HannaKJonsson

Jag är väldigt dålig på att ta stora beslut i mitt liv. Jag älskar att ta beslut i jobbet och alla dessa små beslut vi alla tar i vardagen. Jag är väldigt rädd om min trygghet. Ofta så rädd att jag sällan chansar. Just nu har jag haft en period då jag upplevt det som att jag har hängt längst ut på en klippa. Alla mina celler säger åt mig att klamra mig fast i det gamla. Men någonstans finns en önskan om förändring. Jag har gjort många förändringar den senaste tiden. Jag skulle aldrig ha gjort dessa saker för två år sedan, tyckte helt enkelt inte att det var värt det då. Men nu när nästan alla beslut är tagna både de som jag chansat på och de jag "nekat" så känner jag mig så lugn i kroppen och hjärnan. Nu får jag ta allting härifrån. Men jag har tagit alla beslut utifrån magkänslan och det känns sjukt bra!

 

Det finns inte ett sätt och ett tillfälle att nå dit man vill och det vill jag verkligen framhålla. Det är inte rätt att "hoppa" alla gånger. Ibland måste man vänta in det man själv upplever som den rätta tidpunkten och ibland finns den inte så då får man chansa lite mer hejvilt. Det jag upplever som en stor utmaning, chansing eller förändring kan vara en skitsak för någon annan. Jag får ofta höra från mina vänner att "Det ordnar sig" eller "Du kan ju gå tillbaka till det gamla om du ångrar dig" men jag funkar nog inte så. Det är nog därför besluten blir så stora. Jag tar ett beslut för att gå framåt i livet inte hoppa tillbaka igen, man kan liksom inte oleva en erfarenhet. Nu ska jag försöka leva i nuet och bara njuta av det jag valt in och ut i mitt liv.