HannaKJonsson

Eftersom jag jobbar dygn hela sommaren så tänkte jag att ni skulle få ett "tanke inlägg" varje gång jag jobbar. Kan handla om precis vad som helst. Gärna något jag är upprörd över.

 

Just nu är jag irriterad på hur lätt jag tappar fokus. Om vikten inte går neråt så börjar min hjärna härja på om att "då spelar det ju ingen roll om du äter lite godis eller en chokladboll eller elva". "Du kanske ska prova lågkaloridiet!!". Eller något annat som för stunden känns rätt. Jag vet ju dock att om jag fortsätter så som jag ska så kommer jag att gå ner i vikt och nå mitt slutgiltliga mål. Mitt drömmål som jag aldrig trodde skulle nå.

 

Så hur gör jag då för att komma på rätt tankar. För det är de faktum otroligt sällan jag spårar ur och tillåter mig att äta någonting som jag inte borde. Det är dock ett val. Ett val som i början var svårt, som i mitten knappt var ett val för det var så enkelt att bara låta bli och som nu i "slutet" är ganska svårt igen. Jag hoppas innerligt att jag kommer att välja rätt precis hela tiden nu under dessa 11 veckor. Jag blockerar mig själv, jag övertygar mig själv om att det inte är ett val, att jag klarar mig utan vad det nu är jag vill ha. Det är i teorin inte så svårt att planera och äta tre riktiga mål mat om dagen, och gör jag det så är det väldigt mycket mindre risk att jag äter något annat. Jag ger mig tillåtelse att köpa vilken mat jag än vill ha, just nu är det mycket pepparlax. Det är enkelt och ingen tillagning. Men ibland känns det som att det är någonting som hoppar in i mig och bara vill ha allt jag inte ska äta. Jag fattar det inte, men jag VET att det går över inom en snar framtid(typ nån minut) och att äta det ger mig inte så mycket att det är värt det just nu. Men imorgon har jag ingen aning. Hjärnan är en lurig manick som jag aldrig litar på.

 

När jag väl tappat fokus känns det som att allt är en stor grej som det är värt att äta för. Jag får intala mig ofta att jag inte äter på känslor längre. Det är en sak som jag är stolt över.