Magdalena Graaf
Det ska bli ett sant nöje att döda dig
Jag sitter nu här lite chockad efter att ha läst denna bok. Jag följer ju slaviskt hennes blogg och har ju förstått att hon är världens mest godhjärtade människa. Men jag förstår verkligen inte att hon idag har en bra relation med denna man. Firar jul och bjuder hem honom och umgås och pratar med honom.
Boken handlar om en väldigt turbulent tid i hennes liv. Hon var 17 år tror jag när hon träffade denne finske gangster som det kommer visa sig är våldsam och bryter ner henne totalt psykiskt. När hon är 21 år flyr hon med deras gemensamma son. Hon bor gömd på väldigt många orter och i flera olika familjer. Jorma som puckot heter sätter ett pris på hennes huvud och hennes syster Hannah. Hon är alltid rädd och livet blir aldrig normalt. En dag bestämmer hon sig för att hon inte vill fly längre. Hon bestämmer möte med Jorma vid sin pappas hus i skogen. Hon säger till honom att hon inte vill leva gömd längre hon vill flytta hem (Göteborg/Stockholm). Han går med på att låta henne vara.
Jag fattar inte..
Sen bor hon i sin lägenhet i Göteborg och sen hem till sin mamma och sen till en lägenhet med sin syster. Hennes mamma och mammas gubbe Gunnar har långa samtal med Jorma för att han ska komma rätt i livet igen.
Denna man är alltså den som misshandlat deras dotter svårt och förstört hennes liv i flera flera år.. Men dom är ju kristna det kanske är därför. För jag tycker verkligen det är överdrivet godhjärtat att bli vän med honom. Jag förstår verkligen inte, jag blir nästan arg. Alltså två år efter deras dotter varit isolerad och gömd så firar de jul med honom. Jag förstår att om han blir en ansvarsfull människa får träffa sin son igen, men att ta med honom i familjen igen är för mig en gåta.
Hela min bild av Magdalena är förändrad just nu, till det sämre faktiskt.. känns lite som att hela boken är osann på något vis. För man kan verkligen inte bli vän med en människa som nästan dödat en. Det är inte friskt. Hur kan hon/dom sitta och prata med honom?! Vad säger dom?
Fan fan fan att jag läste dom där sista sidorna.. jag ville inte veta att de firar jul tillsammans och umgås..
Innan dom skulle boken fått 5 av 5 möjliga, detta för att hon skriver med sån inlevelse och beskriver små detaljer som gör att man känner sig delaktig. Men nu blire 2 av 5 möjliga..
Jag sitter nu här lite chockad efter att ha läst denna bok. Jag följer ju slaviskt hennes blogg och har ju förstått att hon är världens mest godhjärtade människa. Men jag förstår verkligen inte att hon idag har en bra relation med denna man. Firar jul och bjuder hem honom och umgås och pratar med honom.
Boken handlar om en väldigt turbulent tid i hennes liv. Hon var 17 år tror jag när hon träffade denne finske gangster som det kommer visa sig är våldsam och bryter ner henne totalt psykiskt. När hon är 21 år flyr hon med deras gemensamma son. Hon bor gömd på väldigt många orter och i flera olika familjer. Jorma som puckot heter sätter ett pris på hennes huvud och hennes syster Hannah. Hon är alltid rädd och livet blir aldrig normalt. En dag bestämmer hon sig för att hon inte vill fly längre. Hon bestämmer möte med Jorma vid sin pappas hus i skogen. Hon säger till honom att hon inte vill leva gömd längre hon vill flytta hem (Göteborg/Stockholm). Han går med på att låta henne vara.
Jag fattar inte..
Sen bor hon i sin lägenhet i Göteborg och sen hem till sin mamma och sen till en lägenhet med sin syster. Hennes mamma och mammas gubbe Gunnar har långa samtal med Jorma för att han ska komma rätt i livet igen.
Denna man är alltså den som misshandlat deras dotter svårt och förstört hennes liv i flera flera år.. Men dom är ju kristna det kanske är därför. För jag tycker verkligen det är överdrivet godhjärtat att bli vän med honom. Jag förstår verkligen inte, jag blir nästan arg. Alltså två år efter deras dotter varit isolerad och gömd så firar de jul med honom. Jag förstår att om han blir en ansvarsfull människa får träffa sin son igen, men att ta med honom i familjen igen är för mig en gåta.
Hela min bild av Magdalena är förändrad just nu, till det sämre faktiskt.. känns lite som att hela boken är osann på något vis. För man kan verkligen inte bli vän med en människa som nästan dödat en. Det är inte friskt. Hur kan hon/dom sitta och prata med honom?! Vad säger dom?
Fan fan fan att jag läste dom där sista sidorna.. jag ville inte veta att de firar jul tillsammans och umgås..
Innan dom skulle boken fått 5 av 5 möjliga, detta för att hon skriver med sån inlevelse och beskriver små detaljer som gör att man känner sig delaktig. Men nu blire 2 av 5 möjliga..
Kommentarer
Trackback
