HannaKJonsson

Alltså jag är chockad över mig själv. Jag skulle kunna ha ramlat av ikväll. När jag kom hem från Stockholm så åkte jag hem och bytte om och sen snabbt till stallet. Lina var där och det är så mysigt när det är någon mer i stallet och poar att det tog lång tid för oss att ta oss ut. Men det gjorde ju absolut ingenting eftersom vi hade all tid i världen.

Jag bestämde mig för att rida hemmakring och nästan enbart rida med rösten idag. Jag svängde självklart med tyglarna men mest ledande tygeltag och inga kortade tyglar alls. Det gick skitbra. Visa lyssnade klockrent. Hon var  pigg och uppmärksam och helt underbar som vanligt. Vi skrittade, gjorde halt, skrittade, travade, halt, travade.. Till och med från halt till trav tog hon direkt av några smackningar, duktigt!! Trav till halt gick också väldigt överaskande bra. 

 

Nu till Wiieét. Vi kom och travade hemifrån och så saktade vi av till skritt. Då blir Visa livrädd och SKUTTAR(om man har träffat Visa kan man inte tro att hon kan skutta) tre gånger framåt och sätter sedan av i fart. Jag satt ju där med långa tyglar och ganska avslappnad vilket nog var tur. Det gick så jävla bra. Jag lutade mig bakåt och pratade lugnande och saktade av henne. Fick inte panik. Kände mig överaskad men underligt nog lugn. Det här är min mardröms situation om jag skulle tänka på den. Men ikväll kändes den helt okej. Jag började till och med skratta. Jag kände mig så pass trygg att jag kunde skratta och lugna Visa väldigt bra. Det känns himla bra. Ju mer vi är med om tillsammans desto säkrare kommer vi att bli.