Kul

När jag läser mina inlägg om Visa och ridningen så känner jag bara "men herregud Hanna". Lina har aldrig, inte en endaste gång sagt åt mig att jag är löjlig, fjantig eller kom igen nu när jag varit rädd. Jag fattar inte att det är möjligt. Jag skulle lessnat för längesen på mig. Jag var rädd för precis allting. Allting var spännande eller skrämmande. Det händer någonting annorlunda under varje ridtur typ. Djur är ju oberäkneliga. Jag kan förstå rädslan jag hade då för jag känner den men det känns ändå långt ifrån idag. Och jag har bara ridit i ett år knappt. Det är så himla roligt och nu när vi börjat trava lite igen så kommer det bli ännu mer nytt. Hade ju precis kommit in på galoppen när hon blev halt. Nu är det bara att börja om. Idag kunde jag dock trava 2 sträckor bara för det kändes inte alls bra. Min rumpa värker som fan sedan kettlebellspasset så jag ville liksom aldrig sätta ner rumpan haha.. Men hon kändes inte halt iaf :).
 
Jag vet inte om jag har skrivit om hästarna vid kyrkan. Haghästarna har jag troligtvis kallat dom. Jag har varit rädd att de ska rymma och komma ut till mig när vi rider förbi. Lina och Annika har tryggt sagt att det inte är troligt. Idag hände det. Den vita hästen kom på något vis lös och jag hade absolut ingen aning om vad jag borde göra. Jag bara satt stilla och hoppades att han inte skulle se oss och komma till oss. Till och med Visa blev tyst, innan hade hon gnäggat ovanligt mycket och spatserat fint. Hästen hade dock kommit lös på andra sidan hagen så han nådde ju inte oss. Men han galopperade mot vägen som gick ner mot oss och då kände jag lite smått obehag. Vad gör man liksom?! Men efter lite spring fram och tillbaka sprang han nog in mot stallet och ägarna fick tag i honom. DÅ red jag vidare till kyrkan och sen hem igen. Så nu har det hänt så nu hoppas jag att det aldrig händer igen. Den vita hästen är 28 år men såg väldigt fin ut för sin ålder!
 
Jag var riktigt dålig på att rida idag. Jag var nog otydligare än vanligt för Visa ville mest slingra sig och vägrade stå stilla. Mina ben var inte yber pigga så det kanske var därför. Är dock alltid lika lycklig efter en ridtur och lugn i själen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Klicka här om du vill bli ihågkommen!

Emailadress

URL/Bloggadress:

Spell it out

Trackback
RSS 2.0