HannaKJonsson

Det har varit en otroligt jobbig dag idag. Jag har varit tårögd av och till hela dagen. Jag kan inte kontrollera mina känslor. Jag blir så himla ledsen när jag tänker på avd som kan hända där nere i Thailand. Jag var lungare en stund när jag visste att de satt uppe på ett berg på en sån där räddningsplats som de har i Thailand nu utifall att en tsunami skulle komma. Men så ringde pappa på Skype och sa att de var tillbaka på hotellet, tårarna rann ner för mina kinder när jag åkte mot stan och löshoppningen. Fattar inte att jag ska grina för så mycket nu. Antingen blir jag arg eller ledsen.

Det var skönt att få göra någonting annat (som att springa bakom en söt lite halvgalen 2 åring som löshoppade för första gången). Men påväg hem fick jag ett sms av mamma igen som sa att allt var bra och då blev jag ledsen igen. Jag vill bara att de ska komma hem hela nu. Jag kommer knappast att sova inatt. Aftonbladet står på hela tiden och jag har ett vakande öga på hur det står till där nere. Det gör mig ännu mera orolig och ledsen att mamma och pappa är så himla lugna och säger att allt har gått över och att det är lungt och bra nu. Fy, jag får panik bara jag skriver detta.

Vad skulle jag göra om någonting hände mina föräldrar? Jag skulle dö. Gråta ihjäl mig tror jag. Jag grinar ju innan det ens har hänt något. Åhh fan vad jobbigt detta är. Fucking jävla skit resa, jag hoppas dom stannar hemma resten av sina och mitt liv.