HannaKJonsson

Jag är sjukt dålig på smärta. Jag tål den inte. Det är sällan jag mår dåligt eller har ont men när jag väl har det inser jag hur lyckligt lottad jag är som är en frisk människa. Förstår inte varför jag är så vek, det känns som att min kropp inte är gjord för att klara av den. Kroppen strejkar & vill bara gå och dö..
 
Imorse var jag uppe och städade, fixade med tvätten & gjorde fint här i röran. Therese kom över på lunch och sen gick vi en promenad på runt en timme.
vid 20 över 3 kom ja hem igen. Kände då att jag började få lite ont i huvudet, jag hade planen att åka på Lidl och storhandla. Satte mig i soffan och tog mig sen inte upp.. huvudvärken var fruktansvärd, jag mådde illa, ögonen gick inte att öppna för att det gör så ont, jag kisar, krupnar ihop i kroppen som en gamling, det kändes som att jag fått magsjuka. Släpade mig till toan och kände mig helt yr. Där och då bröts min "Ta avstånd från Voltaren tid". Pillret och ett glas vatten och jag kände mig på bättringsvägen i hjärnan.. hoppade in i duschen och la mig sedan i ett hett hett bad till nu.
Mådde bra när jag låg stilla i badet, nu sitter jag här i soffan och mår lite halv illa, åksjuk skulle jag jämföra med, yr och som en deg i kroppen. Huvudet håller inte på att sprängas längre utan jag kan nu öppna ögonen igen och se mörkret omkring mig..

Handlingen får helt enkelt vänta men jag måste nog iväg och köpa lite äpplen, är grymt sugen på lite halv hårda smarriga äpplen!
 
Jag har ibland tänkt på människor som har kronisk smärta och migrän. Jag skulle inte klara det, det är faktiskt helt sant. Jag klarade cirka 1 timme idag... Jag kan inte förstå hur de står ut. De har min respekt till 100%!