HannaKJonsson

Det är den känslan jag har ikväll. Johanna och jag har strosat runt, Lina och jag har varit i stallen och Johanna och jag tog något glas vin och pratade all night long. Jag är så nedrans glad att jag har så bra människor i mitt liv. Jag förstår verkligen inte hur många familjer och vänskapsrelationer fungerar för folk. Det som inte är en vän i mitt liv är någon annans värdering av en bästa vän. Det är så underligt. Är jag så lyckligt lottad? Det verkar så. Jag har valt mina närmsta väl, jag har gjort kloka bra val och de har i sin tur valt mig, lyckans mig, och tur är det för annars skulle det inte funka.

Nu ska jag krypa till kojs och imorgon står det ett dygnspass på schemat, längtas lite. På söndag har jag inga planer änsålänge vilket känns grymt skönt. På måndag ska jag ha sovmorgon. Klockan 7 börjar de rivningen, så ni hör ju hur det låter, det kommer inte att fungera. Jag måste sova borta lite mera. Jag planerar min sömn och lever där efter. Det går sådär får jag lov att medge men jag mår ändå hur bra som helst.