HannaKJonsson

Nya saker är spännande och utmanande. För att Visa ska få slippa ha en tung mig på ryggen jämt så är tanken att jag ska tömköra henne ibland. Har tänkt typ 1 gång per vecka men det kanske blir lite mer sällan. För då får jag ju "bara" rida två haha.. Men jag kanske rider 3 som vanligt och tömkör en extra gång. Vi får se hur allt hinns med och hur det går. Igår var våran första helt egna tur. Det gick över förväntat, det gäller bara att ha bra koll på tömmarna och planera vägen långt i förväg. Hon är ju lite ålig när man går ifrån stallet så där var det lite svårt i början. Men det gick iaf att få henne ifrån gårdsplanen utan större problem, vi var upp i en snödriva och snurrade ett varv innan vi fick rätsida på doningarna och kom iväg. Hon var mycket fessigare än när man rider, reagerade på varje liten grej hon kunde. Hon är ju väldigt ovan denna situation så det är ju inte så konstigt. I vanliga fall går man ju bredvid hennes huvud eller sitter på ryggen så då har hon ju stöd hela tiden. Tänk vad tuff Dansa är som inte reagerar på knappt någonting när vi är ute. Och Lina, fatta hur duktig hon är som navigerar den där busfian utan problem. Jag är impad! Jag blir mer impad ju mer jag lär mig själv. Det är svårt att förstå hur svårt det är när det ser så himla lätt ut när andra kan och gör rätt.

 

Visa ville väldigt gärna gå in mot Vattenhuset men det gjorde vi inte för jag ville inte, trodde inte att vi kunde gå där idag heller. Sen blir det väl meckit att vända där kan jag tänka. Fast det går ju bra ute vid vägen. Ja ja vi får la se nästa gång vi är ute på. Jag trodde att det skulle bli omöjligt att gå över bron men det gick mycket bättre än väntat. Hon blåste upp sig lite och poffade men hon gick över. Jag funderade lite på hur det skulle bli om hon tvärvände och rusade mot mig liksom. Jag vet inte riktigt hur jag skulle göra då men tänkte att jag får lösa det som dyker upp. Allting gick mycket bra. Jag litar nog för lite på Visa, hon kan och är inte rädd för saker. Får pränta in det. En situation var när vi hade gått över bron och jag såg att det kom två stycken och gick men sedan försvann de bakom en stor snöhög och kom aldrig fram. Jag tänkte att de kanske hade nå stora hundar med sig som skulle börja skälla när vi kom och gick förbi och det var därför de stannade bakom snöhögen. Så jag gick fram till Visa och ledde henne förbi snöhögskanten. Där står de två ungdomarna och TJUVRÖKER. Visa brydde sig inte alls men man vet aldrig. De struttade iväg efter att jag hade frågat varför de stod bakom en snöhög och gömde sig. De sa att de bodde i huset bredvid och måste skynda sig hem nuuu. Mmm tro på tusan de. Era föräldrar kommer nog inte att känna röklukten när ni gått 50 meter ute sa jag och då kollade de i backen och gick.

Visa och jag har massor att öva på. Men vi kommer framåt och vi kunde gå några varv på volten vid årtalshuset efter lite meck. Hon ska helst inte gå på volt men två varv är inte hela världen hoppas jag. Vi gick ett och travade ett åt vardera håll. Hon är riktigt fin i den här utrustningen tycker jag. Det roligaste är att hon verkar tycka att det är spännande och roligt att göra någonting annorlunda och hon lär sig väldigt fort. Jag behöver nog mer övning än henne.