HannaKJonsson

Idag är jag inte glad. Det har blivit sån bra stämning i skolan de senaste veckorna. Alla är mycket mer överens och det är inte så mycket gnäll och flum. Våran lärare har verkligen strukturerat upp och löst alla problem vi upplevde att det fanns förut. Så skönt!

Men när jag kom till skolan imorse så var det väldigt konstig stämning. Efter en stund bryter galenskapen ut. Vår ena lärare får det värsta utbrott jag sett från en lärare sedan Anders Hjalmarssons tid. Han blev helt tokig. Han slängde grejer i golvet, pennor och armar flög runt. Han sa att hans 15 åriga dotter fattade saker rätt som vi fattade fel. Han typ dumföklarade oss allihopa förutom en som hade gjort uppgiften rätt. Jag satte mig till slut och tittade ut genom fönstret och var flera gånger på väg att lämna rummet. Jag brukar inte vara lättskrämd, men detta var riktigt obehagligt.

Klassen fick sedan en uppgift och lärarna gick på något möte. Sen blev det ett möte med klassen och Stefan Sonefors som är någon typ av rådgivare kanske?! Han sa att vi måste ha överseende med detta beteende eftersom det bara hade hänt 1 gång och att vi måste lägga det bakom oss. Vi måste ha förtroende för våra lärare och lita på att dom ger en objektiv bedömning. Jag har inte förtroende för en person som inte kan kontrollera sig själv. Jag blev på pissigt humör och har varit det resten av dagen. Människan har inte ens bett om ursäkt för sitt beteende. Det är riktigt tråkigt att skolor fortfarande försvarar lärare som spårar ur.

Det är synd att några av oss missuppfattat uppgiften och inte gjort så som han önskat och att jag tyckte att uppgiften inte var kul. Jag la inte alls ner hela min själ i den uppgiften för jag hade ingen motivation till det. Men oavsätt hur tråkiga och mindre bra våra redovisningar var igår så finns det inte en endaste anledning till att skälla ut sina elever. Är det för att det blev för personligt? För att han ville använda vår information till sin verksamhet? Är det för att han inte ser sig själv som kapabel som lärare eller är osäker på sin roll? Vad det än är så är det inte ok i min bok. Jag skulle kunna ha tagit en information om han sa "Hanna du har missuppfattat uppgiften och du har inte gjort så som det står i uppgiften. Har något varit oklart eller varför har du inte gjort som jag bad? Du får inte godkänt på detta". Fine då har jag något att förhålla mig till, nu känns allt bara kaos och jag känner inte att det blir roligt att göra hans uppgifter i framtiden eller ens förhålla mig till dom.

Jag är typ fortfarande i chock..

Måste nog ut på en långpromenad nu så att jag får rensa huvudet från all skit som snurrar runt där..