HannaKJonsson

Jag åkte till Lillstallet imorse och gud vad jag inte ångrar det. Jag hade planerat vårt pass i förväg. Jag brukar ha en plan men ändrar den såklart om jag känner att Visa är seg eller så. Men idag höll planen hela vägen. Ok min plan var. Vi ska klara att galoppera i både höger och vänster galopp, alla språng räknas. Vi ska skritta runt minst ett stort varv(det är runt verkstaden, bron, korsningen, hela landsvägen tillbaka till stallvägen), detta för att jag är rädd för lastbilar men inte Visa och vi måste övertyga/träna mig. Sen skulle vi trava mycket.

 

Vi gjorde allt. Vi skrittde först ett stort varv och det gick jättebra. Visa blev ostel väldigt snabbt för att vara morgon och det kändes skönt. Vi skrittade till verkstaden och sen började vi trava. Fram och tillbaka på långsträckan(mellan verkstaden och ut till storvägen vid stallet). 6 sträckor travade vi sen travade vi ut på vägen vid årtalshuset. Hon var så duktig!! Vi övade tempoväxlingar för att jag ska sluta vara rädd för fart. Hon gillar mer att trava snabbt, enligt Lina är det lättare för henne än att gå i form sakta. SÅ kom vi till galoppen. Jag provade några gånger på långsträckan vid staketet, men det gick inte,hon började bara slängtrava och det beror antingen på att jag är otydlig eller att hon är lite lat och tycker det är jobbigt. Hon vill liksom trava på och springa in i galoppen och då tycker jag det går för fort. Så jag gick tillbaka till våran galoppgrundsträcka där vi lyckats förut på lillvägen in mot stallet. På andra försöket klarade vi det. Det är mest i början hon vill ha mycket fart och sen när hon kommer in i galoppen så blir det lugnare liksom. Jag är stolt över vårat framsteg. Det är så roligt så det pirrar typ i hela kroppen när jag lyckas med något som jag är osäker på. Sen skrittade vi av på långa tyglar och gick i en åtta runt verkstaden, bron, korsningen, in vid årtalshuset och tillbaka runt.

 

Jag litar ju galet mycket mer på Visa nu i alla situationer och efter att vi har galopperat så blir hon spralligt pigg och rolig att rida. Det är en himla tur att vi får ta allting i våran(min) egna långsamma takt för jag skulle nog ha fegat ur om någon tvingat mig göra massa saker innan jag känt mig såhär trygg på hennes rygg. Hon är verkligen en underbart snäll häst men som ändå testar mig lite om jag blir för snäll. Och det är faktiskt bra på nästan alla sätt förutom om jag är osäker på om jag gör rätt.

 

Åhh alltså ni fattar inte hur lycklig detta gör mig. Idag var vårt jobbigaste ridpass vi någonsin gjort själva och båda var sprudlande glada när vi kom tillbaka till stallet. Wiiiieeee!!

Ps. Jag vet att jag skriver sjukt detaljerat om vägar mm. Men jag vill ha det kvar :).