HannaKJonsson

Idag har jag en enda uppgift och det är att komma igång med galoppen. Jag har fått en spärr i hjärnan som berättar för mig att jag aldrig kommer hitta balansen i galoppen. Jag ska bevisa den fel. Jag har haft spärrar om allt i ridningen. Men jag har övervunnit dom alla. Det är nya saker hela tiden. Jag har ändå ridit rätt mycket på Visa nu så egentligen borde det kvitta VART jag rider tex. Men jag tycker storvägen mot Hårga är farligare än den första delen av vägen mot Hårga. Det sitter i huvudet. Men jag tänker om jag klarar alla gångarter så borde jag känna mig säkrare. Vägen mot Hårga blir en utmaning senare.

 

Det är otroligt spännande och jag lär mig så mycket hela tiden. Sist jag red när jag och Visa fick crossarna efter oss och hon trippade framåt i sidled då satt jag där lugn och tänkte på hur jag skulle lösa situationen. Förut har ju hjärnan bara sett mig själv ramla av och inte kunnat tänka alls, även om jag inte kom fram till något vettigt sist heller haha.. Men känslan är att vi kommer att överleva på ett eller annat sätt.

 

Vet ni mer vad jag alltid har gjort. Jag planerar sällan någonting etfter jag har varit och ridit för jag tänker att det blir jobbigt att avboka saker om jag ramlar av och ska åka in på sjukhuset. Det är så min hjärna har funkat. Nu har jag dock planerat saker i några veckor utan att ramla av. Men ni nu som sitter och läser detta kan ju hålla en tumme för mig. Var lite avundsjuka också, för det skulle jag vara, på mig själv alltså, jag kan inte fatta att jag får rida den här fina hästen.