. Jag var otroligt mogen, jag gick inte i strid, jag bråkade inte utan jag elimenerade människans ord. Men jag skulle så gärna bara viljat hällt 7 ton kobajs i hans trädgård men det går ju inte att leva så. Nu är det gjort och snart bortglömt av många men en av mina bästa vänner fick må dåligt och det är inte okej. Synd, så jävla synd att man inte bara kan bestämma och styra över alla andras handlingar, ord och liv. Tur att det finns minst lika många fina, snälla, kloka människor som inser vad som är rätt och hur det bör vara.
Imorgon ska jag träna, på gym. Baltazar vet jag inte vart jag ska göra av. Känner att det är dax nu. Mitt knä fuckade upp sig idag. Det vek sig, höggs med en sylvass kniv, jag kunde inte gå utan att hålla i rullstolen. Kul. Jag är redo nu. Knäna och ryggen och magen och armarna ska tränas upp via ett gym igen. Intressant. Knäckande eftersom jag vet att jag inte kommer att orka lika mycket nu som när jag slutade förra gången. Men det betyder också att jag kan bli starkare om jag kämpar. Kämpa, det kan jag.
Jag älskar era kommentarer! De får mig att hela tiden ifrågasätta och se över hur jag tycker, tänker och lever. Jag är ingen expert inom något annat ämne än mitt eget liv. Det underliga är att när jag tror att jag skriver något som ni kommer att tycka är fel/konstigt/vågat så brukar ni inte reagera alls. Men som häromdagen då jag skrev ett inlägg som jag tänkt över i ca 3 minuter då blir ni lite upprörda. Allt jag skriver är ju utifrån hur jag ser på saker och oftast är det om mig själv. Att tolka in i det och tro att jag skriver om tex alla tjocka människor, alla människor som kommer från en liten stad, alla tjejer, alla långa, alla som gillar hästar är intressant men inte en sanning. Men som sagt jag tycker att det absolut roligaste med min blogg är när jag får kommentarer, gärna ifrågasättande som jag får klura på en stund. Och jag hoppas ni uppskattar att jag svarar på era tankar och frågor?!
Linda:
OK, så överviktiga människor ska vara tacksamma om dom har vänner som ORKAR släpa runt på sina överviktiga kompisar? För man väljer ju kompisar efter tjocklek inte efter hur dom är som människor, eller??
Svar: Jag tycker absolut att man ska vara tacksam över det oavsätt om man är tjock eller smal. Jag skriver för att vara noga att de släpade runt på mig i det där skicket. Vilket för mig betyder betydligt tyngre, osmidig, vrång, orkeslösare. Det är många som hör av sig till mig angående att de inte kan eller får hänga med på saker som deras "vänner" gör på grund av sin storlek. Och detta gör dom ledsna. Jag har aldrig haft det så. Jag har varit med på allt som mina vänner gjort förutom vissa saker som jag väljer bort för att jag helt ärligt tycker att det är tråkigt inte jobbigt. Om jag inte hade haft mina vänner som drog ut mig på grejer skulle nog jag ha suttit hemma och deppat mera.
Jag vet inte vad du menar med din andra fråga. Jag ser inte människor utifrån om de är tjocka eller smala.
Nina:
Men snälla Hanna, är det så du ser på andra överviktiga också?
Svar: Hur?
Att jag blir ledsen när jag ser en annan tjock människa? Ja ibland, speciellt nu när jag vet att det går att förändra relativt lätt om man vill. Men jag ser inget fel i att vara tjock eftersom man har valt det själv.
Att jag jämför mig med tjocka amerikanare på ett negativt sätt? Ja jag tycker inte att det är ett hälsosamt och bra liv.
Att jag tycker att människor borde vara tacksamma för sina vänner som ställer upp och peppar och puschar och står ut? Ja, det tycker jag att varenda människa med problem(vilket är alla) borde vara mot sina vänner.
Marion:
Är impad av dina framgångar och din envishet... Keep up the good work!
När i september ska du till Mallis? Och vart? Vi ska till San Augustin första veckan i september :)
Svar: Tack! Den första gången i mitt liv min envishet ger mig någon positivt:)! I slutet av september//början av oktober blir det nog. Inget bokat ännu:). Vi åker nog tillbaka till Palma Nova/Magaluff, vi trivs så bra där:). Men det kanske blir något nytt ställe också man vet aldrig, det beror lite på hur priserna, resorna och värmen är:)! Kul att ni ska åka.
Anna:
var jobbar du nu? du skrev förut att du var arbetslös men verkade som att du jobbade ändå...? flåt du kanske redan har skrivit det, bara jag som är lite seg :P Kram!
Svar: Jag jobbar som personlig assistent och är från och med första juli inte skriven som arbetslös längre:). Jag har ju jobbat hela tiden men inte haft något schema på så många timmar som jag vill ha så därför har jag stått kvar som arbetslös trots att jag har jobbat fullt.
Ops sorry, jag har helt missat att svara på era frågor. Men nu kör jag.
BR:
Har du nåt bra tips på hur man kommer igång med bra mat & träning igen efter en "dålig" period med mycket fuskande och ingen träning.. ? Har kört fast i dåliga spår och behöver verkligen inspiration (eller en spark i arslet kanske..?) Har du nån favoriträtt (behöver inte vara lchf) som du äter oftare än andra och isf vad?
Vet inte om du har skrivit det i bloggen förut men iaf.. Vad var det som fick dig att börja gå ner i vikt, var det nån särskild grej eller bara ren insikt?
Svar: Jag tränar ju inte så det vet jag inte alls hur man kommer igång med. Eller jag kommer igång och sen slutar jag efter 3-4 veckor för att jag tycker att det är så himla omständigt. Jag går promenader och mockar hästskit. Jag bestämmer mig bara att nu är det slut på lallandet och äter bra efter det. Jag är en väldigt allt eller inget människa som är envis och hatar att förlora. Jag kan av princip avstå från grejer.
Min kompis Emma gav mig en bok och ett ark med stjärnor i peppningssyfte. För varje dag jag var strikt och åt tre mål per dag(jag är ju lite dålig på att äta flera gånger) så fick jag en stjärna. När man når 100 stjärnor så får man en belöning tex, en fot massage, kryssning, ridtur, 7 blombuketter. Om man inte vill ha 100 dagar som gräns så kan man ju ta typ 30, både jag och Emma har dock långsiktiga mål och då passade 100 dagar:)!
Hmm jag är rätt enformig när det gäller maten. Min absolut favorit är stekt svamp, squash och köttbullar med persiljesmör på! Det äter jag minst 3 gånger i veckan. Jag saknar ingen maträtt från det gamla livet men alla godsaker. Tacos är en annan favorit och coleslaw med knaperstekt bacon en annan. Det finns så sjukt mycket gott. Jag raddade ju upp massa favoriter för ett tag sedan.. kika här!
Jag fick en upplysning typ varannan dag av min bästa vän Johanna som då läste till sjuksköterska om alla sjukdommar jag enligt % hade mycket mycket högre risk att få på grund av att jag var så tjock. Sen var jag allmänt less på att vara tjockisen. Men det är himla svårt när man inte vet hur man ska göra för att förändra sitt liv. För egentligen handlar det inte om vad du äter utan hur. Vissa kan ställa om sig och äta lagomt av "vanlig" mat. Men det kan inte jag, det funkar inte.
Så om inte LCHF fanns skulle jag fortfarande vara minst lika tjock nu.
MalinKalin: Fråga: Vad har du för planer i sommar?
Svar: Jag ska jobba jobba och ja jobba under juli månad. Den helgen jag är ledig, nästa helg ska jag iväg på en kort semestertrip med min syster och bo på hotell och leva över mina tillgångar haha.. I augusti ska jag jobba mycket men lite mindre än i juli och förhoppningsvis hinna till Stockholm och träffa mina vänner. I september blir det jobb på vanliga tider och en resa till Mallorca som kompensation för allt extrajobb under sommaren:).
Sen ska jag såklart umgås med min familj, mina vänner, helst hinna med några soliga dagar på stranden och massa härliga dagar i stallet.
Nina: Oops, visste inte att du brukade ha frågelåda :O Men nu ställer jag en fråga här ;)
Jag är grymt imponerad av din kropps förändring sedan du började med LCHF, förstår att du levt väldigt strikt för att uppnå ett sådant resultat. Undrar hur mycket du tränat, hur mycket tränade du när du i början på dieten? Vad har du fått för reaktioner från folk du inte träffat på länge, är det någon som inte känt igen dig? Tycker du att det känns svårare att hålla dig till dieten nu när du blivit smal?
Hmm, det blev lite mer än en fråga..:D
Svar: Jag är också lite imponerad men även sjukt besviken på att kroppen inte blir super fin. Kolla armen liksom..
Jag har inte levt så strikt hela tiden, jag var strikt det första halvåret. Sen har jag ätit mörk choklad, hallon alla nötter mm..
Jag har tränat i omgångar men så fort jag börjar träna så stannar jag i viktnedgången och jag går ju på dieten för att gå ner i vikt i första hand. I början tränade jag absolut ingenting, inte de första 6 månaderna iaf. Promenader går jag varje dag eftersom jag har hund. Jag har inte gått ner ett gram på grund av träning, det funkar inte på min kropp, den låser sig.
Ja det är några som inte känt igen mig som frågat mamma i efterhand och så. Sen är det rätt många som har trott att jag har blitt sjuk, typ allvarliga sjukdomar som gör att man inte kan äta. Jag har fått reaktioner från alla jag känner, även dom som jag träffar ofta. Alla tror att jag är lite allas egendom eftersom jag ger ganska mycket av mig själv här på bloggen så tror folk att de kan fråga och klämma och kolla på hela min kropp vilket jag upplever obehagligt.
Vet du att jag hamnade i chock när jag läste din kommentar första gången? Jag tyckte att det var så himla konstigt att du frågade mig om det var svårt att hålla sig på dieten nu när jag "blivit SMAL". Jag ser mig själv så långt ifrån smal så jag ringde min bästa kompis och pratade om det. Hon bara ja men du är ju smal nu. Men nej det är jag inte alls. Jag är ju tjock. Jag Hanna är och har alltid varit tjock. Jag blir så himla paff när folk verkligen tror att jag är smal.
Men åter till frågan. Nej jag tycker att det är lättare att gå på dieten nu för jag VET precis vad jag får äta och hur mycket jag behöver äta. Det som är lurigt är att jag lätt fuskar iväg lite väl ofta ibland bara för att jag vet att jag kan. Tex. dricka nått inte helt ok, Äta lite av en kladdkaka, ta en frukt. Om jag gör det sällan så märks inte det på min viktnedgång speciellt mycket och DET är farligt.
Mår mycket bättre idag, förhoppningsvis har LCHFandet gett verkan och börjar göra mig pigg igen. Ska bli riktigt roligt att se Lina tävla för första gången med Tage. Jag ska packa med mig lite LCHF käk och vara strikt hela dagen. Tänkte att eftersom jag är borta hela dagen så ger jag er chansen att fråga mig allt ni vill!
Fråga kan man alltid göra och svar brukar jag alltid ge. Så låt mig få vara en spännande person idag och fråga mig sjukt mycket!
Jag och Ella igår, Världens finaste och gosigaste bebis!
TÄVLING - i samarbete med Kvinnojouren Ringblomman
Okej nu är det såhär. Ni är faktiskt flera hundra personer som läser bloggen. Därför tycker jag nu att vi tillsammans ska göra någonting bra. Detta är att vara en person som stödjer kvinnojouren!
Det kostar 100 kronor - vad är det?
EN lunch på stan
TVÅ lördagsgodispåsar
TRE öl på krogen
FYRA Trisslotter
FEM kilo äpplen
Vi gör såhär. Alla som betalar in 100 kronor till Kvinnojouren är med i en utlottning av en
INTRÄDESBILJETT TILL FREDAGSROCKEN DEN 25 MAJ!!
Ni gör såhär. Betala in 100 kronor till PG 851605-6
Märk inbetalningen med "HKJ" följt av ditt namn. Så jag skulle alltså skriva HKJ Hanna Jonsson.
Ni har till och med den 19onde maj på er att betala in för att vara med i utlottningen. Vinnaren dras den 22 maj. Då ska alla pengar ha hunnit fram i och med att den 18onde är den sista inbetalningsdagen! Kommentera detta blogginlägg med ditt namn så jag vet att du är med!!
Jag är självklart stödmedlem redan! Bli det du med! Alla har 100 kronor att bidra med!!
