HannaKJonsson

Okej, jag har dragit på detta ämne ett tag i mitt huvud men nu vill jag veta vad ni anser. Jag blir så otroligt förbannad när jag ser, hör och vet människor som blir bedragna. Grejen är den att jag inte brukar vara den andra tjejen. Jag brukar vara den som står bredvid och ser på. Inblandad i sån här skit är inte någonting för mig egentligen. Men okej jag ska vara ärlig nu men ändå inte avslöja för mycket.

Jag var på en fest för ett tag sedan. Mycket känt folk och många känner många. Det var med andra ord ingen som var direkt anonym på den här festen. Jag pratade med de flesta och var inte alls flörtig eller övertrevlig mot någon. Senare på kvällen när alla var ganska fulla så kommer den här killen till mig och säger massa smöriga grejer. Jag flinar lite smått men avleder alla försök till något fysiskt. Han erbjuder en tripp till toaletten eller en promenad ute i friska luften så vi kan "prata" ostört. Annars kan vi ju ha lite roligt just där där vi stod, vi var inte i samma rum som alla andra. Jag ursäktar mig och går ut till mina vänner och frågar om han och hans sambo inte är tillsammans längre. Men får till svar att jo det är dom absolut med barn och allt. Killen följer efter mig ut dit och kommer strax efter och sätter sig bredvid. Han ger liksom inte upp och jag är ändå väldigt övertydlig med att jag inte vill ha någonting med honom att göra.

Jag sa till honom att han beter sig som ett svin och borde åka hem till sitt liv istället för att slemma runt. Han ville inte det men lät mig vara i fred resten av natten.

Jag tycker så otroligt synd om tjejen. Det är ju pinsamt för honom såklart, men även för henne. Jag känner inte den här tjejen personligen och vi rör oss inte i samma umgänge. Men jag skulle ändå bara villa skicka ett anonymt brev och berätta vilket svin hon bor med. Men frågan är om hon kan vara ovetande om hur han beter sig?

Jag skulle vilja att någon berättade för mig om min kille gjorde något eller försökte göra något med någon annan tjej men jag vet av erfarenhet att alla inte vill veta. Skulle ni vilja veta och vad skulle man egentligen säga? Hur ska man förklara en känsla liksom? Jag gjorde ju ingenting med honom, men jag skulle ju kunna ha gjort det.

Sen hur tar ni bortförklaringen "Men jag var ju full", "Men han var ju full" eller "Ja men han hade ju druckit lite för mycket den där kvällen". För mig finns det ingen mer patetisk bortförklaring, det finns ingen giltlig bortförklaring alls.