HannaKJonsson

En spännande ridtur. Jag höll fast vid mina ord och red till kyrkan och till E OCH vi galopperade. Om jag är nöjd, yes box. Ibland får jag för mig att jag inte lär mig fort nog i ridningen men sen får jag påminna mig själv om att jag inte ska någonstans i ridningen. Det viktigaste är att jag har bra balans i alla situationer och att vi hittar tryggheten. Det känns som att Visa litar på mig nu. Om jag är lugn så är hon mer lugn än om jag inte är lugn. Jag upplever dock att hon är lite fessig och motstretande när man rider bort från stallet. Hem vill hon helst springa. Jag får vara på henne ganska mycket för att hålla en bra fart bortåt men det gick riktigt bra idag. När jag kom till tågrelsen tänkte jag "bara det inte kommer ett tåg nu" sen tänkte jag att hon är inte rädd för tåg så om hon blir rädd så är det mitt fel. Så slappnade jag av och det kom inget tåg. Skrittningen bort till E gick lite si och så, inte världens snabbaste men vi kom ju fram och det var ju tanken. Från tågsvängen travade vi hela vägen bort till skogen till vänster. Det är så himla fint där! Bara massa åkrar och grusväg, fast just nu är det snötäckt. Vi skötte oss bra. travade fort, travade sakta, höll balensen och det vara bara så himla härligt! Sen kollade jag på klockan och det hade gått nästan 22 minuter så då vände vi och hemåt gick det ännu bättre(eller fortare iaf haha). Känns skönt att jag nu har koll på farten på ett annat sätt. Balansen är mycket bättre, tror det mycket beror på att jag inte är rädd längre. Om hon skuttar åt sidan så fortsätter vi ändå trava och jag korrigerar henne så att vi återgår till sidan av vägen igen utan större problem.

 

Det gick bättre på vägen hem, hon har mycket bättre naturlig fart då. Vi skrittade hela vägen utom en travsträcka in mot församlingshemmet. Kyrkhästarna och haghästarna brydde sig inte ett smack om oss på vägen hem, skönt! Är ju lite rädd att de ska kliva genom snön och komma ut till oss.

 

Hon började trava av sig själv någon gång på raksträckan och jag lät henne trava en bit. Det känns som att hon är så glad nu när vi är ute. Vi stannade en stund och pratade med Annika och Hedvig vid deras hus och det gick riktigt bra att stå stilla.

 

Sen galoppen. Mmm jag känner att jag är feg när det kommer till farten tror jag. Jag har liksom inte takten i kroppen och jag tror inte att man kan få det utan att öva. Så jag tänkte att jag kommer att ångra mig om jag inte provar en sträcka. SÅ sagt och gjort. Hon fattade galopp på en gång och vi galopperade från storvägen vid stallet till lite bortanför stigen hem. Där stannade vi helt och sen provade vi den andra galoppen. Det gick ok. Visa taggade till som bara den och verkar verkligen tycka att det är super roligt. Jag känner mig dock klumpig. Provade att hålla mig lite i manen för att stå lite stabilt upp och det gick sådär. Tur att hon är lätt att stanna och så stabil. Jag tar med mig att vi nu kan börja galoppera på en gång, ingen slängtrav. Mina hjälper är nog bättre och förhoppningsvis ska vi få ordning på balansen och sitsen även i galoppen innan sommaren. Det är mitt mål.

 

Idag var nog första gången allt kändes bra precis hela tiden. Jag tappade aldrig modet och det märks på Visa att hon gillar att se lite annat än våra vanliga vägar runt stallet. Det tar dock lite längre tid, men det mesta är ju skritt efter vägen så det är ju väldigt lugnt och mycket uppvärmning och avskrittning. Jag har en tanke om en ridväg som jag vill rida någon dag. Det är 6 km. Det är samma väg som idag fast lite längre efter vägen som vi var på. Bort till det röda huset. En dag kanske ni får läsa om det här. Då måste vi gå över en bro med röda broräcken, spännande. Vi var ute i ca 45 minuter idag.

 

När vi kom tillbaka till stallet släppte jag ut hästarna och mockade alla boxar. Najs morgon!