HannaKJonsson

Jag är ingen mellanmänniska. Jag är en fuskare ut i tungspetsen. Om inte jag har stränga riktlinjer så lallar jag på reglerna. Detta är alltså relger jag sätter upp helt själv. Andras regler intresserar mig sällan. Många gånger får jag höra att jag inte ska ha så höga viktnedgångsmål. Men om jag inte har det så funkar inte jag. Om jag vet att jag inte har ett så högt mål så kan jag lätt utan tvekan ta en godisdag för jag vet att det går att finula på reglerna så mycket.

 

Just nu har jag ett så högt mål fram till jul att jag börjar känna att det är lite omöjligt. Och det är nästa fara för då kan jag skita i allt de sista veckorna om jag inser att det inte kommer att gå att uppnå. Pressen blir för hård liksom. Den får då motsatt effekt. Men jag fungerar bäst under press och stress. Min kropp mår inte bäst av det men mitt huvud behöver det.

 

Jag tänker ofta 4 kg det är uppnåbart då tar jag 6 för att göra det till en fajt. Förstår ni? Jag har insett nu att detta beteende tydligen är lite provocerande för vissa vilket jag tycker är otroligt underligt. Jag förstår lite mer att det skulle vara provocerande om jag uppnådde målen men inte annars. Jag ska ge järnet för att klara detta mål. Äter kokosolja som aldrig förr.

 

Jag 2008. Då hade jag inte detta tankesättet. Då kunde jag inte ens tänka tanken att gå ner så mycket som jag ska. Men nu ska det bara gå.