HannaKJonsson

Jag har kommit på att en del av det jag uppskattar i min personlighet även kan bli en brist. Det gäller att jag gärna engagerar mig i det jag anser är viktiga saker. Utsatta människor, ungdomar, misskötta djur mm. Lina brukar ibland påpeka att jag är godhjärtad(typ kommer inte ihåg ordvalen). Jag upplever inte det personligen så utan jag känner mest att jag försöker att vara en bra medmänniska. Flera har bett mig skriva om de saker jag gör ideellt här på bloggen för att inspirera men jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Nu har det varit väldigt mycket med mina "sido projekt" och då inser jag hur mycket tid och energi jag ändå ger till okända.

 

Häromdagen då de ringde från Djurskyddet och frågade om en kattfamilj kunde flytta in här så kände jag "Ja det kan vi väl ordna". I min värld går allt att ordna för människor eller djur som inte har det bra. Sen kände jag, är det bara jag som gör sånt här? Så är det såklart inte, men ibland blir jag lite trött på mig själv att jag alltid ska ställa upp och fixa och greja och ordna. Så snart kommer det att flytta in en kattmamma och några kattungar här, bara så att ni vet liksom.

 

Jag vill vara ett aktivt stöd i samhället. Just nu är jag aktiv i Kvinnojouren, Tjejjouren, NarkotikaFritt Bollnäs, lite med djuren och så är jag kontaktperson till en ung tjej. Jag har även en "fond" där människor kan söka pengar till aktiviteter. Jag tänker att det är sånt alla gör. Men sen inser jag att ingen jag känner är ens aktiv med en grej. Jag har faktiskt dragit ner på mitt "hjälpande" och väljer nu med omsorg några få föreningar/saker jag lägger min själ i. Det som händer när jag är för engagerad i för mycket är att jag tappar bort mitt syfte, mig och mitt eget liv, det blir en brist. Jag gör inte alls lika bra saker utan stressar för att hinna hjälpa allt och alla. Det går inte för mig.

 

Jag rekommenderar alla att engagera sig på ett eller annat sätt i en förening eller organisation. Det finns så många som behöver stöd och hjälp från en okänd hand. Jag gör ingenting för att känna mig bättre eller vara duktigare än någon annan vilket ofta människor som inte känner mig tror. Det mesta jobb du lägger ner är det aldrig någon som vet om att du gjort men det behövs. Jag är dock stolt och glad över att jag gör sånt här!

 

Vill ni veta mer om sånt här? Hjälper du till på något sätt?