Det sprutar ur mig
Kom precis hem från jobbet och ska strax ut på en hurtrunda. Först tänkte jag dock reflektera över de artiklar som ligger lite på Aftonbladet.se idag. Det här är ungefär hur det sprutar ut åsikter i min hjärna när jag scrollar ner första sidan..
Skärpt varning för Ebola
Jag tror inte att vi vanliga dödliga inser hur stort detta är. Jag vill mest stoppa huvudet i sanden och inte se alla de faror som finns överallt. Det finns inget botemedel?! Jag tror att Silvret kan funka. Synd att det inte är godkänt i Sverige. Tur att jag dricker det ändå.
Vaktar husen mot plundrare
Jag förstår mig inte på folk som inte kan skilja på mitt och ditt. Tänk dessa familjer som fått lämna allting i all hast på grund av branden och som nu även har en stor risk att förlora mycket mer till människor som inte kan hålla sina fingrar i styr. Fy fan.
Värmen är på väg bort
Jag älskar att gå i klänningar och kunna strosa runt i linnen på kvällarna. Jag gillar också att kunna rida före klockan 20 på kvällarna och kunna göra saker hela dagarna och inte bara sent på kvällarna. Så det känns dubbelt. En del av mig ler stort och den andra inser att jag i höst och vinter kommer längta tillbaka till värmen tokmycket!
Nu kan hunden träna på gym
Alltså nej. Jag blir bara så himla rädd för människor. Vad hände med promenader, skogsturer och hopp och lek?!
Försökte köra över sin man flera gånger
Tragiskt. Alkohol. Bråk. Undrar om de fick någon vidare hjälp efter detta? "Mannen behövde ingen vård, han hade bara lite ont i ryggen". Men helt ärligt tyckte inte polisen att de behöver vård? För mig känns det som att de båda skulle behöva psykvård.
Vanlig värktablett minskar risken att drabbas av cancer
Det övergår mitt förstånd att de skriver något sånt.
Blev bjuden på GHB på efterfest - dog
Ett av de allra viktigaste uppdragen vi har inom Tjejjouren är att få tjejer att stå upp för sig själva. Alla människor är inte ett offer som det nästan alltid framstår som i media. Det är tragiskt men de som tar droger väljer faktiskt att göra det. Det är från början ett val och det är varje gång efter det ett val. Det kanske inte är ett val att just ta drogen utan ett val att man vill slippa smärtan, känna, må dåligt eller orka. Men det är lik förbannat ett val. Där tycker jag att mina föräldrar varit toppen. Det har aldrig vart nått lall lall med vad som gäller. Droger är inte okej. Om man har det i ryggraden så är det lättare att säga nej när tillfälle ges. Om tillfälle ges så har man fel umgänge. Jag tycker att det är alldeles för mycket undanflykter från alla håll gällande droger. "Det finns ju överallt!!" OCH bara för att det finns innebär inte att du måste använda dom. Och om dom finns överallt så är du nog inne på fel väg. Jag förstår mycket väl att vi har olika förutsättningar i livet men jag vet också många med dåliga förutsättningar som ändå rett upp sitt liv och som nu står stadigt och självständigt.
Kommentarer
Trackback
