Lycklig i själen
Att vara i stallet är bra för kaoset i mitt huvud. Det bästa är att Visa verkligen kan mysa nu. Det har hon inte gjort med mig förut. Men idag ställde hon sig igen med huvudet i min famn och bara snosade. Åhh myshäst.
Vi red idag trots att jag trodde att det skulle vara riktigt styltväder. Men det var det tydligen inte. Vi red lite kors och tvärs och travade långsträckan mellan vägen och årtalshuset. Sen tänkte jag att vi skulle gå bort i verkstaden en sväng. Men det gick inte alls att komma längre än till bron. Visa började gå konstigt och det kändes som att hon vinglade så jag hoppade av efter en stunds vinglande fram och tillbaka. Jag tänkte att hon måste ha fått styltor fast inte stora eftersom jag inte såg dom uppifrån. Väl nere på marken ser jag att hon inte alls har några styltor och då var det alltså bara ren vrånghet att inte vilja gå över bron?! Vi rider alltså typ alltid över den här bron så det är ingenting som jag ens reflekterade över att skulle vara problemet när hon fjantade runt. Vi gick lite fram och tillbaka, över bron och tillbaka för att jag skulle kolla om det var nå knas med benen men det var inge problem alls, dock frustade hon åt bron eller bäcken när vi gick över bron. Inte kom jag upp på henne igen heller så vi små sprang hem och hoppade upp. Sen travade vi tillbaka och när vi kommer till bron så tvärnitar hon igen, hon backar och går i sidled och fjantar runt. Fick jobba bra med benen innan hon ens övervägde att gå över den där förbaskade bron. Sen gick vi där fram och tillbaka några gånger för att komma över denna plötsliga rädsla för bron. Travade en gång tillbaka och jädrans vad hon flög iväg efter att vi hade kommit över bron haha.. Under hela tiden sjöng jag också "Du ska inte tro det blir soooommar ifall inte nån sätter fart.. på sommarn som gör lite so om rigt för då kommer blommorna snart" Folk lär ju ha undrat vad vi pysslade med. (Sjöng gjorde jag för att känna mig lugn, bestämd och stabil.) Haha..
Så jag vet att Lina hade blitt galen på mig idag som hoppade av, men jag visste faktiskt inte att hon kunde vara rädd för bron eller vattnet. Jag kopplade inte ihop hennes beteende med platsen eftersom vi har gått där sjuttioelva gånger förut. Tycker dock att jag klarade det riktigt bra sen när jag väl insåg att hon var rädd för bron.
Kommentarer
Postat av: Paulina
DUKTIGT Hanna! Blev lite orolig först när jag läste att du hoppade av, men med tanke på hur du fortsatte sedan så tycker jag att du gjorde helt rätt. Är man orolig för skada så ska man alltid ta det säkra före det osäkra :) Men sedan få igenom det man vill om det visar vara lugnt. Precis som du gjorde! :)
Svar:
Hanna
Trackback