Igenkänningsfaktor 1000
Det är så himla konstigt att folk känner igen mig. Jag är otroligt lång, har varit otroligt tjock men är det något att komma ihåg?.
Det var såhär att jag var på Ridskolan här i Bollnäs och "hälsade på"(kan vi kalla det, orkar inte förklara). Jag träffade en som jag skakade hand med och hon undrade om jag hade gått på ridskolan för 15 år sedan för att hon kände igen mig. Alltså 15 år sedan, hur lång tid är inte det, och hur många ridskoleungar är inte det? Jag bara "Öhh jaa det lär ju ha varit för typ 15 år sedan!".
Igår när jag var på Hööks så frågade kvinnan i kassan om jag var "tjejen som aldrig hade haft ett par jeans på sig". Japp ja det är ju jag. Jag vet att jag sa det när jag var där förra gången alltså första gången jag var där. Det var flera månader sedan och jag sa bara det i förbifarten då. Men det gav väl intryck på henne. Hon var otroligt trevlig och fixade och donade jättemycket till mig. Det är så himla härligt med serviceminded människor!
Det här händer alltså några gånger i månaden, det är absolut inte ovanligt. Jag pratar ju ofta mycket med folk. Men det har jag inte gjort lika mycket förut. Jag känner sällan igen folk så jag hejjar aldrig först. Speciellt inte sedan jag jobbade på behandlingshemmet för de som var där kanske inte vill hejja och jag kan aldrig komma ihåg om de är en förälder från något skoljobb eller om de är någon från behandlingshemmet.
Kommentarer
Trackback
