HannaKJonsson

Igår var det en händelserik ridtur. Eller ja iaf några sekunder. På vägen hem från Gävle svängde jag in till stallet och skulle ta en skrittrunda på Visa. När vi kommer ut så är det två små crossar som åker fram och tillbaka på storvägen och på vägen in mot Årtalshuset så jag bestämde mig för att rida mot kyrkan och vända. Visa bryr sig ju inte men jag gillar inte att inte ha koll på dom där som snurrade runt och hoppar och grejar.

 

Så vi rider förbi Annikas hus och kommer bort till hagarna, jag ser då en traktor med sånna gula lampor på taket åka vägen som vi är på(ni ser vägen på sista kortet, den är inte jättebred). Så jag bestämmer mig för att vända och gå åt sidan för det lät sjukt högt när den skrapade ner snön i diket längre ut i diket. Den hinner dock ikapp oss och saktar inte ner utan när vi svänger över vägen och går in neranför Annikas hus och vänder om så att Visa ska se vad det är som låter så brassar den rakt in i en snöhög. Visa studsade, mmm studsade och frustade och blev riktigt rädd. Annars brukar hon ju mest bara skaka lite på benen eller ta fart framåt. Jag var sjukt nog lugn. Jag vet inte vart mitt lugn kommer ifrån. Men vi överlevde.

Så går vi efter denna traktor och ska gå in vid verkstaden bakom kullen och när vi kommer över kullen så har denna jävla traktor vänt och är påväg rakt emot oss. Så vi tar en språngmarsh till verkstaden och hann precis svänga in när han dundrade förbi bakom oss. Visa slingrade sig och ville springa iväg men det gick bra.

 

Jag blir lite i chock över att jag lyckas hålla mig så lugn och att jag sitter kvar haha.. Jag är så himla glad och nöjd över att jag känner att jag ändå klarar av många fler situationer i ridningen nu. Förut skulle jag ju ha fått panik och inte kunnat tänka alls vad jag skulle göra och fått ont i magen av tanken vad Visa skulle göra. Att vara lugn i "jag kan skada mig" situationer är ju inte min specialitet direkt. Men det kanske kan bli i framtiden.