HannaKJonsson

OCH det kändes så himla mycket bättre. Iaf för mig, stackars Visa som måste dras med mig var nog glad att jag hoppade av sen. Men det kändes mycket bättre idag. Jag var nog i psykisk obalans sist jag satt på henne. Allt kändes bara fel då. Men idag kunde vi till och med trava (på Linas kommando) en längre sträcka. Jag måste ju öva som fan för att hitta och känna takten liksom. Idag kändes kroppen som att den var med men rythmen var liksom inte alltid med. Men så ibland så var vi i takt och då blir jag så lycklig i hela kroppen!!

Skulle kunna skritta runt på henne i flera timmar!!