HannaKJonsson

Visa och jag strävar efter att bli ett tryggt stabilt team. Nu känner jag att vi är på G. Jag har fått väldigt mycket större förtroende för henne och det är nog det viktigaste för mig. Det bästa med just Visa är att jag får ta allting i min takt, vi tar små små myrsteg men vi kommer framåt. Just nu tränar vi på sitsen, jag ska sitta mer bakåt lutad när jag vill fortare framåt, har en förmåga att luta mig framåt för att hon ska gå fortare, inte bra. Vi övar på att trava i svängar och långa sträckor, där inflikar vi även tempoväxlingar. Traven går bra nu, jag känner att jag har kontroll både i takt och om jag hamnar i otakt eller sittande, obalansen och rädslan för att hon ska sticka är i princip borta. Nu tycker jag till och med att det är roligt om hon är pigg och vill trava på i tempo. Nu är vi precis i början på att öva på galopp, vänster galopp är lättare än höger.

 

Igår tränade vi för andra gången på galoppen. Från trekantsstigen till Årtalshuset. Det blev lite slängtrav någon gång innan vi fick in galoppen. Jag är ju lite feg där och vill liksom inte springa för fort men vill ändå galoppera. Så till slut längde jag tyglarna så att hon fick lite space och då gick det finfint, avsaktningen var nog inte de finaste jorden skådat men vi försöker. Och det roligaste är att Visa verkar tycka att det är jätteroligt. Öronen framåt hela tiden och mycket spring i benen. Känner mig så himla lycklig när jag gör någonting nytt. Alltså jag är ju alltid lycklig efter att jag ridit Visa, det är som att hon tar ner mig på jorden och får mig på andra tankar.