HannaKJonsson

Jag blir så lycklig av att rida att det är sjukligt. Idag mötte jag upp Lina i Lillstallet men hon hade bråttom så hon skulle inte med ut. Istället donade jag ordning Visa och vi red iväg mot årtalshuset. Hon kändes pigg och allert, kul! I huset till vänster pyslade dom runt rätt mycket och smällde i dörrar, Visa blev uppmärksam. Sen kom skotrarna. Jäklarns vad dom låter. Om detta varit för 2 månader sedan hade jag nog dött och vänt och hoppat av. Men nu kändes det okej. Jag är ju inte rädd för skotrar och jag är inte rädd för Visa. Så vi red till verkstaden och vände och på tillbaka vägen mötte vi Lina som var påväg hem. Visa var lite flåsig och stroppig av skotrarna men jag kände mig lugnare än vad jag borde kanske. Vi sa hejdå och red ut mot vägen och sen tillbaka hemåt och runt. Sen travade vi rätt mycket. Har ju inte gjort det på någon gång eftersom det varit isigt överallt. Men nu gick det jättebra. Lättsitsen blir bara bättre och bättre även om jag inte kan rätt sittben alls. Får öva på det. Jag undvek att rida förbi skotrarna tills jag insåg att det finns värre saker så vi travade från vägen och bort mot verkstaden och sprang lite upp i en snödriva en gång men annars gick det fint, över bron och allt. Så himla härligt!

 

Jag blev lite sugen på att galoppera. Japp så bra gick det. Visa var pigg men lydig. Hon är så himla klok och lyhörd. Jag är väldigt glad att jag får låna denna underbara häst!

 

Tillbaka vid stallet hoppade jag av och jag är så glad när jag hoppar av att jag tycker det är lite sjukt. Jag fattar liksom inte hur det kan påverka mig så mycket. Speciellt de gånger då det varit något utmanande. Ja skotrar och ljud är utmanande för mig. Förr vågade jag inte rida själv. Förr vågade jag inte rida i mörker. Förr vågade jag knappt trava. Förr blev jag rädd när Visa snubblade. Förr ville jag hoppa av om Visa ålade sig. Förr var jag mycket räddare för allt. Nu vill jag övervinna mina rädslor och få den härliga känslan i hela kroppen!