Idiotiska jag

Fan vad trött jag kan bli på att jag vet Hur jag ska göra för att må bra men ändå gör jag tvärtom. Vad är felet och hur fan tänker jag. Ikväll blev jag bjuden på god tacos i Växbo! Var duktig och tog mat som jag ska, alltså lite och en gång. Mådde perfekt efter maten och var inte sugen på allt skit som dom hade hemma där.

Vid 21 tiden kändes det som att magen ville ha någonting. Jag gjorde en tallrik(jag brukar äta på en assiett) tacos och åt allt(förr i tiden skulle detta inte varit mycket alls och för en vanlig kost människa var det inte mycket). Men jag kan inte äta såhär mycket som jag gjort ikväll och det VET jag egentligen. Det blev lika när jag åt med Johanna häromdagen, då tog jag en påfyllnings gång och då mår jag lite sämre. Men ikväll blev det riktigt illa..

En stund efter att jag ätit börjar jag må dåligt. Ont i bröstet, ett tryck och det är grymt obehagligt. Jag rör lite på mig och åker ner till mormor och morfar eftersom alla andra åkt dit redan. Väl där känner jag att nej nu blir det hem spikmattan och sängen och hoppas att det onda försvinner. Jag sätter mig i bilen och börjar då må väldigt dåligt. Jag spyr hemma hos mamma och pappa (alltså 2 minuter senare) när jag hämtar upp Ballen.

Sätter mig i bilen och åker hemåt, på Ren går värken ner mot magen och jag tror att jag ska dö. Paniken gör mig flummig i huvudet och jag känner att jag måste spy men kan ju inte stanna mitti korsningarna. Parkerar bilen hemma och går hemåt. Mår så illa, alltså magsjuke illa. Spyan var i halsen kändes det som. Baltazar yrade runt och kom inte när jag ropade. Jag tänker att "jag kan inte spy mitt på innergården". Jag svalde och svalde och svalde luft för att inte spy. Jag tänker även att jag lämnar Baltazar ute och springer in och spyr och sen går ut och hämtar honom. En annan tanke far genom huvudet "Hur ska jag ta mig genom trappuppgången in till lägenheten utan att spy i trappan?!?!". När jag börjar jogga så kommer iaf Baltazar snabbt och hänger med in i porten. Från första steget i trappuppgången så är illamåendet borta, HELT! När jag låser upp dörren så mår jag bra igen. Det är så sjukt.. och jobbigt! Detta mående pågår alltså i ca 30 minuter och förstör hela mitt psyke och tryggheten i mitt mående. Det är lite som en dröm efteråt, jag fattar inte hur illa jag nyss mådde. Fy Fan!

Nu mår jag skapligt och ligger på spikmattan och ska försöka sova gott tills Sofia kommer inatt.. Sov morgon imorgon, Lycka!

Kommentarer
Postat av: Malin

Men gumman! Jag lider med dig, för jag vet EXAKT hur det är.. Sådär mår jag varenda gång jag går utanför dörren. Tror att jag ska spy, tänker "men jag kan ju inte spy mitt i affären/i bilen/ på tåget osv".. Jag hoppas du ALDRIG behöver uppleva den känslan igen, och jag tror det är din kropps sätt att säga "Slappna av. Ta det lugnt. Stressa inte" eller ngt liknande..

Ring om det är något!!

Massa varma kramar till dig från mig! (och Jamie om det hjälper)

2011-08-21 @ 09:19:27
URL: http://malinspng.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0